Hoppas du ska finna ett och annat guldkorn här. För mig handlar denna sida om att göra ett nedslag och sätta på pränt det som är viktigt för stunden - eller evigheten, trots att livet rusar på runtom.
Jag är en genuint tacksam människa som väljer att njuta av det lilla i det stora, så mina lyckopiller kan verkligen variera. Tillvaron är inte alltid enkel, men som en klok person sa till mig: "I alla stora mästerverk är det skuggorna som ger dagrarna dess glans"

Vänligen
/Cia

onsdag 30 januari 2013

Kliar i fingrarna!!!

Idag skiner solen och det är lite styvt tre plusgrader ute. Nu har vi haft vinterbröllop färdigt så nu får det gärna slaska utav bara den!! Jag längtar efter vår!!!!

Tog en knopprunda i trädgården för att se vad som är på gång. Snön som fortfarande ligger kvar är i slush-konsistens och jag blir alldeles lycklig. Tänk att det nu smälter på, fuktar jorden under och alla plantor och lökar som finns där och bara samlar kraft.

Jag älskar den här tiden på året och det faktum att jag har en liten plats på jorden som faktiskt är min. Eller jag kanske ska säga vår, mannens och min ;) Möjligheten att stoppa fingrarna i jorden och samarbeta med naturen och dess skiftningar är helt fantastiskt. För mig är det livskraft på så många plan.

För somliga skulle vår trädgård och våra projekt framkalla svettbrytningar och ångestattacker, men icke sa Nicke! Inte i min värld. Jag har ett ganska pragmatiskt och avslappnat sätt att njuta och handskas med min trädgård. Ser inte saker och ting som något som hänger över och måste skötas. Det stör inte mig om det finns ogräs som frodas eller kanterna inte är finklippta, för vad är ogräs? Bara växter som man anser växa på fel plats. Jag bråkar med somligt, men tar det ändå med ro.

Likaså med skörden. Det jag inte hinner eller orkar ta vara på det kommer ju helt sonika till nytta ändå, i komposten! Inga krav med andra ord. Bara lust- och rofylld sysselsättning. Ett bra sätt att avreagera sig också om det nu skulle behövas ;)

Jag njuter av de lärdomar och paralleller om livet jag konstant drar då jag pysslar i trädgården. Som att ogräs, det måste upp med rötterna - annars sticker det upp någon annan stans. Likadant med problem i livet. Och vad man sår, får man också skörda. För att inte tala om plantor som egentligen har så mycket gemensamt med olika typer av människor.

Somliga behöver man lyfta fram ur skuggan för att de bäst ska komma till sin rätt. Andra behöver skuggas lite för att må som bäst. Vissa behöver tuktas ordentligt för att de ska blomma ofantligt, andra föryngringsbeskäras helt. Det finns mycket kraft i roten, men gammalt skräp liksom hejdar dess tillväxt.

Ja, symboliken vill liksom aldrig ta slut. Underbart. Dessutom är det inte lönt att stressa tillväxt. Då blir det inget bra. Klent och rangligt, inte hållbart i längden. Och så det där med att se till att det liksom blir rätt jordmån. Att tillföra det som behövs för att förutsättningen för tillväxt ska kunna ske.

Japp, mycket att lära som sagt. Och sedan det bästa av allt. När man är som mest trött på alltihop (för det blir även jag) så kommer hösten och viloperioden. Allt bäddas in i ett vintervitt täcke så småningom och får vila och hämta ny kraft. Sedan sätter det ny fart! Ljuvligt <3

Nu har jag kommit så långt i min egen utveckling att jag, åtminstone till viss del, inser mina egna begränsningar, så jag kommer INTE förodla en massa saker inne nu utan har faktiskt fått lov att ta del av lite "spillplantor" när det är dags för omskolning av ett par goa vänner som också gillar att odla.

Däremot har jag nyss budat hem några spännande frön på tradera som ska bli så kul att få testa. Två sorter inklusive frakt för 27:-, är det inte fantastiskt så säg :) Testa det om ni inte har spanat in frön och plantor på tradera om ni tycker det är kul.

Dessa godingar blev det: (bilder och text lånade från auktionen)



Kulata cerna svart rädisa
Läcker sort som får runda rötter med svart skal och vitt kött, kan bli upp till 9 cm i diameter. Sås i omgångar för skörd hela sommaren. Behåller sin goda smak även lagrad. God som tilltugg till öl. Direktså juni-augusti. Skörda augusti-oktober. 



Tomat Black Krim
Gammal rysk sort som blir upp till 180 cm Hög. Kraftig stam med ca 30 cm långa blad. Stora köttiga tomater som blir mörkare ju mer sol de får.  Bra sötma med något rökig smak. Mycket dekorativ. Kan även odlas på friland.

söndag 27 januari 2013

Livet vill leva dig!

Vid den här tidpunkten för ganska exakt fyra år sedan så hade min kropp totalt kollapsat efter att ha drivits alldeles för hårt under allt för många år. Jag gick in i en djup utmattningsdepression och tappade de flesta av mina kognitiva förmågor, så som att läsa, skriva, tala sammanhängande, gå för egen maskin o.s.v. Hjärnan stängde helt enkelt av allt som en sista desperat åtgärd innan den dog. Enkelt beskrivet.

Jag var då en driven, engagerad, inspirerande, kompetent och enormt social person med många bollar i luften, konstant problemlösande och genuint glad och tacksam medmänniska med stort hjärta. Jag älskade mitt jobb som högstadielärare, mitt engagemang i min församling, musiken och familjen. Engagemanget visste liksom inget slut, trots att jag hade en smärtproblematik som bitvis var helt förlamande och konstant i behov av medicinerade. Min vilja var större än allt annat.

Mina styrkor blev helt enkelt mina svagheter. Min förmåga att gå upp i annat, fascinera mig för både litet och stort, drivenheten att alltid se problem som "möjligheter som kommer med baksidan först" samt den obotliga förmågan att alltid se det positiva i allt. Allt detta gjorde att jag helt enkelt satte mig över allt det som gjorde ont och fokuserade på annat. Det var ju ändå ingen annan som blev lidande, eller hur? Och bita ihop och stå ut med smärta kunde jag.

Tills min hjärna la av.

Jag har varit i dödens väntrum och vänt. Det har läkare med all önskvärd tydlighet nu gjort klart för mig och jag förstår nu. Jag är tillräckligt frisk för att förstå att jag är sjuk. Äntligen. Och nu tar jag konsekvensen av det och fattar kloka beslut för ande, själ och kropp. Lyssnar och försöker vara varlig. Ta vara på livet som getts mig som gåva.

Precis i inledningsskedet fick jag komma till en fantastisk psykolog och för det är jag evigt tacksam. Hon har blivit en vän som jag skattar högt. Vi umgås inte privat eller så och jag respekterar hennes sfär som behandlande psykolog något oerhört. Första gången jag skulle dit var jag orolig. Hur skulle jag, som inte ens kunde få fram ord som tillsammans skulle utgöra meningar, få en vilt främmande människa att förstå mig??!! På något sätt så gjorde hon just det. Hon sammanfattade vårt möte i en avslutande bild som hon såg framför sig, och det var precis på pricken. Jag satt och tårarna rann.. hon hade förstått precis allt. Fångat min personlighet på pricken, varken mer eller mindre, i en bild som jag inte återger här och nu, men jag delar gärna en annan som också kom tidigt i processen.

Det var vinter då liksom nu och de stora kastanjerna utanför fönsterna stod där med sina kala grenar. Hon påpekade att de är inte mindre träd för det, trots att de varken blommar, har blad eller bär frukt. De är inne i en viloperiod. Att knoppanlagen fanns där under barken och bara bidade sin tid. För allt har sin tid. Knopparna får inte komma fram för tidigt för då är risken för frostskador stor. Allting har sin tid och kommer i sin tid. När det är moget.

Jag hade makalöst svårt att komma ihåg saker, men hon använde sig av bilder som etsade sig fast i mitt sinne. Det är en annan del av hjärnan har jag fått lära mig, än den som var skadad.

"Cia, du har blommat och burit frukt under så enormt lång tid. Det är dags för viloperiod. Men du är inte mindre träd för det"

Bilden satt kvar på näthinnan och det har varit åtskilliga gånger under denna tid då jag upprepat för mig själv medan tårarna runnit utför mina kinder.. "jag är fortfarande ett träd".

Det kan ju låta en aning flummigt, men för mig blev symboliken så enormt tydligt. Även om jag inte orkade eller förmådde prestera ett skit - så var jag ändå jag. Trots att alla mina förmågor kändes bortblåsta och jag inte var till nytta för någon.

Jag har kommit långt. Jag bär vissa blad, och det knoppas en aning. Ibland får jag kanske bära lite frukt, i all sin enkelhet, men jag skyndar långsamt. Tidigare har jag bildligt talat stått med en hårfön och blåst värme på mina grenar i hopp om att det ska knoppas tidigare. Det funkar inget bra. Frosten slår till.

Men att bara vara och ta dagen som den kommer, att målmedvetet vila kropp och sinne är en sann utmaning. Att släppa tanken om vad man ska "komma tillbaka till", att ändra på vad som är "normalt", att flytta ribban och placera den efter förmåga och inte vilja - det är jättesvårt! Det har varit och är en svindlande resa där mycket dras till sin spets. Inte minst frågan - vem är jag?

Jag börjar finna nya fotfästen, omformulera tillvaron, men det är en verklig process. Min process. Ingen kan göra det åt mig. Jag får däremot hjälp och stöd av kloka människor, inte minst det smärtteam uppe i V-vik som nu hjälper med min fysiska smärta.

Det här blev långt och tämligen utelämnande, men kanske det kan vara till nytta för någon. Någon som kanske behöver stanna upp och inse att livet faktiskt har sina naturliga årstider med olika perioder. Att man måste låta naturen ha sin gång. att det är helt okej att bara vara om man inte mäktar med något annat - för man är fortfarande värdefull ändå.

Varken du eller jag är våra prestationer!

Hon sa något annat klokt, min psykolog, som jag inte förstått förrän nu. Jag som så helt har fokuserat på andra."Livet vill leva dig!". Jag tyckte då det vara bara konstig svenska och jag förstod inte själva essensen..

Men Livet vill leva mig. Det vet jag nu. Vi jobbar på det ihop, livet och jag.
Så tacksam över att ha fått en andra chans.




fredag 25 januari 2013

Godnattpuss!

Tänk vilken lycka det är att få krypa ner i en skön och renbäddad säng! Vardagslyx behöver inte vara mer komplicerat än så.
Imorgon hoppas jag få ner det sista utav julen och få till en mer vårig känsla. Är det inte dags nu? För snön att smälta bort alltså?
Faktum är ju att jag fortfarande har kvar de där tulpanlökarna som aldrig kom ner i jorden. Kanske kan göra någon installation med dem. Hmm...
Gjorde en del trevliga små fynd på växtriket igår i alla fall som nu ska få förgylla vårt hem. Känns alltid lite mer inspirerande att städa och få till lite nytt om en ny trevlighet har hittat hem.
Vi får se hur långt det blir med andra ord. En sak i Taget. Men våren kanske blir lite mer sugen på att komma om vi drar igång lite inne.
Natti natti mina vänner.

Tomatsoppa!

Om ni visste vad roligt det är att få dela med sig av recept för att någon uppskattat mat man gjort! Jag är inte den som är snål och vill sitta och ruva på mina trix utan delad glädje är verkligen dubbel glädje. Det är så jag ser det. Generositet for the World!

Ursprungsidén fick jag av Rogers syster Monica som gjorde en variant av denna soppan. Sen är det ju som vanligt. Jag måste trixa lite och hitta min variant. Har här försökt att återskapa receptet så gott det går.

Som stomme till det hela hade jag gjort en egen tomatsås som är inget mindre än fantastiskt god. Det receptet hittade jag här på ekoplantans blogg, som för övrigt är en superinspirerande blogg från ett par som lever självhushållning så långt det går. Jag hittade inlägget i somras då jag plockat in alla miljoner coctailtomater som ännu inte mognat färdigt utomhus. De fick ligga och eftermogna inne och sedan kokade jag tomatsåsen. Den fungerade nu ypperligt som stomme till soppan, men också som pastasås om man nu vill ha det, eller bara som bas i en gryta.

Har man nu ingen egengjord tomatsås går det bra att ta hela tomater på burk eller passerade tomater. Men jag rekommenderar VARMT att göra den där egna såsen nu när sommaren och alla billiga tomater kommer. Är lyx att kunna plocka fram under vintern och så enkel att göra!

För en sats:

  • 1 gul lök
  • 2 vitlöksklyftor
  • 1 burk tomatkonerv av något slag alternativ den egna  tomatsåsen (ca 2 dl)
  • 2 mskt topmatpuré
  • 1 tärning grönsaksbuljong
  • 5 dl vatten
  • salt, svartpeppar, timjan, lite råsocker 
  • lite chiliflingor om du nu inte gjort egen tomatsås där det redan ingår
  • 1 dl grädde
  • lite äppelcidervinäger
  1. Skala och hacka löken som du fräser mjuk och glansig i smör och lite olja så att den blir sådär lite genomskinlig och den naturliga sötman kommer fram.
  2. Häll i tomaterna i den form du nu har dem samt vatten och buljong.
  3. Blanda och låt  småputtra i ca 10 minuter. Mixa allt med en mixerstav.
  4. Smaka sedan och tillsätt därefter salt, peppar och timjan, samt grädde.
  5. Låt puttra en liten stund till och smaka av igen. Där kan det behövas en liten gnutta (typ en tsk) råsocker eller farin om du nu har det. Det har en förmåga att plocka fram smakerna än mer. 
  6. Och så en skvätt äppelcidervinäger. Kanske en matsked eller så. Gör jättestor skillnad!!

Så! Nu får vi hoppas det smakar sommar hos dig :) Så enkelt, men så supergott.
Jag serverar gärna med en klick creme fraiche och lite paprikapulver pudrat över. mest för syns skull.

Lycka till!

torsdag 24 januari 2013

Ett hållbart upplägg.


Det är så roligt för att gästerna på bröllopet vi nyss hade verkar ha gillat maten, och det gör mig fantastiskt glad. När man gör den själv så är det ju lite som att hänga ut hjärtat på tork. Man funderar och hoppas på att allt ska klaffa och att allt verkligen faller gästerna till belåtenhet. För det vet man ju inte riktigt förrän första tuggorna är tagna..

Hur som helst är ju det här med matlagning ett STORT intresse för mig och jag gillar ju att fixa och dona med mat ifrån grunden. Nu känns det som en slags triumf att jag faktiskt roddat hem detta trots att jag har så begränsat med fysiska resurser och ork. Utmaningen har legat i att göra det på mitt vis, i en takt som fungerar och på ett sätt som är hållbart. Och det funkade!!

Det är en utav mina stora utmaningar just nu i livet. Hur vara Cia med all passion, glöd och engagemang i ett lagom format? För jag kan inte vara sådär jolkig.. Jag måste få fascineras och exalteras i min vardag, både över stort och smått.

En mycket klok vän hade en natt drömt om mig och att jag klivit upp nattetid för att titta på stjärnhimmelen och blivit lite irriterad över att jag begränsades i synfältet av fönsterramen. Men det är ju helt enkelt kanon!! Att få fascineras och se allt i all sin prakt, men ett litet stycke i sänder. Det som naturligt begränsas av fönsterkarmen. Så tanken på min fönsterkarm, den bär jag med mig.

Så.. nu var det ju uppdraget MATEN som gällde. Förutom det och då brudens frisyr, så gjorde jag i stort sett inget annat inför detta bröllop. Jag hade min fönsterkarm helt enkelt. Resten skalade jag bort. Och sedan har jag gjort det successivt och på så vis fått ihop maten till 120 personer, på ett hållbart sätt. Lycka för mig <3

Välkomstglögg:
Fläderblomsglögg med gnistrande pepparkakshjärtan
Redan i somras gjorde jag saft på fläder, citron och rabarber som jag frös in. Detta kom väl till pass nu då jag helt sonika tinade saften och kokade upp med diverse glöggkryddor och lät dra. Sedan köpte jag Nyåkers pepparkakshjärtan och penslade kanterna med äggvita och doppade i grovkornigt råsocker. Gott med något värmande då man kom in från kylan.

Förrätt:
Tomatsoppa med grissini
Redan i somras när det var dags för skörd av tomater så gjorde jag en egen tomatsås som jag konserverade. Den fick sedan utgöra basen när jag nu sedan bara skulle göra själva soppan. Supersmidigt och väldigt gott, tycker jag. Dessutom har jag kommit på att jag gillar att laga mat i stora grytor!

Varmrätt:
Potatisgratäng
Den gjorde jag dagen innan. Jag hade hjälp med att skala 30kg potatis och sedan körde jag potatisen i matbererdare och bara gjorde dem på löpande band. Jag hade hjälp med att plocka runt de tunga långpannorna både in och ut ur ugn, medan jag "monterade" på. Snabbt och geschwint gick det. 
Kött 
Fransyska har jag bunkrat under hela hösten då det varit bra pris på den och lagt i frysen. 25kg totalt. Den tog jag sedan upp efterhand och lät gå i ugnen på 120grader tills termometern uppvisar 65 grader i innertemp. Då plockade jag ut dem och svepte in den i folie så temp steg ytterligare något så det blev ett jämt rosa innanmäte. Sedan fick den åka tillbaka in i frysen. Ett par dagar innan bröllopet tog vi fram dem och tinade köttet. Därpå fick mannen köra allt i tunna skivor i en skärmaskin. Sedan lades köttskivorna i en marinad.
Rödvinssås
Det som var mest tidsödande på alltihop var denna sås! Men jag gjorde den i omgångar under ett par dagar, så det gick bra. Fick lite skalhjälp med alla charlottenlökar. Det har varit lite tomtens verkstad här hemma. :)
Gelé
Underbart! Vinbär plockade vi hos Johanna & Tobias i somras och gjorde mycket gelé redan då så att det skulle räcka till bägge bröllopen vi då hade framför oss.
Chutney
Denna chutney är jag barnsligt förtjust i själv då den har en precis avvägd blandning av syrlighet, sötma, sälta och beskhet. En riktig goding i min mun. Rabarber och krusbär hade jag skördat och frusit in sedan innan i somras, så råvarorna fanns hemma. Också sådant som gick bra att förbereda i omgångar.
Örtagårdens Grönkålssallad
Jag älskar vintern då det är säsong för grönkål! Den är krispig, god, håller sig fräsch och fin i sallad länge. En självklar favorit som vår älskade kökspersonal fixade till samma förmiddag som bröllopet. Jag hade förberett vinägerdressingen så den var klar.

Efterrätt:
Granatäpplemascarponecreme
10kg granatäpplen inhandlades och sedan stod jag och min goa vän Sylvia och bankade ur kärnorna ur dem under ett par timmars tid. I med kärnorna i plastpåsar och sedan in i frysen. Gick smidigt och vi hade trevligt. Gick alltså också att förbereda. Sedan bara att blanda ihop mascarponen och granatäpplekärnorna dagen innan.
Maränger
Marängerna gjorde Sylvia! Det finns ingen som gör så goda och fina maränger som hon och hon erbjöd sig, så ytterst tacksam var jag.

Tårta & kaffe:
Chokladtårta de lux
Bröllopstårtan gjorde en annan god vän, Hanna, som älskar att baka och gör det riktigt bra! Det blev ljuvligt chokladiga skapelser som var mjukt rosa på ytan med vita rosor på och ett litet rosa pärlband nederst. Fantastiskt skönt att slippa just denna del detta bröllop. Hanna gjorde det med den äran!

Så..
Med lite hjälp och handräckning på det ena och det andra stället så gick det att få ihop. Så tacksam för det! Det blev lite av ett långdistanslopp, men det verkar vara ett hållbart upplägg för mig :)
Nu tar det lite tid innan jag kommer i fas igen, men jag gör som knopparna.. samlar kraft för att kunna blomma sedan igen!

onsdag 23 januari 2013

Små saker kan ge stor glädje!

Tänk vad olika utmaningar kan se ut över tid, och vem man är som person och i vilken situation man befinner sig. Det är där man verkligen gör bäst i att aldrig jämföra sig själv med någon annan, utan bara se till sin egen situation och de förutsättningar som råder för stunden.

Det är utifrån det perspektivet som man dessutom aldrig ska döma en annan människa för vad de gör eller inte gör. För vad vet man egentligen? Ingenting! Sedan gäller det att inte försöka värdera så mycket, utan mest konstatera.

I går var stora utmaningen för egen del att faktiskt lyckas att ta en dusch. Det fixade jag :)
Idag var det att ta mig ut till brevlådan på morgonen och sedan ta en liten promenad under dagen. Det har jag också klarat!! =) Tjoho!!

Man kan inte ödsla värdefull energi på att bara sörja det som varit eller önska att situationen skulle se annorlunda ut. Så försöker jag tänka i alla fall. Här och nu liksom. Jag har nyligen lyckats med ett stordåd ur mitt perspektiv sett, så att det är dalvandring nu är inte alls konstigt. Men det är hanterbart!

Och är det inte fantastiskt... Enkla saker, som att det finns gott om rester i huset, är ren och skär lycka i detta fallet. Bara att plocka på sig så man blir mätt. Jag har det varmt och gott samt en dator att surfa runt på och möjlighet att läsa en massa intressanta saker.. Just nu är det kompostering som tankas information om.  ;) Lite nördig..jag vet!! Men det är så spännande!

Jag är lyckligt lottad.
Nu ska jag ta lite soppa på egenodlade tomater. Mmm...



tisdag 22 januari 2013

Kan inte se mig mätt...

Jag tänkte att jag skulle lägga mig ner och vara ordentlig, göra min läxa och faktiskt vila min kropp. Men se det går inte alls. För mycket värk för att kunna fokusera på svartvit text i en bok, så jag gav upp.

Här behövs det lite positiv distraktion så jag frossar istället i att titta på alla vackra bilder från bröllopet som alla andra tog! Jag har helt enkelt lånat bilder från andra som lagt upp på facebook här till detta inlägg och kan inte ta äran för något av dem. Så stor tack till er alla som hade sinnesnärvaro nog att ta kort!!

Det kommer nog komma fler blänkare om bröllop än detta, men här är i alla fall ett smakprov <3
 

Här leder pappa Roger sin äldsta dotter Pauline in till sin blivande man Christofer som väntar framme i kyrkan. Framför dem har vi tre söta brudnäbbar i Martina till vänster (Ps kusin), hand i hand med Moa och längst fram Meja (Cs systerdöttrar). Bakom R och P går Alexandra som är tärna.

Väl framme vid altaret fick vi alla njuta av en fantastiskt vacker vigselakt som Jimmy förrättade. Här lyssnar de till ljuvlig duettsång "When I tell the world you're mine".

Efter vigseltal och skönsång utav No Limits vände de sig om för utgång som herr och fru Bramwall. Lyckliga som få!! 

Ett sådant vackert par tar sin första promenad som äkta makar.

Och sedan var det givetvis dags för fest!! <3


måndag 21 januari 2013

Note to selfe and others

Nu har det hänt en massa trevligheter som jag kommer återkomma till i ett annat inlägg då äldsta dottern och mågen äntligen har fått varann och det blev en fantastisk dag på så många olika sätt. Men innan jag försöker sova vill jag påminna mig själv och andra om en helt annan sak som jag kom att klura på.

Om du uppfattar något konstigt från någon som du vet tveklöst älskar dig..
  1. Klura då lite själv om du verkligen uppfattade saken rätt.
  2. Lita på din inre vetskap att du känner personens hjärta. 
  3. Har det uppfattade varken dess värme eller färg så utgå ifrån att något är fel, tills du bevisats motsatsen. 

Till 99.9% har det blivit någon miss i kommunikationen!





lördag 19 januari 2013

Nu är den här!!

Dagen då Pauline & Christofer ska gifta sig. Klockan är snart två på morgonen och jag har äntligen kommit i säng. Juvelerna sover hemma i afton och det blir sista natten med någon dotter ogift.

Det är inte klokt vad allt gått fort. Två bröllop i familjen på mindre än fyra månader. Känns som någon slags rekord.

Så glad och nöjd. Tänker på att det ligger något enormt stort i det faktum att de faktiskt har fattat ett beslut. De vill älska varann resten av livet. Inte bara, vi får väl se om det går.. Sedan får man leva varje dag för att hedra och förnya det beslutet, om och om igen.

Mitt i denna värld av en massa velande så finns här en fräsch beslutsamhet!

Nu ska jag sova ett par timmar. Straxt efter sex drar vi igång salong villawedebrand här hemma.

Love is in the air <3

Nu är den här!!

Dagen då Pauline & Christofer ska gifta sig. Klockan är snart två på morgonen och jag har äntligen kommit i säng. Juvelerna sover hemma i afton och det blir sista natten med någon dotter ogift.

Det är inte klokt vad allt gått fort. Två bröllop i familjen på mindre än fyra månader. Känns som någon slags rekord.

Så glad och nöjd. Tänker på att det ligger något enormt stort i det faktum att de faktiskt har fattat ett beslut. De vill älska varann resten av livet. Inte bara, vi får väl se om det går.. Sedan får man leva varje dag för att hedra och förnya det beslutet, om och om igen.

Mitt i denna värld av en massa velande så finns här en fräsch beslutsamhet!

Nu ska jag sova ett par timmar. Straxt efter sex drar vi igång salong villawedebrand här hemma.

Love is in the air <3

onsdag 16 januari 2013

Oroväckande lugnt?!

Jaha... Då har man precis blankat av 12 liter sås nu då och konstaterar att jag nog bör knoppa i säng nu. Blir bara lite fundersam.. Det känns oroväckande lugnt inför bröllopet. Har jag missat något? Eller kan det vara så fantastiskt att jag faktiskt har koll på läget?

Det är fortfarande mycket att göra, men det verkar faktiskt som att jag lyckas göra allt det här på ett hållbart sätt denna gång. Är det möjligt? Kan det vara så att jag lyckats leva mina insikter så pass att det inte behöver gå överstyr detta bröllop?

Ja, i så fall så är det bara ett AMEN och ett HURRA som gäller. Jag är slut och har ont, men medicinerna tar toppen av det hela och jag ligger ju inte och kräks av smärta!! Bara en sådan sak :) Nåväl, nu tar vi en dag i taget och ropar inte hej, men jag stannar upp och ser att det är gott <3

Det borde man göra desto oftare! Oavsett vad man tycker om Bibelns skapelseberättelse så finns där något klokt för alla och envar att lära. För varje sak Gud skapade så tog han sedan ett steg tillbaka och såg att det var gott. Liksom fröjdades över det han åstadkommit. Och på den sjunde dagen vilade han.

Ibland grottar vi bara in oss i allt som vi har att göra och allt som ligger framför. Saker som hopar sig och liksom bara väller över en. Vi behöver i allt större utsträckning kliva ett steg tillbaka och faktiskt betrakta det vi har åstadkommit och se att det är gott. Lite förnöjsamhet och tacksamhet mitt upp i allt.

Så jag stannar här. Oroar mig inte för morgondagen. Eller nästa dag. NU är det jag har, och just NU ser jag fram emot sängen efter att ha konstaterat att jag faktiskt har gjort en galet god sås! I alla fall i min mun.

Kram på er alla.


tisdag 15 januari 2013

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/4523119/?claim=jjbeupzntvf">Följ min blogg med Bloglovin</a>

Vila mitt upp i allt

Sent i går kväll så gick det upp för mig att det bara var måndag och jag blev så glad!! Helt plötsligt fick jag en dag till denna veckan, kändes det som. :) Ibland kan förvirring ge små glada överraskningar bevisligen.

Idag var det en synnerligen trögstartad morgon. Mer än vanligt. Men det är ju inte så konstigt med allt som pågår runtomkring. Jag är ändå så tacksam, för jag har inte längre migrän tre gånger i månaden. Bara en sådan sak!! Jag börjar få ner smärt/värk-nivån på en någorlunda hanterbar nivå, och det är ju inget mindre än fantastiskt!

Till och med kan jag erkänna för mig själv att det är lättare att fokusera på här och nu sedan jag var och städade av mitt skrivbord på arbetsplatsen. Det får bli en nystart helt enkelt den dagen det blir och jag har nog faktiskt landat i det. Det är märkligt hur mycket man påverkas av sådant som ligger undermedvetet och liksom lever sitt eget liv.

Jag har inte lagat en gnutta mat idag! Behövde en mellandag med besked. Annars är jag mycket nöjd över faktum att jag kunna fördela det som ska göras inför bröllopet nu på lördag över tid. Tacksam att det verkar fungera. Tacksam över att jag håller ihop. Tacksam över att det faktiskt verkar klaffa.

Var dock till affären idag för att beställa massa grädde och annat som behövs. Man får ju vara lite om sig och kring sig och checka priser på diverse affärer, speciellt när det är sådana mängder vi pratar om här. Dottern var med och hjälpte mig att kånka på varor <3

Och nu ligger jag här i soffan och faktiskt bara tar det lugnt i min ensamhet. Världens finaste man fyller år idag, men han jobbar dygn, så jag passar på att bara ha det lugnt och tyst omkring mig och laddar batterierna. Pyjamasen är redan på och jag tror jag ska dra mig in till sängen och bara läsa lite i hopp om att en god nattsömn ska infinna sig. Det är ju lite si och så med kvalitén på min sömn.

Funderar lite på livet efter bröllopet.. Då inbillar jag mig att det ska infinna sig någon slags lugn och ro så jag kan få i ordning på min egen tillvaro. Har en hel del uppdrag/läxor att utföra och få in i mina vardagliga rutiner. Ska även upp till V-vik på tre dagars intensiv rehab bara för mig. Känns oerhört lyxigt efter alla dessa år utan någon adekvat hjälp. Fantastiskt!

Därtill längtar jag efter våra älskade vänner Palle & Rebecka. Har liksom inte hunnit få till den sociala biten nu på ett tag. Dessutom vill jag få till en fika med mina goa grannfuar som jag inte riktigt har lärt känna än. Det ser jag fram emot! Sedan målarkursen, att den startar. Tja.. en sak i taget helt enkelt. 2013 ska nog bli bra. Jag artar mig.. tänker inte bara på skolan längre ;)


"Frid är inte frånvaro utav storm, utan sann frid är att hitta lugnet mitt i stormen"


torsdag 10 januari 2013

onsdag 9 januari 2013

Pyssel och popp!

Ojojoj.
Nu är det minsann nedräkning som gäller. Om en och en halv vecka så är bröllopet ett faktum och då ska allting klaffa. Det är lite pyssel och klur inför ett dylikt arrangemang kan man konstatera. Det är inte utan att det känns lite mer rutinerat denna gången jämfört med för knappt fyra månader sedan då den andra dottern gifte sig.

Jag är så otroligt tacksam för att jag kan få göra lite i taget och på så sätt kunna göra det jag ska göra. Vi har ju olika intressen och fallenhet här i livet och det skulle vara så oändligt ledsamt om jag inte alls kunde använda mina förmågor till att få bidra till detta bröllop med det jag kan om så önskas.

Kroppen är ju lite sådär har vi ju slagit fast tidigare, men det gäller ju att vara lösningsorienterad! Och det är jag. Till den grad att jag har som stående läxa att låta bli i vissa avseenden. Ha! För mycket och för lite skämmer allt.

Hur som haver så gäller det matlagning och hår för min del inför detta bröllop. Frisyren är provgjord och blir kanon på Smulan. Jag vet... jag är inte alls opartisk, men hon är så vacker min lilla stora Puppa som nu ska gifta sig.

Vad det gäller maten så är den på gång! Somligt är redan fixat och förberett så långt det går och det blir mycket hemodlat. Och maten är ju inte det enda som är hemmagjort... Tösabiten får ju en specialuppsydd klänning till sig då mågens mamma och moster är skräddare och tillika sybehörsbutiksägare!

Som sagt. Det är bra att vi kan göra lite olika saker. Min blivande svärmorskollega är nog i alla fall tacksam att hon inte behöver sy något mera på min 23 år gamla symaskin igen ;) Vi har ju pysslat lite ihop till detta evenemang minsann. Nu håller jag som bäst på att försöka beräkna sådant som ska köpas in för att räcka till 123 personer. Lite klurig, men det ska nog gå.

Behöver jag säga att allt annat styr hemma ligger helt nere under tiden? Nä, jag trodde väl det. Om någon behöver en extraboost i form av att besöka ett icke välstädat hem med en aningens oreda här och var så bara hör av er!

På fredag är det dags att träffa smärtteamet i Västervik igen och jag är så fantastiskt glad över den hjälp jag får därifrån. Och tacksam för all kunskap jag fått presenterat för mig så jag kan göra vad jag kan för att få en så hållbar tillvaro som möjligt. Kunskap ger makt! Så är det bara.

Nu så ska jag lägga mig och slå igen mina blå. Samla ihop tankarna och tacka min skapare för allt gott jag fått och får ta del av. Det är ett så sanslöst bra sätt att avsluta sin dag. Oavsett om det varit en skräpdag så kan jag avsluta den med att mentalt bara lämpa av all "skit" i Guds hand och sedan avsluta med att fokusera tanken på allt som ändå varit och är gott och tacka för det.
 
 Pröva så får du se! Tro mig, det gör gott..


tisdag 8 januari 2013

Vad berömmer du dig av?

Funderar ganska ofta på vad som är viktigt eller rent utav viktigast.
Ibland kommer allting till sin spets och man måste på något sätt skapa sig en målbild eller skärpa fokuset på det som är viktigt, på riktigt. Om resurserna är små eller begränsade så gäller det att lägga krutet på rätt saker.

Det är så lätt att mycket annat som man vill eller önskar skymmer sikten för vad som är riktigt viktigt. Att sinnet på något sätt grumlas och sikten blir oklar för att det helt enkelt är för mycket jox som stör. Exempelvis föreställningar om att det ska vara på det ena eller andra sättet, man jämför sig med andra och eller söker någon form av bekräftelse.

Istället för att faktiskt ta sig en riktig funderare på vad som är viktigt och varför, sett ur ett längre perspektiv - kanske ett evighetsperspektiv...

Om resurserna är stora, är det då lättare att fördela dem klokt eller till största möjliga nytta?
Nej, jag tror inte det, det verkar inte så i alla fall. Livet bara liksom rullar på och man tar sig kanske inte riktigt tid att fundera på om det är väl investerat krut eller inte, oavsett om det gäller hälsa, pengar eller tid.

Så vad blir då bestående? Vad är det jag vill berömma mig av? Vad har något egentligt värde?

Ja, mina svar utkristalliserar sig så sakteliga. Somligt har jag haft klart för mig sedan länge och i andra fall är det dags att formulera nya.

Vad berömmer du dig av?


söndag 6 januari 2013

Så du kan spränga asfalt..

Jag är är storlyssnare av ljudböcker. Tycker det är ett fantastiskt verktyg att använda sig av. För mig är det toppen när jag ska försöka göra något lugnt och metodiskt, eller när jag behöver vila då kroppen värker tokmycket och jag behöver distraheras för att överhuvud taget kunna ligga still.

Oftast brukar det bli kriminalromaner eller deckare får jag tillstå, men även i denna typ av böcker levereras också ett och annat klokord ibland. I denna boken var det ett uttryck som jag gillade skarpt:

"Att gråta är att vattna sin maskrosrot så att man kan spränga asfalt sedan"

Var inte det superbra så säg?

Den tänker jag bära med mig. Här ska sprängas asfalt!!

lördag 5 januari 2013

Jassåhylla och trevligheter. Livet på en pinne!

Jag har en mental "jassåhylla" där jag placerar saker och ting som jag inte orkar, vill eller hinner tänka på mer för stunden. En sådan där hylla som jag inför mitt inre synfält lyfter upp sådant som ockuperar min tanke då det faktiskt inte blir något mer konstruktivt tänkt utan bara snurrar på.

Vid behov plockar jag sedan ner problemet/dilemmat/grubblet vid tillfälle då det passar bättre. Om det nu skulle leda till något vettigt. Annars får det helt enkelt ligga kvar där, som ett "Jasså". Något som jag registrerat och bestämt mig för att inte reagera på eller ytterligare värdera. Lättare sagt än gjort vissa gånger, men effektivt.

Idag är en ny dag, och ingenting har egentligen förändrats sedan gårdagen, men jag har lagt upp vissa saker på "jassåhyllan" och pysslat vidare med annat som känns mer angeläget. Det trillar ner ifrån hyllan ibland, jag tittar på det, och sedan stoppar tillbaks det för det finns inget konstruktivt att göra åt det i dagsläget.

Så då till trevligheter <3

Idag om två veckor så firar vi bröllop i familjen för andra gången på mindre än fyra månader. Pauline & Christofer gifter sig. Vi har alltså fått tillökning i familjen med ytterligare en måg. De mår så gott ihop att det syns lång väg så det känns inget mindre än fantastiskt att få uppleva detta.





Så är livet! En blandad kompott av allt möjligt, på en och samma gång. Och idag.. Idag kan jag lättare fokusera på det som är fantastiskt, njutbart och faktiskt alldeles alldeles makalöst <3

fredag 4 januari 2013

Ge upp eller kapitulera?

Ge upp eller kapitulera inför faktum?
Två helt olika saker som ändå ligger väldigt nära varandra. I alla fall i känslans värld.

I kväll har jag och mannen varit och rensat mitt skrivbord på min arbetsplats. Plockat bort det som var mitt och gett plats för någon annan. Självklart precis så som det måste vara då jag är sjukskriven och i dagsläget inte alls är i fas för att ens arbetspröva. Hur gärna jag än vill..

Men det känns så otroligt sorgligt och jag har gråtit krokodiltårar. För det här är inget jag valt själv utan tvärtom något som jag slagits och kämpat för att klara av. Trots allt. Trots all värk och smärta. Men nu har jag kapitulerat inför faktum. Att det inte går. Just nu i alla fall.

Fast känslan ligger mer i närheten av att ge upp och den känslan är bara en oändligt tung klump i magen.

Tack och lov för att jag har massa kärlek i mitt liv och att jag kan se det vackra och betydelsefulla i det lilla. Men just nu.. Just nu är det bara tungt. Imorgon är en annan dag, men i afton sörjer jag och det är helt okej.


torsdag 3 januari 2013

Islossning och knådning

Det är så spännande när man får vara med om riktiga möten människor emellan. Somliga ger eftersmak under lång tid. Jag tycker mig ha fått förmånen att träffa kloka personer som kommit in i mitt liv vid olika tidpunkter för att leverera olika typer av tänkvärda sanningar som jag behövt. Ibland kanske jag också fått vara den personen som har något att bidra med.

Jag tackar Gud för dessa personer och möten som liksom blivit sänt i ens väg. Det kan ha varit små så saker som etsat sig fast och sedan liksom gått på repeat i tanken när det väl behövts.

Något som går på repeat hos mig nu som en slags sanning är att "man blir trött i islossningsfaserna" och "somliga tankar måste knådas". Det är en så bra beskrivning!!

Islossning i ens liv kan se så olika ut vid olika tidpunkter, men det är definitivt en förändringsprocess som är på gång och somliga tankar behöver verkligen knådas och bearbetas för att man kanske komma fram till en bra slutsats eller helt enkelt acceptans.

För mig så är det mycket på gång på många olika plan, men en utav sakerna är att jag måste ta mig till min älskade skola för att rensa upp mitt skrivbord. Jag har varit sjukskriven länge (ur mitt perspektiv) och det blir helt enkelt bättre för alla om och utifallfall jag kan återvända, får göra en nystart. Dessutom har en ny läroplan och ett nytt betygssystem trätt i kraft under tiden så det blir till att revidera det mesta i alla fall. Det råder alltså viss islossning även där på skolan.

Men det är tungt, känslosamt och tårarna bränner innanför mina ögonlock. Det är en sak som är säker.

onsdag 2 januari 2013

Sotar

Idag sotar jag rejält för att jag varit igång för mycket, men somligt är värt att sota för helt enkelt.


Vänskap

Jag är så oändligt rik då jag har flera riktiga hjärtevänner. Det betyder mycket att få känna att man bara kan vara och att man är omtyckt och älskad för sin egen skull. Jag älskar dem hjärtligt och innerligt allihop. En utav dessa är som en storasyster för mig och ligger lite drygt 10 år före mig i ålder. Det är bra med lite erfarenheter från någon som gått före i vissa avseenden. Tack för att du är du <3



Älskade lilla Rigmor. Så tacksam för dig som är den storasyster jag aldrig fick.


tisdag 1 januari 2013

En liten guldstund minsann, på mitt vis.

Det är ju en av de saker som jag har som mål och uppgift framöver.

Om jag ska skämma bort mig själv en liten stund, vad blir då "my special treats"? Har man varit fokuserad länge nog på att pyssla och dona för alla andra så krävs det att man lägger manken till för att hitta de egna guldkornen.

Och så dessutom sådana som inte orsakar otyg i kroppen dessutom. För en stor härlig Ben & Jerrys glass smäcker jag lätt, även om ett visst illamående kommer smygande.. För att inte tala om allt socker som man då sätter i sig. Socker triggar inflammationer i kroppen och det har jag nog av ändå. Det blir bara gott för stunden.

Nä, då är detta ett betydligt bättre alternativ för mig.

En bit brieost, några oliver, en egenproducerad mandelpralin, kaffe och en ny inspirationsbilaga. Härliga, sköna stund... lite lyxigare än vanligt.

Nytt år med ny bloggportal?

Här sitter jag i fåtöljen och sjunger med till By Grace "We acknowledge you" och blir lycklig på insidan. Ibland måste man bara få låta sig ryckas med i någons entusiasm för att man kanske inte har ett överflöd av egen just för stunden.

Klurar också lite på det här med att byta bloggportal. Varför det kan man undra, men tja.. Varför inte? Testar lite parallellt så här ett tag så får vi se. Måste ju prova lite olika funktioner här.