Hoppas du ska finna ett och annat guldkorn här. För mig handlar denna sida om att göra ett nedslag och sätta på pränt det som är viktigt för stunden - eller evigheten, trots att livet rusar på runtom.
Jag är en genuint tacksam människa som väljer att njuta av det lilla i det stora, så mina lyckopiller kan verkligen variera. Tillvaron är inte alltid enkel, men som en klok person sa till mig: "I alla stora mästerverk är det skuggorna som ger dagrarna dess glans"

Vänligen
/Cia

onsdag 7 september 2016

Ingrids bönröra!


Min goda vän Ingrid har jag delat många olika upplevelser med. Hon är en mångfacetterad kvinna som har många strängar på sin lyra. En utav dem är att hon lagar god mat och allt som oftast gett mig nya smakupplevelser. Jag njuter verkligen av god mat av olika de slag och är nog en rätt tacksam matgäst ;) Vi har flera gemensamma nämnare, men det här med matlagning är verkligen en. Många trevliga recept har delats under åren.

Här är en favorit som jag nu snubblade över och bara måste få ner här på pränt innan jag "förlorar" det igen. Vad den heter original, eller vart den ursprungligen kommer ifrån, har jag ingen aning om. För mig heter den kort och gott;



INGRIDS BÖNRÖRA
  • 2 vitlöksklyftor
  • 4 msk olivolja
  • 1 burk borlottibönor
  • 1/2 stor citron, skal och saft
  • flingsalt
  • nymalen svartpeppar
  • 1 liten knippa hackad bladpersilja
Skala och hacka vitlöken. Hetta upp olivoljan i en kastrull. Fräs vitlöken sakta. Tillsätt de avrunna bönorna. Rör om och mosa dem till en röra med en gaffel. Riv i citronskalet, krydda med salt, peppar och citron. Blanda i hackad persilja.

Låt den här röran stå en stund så smakerna sätter sig. 


Sedan är den himmelsk att servera till lite gott bröd, oliver, coctailtomater och annat småplock.
Fantastiskt trevligt aftonplock!


Tror nog jag har en burk borlottibönor i skafferiet...
Kanske får ihop en sats imorgon.

TACK INGRID för att du är du och att du bidragit med detta recept!



tisdag 6 september 2016

Finjustering pågår


Så har det blivit sådär tydligt att en justering av livsföringen är fullständigt nödvändigt. Igen. Suck. 

Jag vet ju bättre. 
Men saker och ting akumuleras. Somligt styr man över själv, annat inte. Det är sällan tillvaron håller sig till planen 😏. 

Kropp och knopp har inte varit att leka med nu, och jag skriver - har varit - för jag hoppas att jag vaknar till ett gradvis bättre mående imorgon. För det här suger. Big time! 

Någon undrade hur jag orkar med det jag visar på ex instagram. (Barnbarn, blommor och skörd från trädgården) Både min instagram och min blogg heter Cias Lyckopiller och det är precis vad det handlar om. Jag fokuserar gärna på det som jag blir riktigt glad av, det som fyller min vågskål och väger upp det jobbiga. 

För det är ju som så att man kanske inte tänker på vad jag får låta bli, eller dra ner till ett minimum, för att jag helt enkelt inte klarar av det. Det är ju inte för intet som jag tvingats acceptera en sjukersättning. 

För ett antal år sedan fick jag en något syrlig kommentar på en bild som jag la upp på nygjord müsli, att det minsann inte var alla som hade tid att göra egen müsli. Jag svarade lite fint att jag var stolt och tacksam över att jag lyckats fixa det, för det var just det enda jag klarat av.

Givetvis visste inte denna (då stressade och förmodligen av livspusslet pressade) vännen att jag hade blivit så sjuk. Vi redde upp det hela såklart. 

Vad jag menar är, att det som jag finner  viktigt - som att gå till kyrkan på söndagen - vissa perioder är just ALLT jag klarar. Då samlar jag ihop mig och njuter till fullo av stunden och du ser mig glad, för det är jag! Men sedan... 

Nu pågår alltså revideringen och justeringen över Do's and Don'ts för att ytterligare lära mig att leva hållbart, efter mina rådande förutsättningar. 

Många bäckar små... Det som får en bägare att rinna över behöver sannerligen inte utgöra den största boven. Men det viktiga är att rannsaka situationen och justera framåt. 

Nu ska jag bara komma ifatt lite så tårarna slutar trilla för minsta lilla. Men när du ser mig, då kommer jag att le... För jag ser ju dig! 
Kanske genom tårar, men ändå ❤️