Hoppas du ska finna ett och annat guldkorn här. För mig handlar denna sida om att göra ett nedslag och sätta på pränt det som är viktigt för stunden - eller evigheten, trots att livet rusar på runtom.
Jag är en genuint tacksam människa som väljer att njuta av det lilla i det stora, så mina lyckopiller kan verkligen variera. Tillvaron är inte alltid enkel, men som en klok person sa till mig: "I alla stora mästerverk är det skuggorna som ger dagrarna dess glans"

Vänligen
/Cia

fredag 25 november 2016

Om livets halvfabrikat

I veckan var jag och hade ett hedersuppdrag, som jag gärna kallar det. Sång vid livets nära skeden, i alla dess faser. Nu var det begravning och sång och pianospel var önskat. 


Det är alltid med stor förberedelse och djup närvaro jag tar mig an dessa uppdrag. Så viktigt att det får kännas äkta och personligt, även om jag då inte känner vederbörande. Den punkten kommer dock snart att förändras. Jag sitter vid pianot och lyssnar till prästen, och inser gång på gång, att jag njuter av att få lyssna till så vackra buketter som binds av minnen gällande denna person som nu gått in i sista vilan. Som om man lärde känna en person i efterhand. 

Denna varma och genuina kvinna som skulle begravas beskrevs som en riktig husmor som lagade all mat från grunden, alltid satt med stickorna framför tv'n, en sådan som aldrig tog till halvfabrikat.
Förutom att allt detta var alldeles ljuvligt för hennes omgivning, så påminde prästen om hur viktigt det är med våra relationer med varandra. Att de tyvärr för ofta liksom baseras på halvfabrikat och inte hinner "bakas" från grunden och bli sådär genuint och mustigt gott. 
Hmm...

Det tål verkligen att tänkas på.

För ett antal år sedan när jag blev allvarligt sjuk och inte kunde klara av att laga mat, så tröstade min psykolog mig med att det just är för sådana här tillfällen det finns halvfabrikat. Och jag insåg vad hon menade och lade ribban efter förmåga och inte egen förväntan. 

Men överfört till relationer blir det en helt annan sak. En djup relation är ett långkok! Ingen halvfärdigt värmeprojekt. Det där tål att kluras vidare på... minsann! 

Godnatt alla rara.

torsdag 10 november 2016

Ofrivillig paus

Helt plötsligt vräkte snön ner och både grepen och spaden blev kvar ute i landet.  Jag skulle ju bara... 

Men det blev ingenting med det. En påtvingad vila som jag inte ville ha. Jag var ju i ett flow nu och såg framför mig hur somligt bara skulle vara redo att njuta av till våren. 

Frustrationen och stressen infinner sig. En kasse med blomsterlök, vitlök, plantor som ligger ovan jord mm. De vill jag inte ska förgås! 

Men så får man tagga ner. Klura på lärdomen av att bli överrumplad och inte alls ha koll på läget, utan bara gilla läget. 

Tända ljusen, kura skymning, och inse att... det var rätt bra med en påtvingad vila. A blessing in disguise. 
Tid att vila, komma i fatt, läka ihop ytterligare. Vilan som är livsnödvändig att vårda, men man ibland behöver lite hjälp på traven för att inse. 😬❄️ 

Oh well. Det blir som det blir. 
Nu läggs det upp på jassåhyllan tills jag kan göra något åt det,