Hoppas du ska finna ett och annat guldkorn här. För mig handlar denna sida om att göra ett nedslag och sätta på pränt det som är viktigt för stunden - eller evigheten, trots att livet rusar på runtom.
Jag är en genuint tacksam människa som väljer att njuta av det lilla i det stora, så mina lyckopiller kan verkligen variera. Tillvaron är inte alltid enkel, men som en klok person sa till mig: "I alla stora mästerverk är det skuggorna som ger dagrarna dess glans"

Vänligen
/Cia

Visar inlägg med etikett Dagarna som utgör livet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dagarna som utgör livet. Visa alla inlägg

måndag 13 juni 2016

Älskade guldkorn!

Det är helt galet mysigt att ha fått kliva in i en ny fas, maken och jag. Som mormor och morfar njuter vi hejdlöst av vad allt det innebär. Edwin är snart 1,5 år och han ska snart bli storebror åt en liten knodd som ännu inte skådat dagens ljus, men snart så.

Vi försöker avlasta lite med några övernattningar här för lillkillen så morsan och farsan får hämta lite kraft inför stundande förlossningsäventyr och tillståndet med nyckläckt bebis hemma.

Så nu ligger vi här och har det så otroligt mysigt med Eddie och gosegrisen emellan oss. ❤️
Vi bara småmyser och njuter för fulla muggar. Älskade unge 😍😍😍. Så nu önskar vi alla en god natt med djup och kvalitet på sin sömn 😴😴😴
Imorgon är en ny dag med nya möjligheter! 🙏🏼


Kram på er! 

fredag 10 juni 2016

Välsignade rabarber 😄

Jag summerar dagen och är ytterst tacksam och glad för den. Gårdagens frustration över att uppleva att jag personligen inte fick något gjort pga att jag inte längre klarar att vara effektiv de småstunder som ges mig, har idag utbytts till glädje. 😊

Jag är effektiv på saker som att, när kökshanddukarna ska upp till tvätten, så passar jag på att dammtorka trappan upp till andra våningen. 😂
Men det där med att mitt upp emellan olika tider under dagen, då jag bistår andra människor på ett eller annat sätt, kunna utnyttja tiden och vara lite effektiv på sådant jag faktiskt behöver göra, det finns inte. Absolut inte! Och när jag sedan assisterat de personer jag skulle, så är jag helt slut i rutan och krutet är bränt för den dagen. 😶

Så igår gick jag och la mig, ledsen och frustrerad. Mitt berg växer! Men jag vet bättre än att somna så, så jag avslutar givetvis dagen med att räkna mina välsignelser🙏🏼. 

Idag vaknade jag upp till en helt ny dag med nya möjligheter! Fantastiskt! Jag har använt den väl och tämligen ostört så jag har kunnat hålla min röda tråd. 20 min igång, och sedan vila på rygg en bra stund. Sedan igång igen, men då med en annan uppgift. Jag måste variera mig så inget blir statiskt för min kropp. 

Å ena sidan frustrerande lärdomar för en person som alltid multitaskat och haft massor med bollar i luften, samt kunnat tvinga sin smärtande kropp till lydnad innan. Men å andra sidan helt fantastiskt, för att jag är en lärande individ som inte kapitulerar och bara vegeterar. Jag lär mig ständigt nya sätt att förhålla mig tull situationen, och det är ju gott! 😄

Jag till och med lyckades slutföra ett par projekt! Det känns fantastiskt. 
Det sista för dagen var själva slutskörden av rabarbern. Nu blir det lite småskördande framöver till någon paj eller chutney eller så, men de stora mängderna är nu skördade.

Ikväll blev det 14,5kg rabarber! Och då har jag innan skördat 12kg och ändå gett bort tre hobbar innan skördesäsongen drog igång. Dessa rikbärande hobbar 🙏🏼.



Denna älskade rabarberdjungel! Tänk vad den gör mig rik ☺️.
Nu ska jag sova gott och njuta av att jag får ännu en ny dag imorgon.
Godnatt godingar! 

söndag 18 oktober 2015

Kontraster

Sitter just nu och faktiskt bara njuter av ett mjukt stilla regn som sköljer ur den varma luften. Jag har bytt höstkylan mot en veckas ljumna vindar på sydligare breddgrader. Sällan har väl en semester varit så efterlängtad och behövd som denna, men aldrig har den förut känts så dubbel.

Svält, krig och umbäranden är inget nytt under solen, men aldrig har det kommit riktigt så nära som det gjort nu under det senaste året. Jag har människor i min närhet, numera vänner, som flytt för sina liv under de mest fasansfulla förhållanden, på vinst eller förlust. Människor som är så påfallande lika oss själva, om man bara väljer att komma dem nära, så det är ofantligt lätt att sätta sig in i deras situation och dela, i alla fall en bråkdel av deras förluster och lidanden.

Och som en skarp kontrast till detta har jag förmånen att åka på semester. Njuta när andra lider?
Kluvet. 

Jag plockar bort det dåliga samvetet. Lägger upp det tillsammans med skulden på hyllan. Det blir ju inte konstruktivt alls annars. Tar tag i tanken och känslan. Väljer att njuta av min återhämtning allra ödmjukast. Hoppas ladda batterierna och komma tillbaka med mer kraft och energi. Ta vara på möjligheten. Hur skulle jag annars kunna hjälpa någon alls?

Nu har regnet lättat...
Dags att möta dagen ❤️






fredag 21 augusti 2015

Praktiska lyckopiller!

Ibland blir jag riktigt barnsligt glad över fiffiga små vardagssaker som förgyller tillvaron. Just nu är det två saker särskilt. Det ena är en svamp- och bärtork och det andra är ett maskindiskmedel! Två helt olika saker men som gör mig riktigt glad. Låt mig förklara...

Så här i jordgubbstider så köper jag massor när det blivit så billigt att de bara tar 10:- litern. 45 liter är inköpta hittills och förutom att vi har frossat i att äta dem färska, så har det även blivit jordgubbs- och rabarbermarmelad, samt en massa infryst. Jag älskar att ha tillgång på sommar, i form av jordgubbar, även på vintern. Men så gjorde jag äntligen slag i saken och köpte mig ett fynd på Jula. En enkel tork som nu klarat av sin första uppgift. Jag skivade helt sonika jordgubbarna i äggskäraren och la ut dem på ollorna (torkbrickorna) och satte igång den inställt på 50grader. De blev kanon! Alldeles klarröda och med massor utav smak. Blir finfint till vinterns granola och bakverk.

  
Och sedan till det andra lyckopillret - maskindiskmedlet som faktiskt tar alltihop! Även snigelslemmet på stekpincetten som jag använder vid varje aftons snigeljakt! Och det vill inte säga lite.
Nu är ju inte snigelslemmet det största problemet här hemma i och för sig, men ändå. Det är så oerhört frustrerande när man får diska om saker som inte blivit rent, glas som fortfarande är lite "smågrusiga" efter disken och Tupperwareburkar som fortfarande känns feta invändigt. Jag har morrat över diskmedel efter diskmedel, fyllt på salt och sköljmedel om vartannat, men har nu hittat grejen! Denna passar mig ypperligt. Vardagslycka! Finish Powerball Quantum Max.



Jahaja, mina vänner...
Nu har jag vilat ryggen en stund och det är dags att ta sig an ett annat lyckopiller. Fyra stora svarta sopsäckar med gräsklipp som jag fått! Det gröna guldet ☺️. Jag är sååååå nöjd och glad. Trädgårdsnörden i mig jublar. 

Ha en fin dag och njut av det lilla.
Kram Cia 



måndag 8 december 2014

När tanken inte får rum

Det finns perioder som innebär att man i princip håller andan och kämpar för att hålla sig precis ovanför vattenytan. En sådan livssituation som är resultatet av en blandning av sådant man satt sig i själv och livet som händer. Ett tillstånd som man ibland hamnar i, men absolut inte kan stanna i.

Där har jag varit ett tag. Ett alldeles för långt tag. Det är inte hälsosamt på något vis. Hela min varelse talar om det för mig på alla möjliga sätt. Rent fysiskt på en rad olika vis (som bara är ledsamt att prata och skriva om) men också i avsaknaden av det som jag känner att jag vill ska kunna ta form och plats hos mig. Den kreativa och skapande förmågan stryker på foten. Det gäller allt ifrån matlagning till målning, samt tankar och reflektioner om tillvaron som ibland brukar ge sig uttryck här.

När tanken och den djupa reflektionen inte får rum...

Jag får ständigt påminna mig om att andas. Bara en sådan sak.

Idag är sista dagen som måste erövras och klaras av. Jag har två viktiga uppgifter på agendan som jag ber om nåd över att klara av. Sedan ska jag skala av, strippa ner, hämta fokus, andas, plocka mossa och småpyssla i sällskapet av en ljudbok. Och jag ska måla. Nu kan allt det där låta som idel mysig och okomplicerad förströelse för någon, men det är hårt arbete att få till. Att ligga ner och vila när man är som en spännfjäder är en sann konst. Att ha ro att tänka en tanke klart utan att sjuttioelva andra saker kidnappar tanken, en ytterst svår uppgift.

Små varningsklockor som alla pekar på samma sak. Stopp! Halt! Enough!

Att vara närvarande när man har en annan person framför sig, eller står i en uppgift är ingenting emot konsten att bara vara närvarande i sig själv, och för sig själv. Tid för eftertanke och reflektion. Tid att lyssna in vad Gud vill visa mig. Tid för att låta den inre källan fyllas på och återställa balansen i tillvaron. Då kommer även kroppen må bättre.

Så.. idag också.  Men imorgon är en annan dag.


Ändå tacksam för medvetenheten jag idag nu äger. Det man inte erkänner för sig själv, kan man heller inte förändra. Nu så.... andas medvetet och förberedelser inför viktigt möte om ett par timmar. Tack Gode Gud för nåden och din konstanta närvaro i mitt liv.

Ha en go dag du som läser detta. Var rädd om dig och värna din tid för tanken, återhämtning och reflektion <3

torsdag 6 november 2014

Tja, inte var det detta jag väntade mig av dagen...

Idag är en av de där dagarna när det bara trillat på saker av rysligt udda mått och man plötsligen inser att man inte ätit någon middag. Jag har ju i alla fall mat. Det finns så vansinnigt många som inte ens har det inom räckhåll. Jag är ju bara lättdistraherad och ockuperad. Dags att steka mig ett ägg och fortsätta tacka Gud för maten. Ännu ett lyckopiller att bli påmind om!

Blev idag än en gång varse att det finns dumhet/elakhet man bevisligen aldrig kan förstå vidden, bredden och djupet av riktig. Man överraskas hela tiden. Det finns alltid en extra dimension. Därför är det nog extra viktigt att fylla på med kärlek, uppmuntran och omtanke där det bara går. Samla lyckopiller och fylla sin vågskål till bredden. Tända ljus - bokstavligen och bildligen - för att mörkret ska ge vika. Tror vi måste hjälpas åt med det över allt. Jag försöker skotta där jag står. Lätt att bli alldeles handlingsförlamad och sätta sitt ljus under skäppan när elände drar fram i skepnad av både det ena och det andra.

Så till något helt annat:
Man kan lyssna på "Marika i P4" imorgon mellan 14-14.30 om man vill lyssna på mig och min vän Therese som ska intervjuas i egenskap av bonussystrar. De hittade oss via en hashtagg från en utav mina instagrambilder där jag nämnt henne som #bonussyster. Temat för dagen ska tydligen vara "Syskon" och då tänkte de lite utanför lådan om att det är ju inte alla syskon som har blodsband, och så fann de oss. Helt klart udda, men jättekul :) Vi och bröderna Herrey ska medverka. Milda makaroner. Hahaha :) Ja vi får väl se hur det går. Det är inte så att vi har helt klart för oss vad vi gett oss in på, men det är väl likadant med mannekängandet på Bröllopsmässan nu på Söndag.

Jag skrattade högt och hjärtligt för några veckor sedan när jag blev uppringd och fick frågan om jag kunde gå mannekäng vid detta tillfället för en butik vid namn Keruben. Kläder från Jeanne-Darc-Living. Det var typ 20 år och förmodligen lika många kilo sedan jag mannekängade sist. Men men. Butiksägarinnan vet ju precis vem jag är och hur jag ser ut så jag bestämde mig för att tacka JA. Bestämde mig för att det är ju hennes problem att jag numera visst har en timglasformad figur - men med mera sand i än förr. Rätt tänkt va? Det är ju en konst att våga tacka ja till det man tycker är kul, men lägga det på en nivå där det inte blir ytterligare en stressfaktor, utan något som ger lite energi. Åtminstone inte kostar mer än vad det smakar.

Sedan blev det ju extra-de-lux-kul när hon hade behov av ena dottern Alexandra (den som inte är höggravid ;) och idag uppenbarligen min "bonuslillasyster" Therese också. Det får helt enkelt bli vårt lilla äventyr. Butiksägarinnan Petra är superhärlig och äger en så galet trevlig butik. När hon sedan ville att vi skulle le mycket och se glada ut mot publiken så kände jag, Inga problem! DET kan vi i alla fall :) Det hade varit värre om vi skulle haft den där lite surmulet trumpna looken... hade aldrig funkat.

Tja... hur var det nu? Ett ägg ja.. som sagt. Lättdistraherad?! Vaddå? Nääähh...
Jag skulle ju bara betala en räkning...
Äsch... man får vara glad att man fungerar någorlunda :)

tisdag 7 oktober 2014

Lyxlunch!

Tänk vilket lyx att få en spontan inbjudan till lunch hos goda vänner när man behöver det som bäst. Jag var inte särskilt nödbedd där inte när frågan kom. ;-)

Smörstekt torsk med hemmagjord sweetchili av egna skörden, potatis nyuppgrävd tillsammans med en mangoldwok och sallad - allt nyskördat från egen jord till bord. Det var väl fisken då som jag tror var köpt.

Det är en sådan enorm njutning att få sitta ner till bords och bara insupa smaker, dofter och de vackra färgerna tillsammans. Det där med gurka som plockats direkt ur växthuset... alltså... vilken grej! Nästa år hoppas jag kunna få göra detsamma. Plocka egen gurka, krispig och smakrik.

Stort tack för idag, Birgitta och Jonas ♡.

Det där med att dela en måltid tillsammans, rätt upp och ner, utan krusiduller - det är rätt fantastiskt. Inte så konstigt att Jesus så ofta använde sig av just de tillfällena till goa möten med människor. Han hade koll på läget den mannen.

Sov gott!

tisdag 30 september 2014

Inte mycket till lyckopiller...

... men det är vad det är. Nu är det bara några dagar kvar tills jag får åka upp till Västervik och få mig en omgång smärtblockader. Just nu är jag fantastiskt trött på att ha så mycket smärta dygnet runt och att mina mediciner inte räcker till på långa vägar. Tar inte ens udden av eländet samtidigt som jag räknar minuterna tills nästa medicindos. Avskyr verkligen den situationen även om man försöker skratta åt eländet ibland.

Just nu förmår jag inte göra något alls mer än att bara existera, typ. Att ta sig upp och klä sig samt andas ter sig nog. Och det är inte min grej. Det är nog faktiskt inte någons grej. Sen är det så oerhört frustrerande att all smärta liksom blir fördummande. Lite hårt uttryckt kanske, men det drar ju så extremt mycket energi så hjärnan blir ju alldeles uttröttad och inte orkar med intryck alls på något bra vis. Alltihop hänger samman.

Efter helgen kanske jag kan börja sova igen nattetid. Hjärnan och kroppen behöver ju det för att återhämta sig. Då kanske det börjar arta sig så att jag kan fungera lite igen. På torsdag får jag blockaderna och efter ett par dagar brukar det bli bättre. Tisdag idag.

Så glad att jag lyckades tajma in blockaderna på ett bra sätt precis innan vi for på vår resa till USA så att jag var i så bra skick som möjligt där. Det gick ju vägen trots allt, med väl tilltaget i tid och möjlighet till att vila mycket. Tacksam för det. Tre veckor behövdes för att känna att man kunde uppleva en hel del, men samtidig vila ordentligt och liksom ta med smärta,  migränanfall och sömnlösa nätter i beräkningen. En långweekend till NYC för vår del skulle aldrig vara möjlig.

Jag hade ju trott att jag skulle göra lite inlägg under tiden på resan här, men det förmådde jag helt enkelt inte. Kraften fick läggas på själva resan. Någon dokumentation då inskränkte sig till lite Instagramuppdateringar. Men snart... snart hoppas jag kunna skriva lite här om våra upplevelser och dela lite bilder :) Kul kom-ihåg för en själv också.

Ha det nu gott du som läser detta.
Och är du en av dem som funderar på varför jag inte hör av mig, eller bjuder på en fika, så har du svaret här. Jag räcker inte till. Jag andas och försöker klara av dagen med förnuftet i behåll. Det är vad det är, men jag är ändå lyckligt lottad. Jag har mat för dagen, slipper fly för mitt liv, har en säng och en soffa att vila i samt morötter som väntar på mig i landet. Blotta tanken på dem gör mig glad. :)

Kram kram!
Cia <3



lördag 30 augusti 2014

Roadtrip till Albany

Nu ligger vi här som prinsessan på ärten bägge två och har haft en toppendag igen. 

Efter att ha checkat ut och tagit en taxi till biluthyrningsstället så laddade vi för en rutt genom Manhattans välockuperade gator raka vägen upp till Albany, staten New Yorks huvudstad. Japp... en egen liten huvudstaden i varje stat alltså.

Här bor numer Paul & Dahron Rees-Rohrbacher som jag fick äran att flytta in hos -87. Mina amerikanska föräldrar alltså.

Resan gick som smort och vi tackar Gud för denna välsignade GPS ;P Väl framme blev det ett känslosamt möte med dessa två, samt deras fyra fåglar. :-)

Efter rundvandring i huset så blev det en promenad till den lokala puben för middag. Portionerna var enorma så det blev Doggy Bags med hem till middag imorgon. Som den naturligaste saken i världen. Fram för Doggy Bags i Sverige!

Sedan har vi pratat aftonen lång med seriöst is-the-de-lux. Vi pratar individuella cups med valfri smaksättning. När det görs, görs det rejält... som den lilla jordnötssmörsburken ;-) Eller varför en harpa, när man kan ha fem?

Mer kommer i morgon. Då väntar en stor Keltisk happening av något slag som innefattar musik (Dahron ska spela), tävlingar, män i kiltar och säckpipor, samt möjligheter till att köpa svärd och annat?!

Ja, ni förstår... upplevelserna bara haglar över oss :-) Och som vanligt tar vi seden dit vi kommer. Roligast så!

Love love.

söndag 20 juli 2014

Många intryck blir det..

Ja kära nån...
Trött som en lemur är jag efter dagens (och kanske dagarnas) samlade intryck, så det blir ett kort inlägg. Typ. Eller kanske inte.

Började dagen vid vår strand i Vitemölla, strax invid Kivik. Med frukost i magen och fikakorg packad begav vi oss mot Ulriksdals Trädgård i Kivik. En riktig pärla och egen i sitt slag. Det var bara det att damen i huset/trädgården hade ramlat tidigare under dagen och brutit nyckelbenet, så det var stängt. Illa, men hennes trevliga syster lät oss gå in en vända i alla fall.

Där är helt magiskt! En woodland trädgård/plantskola specialicerad på magnolior, hortensior, japanska lönnar och ovanliga träd och buskar. Där finns också Sveriges största samling julrosor. Mumma! Och så helt makalösa planteringar, uteplatser och vatten i otroligt frodiga miljöer. Bilder kommer senare.

Kändes dock inte läge att plocka upp fikat där utan vi tog oss till Kiviks hotell där det finns en stor rosenträdgård med lavendel och buxbomsparterrer. Har inte varit där förut och det var vackert, men inte så inspirerande för egen del. Lite olika passioner liksom. Jag vill liksom kunna gå fram till rosorna och insupa doften, men det var liksom inte läge här. Fika gjorde vi i alla fall och tog sedan en rundtur till fots i själva Kivik. Handlade lite småsaker samt lite rökt röding till kvällsmaten.

Väl hemma i vagnen så gjorde mannen mat. Sill och potatis medtagen hemifrån, precis uppgrävd innan vi åkte. Det är något visst med den första egen odlade poratisen för säsongen. Gott! Sedan packade vi ihop och drog.

Hade tänkt att sova i närheten av Simrishamn, men då stället vi planerat att besöka var stängt måndagar så drog vi vidare till Hammenhög. Där har vi nu ankrat för natten utanför en skola på en mysig parkering. Tror aldrig jag använt ordet mysig och parkering i samma mening förut...

Nåväl... nu önskar jag godnatt för i afton och ser fram emot en effektiv sömn i natt. Har varit lite si och så med den varan.
Gott att veta att huset hemma är befolkat av resterande familj i alla fall. ♥


lördag 19 juli 2014

Mandelmanns Trädgårdar

Idag har det varit en toppendag på alla sätt och vis. Resans inplanerade höjdpunkt - ett besök i Djupadal hos Marie och Gustav Mandelmann.

Sov alldeles ypperligt i natt i Brösarps backar och efter frukost så åkte vi till Kivik. Där finns en fantastisk strandremsa som vi och andra Österlenfarare har upptäckt och där vi landat för ett par nätter. Perfekt och kroka av och sedan ta mysiga avstickare med bara bilen. Trånga gator och gränder där vi alla håller in magen för att ta oss fram ;-)

Besöket på Mandelmanns ekologiska jordbruk överträffade tack och lov mor & fars alla förväntningar trots att jag hajpat det hela skapligt innan med mina euforiska beskrivningar.

Det blev en heldag där då vi började med fika och sedan botaniserade friskt bland alla planteringar, lyckliga linderödssvin, glada ankor och växthus med mängder av tomater, fikon, vindruvor och aprikoser mm.

De både bakar och lagar fantastisk mat med råvarorna de producerar och galet så gott det var! Njutning för alla sinnen, verkligen. Mysfaktorn är hög när man sitter under en pergola med blåregn som silar ljuset behagligt, medans hönor spatserar hemtamt kring benen.

Trivs jag? Mmmm... Och mamma och pappa som strippade skorna och gick barfota i ullen som lagts i gångarna trivdes också ypperligt kan garanteras. Roger trivs som som fisken i vattnet och har sjuttioelva nya idéer med sig hem, och har tagit mänger med kort på konstruktioner av olika de slag.

Sedan blev det en tur till Kiviks musteri där vi hämtade upp lite godsaker, ännu fler idéer och ny erfarenheter. Mor och far har faktiskt aldrig varit här så det är jättekul att få visa runt.

Nu har vi ätit kvällsmat i solskenet vid vår strand och har för avsikt att snart krypa till kojs med en god bok. Vi bara tar en kvällsrunda med bilen för att ladda telefonen ;-)

Kramar till familjen som håller ställningarna hemma ♡ Love you!

Ps!
Jag förstår dock inte... mamma verkar dock ha fått nog av glass för det närmsta halvåret framåt efter gårdagens besök på Glassiären. Hur är det möjligt?  :p

fredag 18 juli 2014

Med mor och far där bak ♡

Något av det bästa i semesterväg vi vet jag och mannen, är att haka på husvagnen och tuffa runt och stanna lite varstans där man har lust.
Vi älskar Österlen och alla dessa trädgårdar och annat mys som finns att titta på. Vi brukar komma hem med vagnen full med växter, men denna gång hade vi för avsikt att fylla det utrymmet med mor & far.
Deras första husvagnssemester! Och de njöt så fort de satte sig i bilen :-) Pappa hade inhandlat en ny karta och mamma hade fullt upp med i alla fall tre parallella sticken. Hon ska ju bli mormorsmor och måste skynda sig ;-)
Först styrde vi kosan till Karlskrona för ett besök på glassiären. Det är ju en upplevelse i sig! Vi grundade med en liten lunchsallad i husvagnen först och sedan blev det glass i stora lass.
Nu har vi slagit läger på en av våra favoritplatser vid Brösarps backar. En sådan ljuvlig rastplats med kossorna inpå knuten och fina bord och toaletter. Tre barnfamiljer har kommit efter oss och slagit upp sina tält bredvid kohagen. Så himla mysigt!
Nu sover mor och far. Riktigt roligt att få känna att de sett fram emot senna resan så. Slippa tänka på något och bara vara. Livet är här och nu älskade vänner. Det gäller att ta vara på det med sådant som är väsentligt ♡
Godnatt på er alla rara därhemma.
Inte nog med att mannen planerar för husvagn där barn och barnbarn får plats. Nu vill han komplettera den tanken med en folkvagns buss så vi kan åka alltihop i samma bil också... Är någon förvånad? ;-)

Puss på er!

tisdag 1 juli 2014

Nöjd trots det ofärdiga, halvfärdiga och inte ens påbörjade..

Senaste inlägget jag skrev här var den 22/5 och jag hade sent omsider börjat få ner lite smått och gott i mina grönsaksland. Jag var rätt frustrerad för att jag inte hade kommit igång tidigare och att inte kroppen vill som jag vill, precis som om det skulle hjälpa.. Nix, inte alls, utan det får fortsätta gå under parollen "Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt och se inte så ringa därpå". 

Sedan fröna successivt kommit ner i jorden så har det i princip regnat mer eller mindre hela tiden. Först var jag lycklig då jag tänkte att det var bra att jag slapp vattna... sedan börjar jag bli lite smått orolig att fröna kommer ruttna och inte bli någonting av i vätan och kylan.

Svamparna börjar visst dyka upp i riklig mängd dock så somligt har väl i alla fall trivts.

Men! Det börjar dyka upp lite smått och gott här och var och idag har äntligen mina sockerärtor fått ett armeringsnät att klättra på. Det kommer bli kanonbra tror jag. Tycker det är riktigt snyggt med lite rost bland växtligheten. Mannen börjar så sakteliga ta in att det kanske kan vara snyggt, annars är hans inställning att rost är något som ska bekämpas!

Vid ytterkanterna på landet så har jag satt charlottenlök, gul och röd lök. Emellan löken och sockerärtorna så är det på ena sidan sått palsternacka och spenat, och på andra sidan en dubbelrad med rödbetor. Längst bort skådas jordärtskockorna Bianca som är på gång. (Om någon vill ha sådana så har jag över, krukade och klara)

Inte så långt kommet som synes, men vår trädgård får väl kanske betraktas som något slags monument över att det blir när det blir - om det blir. Långt ifrån alla prunkande och dignande grönsaksbufféer som man ser både här och var. Jag njuter så av att se alla dessa, men försöker förhålla mig nyktert till min verklighet som ser ut som den gör. Min trädgård är ju min rehabplats. Min plats där jag övar dosering, att lära känna var och när gränsen går - innan den är nådd. Där jag tränar på att vara nöjd trots det ofärdiga, halvfärdiga eller inte ens påbörjade. Att vara tacksam och stolt över det som spirar och gror, samt försonas med det som inte gör det. Ni förstår... odling och livet, det går hand i hand.

Jag är mycket för det där med kretsloppstänk, både vad det gäller jorden och människan. Återvinning är en av Guds grundidéer tror jag :) Inget är någonsin helt förgäves... Men det tror jag att jag ska utveckla vid ett annat tillfälle.

Sedan lyckades vi, mannen och jag, äntligen klippa ligusterhäcken på framsidan. Den som borde varit klippt innan midsommar... Men nu är det gjort! Dessutom fick den ena benveden en ny frisyr, den blev rund. Sen fick det räcka för idag. Mastigt nog för "lilla jag" som gick in och tog en dusch, la mig och vilade och bestämde mig för att vara nöjd med dagens insats! (Även om det finns triljoner fler saker som jag vill göra)

Vår lilla plats på jorden i alla fall #tacksam <3


torsdag 22 maj 2014

Äntligen på gång i det lilla.

Som jag väntat på att börja få ner saker i jorden i mina trädgårdsland! Försådda plantor av olika de slag har väntat otåligt på att få komma ut. För att inte tala om den förgroddade potatisen..
Det känns alldeles för sent nu!!! kommer paniken skrikandes i mig... för att snabbt korrigeras och lugnas av förnuftet som säger; det blir vad det blir! Och det bli bra :)

Det där med att lägga ribban efter dagsformen och inte efter önskemål är i sanning en utmaning som jag faktiskt börjar lära mig så smått. Jag blir mer och mer skillad på den fronten, även om jag har en lång bit kvar. Börjar faktiskt misstänka att det kommer bli ett evigt lärande..

Men idag alltså så fick jag lite grann planterat. Faktum var att jag började så smått igår med att flytta jordärtskockorna till rätt plats. Jag odlar ju med fyraårig växtföljd så att jorden ska må så bra som möjligt och diverse sjukdomar kan förebyggas, så det blev till att byta plats på de knölar jag inte skördat. Jag har en sort som heter "Bianca" som bildar stora fina knölar. Delikat!

Ikväll har jag sedan sått avlånga rädisor med vit topp vid namn "De dix huit jours" och en röd plocksallad vid namn "Lollo rossa" mellan raderna av jordärtskockor. Hoppas på lite snabb skörd där eftersom jag längtar efter att få skörda lite grönt mer än egyptisk taklök till middagen.

Och så fick jag äntligen ner en sort potatis! Den tidiga sorten "Minerva". Vilken tur att jag köpte en tidig sort som jag kan börja skörda till midsommar - not! Förutsättning till att en potatissort ska vara tidig är ju att den kommer ut i jorden. Ja ja.. det blir vad det blir och det blir bra. Eller hur?!

I raderna emellan potatisen så fick jag äntligen ut mina försådda spenatplantor! Tanken är att utnyttja utrymmet lite bättre och vi får väl se hur det går. Har läst mig fram till att detta ska vara ett bra sätt och det lär väl visa sig. Måhända jag inte har varit ute och planterat så mycket, men jag har läst och klurat och smitt planer, i alla fall :) Det är så man får göra när man inte har hälsan nog att skrida till verket.

Tillbaks till spenaten! Den är av en sort som heter "Nores" och ska vara en sort som inte går i blom så lätt. Tanken är att jag ska så nu efter hand mellan de andra två potatissorterna som jag har kvar att sätta, Mandelpotatis och Sparrispotatis ligger och väntar. Men jag har ju inga mängder här, utan jag tyckte det var kul att prova tre olika sorter, och vill det sig väl nu så tar sig de utplanterade spenatplantorna sig bra och jag kan ha lite spenatplantor i olika stadier på gång. Vi får se hur det funkar här och enligt mina förutsättningar.

Jag känner mig i alla fall rysligt nöjd över det jag gjort i afton, och inte minst att jag disponerade dagen på ett bra sätt, enligt min dagsform. Dessutom fick jag ju till en effektiv och bra träff med Hannagryn inför morgonens äventyr, samt en klippning av ena mågapinnen som ska på bröllop i helgen. Haha.. mågapinnen, det ordet fick jag lära mig igår och har genast införlivat det i min vokabulär :) Jag har fått väldens finaste mågar till mina döttrar. Just saying <3

I övrigt har det faktiskt varit lugnt här på VillaWedebrand, vilket har varit välbehövligt. Mannen jobbar dygn och jag har förutom de två korta besöken, varit själv. Lika mycket som jag älskar det sociala livet och människor i mitt hus, så är jag i desperat behov av denna ensamtiden för återhämtning och balans. En helt ny upptäckt för mig sedan jag blev sjukskriven..

Nähäni! Nu ska jag steka mig lite bacon och ägg för att ta med mig upp i badkaret. Kvällsmat i badet..det är grejer det! Och sedan blir det tidigt i säng. Ska ju få träffa en 3:e klass elever imorgon kl 09.00 och prata lite med dem. Vilken förmån <3 Det får nog vara dagens enda utmaning dock, för sedan lär jag ha fyllt min dos för den dagen.

Kram på dig, du som måhända läser detta. Var rädd om dig och gör det du förmår för tillfället. Det räcker gott och väl. Det som blir gjort blir gjort och resten får helt enkelt vara.

lördag 29 mars 2014

Sortera och planera

Idag är det lördag och solen skiner ljuvligt! Jag har varit ute på en knopprunda och fåglarna sjunger sådär intensivt att man blir alldeles lycklig. Men det blir nog inte så mycket mer än så för utelivet för min del idag. Får nog vackert hålla mig i skinnet och fortfara kurera den där förkylningen jag drog på mig. Det är helt klart på väg åt rätt håll, men än så länge får jag hålla mig själv i stramt koppel.

Jag har helt klart miljoner andra saker att ta tag i här inne, så impulserna drar åt både det ena och det andra hållet. Hjärnan går liksom igång på för mycket på samma gång, samtidigt som inte orken eller kraften finns till för det :) Så då sätter jag mig här. Sorterar upp lite tankar och skapar någon form av struktur. En stor kopp kaffe med grädde på toppen får utgöra fikasällskap.

Har googlat runt på olika typer av kantsättning mellan grusgång och rabatt och kommit fram till att det där med torvblock verkar som något jag skulle kunna gå loss på ordentligt. Har försökt så in den tanken hos mannen innan vad det gäller surjodslandet, men han förstår inte riktigt tjusningen med mossbeklädda kanter och ett vackert förfall. Men kanske han börjar mjukna?!

Om jag trycker lite extra på det där med att man inte måste gjuta i botten för att fixa en solid grund (som för plattor på högkant) samt att det är naturligt och lätt justerat för svängar och krökar så kanske han kan övertalas att se det från mitt perspektiv? ;) Dessutom behöver han ju inte kapa plattor mm. Låter väl som en bra deal? Jag menar, det skiftar ju lite vad man tycker är snyggt över tid. Vem hade trott att man skulle uppskatta rostig plåt i trädgården för ett tag sedan?


Jag klurar för fullt i alla fall och letar fakta. Hittade några bilder på nätet när jag googlade som jag nu lånar här. Lite mjukt mot allt det strama. Vi får väl se hur det blir helt enkelt. Det är bra att kunna få inspiration så enkelt, samt hitta olika personers erfarenhet, kvickt och lätt.

Men visst ser det mysigt ut?  Det är snyggt att blanda material tycker jag.

Men idag fortsätter jag nog att varva soffan med lite av det ena och det andra. Jag skulle vilja:
  • förså
  • plantera om pelargoner
  • plantera penseer mm i spannen utanför dörren
  • baka bröd till mannen
  • plocka ut allt ur skafferiet, rensa och strukturera upp det
  • måla upp en bild över hur odlingsbäddarna ska nyttjas
Men som sagt... jag sitter här med kaffet och får nog börja med att avlasta den där kotpelaren en stund. Sedan får vi se vad som blir av dagen. Inte allt det som jag VILL i alla fall... Haha :)

Det som är gjort är dock gjort! Och som Tomas Sjödin säger i sin bok Att vila är att ta ansvar så handlar det ju inte alltid om att vara produktiv i gängse mening : "Frågan är inte alltid vad du har gjort med dagen, utan vad den har gjort med dig".

Var rädd om dig!
Kram Cia

söndag 22 december 2013

#verkligheten

Idag är det söndag och två dagar kvar till julafton. Snön lyser med sin frånvaro och därmed lite av julkänslan. Det är något av en annorlunda jul. Så mycket omtumlande har hänt på sistone så jag känner att det har varit lite svårt att vara "hemma i sig själv" på något vis. Det lät flummigt, men det är nog det närmaste jag kan beskriva det.

Igår fick jag och mannen äntligen lite tid tillsammans i alla fall. Så gott! Jag har flera goa vänner, men han är min allra bästa vän och vi har knappt hunnit pratas vid ordentligt på hur länge som helst känns det som, av diverse olika anledningar. Men trots att det finns hur mycket som helst att göra här hemma av julstädning och förberedelser så tog vi bara tid ihop. Åkte en sväng till Kalmar och småstrosade, köpte en julklapp till pappa och åt på Thai Silk. Sen kom vi hem och bara landade i var sin soffa och bara njöt av lugnet och en film. Hade nog tänkt jag skulle fixat lite inför julafton, men vi var helt enkelt för slut och bara behövde vila och vara. Tillsammans <3

Imorgon jobbar han dygn och dagen efter är det julafton och vi blir 18 personer här hemma. Fantastiskt att paniken inte sprider sig hos mig inför faktum, med tanke på att mitt hem just nu inte alls ser ut som alla fina julpiffade hem som man ser på instagram eller fb. Haha.. Jag tror jag ska bistå med lite verklighetsbilder för att nyansera upp det hela. Så håll till godo!

Men jag blir faktiskt tacksam, mitt upp i allt. Att lugnet finns ändå. Att det ordnar sig. Det blir jul ändå, bara vi får vara tillsammans. I år satsar jag på att jag ska hålla någorlunda i kropp och knopp, så julafton blir en dag som även jag kan njuta av. Juldagen är den stora sång och musikgudstjänsten också i kyrkan där jag alltid är aktiv och med. Vore fantastiskt om jag kunde vara det med en rimlig medicindos i kroppen. Dosering dosering. Min eviga läxa.

Snart ska mannen och jag åka hem till ena dottern och mågen då våra barn med män i år bestämt sig för att bjuda oss på den välsmakande lutfiskmiddagen. De ringde igår och bjöd oss till bords! Helt fantastiskt. Jag blev så lycklig att tårarna rann. Kärlek i praktisk handling.

Sen blir det väl skinkkok, lite bakning och pysslande här hemma i afton och under morgondagen för att vara någorlunda redo inför julafton med vår utökade familj. Vi kör knytis med maten som väl är.

Jag önskar dig en fridfull Jul med nära och kära och glöm inte, Jesus is the reason for the season!

måndag 9 december 2013

Stora djupa andetag..

Det finns somliga erfarenheter man inte vill ha, men man får dem vare sig man vill eller inte Det är bara att gilla läget. Idag har jag varit och lämnat in mina nycklar på min arbetsplats, eller jag kanske ska säga fd arbetsplats. Dokument på beslut om "sjukersättning" är lämnade vilket kommer resultera att min anställning i kommunen avslutas. Phew..

Wow.. Det finns en sådan bottenlös sorg i detta så att det är svårt att sätta ord på. Så jag skiter nog i det. Men det måste sägas, för att det ska bli verkligt. Jag har varit lärare, jag är inte längre lärare.

Däremot är jag en pedagog och den gåvan är tack och lov inte knuten till en anställning, utan ligger nedlagt i mig som en gåva att förvalta. Jag har verkligen älskat att använda min pedagogiska förmåga i tjänsten som lärare på en fantastisk högstadieskola. Alla skolor har sina fel och brister, och "sanningen" ligger nog förmodligen i betraktarens ögon.

Men i min värld så utgörs skolans själva essens utav de människor som verkar och arbetar där. Och jag är så utomordentligt glad och stolt över alla de fina kollegor som jag har fått haft genom dessa år. Tillsammans har vi kämpat mot samma mål och drivits av en enda sak, elevens bästa.

Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på både elever, kollegor och annan skolpersonal, och det är ju egentligen fantastiskt att få känna så! Och det är det jag försöker fokusera på nu. Att jag faktiskt fick uppleva allt detta och vara en del av det. Att komma dit som ett bra råmaterial och slipas tillsammans med elever och kollegor till att utvecklas och förädlas som lärare och person. Dessutom fann jag goa vänner längs vägen <3

Skolan handlar om lärande, på så många olika områden. Det är ingen statisk förutsägbar process, utan i allra högsta grad en dynamisk vindlande process som tar ut sina egna svängar. Därför tycker jag att de som arbetar i skolan dagligen, med att försöka göra det obegripliga begripligt, det ohanterliga hanterligt, och vara medvandrare och guide igenom hela processen, är helt fantastiska! Det handlar om så oändligt mycket mer än att bara leverera kunskap. Inte minst under de omvälvande högstadieåren.

Som jag älskat att vara med i denna vindlande process.. även om ekvationen lärare, arbetstid, resurser och förutsättningar, inte alls går ihop.

Men nu är det jag som får ta skeden i vacker hand. Gå igenom en annan, knappast önskvärd vindlande process, där jag i allt större grad får vara eleven. Eleven som faktiskt har fått tagit över ansvaret för sitt lärande själv, då det handlar om att leda sig själv klokt, efter rådande förutsättningar.

Man kan leda en ko till vattnet, men den måste dricka själv. Du kan bara undervisa en elev och tillhandahålla kunskapen, men det är bara eleven själv som kan omsätta det hela i praktiken och faktiskt lära sig. Själva kunskapandet får man ta hand om själv.

Tänk vad makalöst ändå... att jag fått vara en del av allt detta. Jag är tacksam, även om jag mycket sorgset och frustrerat konstaterar, att det inte spelar någon roll om man VILL gå någonstans om kroppen inte bär en. Jag har ju så mycket krut inuti...  Det är bara att ödmjuka sig inför faktum och se möjligheterna där man står.

En stor varm kram till alla fd elever, kollegor och annan personal, som på ett eller annat sätt varit en del i min tid på Madesjöskolan, Nybro.

Ni är GULD värda. <3



tisdag 24 september 2013

Hemläxa och packning

Denna dagen inleddes med en riktigt jobbig natt måste jag tillstå. Hej och hå vad injektionerna i muskelfästena vid skallbasen triggade!! Jag hade ont innan, men det blev etter värre och jag kunde knappt vila huvudet på kudden. Men ibland blir det mycket sämre innan det blir bättre helt enkelt. Man får liksom ge sig till tåls lite i den här branschen ;-)
Nu ikväll börjar det arta sig lite. Tack och lov. Men som min käre make så fint påminde mig om när han skjutsade in mig till bussen igår, man ska inte boka in någonting denna veckan i alla fall. Tänk vad han minns mannen min. Sådant där har jag ju lite för lätt att förtränga.
Igår hade jag tre besök inbokade, läkare sjukgymnast och arbetsterapeut. Idag var det två besök hos de sistnämnda, samt ett extrainsatt pass hos sjukgymnasten med avslappning.
Nu har jag en läxa tills imorgon och dessutom ska jag packa. Jag har tre besök i följd imorgon med början klockan 09.00 och då ska rummet vara utrymt och nyckeln lämnad. Det blir mastigt för mig, , både för kropp oc knopp. Därtill är det 2,5 bussresa hem. Mmm...
Det blir nog bra det här tillslut. Nu läxa!!
Natti natti alla godingar. ♡
Och du... plocka upp Youtube och sök på låten Smile med Kirk Franklin så får du höra en klockren låt. Jag skriver under på vartenda ord. :-)