Hoppas du ska finna ett och annat guldkorn här. För mig handlar denna sida om att göra ett nedslag och sätta på pränt det som är viktigt för stunden - eller evigheten, trots att livet rusar på runtom.
Jag är en genuint tacksam människa som väljer att njuta av det lilla i det stora, så mina lyckopiller kan verkligen variera. Tillvaron är inte alltid enkel, men som en klok person sa till mig: "I alla stora mästerverk är det skuggorna som ger dagrarna dess glans"

Vänligen
/Cia

söndag 22 december 2013

#verkligheten

Idag är det söndag och två dagar kvar till julafton. Snön lyser med sin frånvaro och därmed lite av julkänslan. Det är något av en annorlunda jul. Så mycket omtumlande har hänt på sistone så jag känner att det har varit lite svårt att vara "hemma i sig själv" på något vis. Det lät flummigt, men det är nog det närmaste jag kan beskriva det.

Igår fick jag och mannen äntligen lite tid tillsammans i alla fall. Så gott! Jag har flera goa vänner, men han är min allra bästa vän och vi har knappt hunnit pratas vid ordentligt på hur länge som helst känns det som, av diverse olika anledningar. Men trots att det finns hur mycket som helst att göra här hemma av julstädning och förberedelser så tog vi bara tid ihop. Åkte en sväng till Kalmar och småstrosade, köpte en julklapp till pappa och åt på Thai Silk. Sen kom vi hem och bara landade i var sin soffa och bara njöt av lugnet och en film. Hade nog tänkt jag skulle fixat lite inför julafton, men vi var helt enkelt för slut och bara behövde vila och vara. Tillsammans <3

Imorgon jobbar han dygn och dagen efter är det julafton och vi blir 18 personer här hemma. Fantastiskt att paniken inte sprider sig hos mig inför faktum, med tanke på att mitt hem just nu inte alls ser ut som alla fina julpiffade hem som man ser på instagram eller fb. Haha.. Jag tror jag ska bistå med lite verklighetsbilder för att nyansera upp det hela. Så håll till godo!

Men jag blir faktiskt tacksam, mitt upp i allt. Att lugnet finns ändå. Att det ordnar sig. Det blir jul ändå, bara vi får vara tillsammans. I år satsar jag på att jag ska hålla någorlunda i kropp och knopp, så julafton blir en dag som även jag kan njuta av. Juldagen är den stora sång och musikgudstjänsten också i kyrkan där jag alltid är aktiv och med. Vore fantastiskt om jag kunde vara det med en rimlig medicindos i kroppen. Dosering dosering. Min eviga läxa.

Snart ska mannen och jag åka hem till ena dottern och mågen då våra barn med män i år bestämt sig för att bjuda oss på den välsmakande lutfiskmiddagen. De ringde igår och bjöd oss till bords! Helt fantastiskt. Jag blev så lycklig att tårarna rann. Kärlek i praktisk handling.

Sen blir det väl skinkkok, lite bakning och pysslande här hemma i afton och under morgondagen för att vara någorlunda redo inför julafton med vår utökade familj. Vi kör knytis med maten som väl är.

Jag önskar dig en fridfull Jul med nära och kära och glöm inte, Jesus is the reason for the season!

fredag 20 december 2013

Fudgeliknande godsak med smak av kaffe och choklad

Det absolut godaste julgodiset jag vet är fudge. Och inte vilken fudge som helst. Men den tänker jag inte lägga upp receptet på här och nu, för den är sockerstinn som få och inte ens värt jag gör för tillfället. Jag känner mig själv, jag kan inte låta bli den om den finns här hemma.

Så vad göra? Jo, jag får komma på något annat som ett okej substitut. Hade det varit som så att jag kunde njuta av EN bit och sedan stanna där hade jag gjort den vanliga, men den modesta inställningen fungerar absolut inte om jag fått vittring på "den rätta fudgen". Krispig och väldigt chokladig..

Det här blev en mycket trevlig liten ersättning!

2 dl vispgrädde
40gr smör
1½ msk kakao
1½ msk sötströ (eller honung)
1½ msk snabbkaffepulver
2 krdm vaniljpulver

Sjud smör och grädde i en kastrull tills det tjocknar. Tar ett en stund så passa på att rör då och då.

Tillsätt sötning, vanilj, kakao, samt pulverkaffe som du mortlat till ett pulver så det blandar sig väl.

Låt det småputtra och tjockna ytterligare. Smaka av så du tycker att du får en bra balans mellan sötma, kakao och kaffe.


Häll upp det hela i en liten form ca 10x10cm som du klätt invändigt med bakplåtspapper. Jag valde att hälla upp det i en smord form och det blev pilligt att få ut, så nästa gång blir det bakplåtspapper i. Har du ingen så liten form så tillverka en av aluminiumfolie.

Strö över salta jordnötter ovanpå om så önskas. Låt stå i kylen. Mer tryffel än fudge i konsistensen får jag tillstå, men helt klart en riktig goding till kaffet. Snart dags att göra en ny sats!

Men det blir inte ett enda knop till gjort här i afton för det har varit full rulle under dagen och många människor har passerat tröskeln. Nu ska lugnet lägra sig och allt annat skjuts på morgondagen.

söndag 15 december 2013

Mumsiga mandelbollar

Då är det snart dags för det årliga julgodisbaket! Vet faktiskt inte hur många år nu vi har hållit på, men det är ett bra tag. Vi träffas och plockar med oss ingredienser, skålar och andra pytsar och småsaker vi behöver och turas sedan om att vara hos antingen oss eller våra vänner Jens & Hanna. Under årens lopp har vi gått från att vara vi sex, de två och vi fyra, men har nu utökats med två barn för deras del och två mågar för vår del. Det blir en mysig eftermiddag. Nu håller jag på som bäst att klura ut vad jag ska göra egentligen. Kom på att jag gjorde något riktigt gott förra året som jag postade som inlägg i min förra blogg.. så jag tar helt enkelt och friskar upp minnet genom att posta det på nytt här och nu. Lite kul att se vad man skrev för ungefär ett år sen också :)


Gjorde en riktigt trevlig liten munsbit att njuta av till kaffet som jag gärna delar med mig av. Fina blev de små sötnosarna också, tycker jag i alla fall. Här nedan är de på bild, inte sådär stylish upplagda utan snarare i processen av att stelna till. Jag är ju egentligen väldigt förtjust i Mozartkulor, men då jag för mitt välbefinnandes skull låter bli den stora mängden socker som vanlig mandelmassa och nougat bidrar med så blev det här en fiffig variant.

  • 20 mandlar
  • 2½ dl mandelmjöl
  • 2 tsk mandellikör (amaretto), eller annan smaksättning
  • 1 liten äggvita
  • 100gr mörk choklad
  • dekorationspärlor
Torrosta mandlarna i en stekpanna och passa noga så att de inte bränns vid. Låt dem sedan svalna av. Mandlarna blir så där lite lagom mjuka inuti så att de är lättare att bita igenom, desutom plockas mandelsmaken fram mer.
Rör ihop mandelmjöl, smaksättning och äggvitan till en fast smet. Blir den lite för lös så ha bara i lite till mandelmjöl. Beror ju på mängden äggvita man har i. Rulla ut till en längd och låt kylas av lite i kylskåpet.
Dela sedan upp rullen i 20 lika stora bitar och tryck i en mandel i var och ens mitt. Rulla till små jämna bollar. Funkar alldeles ypperligt!
Värm sedan chokladen, finhackad, i en liten glasskål i micron. Man kan ju hålla på med vattenbad och grejer, men när det inte är större mängd än så här så tycker jag det blir minst meck så här. Sedan använder jag två gafflar och rullar runt bollarna i chokladen och lyfter upp dem på "tork", som ses på bilden ovan.
Strössla på lite garnering innan chokladen stelnat helt och ställ sedan svalt.
Mumsigt! Och helt lchf-naturligt för den som så önskar, dvs inte alls så blodsockerhöjande.

måndag 9 december 2013

Stora djupa andetag..

Det finns somliga erfarenheter man inte vill ha, men man får dem vare sig man vill eller inte Det är bara att gilla läget. Idag har jag varit och lämnat in mina nycklar på min arbetsplats, eller jag kanske ska säga fd arbetsplats. Dokument på beslut om "sjukersättning" är lämnade vilket kommer resultera att min anställning i kommunen avslutas. Phew..

Wow.. Det finns en sådan bottenlös sorg i detta så att det är svårt att sätta ord på. Så jag skiter nog i det. Men det måste sägas, för att det ska bli verkligt. Jag har varit lärare, jag är inte längre lärare.

Däremot är jag en pedagog och den gåvan är tack och lov inte knuten till en anställning, utan ligger nedlagt i mig som en gåva att förvalta. Jag har verkligen älskat att använda min pedagogiska förmåga i tjänsten som lärare på en fantastisk högstadieskola. Alla skolor har sina fel och brister, och "sanningen" ligger nog förmodligen i betraktarens ögon.

Men i min värld så utgörs skolans själva essens utav de människor som verkar och arbetar där. Och jag är så utomordentligt glad och stolt över alla de fina kollegor som jag har fått haft genom dessa år. Tillsammans har vi kämpat mot samma mål och drivits av en enda sak, elevens bästa.

Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på både elever, kollegor och annan skolpersonal, och det är ju egentligen fantastiskt att få känna så! Och det är det jag försöker fokusera på nu. Att jag faktiskt fick uppleva allt detta och vara en del av det. Att komma dit som ett bra råmaterial och slipas tillsammans med elever och kollegor till att utvecklas och förädlas som lärare och person. Dessutom fann jag goa vänner längs vägen <3

Skolan handlar om lärande, på så många olika områden. Det är ingen statisk förutsägbar process, utan i allra högsta grad en dynamisk vindlande process som tar ut sina egna svängar. Därför tycker jag att de som arbetar i skolan dagligen, med att försöka göra det obegripliga begripligt, det ohanterliga hanterligt, och vara medvandrare och guide igenom hela processen, är helt fantastiska! Det handlar om så oändligt mycket mer än att bara leverera kunskap. Inte minst under de omvälvande högstadieåren.

Som jag älskat att vara med i denna vindlande process.. även om ekvationen lärare, arbetstid, resurser och förutsättningar, inte alls går ihop.

Men nu är det jag som får ta skeden i vacker hand. Gå igenom en annan, knappast önskvärd vindlande process, där jag i allt större grad får vara eleven. Eleven som faktiskt har fått tagit över ansvaret för sitt lärande själv, då det handlar om att leda sig själv klokt, efter rådande förutsättningar.

Man kan leda en ko till vattnet, men den måste dricka själv. Du kan bara undervisa en elev och tillhandahålla kunskapen, men det är bara eleven själv som kan omsätta det hela i praktiken och faktiskt lära sig. Själva kunskapandet får man ta hand om själv.

Tänk vad makalöst ändå... att jag fått vara en del av allt detta. Jag är tacksam, även om jag mycket sorgset och frustrerat konstaterar, att det inte spelar någon roll om man VILL gå någonstans om kroppen inte bär en. Jag har ju så mycket krut inuti...  Det är bara att ödmjuka sig inför faktum och se möjligheterna där man står.

En stor varm kram till alla fd elever, kollegor och annan personal, som på ett eller annat sätt varit en del i min tid på Madesjöskolan, Nybro.

Ni är GULD värda. <3



lördag 7 december 2013

Andra bullar och en annan tingens ordning.

Jag brukar vanligtvis gå loss på julmusik någonstans i november, börja med stjärnor, ljus och röda dukar till 1:a advent, och sedan plockar jag på. Kulor i gardinerna och lite andra småsaker. Det bakas och förråden fylls med både det ena och det andra. För att inte tala om att lussebullar  och annat smått och gott.Inte sådär slaviskt och jäktat för att det ska falla andra på läppen, utan mer bara för att det är en njutning att liksom boa in sig med alla ljus och allt mysigt.

Men i år har jag knappt kommit igång alls. Och det är snart 2:a advent. Inte ens adventsstaken och första ljuset är tänt! Känslan infinner sig inte och jag hittar liksom inte inspirationen. Vafalls? Märkligheter..

Men så kom jag på det!

Det är inte alls samma sak utan Knoll & Tott hemma. Våra skruttor och gullefjun har ju flyttat hemifrån och bildat sina egna familjer. Det finns inga puppor hemma att överraska med små mysigheter som successivt plockas fram eller bakats. Nu ska ni inte missuppfatta det hela. Jag är inte alls missnöjd med att de flyttat hemifrån och gift sig med de absolut goaste männen tänkas kan, men nu förstår jag varför! En viktig "komma-i-julstämning" faktor  saknas ju!!

Om man tänker efter så är det faktiskt första julen som bägge två ordentligt flyttat hemifrån. Vi hade ju bröllop med 4 månaders intervaller här förra året och det sista var just i januari, och innan dess hade vi ett i september. Det där med jul kom liksom i skymundan vad det gäller fixande och donande. Det var ju fullt fokus på bröllop bevars mig väl.

Så nu är det alltså en ny juletid på riktigt på Villawedebrand. Jag får helt enkelt ta tag i det och göra något åt saken. Nu när själva grundorsaken är definierad så är det bara att lösa situationen :) Nu kan man ju addera upp sådana där trista  saker som att jag faktiskt inte har den fysiska kapaciteten att feja och dona nuförtiden, och inte heller frossar i bakverk med socker och gluten mm. Det bidrar säkert också.

Men nu kommer Cia med fixarmössan på sig :) Här ska bli julstämning! I det lilla, på ett annat vis, och med andra ingredienser. Julkrubban är framplockad. Dukarna strukna och julkulor är framtagna. Nu så, allt eftersom ska det donas lite här och var. Bara för mitt och makens välbefinnande <3

Jag tror jag ska börja med alla dofter... Dags att leta recept på lchfpepparkakor, saffransbröd mm. Lite vanligt bak får det nog också bli på det ena eller det andra viset, när älsklingarna - alla fyra - kommer över på en fika. Ja, fyra..  beroende på hur man väljer att se det hela så förlorade jag ju inte två döttrar, utan vann två mågar. Jag är rik!

Och för er som nu känner mig och vill skrika HALT!!! då ni inser att den nu skuttande insidan, mycket väl och snabbt, tar utsidan i besittning och bara kör på med allt som fruntimret nu har lust med, så vill jag säga... Ta't lugnt! För det kommer jag göra. Jag lovar! Lite lite i taget. Det genererar sig själv kan man säga, för jag må hända ha fått ny inspiration, men jag har inte blivit av med någon smärta, men den är för tillfället hanterbar. MEN nu har jag i alla fall kalibrerat kompassen och hittat rätt förhållningssätt. Och det är nog ett av det allra viktigaste här i tillvaron :)

Kram på er alla fina och rara <3
Love love!

tisdag 12 november 2013

Återhämtning

Det blev inget rehabbad för min del idag. I alla fall inte den som innefattar sjukgymnastik bland en massa andra goa människor. Kroppen skrek stopp och jag lyssnade. Ganska fantastiskt faktiskt :-)
Så nu ligger jag här i mitt eget badkar, bland bubblor i lagom varmt vatten. Det är väl på sätt och vis ett rehabbad av annat slag.

De talade så intressant på Efter 10 med Malou idag om hjärnstress, men jag får nog kolla upp det en annan dag då min egen hjärna inte mäktade med alla intryck. Man kan säga att hela jag är en empirisk studie i detta och bisarrt nog så känner jag mig ibland tudelad.

Ena delen av mig blir bara ledsen och frustrerad att jag "fortfarande" har sådana begränsningar, allra helst nu när jag dippade en rejäl vända och fick känna på ordentligt att jag inte alls är "frisk". Andra delen av mig finner det ganska fascinerande hur det här med hjärnan fungerar och hur allt hänger ihop. Att den helt enkelt stänger ner när det blir system overload. Måhända det är den vetgiriga läraren i mig som tar plats och ser det hela som en intressant, men bitvis smärtsam, empirisk studie.

Och när jag skriver fortfarande... ja, då skymtar verkligen den där otåligheten fram hos mig som skriker att JAG VILL FUNKA SOM VANLIGT NU OCH BESTÄMMA SJÄLV!!! Vara sådär stresstålig, multitaskande och den som bara har koll på läget.

Fast sedan talar jag mig själv tillrätta och  försöker tänka lugnt, klokt och förståndigt. Ser på mig själv med lite varsamhet och ömhet. ;-) Dessutom har jag faktiskt provat något helt nytt under den senaste veckan. Jag har låtit en rejäl bonnaförkylning läka ut på egen hand. Bara låtit den ta sin tid då jag faktiskt är sjukskriven ändå. Det var nog första gången någonsin! Jag menar, man har ju jobbat och kämpat på ändå och gått till doktorn och fått medicin så man blir "fixad" så snabbt som möjligt. 

Det är ju inte klokt egentligen.. att samhället är funtat på det viset att man inte kan känna att man i lugn och ro kan vara hemma och vara sjuk tills man blir frisk? Eller lurar jag mig nu? Är det bara mig det har varit fel på som gått till jobbet oavsett, om det nu inte gällt magsjuka? Jag tror inte det. De allra flesta kämpar nog in i det längsta och är både plikttrogna och känner ansvar, men jag har nog varit extrem har jag nu insett, jag med mina skruvade smärtreferenser. 

ALLT måste gå fort och vara effektivt. Man är så inkörd i det beteendet att det verkligen är en kamp att göra tvärtom. Att gå emot strömmen. Det är en ständig process av lärande, i alla fall för mig.
Men jag VILL lära mig. 
DET kan jag i alla fall bestämma! :-)

Blöta kramar Cia

lördag 9 november 2013

Gafflad gris - långkok i all enkelhet.

Det är intressant det där med hur man fungerar som människa. Man har sina frestelser, fallgropar, eller akilleshälar, som gör att man blir ouppmärksam och liksom ångar på av gammal vana. För att det tjusar, är roligt, eller att man av någon annan anledning låter sig slukas eller mister kontrollen. Helt plötsligt har man inte styrfart och bollen är satt i rullning i en väldig fart. Då gäller det att lägga i handbromsen genast.

Bollen slutar inte rulla, men man kanske hejdar dess hastighet och på så sätt till slut får kontroll på situationen. En lagom rörelse framåt är ju sunt, men det kan lätt gå överstyr. Det här gäller ju alla områden och situationer där man på något sätt förlorar sin klarsynthet över vad som är lagom, sunt, klokt och balanserat. Det man vet är bäst när det kommer till en själv, sin kropp & knopp, för sin familj, äktenskap, arbete, relationer mm. När prioriteringarna blir fel.

Men DET var ju inte det som detta inlägget skulle handla om. Eller jo... kanske själva orsaken till det.

Min boll var satt i okontrollerad rullning. Jag har slagit i handbromsen. Nu har farten stabiliserats något och jag vill vara lite i smårullning på söndag då vi ska vara 15 personer på middag här. Och eftersom den middagen är något jag hemskt gärna vill få ihop så har menyn fått anpassats efter att inget kan hackas eller skäras. Dvs mat som inte kräver krafttag i nyporna. Dessutom behöver det gå att förbereda och göras i etapper för att kropp & knopp ska funka. Sedan krävs viss arbetsfördelning, och det tror jag jag har fått koll på och delegerat :)

Jag hade tänkt mig en höstig gryta med köttbitar, rotfrukter mm, men det gick ju fetbort nu då, så jag har helt enkelt testat ett långkok med lergryta i ugn. En sk pulled pork, eller om man vill, dragen gris, eller varför inte gafflad gris?

Maken och jag har just provsmakat den första laddningen och det blev ju GALET gott, tyckte i vart fall våra smaklökar. Och eftersom jag har svårt att hålla mig till ett recept så är det bäst jag skriver ner det här så jag kommer ihåg. För detta kommer göras fler gånger och kryddningen blev kanon, tycker mina smaklökar. Men smaken är ju som baken - delad.

Lägg lergrytan i blöt minst en halvtimme och förbered "marinaden" under tiden. Jag körde alla ingredienser i en mixer. Ugnen ska vara kall när du sätter in hela härligheten, så bry dig inte om den. När lergrytan är genomvattnad lägger du köttbiten i och helt sonika häller över marinaden och vältra runt köttbiten lite. På med locket och skjuts in i den kalla ugnen, som du nu sätter på 125 grader. Sedan får den stå där och bereda sig i eget gemak mellan 4-6 timmar. Min tog 5 timmar ganska exakt. Mot slutet plockade jag ut grytan lite då och då och kollade om det var lätt att dra isär köttet med två gafflar.

När det var klart så plockade jag ut grytan och tog av locket och lät allt svalna lite. Sedan tog jag upp köttet och gafflade isär det. Såsen som blev kvar i lergrytan hällde jag över i en annan gryta och smakade av. Lite mer salt behövdes, och sedan åkte alla köttrevor ner i såsen. Där får de nu ligga och gotta sig. Men vi var ju tvungna att provsmaka.... och det blev GOTT! En liten slev och så en klick creme fraiche var toppen till.

1,5 kg picnicbog

I burk tacosås medium
2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
½ dl olivolja
½ dl chilisås
1 tsk worchestersauce
1 msk oregano
1-2 tsk chipotlesauce
2 msk spiskummin
½ msk cayennepulver
1 msk paprikapulver
2 msk balsamvinäger
1 msk liquid smoke
2 msk råsocker
1½ tsk salt 

That's it!

Hoppas du har nytta av mitt recept och kanske även funderingarna på om det är någon boll du måste hejda framfarten på. För glöm aldrig det.. För varje JA finns ett NEJ. Balans och dosering. Prioritera rätt. Det är lätt att det blir galet av bara farten, eller gammal vana..

KRAM

torsdag 24 oktober 2013

Lär dig läxan, Cecilia Berit Maria Wedebrand!

Då är man äntligen på väg åt rätt håll igen, med myrsteg. Och nu pratar vi kropp. Det är fantastiskt hur klockrent det är att man sannerligen får en och samma läxa gång på gång tills man lärt sig den. Själv göra, själv ha. Eller som någon klok sa: "Bara en idiot upprepar samma sak gång på gång och förväntar sig annat resultat".

Nja.. nu ska jag väl inte gå så långt att jag kallar mig själv idiot, utan det gäller att hålla isär sak och person, även när det gäller en själv. Jag är bra, men gör ibland idiotiska saker helt enkelt.

Denna gång frestades jag till att lägga till liiiite mer belastning på de, som till synes, ynkliga och enkla små momenten som jag faktiskt utför med armarna i bassängträningen varje tisdag. Det är en så vansinnigt fin balansgång gällande vad som funkar och vad som raskt skickar mig ner i en tredagarsmigrän och smärtan från avgrunden.

Den där lilla "duktighets-genen" slår till och man gör något man sedan bittert får ångra. Är huvudet dumt får kroppen lida helt enkelt. Annars är jag verkligen jättetacksam och glad över möjligheten till det specialanpassade träningsschemat i det varma rehabbadet jag fått. Det är framför allt stabiliseringsträning i mage, buk och ländrygg det handlar om. Dels för att hålla diskbråck i länden i schack, men framför allt att lära mig stabilisera upp hela kroppen utifrån den centrala delen av mig, och inte ha så mycket i överkroppen som far åt det ena eller det andra hållet. Och framför allt låta bli att träna den över delen av kroppen då det inte går, utan bara triggar.

Eventuella axelrullningar och annat "simpelt" går bort helt. Efter tre så är jag krampad i hela nacken så att jag får avbryta. Men däremot finns det en liten grej där jag ska stå med armarna längs utmed sidorna och fösa vatten fram och tillbaka med handflatorna för att skapa lite oro i vattnet runtomkring, men lyckas spänna och jobba med magen så att jag stabiliserar upp hela mig utifrån magtrakten. Det var här någonstans jag förtog mig. Tog i för mycket helt enkelt. Det och ett par rörelser där jag ska dra bak axlarna och ihop med skulderbladen.

Att bli irriterad och arg på sig själv ligger väldigt nära till hands när man en stund efter hemkomst har fullt blommande migränanfall och bara vill kräkas. Musklerna i nacke och axlar är så krampade och ömma att jag knappt kan ligga på en kudde och muskelfästena i skallbasen är svullna som om jag gjort ett snitt och tryckt in ett par matskedar marschmallowfluff på var sida. Usch.. vilken liknelse.. Men ni fattar, svullen!!

Det är då jag för ett resonemang med mig själv och försöker korrigera mitt tankesätt så att jag inte adderar till eländet genom att vara arg på mig själv. Massa negativism som sprutar gör ju aldrig någon nytta för välbefinnandet liksom. Tro mig! Därför försöker jag koppla på någon slags mindfullness-tänkande att "registrera utan att värdera". Och det är ju bra. Konstatera fakta och dra en slutsats utan att läcka massa energi i form av ilska som ändå inte blir produktiv. Mmm... man har ju gått "Grön Rehabiliteringskurs" och lärt sig ett och annat. :)

Nåväl. Igår kväll var jag i alla fall tillräckligt i balans för ett två timmars thébesök hos goda vänner. Bara sitta och få en dos med mys och prata om livet utan att engagera sig så mycket i vare sig det ena eller det andra. Kort, men koncist. Hemma hos dem så deras barn kunde ha sin lilla kvällsrutin som sig bör. I all enkelhet. Mer enkelhet åt folket!!

Önskar egentligen att jag skulle orka ta hem fler personer lite sådär planerat, i all enkelhet, men sanningen att säga så förmår jag inte det för det lyckas vara ett ständigt flöde av människor in i vårt hus, eller per telefon eller sms mest hela tiden. Häromdagen la jag faktiskt ut en liten SORRY, We're CLOSED- skylt på facebook pga tid behövdes för att bara vara. Det gjordes efter att tre personer redan hade hunnit titta förbi på förmiddagen. Alla lika älskvärda och ljuvliga. Men ibland behövs tid för att låta sin egen tanke hinna tänkas klart.

Just nu är det faktiskt lugnt här. Jag har haft en hjärtevän här som jag bjudit på en enkel soppa (vilken jag för övrigt måste lägga upp receptet på så att jag inte glömmer det då jag gick på känn) varpå hon masserade mig. Hon har en helt ljuvlig touch och hjälper mig emellanåt med en ansikts/skalp/hals/decolletage massage. Jag knådar och manipulerar på henne vid behov, så vi har ett ömsesidigt ge och ta förhållande där. Så gott. Love you! <3

Jahopp. Då har jag skrivit av mig lite här och lagt en liten Note-to-self i och med detta. INTE försöka vara duktig på eget bevåg. Låt bli! Det resulterar bara i fullmedicinering av rävgiftsmedicinerna och en plågsamt mående. Så lär mig lär mig läxan nu Cecilia Berit Maria Wedebrand! - EN GÅNG FÖR ALLA!

Men hörrni....
Även om jag inte mår så där värst bra, så HAR jag det fantastiskt bra. Mätt i magen, en skön soffa att sitta i, människor i min närhet som jag älskar och som älskar mig, mat i kylskåpet och tak över huvudet, för att inte tala om en massa små lyckopiller som den lilla självsådda pensén här ovan som bestämt dig för att bo mellan ett par betongplattor. Listan kan göras lång..

Dessutom skiner solen <3 Visst är det fantastiskt!

KRAM

fredag 11 oktober 2013

Handla med hjärtat!


Det är väl ingen som har missat att det är Rosa Bandet tider runtom i vårt land. Rosa Bandet handlar om att skapa medvetenhet och samla in pengar till bröstcancerforskningen.

Även Oriflame sällar sig till skaran företag som bidrar på sitt sätt. De erbjuder ett Rosa paket med kanonfina produkter till ett fantastiskt pris för oss som konsumenter. För varje sålt paket skänker Oriflame 20:- till Rosa Bandet. 

Paketet innehåller: 
Silk Beauty Shower Cream 
Tender Care 
Silk Beauty Body Cream

Endast 99 kr (värde 360:-)

Så här är alltså ett sätt att handla kroppsvård med hjärtat och stöd Rosa Bandet tillsammans med mig och Oriflame. Är inte det bra så säg, att kunna förena nytta med nöje?

Du erbjuds här två olika sätt:
  • Antingen genom att handla direkt via Min Beauty Store  som är en länk varigenom du kan beställa Oriflameprodukter genom mig, men som du får levererat hem till dig för 39:- i frakt och exp. avgift. Genom den länken kan du bläddra i katalogen och se massa andra inspirerande erbjudanden och smått och gott.
  • Eller så bor du kanske i närheten av mig och skickar mig ett meddelande att du önskar ett paket eller fler för att kanske ge bort som gåva? Vill du då passa på att kika igenom katalogen online så gör du det genom att klicka här.

Stort tack för din eventuella beställning!  
Jag förmedlar detta erbjudande med glädje, både för att det är ett riktigt bra erbjudande och dels för att detta ligger mig varmt om hjärtat.  Vi är nog många som är berörda av sjukdomen cancer på ett eller annat sätt och där man känner att man gärna vill bidra till forskningen på något vis. Många bäckar små..
Och detta är ett sätt bland många.


Kram på er!

tisdag 24 september 2013

Hemläxa och packning

Denna dagen inleddes med en riktigt jobbig natt måste jag tillstå. Hej och hå vad injektionerna i muskelfästena vid skallbasen triggade!! Jag hade ont innan, men det blev etter värre och jag kunde knappt vila huvudet på kudden. Men ibland blir det mycket sämre innan det blir bättre helt enkelt. Man får liksom ge sig till tåls lite i den här branschen ;-)
Nu ikväll börjar det arta sig lite. Tack och lov. Men som min käre make så fint påminde mig om när han skjutsade in mig till bussen igår, man ska inte boka in någonting denna veckan i alla fall. Tänk vad han minns mannen min. Sådant där har jag ju lite för lätt att förtränga.
Igår hade jag tre besök inbokade, läkare sjukgymnast och arbetsterapeut. Idag var det två besök hos de sistnämnda, samt ett extrainsatt pass hos sjukgymnasten med avslappning.
Nu har jag en läxa tills imorgon och dessutom ska jag packa. Jag har tre besök i följd imorgon med början klockan 09.00 och då ska rummet vara utrymt och nyckeln lämnad. Det blir mastigt för mig, , både för kropp oc knopp. Därtill är det 2,5 bussresa hem. Mmm...
Det blir nog bra det här tillslut. Nu läxa!!
Natti natti alla godingar. ♡
Och du... plocka upp Youtube och sök på låten Smile med Kirk Franklin så får du höra en klockren låt. Jag skriver under på vartenda ord. :-)

måndag 23 september 2013

Intensiva dagar

Nu byter jag ort för några dagar och inkvarterar mig i kulvertarna på Västerviks sjukhus. Två intensiva halvdagar och en heldag väntar. Har den första tiden inbokad vid 13.00 idag och den sista mellan 11-12.00 på onsdag. Totalt åtta besök har jag inbokade. Behöver jag nämna att jag blir rätt trött och att det blir tidiga kvällar? ;-)
Jag ser fram emot detta även om det är tufft. Det känns konstruktivt och jag får fokusera på en sak. Mitt jobb för närvarande. Arbetet med att bli så frisk som möjligt, bli så hel som möjligt och leva ett hållbart liv enligt mina förutsättningar. Nu är det jag som är eleven.
Dessutom blir det en mental vila då jag liksom lämnar allt annat runtomkring mig hemma för dessa dagar. Alla jag älskar därhemma har det bra, det vet jag, och det känns gott.
Mitt första besök blir smärtläkaren där blockader väntar, en massa nålstick och osköna injiceringar, men så värt det. Det är välbehövligt. Så är också kaffet och den mörka chokladen som väntar på mig nu. Klart man har lite fika med sig på bussen. Det och en bra bok ;-)
Kram på er alla ♡♡♡

fredag 20 september 2013

Kontrasternas tidevarv

Här ligger jag i min soffa inbäddad i filtar och känner mig riktigt ruggig. Det går mot höst och kontrasterna i temperaturen över dygnet är stora. Igår natt sov jag med strumpor på för första gången denna höst. Naken i övrigt men med strumpor på.
Livet som pågår runtomkring mig bjuder på helt galna kontraster. Under en och samma dag slussas jag genom tårar av sorg och oändlig glädje i en närmast osannolik bergochdalbana som givetvis påverkar hela min tillvaro.
Sådär så man till slut behöver distansera sig lite... Inte för att man inte älskar, utan just därför att man älskar. Annars går man liksom sönder. För vi har ju det där med att det för varje JA finns ett NEJ, som jag skrev lite om i mitt förra inlägg.
Efter ett av uppdragen idag som präglades av glädje, kärlek och tacksamhet så hittade vi en massa svamp, mannen och jag. De slemmiga fula smörsopparna som är fantastiskt goda och så då de vackra röda svamparna som är dödligt giftiga.
Slutsatsen att det som ser vackert ut på ytan kanske bara är en förrädisk skimär där en fullständig aningslöshet, och i värsta fall något ödesdigert råder.
Hur hittar man rätt?
Jo, sitter ner i båten när det stormar, kalibrerar kompassen, lyssnar inåt och uppåt och tar det väldigt varligt. Den ständiga påminnelsen. Äkta frid är inte frånvaron av storm, utan att finna lugnet mitt i stormen.
Och mitt i allt kaos kan man kanske finna att nåden gäller än, för den som vill ta den till sig och börja en ny vandring, med nya föresatser och nya förutsättningar.
Kontraster. Jag tror minsann det är livet.
Hursomhelst får livet pågå bäst det vill runtomkring just nu, för jag tänker ta mannen min i hand och göra kväll. Få den där lilla värdefulla stunden innan man somnar att lyssna med ögon, öron och hjärta. Där man skapar en liten lugn oas mitt i allt det andra.
Naken men med strumpor på. ;-)

torsdag 19 september 2013

De där nejen man inte tänker på...

Vart tar dagarna vägen? Jag känner mig inte riktigt herre över min tid och det är ju bara nonsens egentligen. Alla har ju lika mycket tid att tillgå och det handlar ju endast om prioriteringar. Fast det är lätt att känna sig kidnappad av omständigheter och så kallade måsten.
För varje JA finns ett NEJ. Det är så lätt att inbilla sig att man har så svårt att säga nej till saker eller personer i behov av hjälp eller så. Men för varje JA finns ett NEJ. Det är bara oftast mycket enklare att säga nej till de egna behoven eller tiden med sin livskamrat, familjen eller dylikt för att ställa upp för någon annan. Man ger sin tid åt någonting/någon annat än just det ovan nämnda. Prioriterar en sak istället för något annat.
Balans är ledordet. En ständig process. Som nu.. nu borde jag söva kroppen, men här ligger jag och reflekterar..
Nu tänker jag säga JA till sömn och nej till ytterligare trötthet ;-)

måndag 16 september 2013

Framsteg?

Vid två tillfällen nu de senaste dagarna har en ny tanke slagit mig. Det kanske skulle kunna betecknas som framsteg i min situation.

Det är ju fantastiskt att man får vara sjukskriven när man är sjuk och de facto inte klarar av att jobba.

I hela mitt vuxna liv har jag slagits för att få jobba och hitta lösningar för att fungera så det är helt klart en ny tanke. På väg mot insikt? Acceptans?

lördag 31 augusti 2013

Tarzankostymen inhängd!

She's alive :)
Det har hänt så galet mycket de senaste dygnen så jag tror jag hunnit med med alla typer utav känslor i en bergochdalbana utan dess like. Samtidigt som den extrema närvaron hos mig som "Tarzan" givetvis infunnit sig och jag har tågat på och hållit ihop.

Hmm.. det där med "Tarzankostymen" som vi alltid pratat om i min familj, som den superwoman-roll man kliver in i när det behövs är ganska missvisande, om man nu tänker efter. Tarzan har ju inte mycket till kostym och dessutom är han man.. Men jaja, har räddar situationen i alla fall och Tarzankostymen som metafor får nog hänga med. :) Idag är den i vart fall inhängd i garderoben.

Många processer är på gång för egen del men där vilar jag i att alla duktiga personer jag har omkring mig verkar för mitt bästa samt att Gud håller mig i sin hand. Men det där med att få något man förstår rent intellektuellt att trilla ca 30 cm ner i hjärtetrakten är en resa i sig som inte alltid är spikrak.

I Guds hand och goda läkares vård är även mamma som fick föras med blåljus in till Lasarettet igår med 40.6 grader i temp med panodil i kroppen. Lunginflammation och en allmänt inflammerad kropp protesterade till slut ljudligt. Hon är en sådan där som jag. Som bara uthärdar både det ena och det andra för att man har så mycket smärta ändå och liksom inte kan urskilja det ena från det andra. Och så går man och försöker för länge. Eller... är det kanske jag som är som hon? Nåväl, hon är under god vård och får dropp och antibiotika intravenöst. Och mamma, om du läser detta... JAG ÄLSKAR DIG!!

Kören Equmenica som mamma leder från pianot. Bild sedan i somras då de uppträdde på hembygdsgården Qvarnaslät.


 Marcus & Alexandra igår
Hon hade givetvis mycket hellre varit med och firat Alexandra som hade bjudit in till Öppet hus/lägenhet i samband med hennes födelsedag. Men det får bli en annan dag. Det blev hur som helst en mycket lyckad kväll med ett 50tal personer som gott och väl fick plats och hade mysigt i hennes och Marcus 2:a. Och pajbuffén smakade gott och räckte och blev över :) Mer om det en annan gång.

Sedan går mina tankar och böner till människor i min närhet, både stora och små, som går igenom tuffa
saker. Tänk vad viktigt det är att vi har varandra, i all vår brustenhet, precis som vi är. Med en kärlek som gör skillnad på sak och person, som är ärlig och uppriktig även om det är smärtsamt. Man behöver spegla sig i varandra och hjälpas åt att tänka klokt, lyfta på stenar och hjälpa till att bära dem..

Jag är så glad för att jag får vara still och bara vara just nu. För jag mäktar faktiskt inte med något annat. Smärtnivån är på topp, men jag har inte avgrundsmigrän och det är ju fantastiskt. Annars är jag rätt sliten om jag ska vara ärlig. Men mannen är på jobb, jag hade rester att äta och fick till en uttagsrunda på apoteket så det här ska nog gå vägen.

Har fått ett vitt kuvert med en lunta i från Försäkringskassan med text att ta in och förhålla mig till. Men det tar vi en annan gång. Som sagt.. det var en omtumlande dag igår och jag har bra folk omkring mig som är trädda på samma tråd.

Var rädda om varandra.

Kram Cia

onsdag 28 augusti 2013

Tips på lyckopiller!

Efter en heldag på IKEA igår med dottern och våra makar så är kroppen & knoppen följaktligen kaputt idag, såklart. Men det har jag ju liksom tagit med i beräkningen och det var ett medvetet val. Så värt det även om jag väntar otåligt på nästa dos smärtstillande som ändå inte riktigt tar toppen idag. En guldstund tillsammans är i sanning ett lyckopiller <3

Som vanligt så fortsätter jag att samla på mig mina lyckopiller och mata insidan med så mycket gott som går för att hjälpa till att hantera utsidan, så att säga. Jag vill bistå med två tips idag:

  1. Fika med någon i skuggan under ett träd som du absolut inte behöver känna att du ska prestera något inför. Någon som du kan vara dig själv helt och hållet med och som faktiskt sätter värde på att du bara ÄR, utan att egentligen tillföra så mycket bortsett från din blotta närvaro. Någon som du litar på tolkar dig väl även om du är lite vimsig och förvirrad. Är du riktigt slut i rutan, men ändå längtar efter just detta så är det ypperligt om det är två sådana väninnor, varav den ena faktiskt bjuder på fikat. Då kan du bara slå dig ner i skuggan under löven som fladdrar för vinden, njuta av kaffet och det som serveras och bara lyssna.. medan de andra två pratar och flika in lite då och då. Om du har en väldig tur vill den ena massera dig försiktigt över panna, kindben och skalp för att lätta lite på spänningarna som sitter där. Allt det här fick jag njuta av en stund idag <3 TACK älskade vänner!!
  2. Lägg dig ner en stund i soffan med laptopen på magen och surfa in på denna ljuvliga blogg Min plats i solen, där Lotta delar med sig av tankar och ord, samt helt magiska bilder. En kvinna, som genom att bara låta oss andra få läsa och följa med vid sidan om, inspirerar till att våga hitta nya vägar och visar på tankar som knådas. Ett sant och ärligt lyckopiller. Det är viktigt att spegla sig i andra. Att få följa med, lite lagom, och se att hela livet är en process för alla. Och att skönheten finns där.. precis inpå husknuten, mitt under näsan.
Kram på er!
Fortsätt bunkra lyckopiller. Det är nyttigt för själen. Sen är det väldigt gott om man får vara någon annans lyckopiller också.

fredag 23 augusti 2013

En av alla dessa dagar..

Jag är alldeles ofantligt trött. Nästan så trött att jag skulle kunna somna dagtid, och det kan jag inte. Jag måste ju ha medicin för att sova nattetid bevars.. Men jag har numer lärt mig vila djupt och det är minsann en seger i sig. Det är fantastiskt. Det är en av de där väckarklockorna jag nu lärt mig att lyssna på vad det gäller min kropp. Att när jag inte ens kan ligga och vila, då har jag alldeles för ont och har därmed gått över min gräns för vad som är acceptabel smärta och medicinintag. När jag inte kan lägga mig ner och slappna av alls för kroppen hela tiden vill vara i rörelse för att distrahera sig.

Gör om gör rätt. Men, just nu har jag hyfsad kontroll på detta alltså. Yay!! Grattis till mig.

Men så blir det ju inte alltid som man tänkt sig. Eller.. det blir nästan aldrig som man tänkt sig. Frysen gick sönder på allvar och jag blev stående med att laga massa mat, förutom den jag fick slänga, samt koka saft på bär som jag frusit in. Det fanns liksom inte med i beräkningen. Det fanns dock lite annat som faktiskt var tvunget att fixas. Häpp..

Samtidigt blir jag så glad för att det är så mycket som gör sig med mycket liten ansträngning från min sida. Det växer och gror i trädgården, vattenspridaren gör sitt jobb och tvättmaskinen sitt. Till och med middagen fixade sig i dag i och med att mannen åkte till favoritpizzerian och köpte pizza till männen i huset och sallad till mig. Guld värt en sådan här dag.

Om en timme så ska jag få vila i bilen. Kanske till och med djupt, uppstagad med kuddar och nedfällt ryggstöd. Då ska vi åka på Församlingsläger på Flahultsgården. Det ska bli riktigt riktigt roligt att få umgås med massa goa vänner och bara vara. Inspiration och Kick-off inför hösten i kyrkan. Jag har stora förväntningar och tror det kommer bli kanon.

Framför allt tänker jag bara vara. Lchf-bröden till de grillade hamburgarna är i alla fall gjorda och vi får väl se om jag får till någon muffins eller inte.

Nu ska det sista packas i alla fall. Tänk vad det är ljuvligt med denna sensommartid. Allt har sin tid, och allt är skönt i sin tid.

Kram på er!




måndag 19 augusti 2013

Lycka i kubik!

Det är ju helt fantastiskt vad överfull man kan bli på kärlek, glädje och lycka om man bara öppnar ögonen och omfamnar det som finns omkring en.

Ibland verkar det som att somliga har enklare att radda upp och se allt jobbigt som händer, både direkt och även indirekt. Som någon form av svamp som suger åt sig tråkiga saker som bara adderas upp och blir en enda stor ångesthög.

Jag har valt en annan strategi som funkar för mig. Jag fullständigt suger i mig lyckopiller var jag än ser dem. Att kunna glädjas med andra är för mig en högvinst. Det blir ju lycka i kubik.

Att bli varm i hjärtat av att tänka på de söta grannbarnen, glädjas tillsammans med väninnan som lyckas enormt bra på sin säljturné, att se goa kort på den nyblivna pappan som stolt förklarar sig pappaledig med ett foto på fb.

Så öppna ögonen, sug åt dig även det som är gott för andra omkring dig. Då ökar välbefinnandet även hos dig själv :)

söndag 18 augusti 2013

En gnutta lyckopiller

Jag samlar på mig allt eftersom, små lyckopiller av olika karaktär, för att kunna plocka fram och dosera allt efter behov. På min näthinna finns en våg. Ju mer jobbigt som finns i den ena vågskålen, desto mer behöver jag fylla upp i den andra för att skapa någon slags jämvikt för att handskas med situationen.

Oftast fylls den jobbiga vågskålen med sådant som är smärtrelaterat. Värk och smärta i sig, eller sorgen efter begränsningar som kommer i dess spår. Ibland, som nu, kanske hjärtat är tungt av helt andra orsaker. En liten helt obetydlig sak som fått oanade konsekvenser.  Ungefär som ett sandkorn mellan två tår i en gympasko kan resultera i en gigantisk blåsa. Skadan är skedd och det enda man kan göra är att tvätta rent mellan tårna och vänta på att det ska läka.

När det gäller sårade hjärtan får man tvätta rent genom att be om förlåtelse och ta emot densamma, och sedan vänta tills det läker genom att påminna sig om att det är just förlåtet. För även om det som orsakade skadan egentligen var obetydligt, så kan själva skadan inte behandlas så, för då kan det bli ännu värre.

För den sortens tyngder i vågskålen behöver man andra sorters lyckopiller än växter och daggmaskar mm. Det behövs mer krut i de pillerna. Dagens predikan i kyrkan av Jimmy var en sådan fullträff. Om att hålla fred och frid, inåt och utåt, uppåt och neråt. Jag suger åt mig varenda ord och den tål att lyssnas på gång på gång. Man kan hitta själva predikan och lyssna på den på vår hemsida www.nybro.pingst.se

Hur som helst finns det bara kärlek i mitt hjärta och den ska ju övervinna allt. Man får vila i det oavsett om det gäller smärta, framtid, hjärtesorg, eller oönskade blåsor.

Shalom på er!
(vilket jag idag lärt mig betyder både frid och fred - som ordet Peace <3 )

tisdag 13 augusti 2013

I sista rappet!!

Hej på Er kära vänner! Nu blir det lite Skönt för kroppen som belyses - Oriflame :)

Idag är det stängning på period nummer 11. Vill du bläddra igenom katalogen online för att beställa något utav mig så klicka HÄR och skriv mig sedan ett meddelande eller hör av dig på annat sätt. Det är Super-Rea och kalaspriser på både det ena och det andra. Kl 18.00 är deadline för att lämna in sin beställning, så senast dess om det är något du önska. Beställer du utav mig direkt och bor i närheten så blir det bara 10:- i fraktavgift :)

Som vanligt har Oriflame marknadens generösaste garanti, vilket innebär att du kan testa produkten i lugn och ro hemma, och skulle du mot förmodan inte vara nöjd så får du lämna tillbaka den. Det här brukar mycket sällan bli aktuellt, men är en fantastiskt bra grej.

Någonting annat som är toppenbra är att du nu kan handla genom min Onlinestore utan att registrera dig som konsulent. Då hjälper jag dig med frågor, tips och råd, i vanlig ordning, men du kan göra beställningen direkt över nätet och endast betala 39:- i frakt och exp. avg. och få lådan hem till din närmaste Postutlämningsställe :) Fiffigt!!! Eller hur? Kolla in länken till höger!! Klockan 18.00 idag är det som gäller även här.

Och varför är jag nu så förtjust i Oriflames produkter och affärstänk?

Jo, det är flera faktorer som spelar in. Främst att jag tycker det är mycket bra produkter och jag tål dem!! Jag har mycket känslig hy och har provat mig runt mycket i mina dar..

De är dryga, skonsamma, högkvalitativa, baserade på råvaror från växtriket och då främst vår nordiska flora, aldrig testade på djur, trycker inte upp kataloger på papper ifrån regnskogar, har ett långt gående återvinningstänk vad det gäller hela sin produktion, har ett stort hjärta för andra värden än bara vinst som kan mätas i pengar, utan även så som i barnhem i Ukraina samt medgrundare till Childhood foundation och att ge kvinnor med liten makt och ekonomi en chans att försörja sig utan kostnaderna för att starta upp egna företag utan att investera pengar på varken visningskollektioner eller lager - bara en katalog och börja sälja, att priserna är helt rimliga med tanke på att alla dessa mellanhänder inte finns, man säljer från vän till vän, att produkterna håller samma höga standard som ledande kosmetikaföretag i branschen samt använder samma parfymörer i de Franska parfymdistrikten som alla andra, betydligt dyrare Dofter gör.

Tja, som du ser... listan kan göras lång! 

Kram kram/ Cia



måndag 12 augusti 2013

Blandad kompott!

Idag är en morgon med tämligen blandade känslor. De virvlar runt ovanför mitt huvud och jag har inte låtit någon riktigt slå rot än. Håller det lite på avstånd, ett tag till...

Idag börjar alla mina kollegor sin nya termin och jag kan lätt identifiera mig med hur jag alltid känt när det varit dags. Förväntan, glädje och tillförsikt! Först få träffa alla goa kollegor och sedan, om några dagar, ta emot alla härliga elever :-)

Jo, men nu sitter jag i alla fall här med ett leende på läpparna även om vemodet pockar på. För vad spelar det för roll hur mycket man vill om kroppen inte bär dit man vill gå ?

Jag tror att jag tänker ta fasta på känslor  som tacksamhet och... ja, jag vet inte riktigt...
Men där är en bra början. Love love!

fredag 9 augusti 2013

Man tager vad man haver!

Det doftar förföriskt från mitt kök!!! Mmmm.. Jag har ett experiment på gång  i ugnen. Med huvudingrediens zucchini såklart :) Alltså, jag är helt galet förtjust i denna grönsak, eller ska vi säga gulsak. Den växer så det knakar, ger mig skörd och utmanar min kreativitet. Jag måste nog tillstå att jag är gladare i den gula än den gröna. Tycker den är godare, eller är det bara inbillning?!

Om det blir gott så återkommer jag nog med ett recept längre fram. Måste ju testa först och se om det blir till att justera något.

För min del så är det så otroligt vitaliserande att faktiskt gå ut i landet och ta med mig mitt skördefat, plocka till mig det som verkar lämpligt för tillfället och sedan gå in och tillreda det hela. Bland grönsaker som växer frodigt finns även ogräs och annat som inte är omhändertaget som sig bör då jag inte orkat, men vad gör väl det?!

Man får välja vad man fokuserar på. Helt klart.

Några röda tomater har jag ännu inte sett till i år. Men se där har jag fått det fint förspänt genom min vän Birgitta, som har överflöd av just detta :) De går snart in i tomatdietens tidevarv, liksom vi i zucchinidietens ;) Nja.. så illa är det väl inte, men vi gjorde ett toppenbyte igår! Jag fick tomater, chili och gurka och hon fick med sig zucchini, vaxbönor och grönkål. Härligt!

Det jag fick ser ni på bilden till höger. Så vackert att jag måste ta ett kort. Tänk alla dessa färger!! De små gröna sakerna är djungelgurkor, tre olika sorters chili och sex olika sorters tomater. 

Nä, nu så ska jag spana in processen i ugnen..

Ha det gott så länge och njut av det goda som finns omkring dig.

torsdag 8 augusti 2013

Ris åt egen rygg! Eller mage?

Jag tror jag bjuder på en förskräcklig bild idag. Inte minst som en "note to self" för kommande dagar.

Så här ser det ut när ett skov med inflammation i tarmarna har dragit igång. Svullen som bara den och en graviditetsmage i mellangärdet. Hur ont det gör syns inte på bild. Det är fruktansvärt smärtsamt rent ut sagt.

I skrivande stund så är jag så tacksam för jag har lyckats få bukt med situationen och kuperat det värsta anfallet, vilket innebär att jag sluppit sjukhus med dropp och tarmvila. Jag har varit förskonad från ett fullskaligt skov i nästan två år så jag fattade knappt vad som var på gång när "molnen började hopa sig". Trodde först att det var en ilsken magkatarr, men när smärtan och kramperna intensifierades och svettpärlorna trängde fram så begrep jag äntligen vad som var fatt. Tack och lov hade jag Entocord hemma. Kortison som tar inflammationen så länge som det håller sig till tunntarmen, vilket det hittills har gjort för mig. Och TACK och LOV så började det avklinga något efter ett par dars behandling. Än är jag inte återställd, men så glad för att det gick att vända alltihop, och att jag fattade i tid!!

Morbus Crohn. Men lyckligt lottad att det är en lågintensiv variant som jag till viss del verkar kunna påverka. Att jag varit hyfsat symptomfri nu under två år måste logiskt sett ha att göra med att jag till stor del ätit annorlunda, på ett vis som är bra för mig. Har jag gjort undantag så känner jag det i hela kroppen, men det har inte gått så här långt. Tryal and error.

Om jag skippar alla sädesslag (gluten), socker och stärkelserika livsmedel (som omvandlas till socker i kroppen) så MÅR jag vansinnigt mycket bättre. Har man nu en kropp som inte mår bra i sig själv så söker man fakta efter sådant som kan hjälpa den må bättre. Precis som jag gör med plantor eller grödor av olika slag :) Jag har blivit lite av en detektiv för att hjälpa till så mycket som jag kan utifrån.

Gluten fungerar som en invärtes peeling i den känsliga magslemhinnan. Massa småsår bildas och inflammationer drar igång. Socker ger näring till inflammationerna och får dem att tillta i styrka. Socker triggar dessutom inflammationer över lag, vilket jag har gott om i kroppen. Mycket enkelt förklarat. I kölvattnet av att jag debuterade med crohns så blev jag laktosintolerant. Men ju längre jag varit glutenfri desto bättre har jag klarat lite laktos. Intressant i sig, men föga ovanligt har jag läst mig till.

Är du nu en frisk person med en kropp som funkar finfint så är det ju kanon! GRATTIS!! Men om man nu inte har det så så känns det ganska fantastisk att ändå komma underfund med grejer som gör att man mår bättre. På NATURLIG väg, genom att ändra på kosten och inte bara behöva trycka i sig mer mediciner.

Denna gång har jag alltså bundit ris till egen rygg genom att ha provocerat igång ett skov, så som jag kan se det i efterhand. Nu vill jag genast poängtera att detta är en autoimmun sjukdom som lever sitt eget liv och att många har en oerhört mycket värre sits än jag! Jag har en lugn variant uppenbarligen, som jag faktiskt kan påverka. Det finns så oerhört mycket som påverkar denna sjukdom, så man kan verkligen inte lägga ett karbonpapper mellan den ena och den andra personen. Men nu när jag är hemma och är sjukskriven av andra orsaker så är det ju betydligt lugnare runt mig, vilket naturligtvis också har påverkat, då stress är en utav alla dessa faktorer som förvärrar.

Men tillbaks till sak. Denna gång, i detta fall, kan jag alltså se vad som drivit igång det hela. Jag har varit på resande fot och blivit ompysslad av personer jag gästat, med god mat och fika i alla de former, och jag har helt enkelt ätit rakt av. Laktosfritt, men i övrigt helt vad som bjudits, och tänkt att det är väl nog inte så farligt. Men... Nääee vad obra det blev.! Jag är påmind. Med besked.

Ligga och krampa med svettbrytningar och magsmärtor från avgrunden är fruktansvärt, och tar så mycket energi och kraft så det inte är sant. En promenad är ännu inte att tala om, men krafterna återkommer och jag vet ju hur jag kan påverka det hela :) Det gäller att se det från den positiva sidan. Det är lätt att känna sig besvärlig bara när man tackar nej till fikabröd och annat. Fast problemet ligger nog kanske mer hos mig än hos andra. Tål man inte så tål man inte. Uppenbarligen.

Förhoppningsvis så får jag till ett bullbak idag med bär och vit choklad inuti. Jag har velat prova det i flera dagar nu, men inte orkat. Det är ju så roligt att ha något gott att bjuda på för andra, som mer än gärna äter och mår bra av det hela. För egen del har jag gjort goda muffins på mandelmjöl, kokosmjöl, ägg, grädde vaniljpulver och bär och liite vit choklad. Det funkar finfint! Inget socker förutom bären och chokladen.

Så.. om du någon gång bjuder mig på fika, så tar jag gärna med något, eller så funkar lite bär och laktosfri grädde absolut perfekt! Lite mörk choklad med minst 70% kakaohalt går också bra.

Skulle du nu händelsevis bjuda mig på mat så är det enkelt då jag bara hoppar över pastan, potatisen och riset och fyller upp med grönsaker.

Ta det bara inte som en förolämpning om jag vänligt avböjer annat, eller se mig som besvärlig eller konstig "dietmänniska". Jag mår så mycket bättre av en bit ost än en kaka helt enkelt, även om jag mer än gärna skulle äta en bit utav Leilas walnut chocolate fudge brownie - min absoluta favorit!!  :)



söndag 4 augusti 2013

Ett krusbär i munnen...

Igår plockade jag av krusbären på den gröna busken, och det var i sanning en taggig historia! Dessutom är det krångligt då grenarna liksom vill spreta åt alla möjliga håll och gärna nästla sig in i varandra. Och ja, de står lite tätt och nej, jag har inte satt något stöd för grenarna. Men de ska faktiskt få flytta till ena långsidan utmed det blivande växthuset.

Men vad det är värt alla rivsår och frustrerade suckar. Söta och goda, stora och alldeles underbara!! Med munnen full med naturens egna sötsaker läggs ett försonande skimmer över minnet av buskens alla taggar. Det är värt allt!

Är det inte så här i livet också? Att vi ibland får kämpa riktigt rejält, stå ut med både det enda och andra, men ändå kämpa vidare för vi vet av erfarenhet att det väntar något gott till slut. Att det gäller att inte ge upp halvvägs utan ha målet i sikte?

Vad det gäller krusbär så kan man ju faktiskt stoppa en och annan i munnen ibland för att påminna sig om varför man överhuvudtaget gav sig in i striden, och på så sätt fortsätta vidare tills man får njuta av skördens hela sötma.

När jag tänker efter så är det väl just ett och annat krusbär i munnen längs vägen vi behöver i livet också för att orka kämpa hela vägen igenom? Ett krusbär i form av uppmuntran, en kärleksfull gest, en tröstande kram eller bara ett 'jag älskar dig och du är det bästa för mig'.
Kram <3

lördag 3 augusti 2013

Den har allt!!


Detta är ett inlägg som jag helt enkelt kopierat från min första ciaslyckopiller-blogg som finn på en annan bloggportal. Jag kommer nog att från tid till annan göra så här, att jag för över inläggen hit. Insåg att jag var på väg att göra exakt samma inlägg som jag visst jag skrivit tidigare :) 

Ursprungsinlägget skrevs 2011-07-12 och jag är fortfarande lika lycklig över min Bärhäggmispel, som jag tycker har allt! Dock klurar jag på att göra något annat än sylt på alla de bär jag idag har skördat. Somliga ligger redan i frysen. Tänkte testa att baka bullar med dessa bär och hackad vit choklad emellan istället för vanilj/kanel. Jag måste ju ha lite godsaker att bjuda på även om jag mår bäst utan mjöl och socker :) Hur detta experiment faller ut återkommer jag med.

Ha det gott och njut av stunden som inne är! Den är faktiskt allt man är riktigt säker på. /Kram Cia

AMELANCHIER ALNIFOLIA


Bärhäggmispel

Det här är en angenäm liten buske som jag har i min trädgård. Förutom att den är bedårande vacker med alla sina snövita blommor i skira klasar i början av juni, så förser den mig nu med en mängd goda bär. Smaken påminner om blåbär, men en aning sötare och mildare.

Den växer upprätt, lite rundat och blir si så där 2,5-3 m hög. Trivs på de flesta jordar i soligt läge. Var min slutligen ska få sin placering har jag inte riktigt bestämt än. Just nu står det i depå-landet. Tänkte det skulle få mogna fram bären ordentligt innan jag ger det en ny växtplats.

Här är skörden från idag. Som man ser på den lilla kvisten så mognar bären fram olika fort och det skulle man kunna tänka sig är besvärligt ur plockningssynpunkt, men icke sa Nicke! Det är jättesmidigt för de mogna bären bara trillar lätt i handen, medan de andra snällt sitter kvar. Fiffigt va?

Nu ska detta bli sylt!

Och som om välsignelsen från denna lilla buske inte vore nog så kommer den och ger mig en fantastisk höstfärg. Den tycks ha det mesta, min lilla Bärhäggmispel <3 Eller Kaskatoon som den heter på engelska.                                                             


                                            


 

måndag 29 juli 2013

Kliar i fingrarna!!!

Väl hemma efter ett par dagar på vift så har vi äntligen kommit hem till vår lilla oas i tillvaron. Det är bra att komma bort ibland och få lite distans och ny energi. Här hemma finns verkligen hur många projekt som helst på gång samtidigt och ibland blir det lite väl överväldigande.

Men så tar vi en liten tur, tittar på både det ena och det andra, finurlar fram och tillbaka över en fika eller två. Vänder och vrider på saker och får konstant nya uppslag till projekt varthän vi än kommer.
Det är så här vi lever, min älskling och jag. Det är ju själva resan som är målet!! Vardagar tillsammans är verkligen det bästa som finns.

Nu krävs det ju en stor portion självbehärskning från vår sida att inte bara dra igång allt genast, utan fördela både tid, resurser och den fysiska orken väl. Jaja, Rom byggdes inte på en dag.

Det som ska kollas upp närmast är det där med sumpzon i dammen, vilken magnolia som ska väljas och för att inte tala om vart flaggstången ska stå???!!! Och nu pratar jag bara om projekt på inspirationsbasis. Vi har ju en lägenhet som ska bli färdig, en carport att bygga och en pool som ska bli färdig. Men man måste ju drömma lite på olika plan. Det är i alla fall vårt sätt att göra det hela. Där är vi tämligen samsynkade :)

Imorgon har i alla fall jag agendan klar för mig, även om jag får hålla den tämligen modest för att kroppen ska hålla. Saskatoonbären ska plockas. Likaså smultronen.

Mängder med bladmassa ska klippas ner och läggas i komposten. Det bara kliar i fingrarna på mig!!! Jag vill ut och rensa... Exempelvis klippa ner dessa blågull till höger så de kommer med ett andra flor. Men som sagt, vem vet... det kanske inte blir något av dessa saker när det väl kommer till kritan. Allt hänger ihop med dagsform och kroppen. Men man kan väl få önska och drömma :)

Jaja. Nu först ska jag sova!!! Och imorgon ta med en filt ut på gräsmattan tillsammans med mina penslar och akvarellfärger. Och så tar vi det från där... Låter väl bra va? ;-)

Stor kram och godnatt på er!!

onsdag 24 juli 2013

Perspektiv!!

Jag måhända ha fått en kropp som leder till skopan full och överfull med massa värk och skit så jag bitvis håller på att gå under, men OJ vad mycket jag har att vara TACKSAM över!

Kroppen min ligger nu på rygg och försöker vila i väntan på att mediciner ska verka efter en jobbig natt med mycket muskelkramper, men insidan faktiskt bubblar av glädje då jag har fått ett stort bönesvar, tänkt på våra älskade döttrar och deras män, pratat i telefon med två goda väninnor, pussat på min man och jag är mätt i magen :)

Just saying..

Fånga dagen! Den är faktiskt allt du har. Konstatera det som inte är något vidare och se det för vad det är, men fyll ditt sinne med allt det som faktiskt är att vara tacksam över. Det där som man så ofta tar för givet. Det förändrar kanske inte det som är jobbigt, men det förändrar definitivt din förmåga att kunna handskas med allt och faktiskt njuta av livet. Så är det i alla fall för mig.

En dag i taget!

Puss på dig..

måndag 22 juli 2013

Där ser man!

I år så har det varit lite av ett lotteri i mina trädgårdsland. Sådde ut en massa gamla fröer, helt osäker på vad som skulle finnas krut i kvar, eller inte. Rödbetorna kommer upp en och annan. Butternutsquash fröna - inte ett enda... MEN morötterna!! De tog sig visst bestämt allihop, och de fröerna var verkligen gamla. Där ser man!

Jag har sålunda varit ute en stund i kväll i min morotsdjungel! Man vet knappt var man ska börja gallra :) Det är dock skönt så här på kvällen att gå ut en liten stund och pyssla när inte solen steker så hett. Jag övar på att göra lite i sänder, och det går väl så där..


Mycket väl medveten om min läxa så måttade jag upp bara ett litet område, ca 50x50 cm där jag skulle rensa och gallra. Det gick ju bra. Gallrade morötter in till aftonens lyxsnacks och sedan renset bort till komposten.

Men sedan... Sen fick jag syn på äppelmyntan som börjat ta fart och sprida sig alldeles väldeliga och sedan än det ena och än det andra som bara snabbt skulle plockas bort. Jag ska bara..

Och så står jag där och inte vet vad som är upp och ner och blir alldeles svimfärdig. Att jag aldrig kan lära mig!! Bah! Nåväl, nu är det ju skrivet här som en "note-to-self" dessutom, så får jag väl avrapportera vid annat tillfälle och se om det skett någon bättring.

Hur som haver så har jag och maken goda små lyxmorötter att mumsa på i afton. De är ju för söta!! Och se... nog frodas väl kärleken ibland morötterna också :) Tihi <3

KRAM på er alla godingar. De är de små tingen i livet som ger mest glädje helt enkelt. Kanske helt sonika för det finns så många utav dem. Man blir glad gång på gång på gång :)

måndag 15 juli 2013

Mognad

Vad skönt det är att tänka på att man aldrig blir riktigt mogen, i den där meningen av att man blir färdig.

Det känns som om mognad är en ständig process i flera lager och dimensioner.

Och är det inte ljust det som är själva tjusningen om vi nu tänker efter. Processerna som leder till något annat. Utvecklingen som ständigt sker om man vill se den.

Statiskt känns nästan som ett fult ord. Progression känns mer livsbejakande. I min värld.

Det finns ständigt nya insikter att erövra, nya sätt att se saker på, att reagera på helt annat vis än innan då man nu har en annorlunda förförståelse.

Vi är alla under olika mognadsfaser. Sida vid sida av varann. Bara konstatera utan att värdera.

Det blir bra till slut och alla faser och stadier har sin uppgift att förädla en som person.

Ibland behöver man mogna ihop med andra, ibland knåda tankar och känslor för sig själv. Men glöm aldrig att vi är skapta för ett liv i gemenskap med en gnutta gudomlighet i oss var och en!

Det pockar också på och behöver bejakas, och så får vi då en slags inre kompass att förhålla oss till, mitt i all denna process av mognad. Självständigt, men vid sidan om andra.

Ingen är färdig! Tack och lov :-)

torsdag 11 juli 2013

Det är något visst...

...med dessa ljumma sommarkvällar då solen dröjer sig kvar för att liksom bjuda oss nordbor på dess allra sista strålar för denna dag.

Jag blir så lycklig var gång jag blir påmind om möjligheten jag har att gå ut och plocka lite svamp, grilla ute eller pappa på att campa lite var det än behagar tack vare vår allemansrätt.
Än på länge har jag varje gett mig ut för att plocka svamp eller bär, men jag får om jag vill ~ och det är stort nog.

Då vi har en liten husvagn så tuffar vi lite fram och tillbaka när det passar och nu blir det en resa till Stöpen, Skövde, där jag har släkt som även är mina vänner. Det blir mysigt.
Enkelheten är den bästa. Man har allt med sig i sitt lilla skal och stannar när man behagar.
Ska bli mysigt att träffa lite släkt!!
Natti natti