Hoppas du ska finna ett och annat guldkorn här. För mig handlar denna sida om att göra ett nedslag och sätta på pränt det som är viktigt för stunden - eller evigheten, trots att livet rusar på runtom.
Jag är en genuint tacksam människa som väljer att njuta av det lilla i det stora, så mina lyckopiller kan verkligen variera. Tillvaron är inte alltid enkel, men som en klok person sa till mig: "I alla stora mästerverk är det skuggorna som ger dagrarna dess glans"

Vänligen
/Cia

måndag 29 juli 2013

Kliar i fingrarna!!!

Väl hemma efter ett par dagar på vift så har vi äntligen kommit hem till vår lilla oas i tillvaron. Det är bra att komma bort ibland och få lite distans och ny energi. Här hemma finns verkligen hur många projekt som helst på gång samtidigt och ibland blir det lite väl överväldigande.

Men så tar vi en liten tur, tittar på både det ena och det andra, finurlar fram och tillbaka över en fika eller två. Vänder och vrider på saker och får konstant nya uppslag till projekt varthän vi än kommer.
Det är så här vi lever, min älskling och jag. Det är ju själva resan som är målet!! Vardagar tillsammans är verkligen det bästa som finns.

Nu krävs det ju en stor portion självbehärskning från vår sida att inte bara dra igång allt genast, utan fördela både tid, resurser och den fysiska orken väl. Jaja, Rom byggdes inte på en dag.

Det som ska kollas upp närmast är det där med sumpzon i dammen, vilken magnolia som ska väljas och för att inte tala om vart flaggstången ska stå???!!! Och nu pratar jag bara om projekt på inspirationsbasis. Vi har ju en lägenhet som ska bli färdig, en carport att bygga och en pool som ska bli färdig. Men man måste ju drömma lite på olika plan. Det är i alla fall vårt sätt att göra det hela. Där är vi tämligen samsynkade :)

Imorgon har i alla fall jag agendan klar för mig, även om jag får hålla den tämligen modest för att kroppen ska hålla. Saskatoonbären ska plockas. Likaså smultronen.

Mängder med bladmassa ska klippas ner och läggas i komposten. Det bara kliar i fingrarna på mig!!! Jag vill ut och rensa... Exempelvis klippa ner dessa blågull till höger så de kommer med ett andra flor. Men som sagt, vem vet... det kanske inte blir något av dessa saker när det väl kommer till kritan. Allt hänger ihop med dagsform och kroppen. Men man kan väl få önska och drömma :)

Jaja. Nu först ska jag sova!!! Och imorgon ta med en filt ut på gräsmattan tillsammans med mina penslar och akvarellfärger. Och så tar vi det från där... Låter väl bra va? ;-)

Stor kram och godnatt på er!!

onsdag 24 juli 2013

Perspektiv!!

Jag måhända ha fått en kropp som leder till skopan full och överfull med massa värk och skit så jag bitvis håller på att gå under, men OJ vad mycket jag har att vara TACKSAM över!

Kroppen min ligger nu på rygg och försöker vila i väntan på att mediciner ska verka efter en jobbig natt med mycket muskelkramper, men insidan faktiskt bubblar av glädje då jag har fått ett stort bönesvar, tänkt på våra älskade döttrar och deras män, pratat i telefon med två goda väninnor, pussat på min man och jag är mätt i magen :)

Just saying..

Fånga dagen! Den är faktiskt allt du har. Konstatera det som inte är något vidare och se det för vad det är, men fyll ditt sinne med allt det som faktiskt är att vara tacksam över. Det där som man så ofta tar för givet. Det förändrar kanske inte det som är jobbigt, men det förändrar definitivt din förmåga att kunna handskas med allt och faktiskt njuta av livet. Så är det i alla fall för mig.

En dag i taget!

Puss på dig..

måndag 22 juli 2013

Där ser man!

I år så har det varit lite av ett lotteri i mina trädgårdsland. Sådde ut en massa gamla fröer, helt osäker på vad som skulle finnas krut i kvar, eller inte. Rödbetorna kommer upp en och annan. Butternutsquash fröna - inte ett enda... MEN morötterna!! De tog sig visst bestämt allihop, och de fröerna var verkligen gamla. Där ser man!

Jag har sålunda varit ute en stund i kväll i min morotsdjungel! Man vet knappt var man ska börja gallra :) Det är dock skönt så här på kvällen att gå ut en liten stund och pyssla när inte solen steker så hett. Jag övar på att göra lite i sänder, och det går väl så där..


Mycket väl medveten om min läxa så måttade jag upp bara ett litet område, ca 50x50 cm där jag skulle rensa och gallra. Det gick ju bra. Gallrade morötter in till aftonens lyxsnacks och sedan renset bort till komposten.

Men sedan... Sen fick jag syn på äppelmyntan som börjat ta fart och sprida sig alldeles väldeliga och sedan än det ena och än det andra som bara snabbt skulle plockas bort. Jag ska bara..

Och så står jag där och inte vet vad som är upp och ner och blir alldeles svimfärdig. Att jag aldrig kan lära mig!! Bah! Nåväl, nu är det ju skrivet här som en "note-to-self" dessutom, så får jag väl avrapportera vid annat tillfälle och se om det skett någon bättring.

Hur som haver så har jag och maken goda små lyxmorötter att mumsa på i afton. De är ju för söta!! Och se... nog frodas väl kärleken ibland morötterna också :) Tihi <3

KRAM på er alla godingar. De är de små tingen i livet som ger mest glädje helt enkelt. Kanske helt sonika för det finns så många utav dem. Man blir glad gång på gång på gång :)

måndag 15 juli 2013

Mognad

Vad skönt det är att tänka på att man aldrig blir riktigt mogen, i den där meningen av att man blir färdig.

Det känns som om mognad är en ständig process i flera lager och dimensioner.

Och är det inte ljust det som är själva tjusningen om vi nu tänker efter. Processerna som leder till något annat. Utvecklingen som ständigt sker om man vill se den.

Statiskt känns nästan som ett fult ord. Progression känns mer livsbejakande. I min värld.

Det finns ständigt nya insikter att erövra, nya sätt att se saker på, att reagera på helt annat vis än innan då man nu har en annorlunda förförståelse.

Vi är alla under olika mognadsfaser. Sida vid sida av varann. Bara konstatera utan att värdera.

Det blir bra till slut och alla faser och stadier har sin uppgift att förädla en som person.

Ibland behöver man mogna ihop med andra, ibland knåda tankar och känslor för sig själv. Men glöm aldrig att vi är skapta för ett liv i gemenskap med en gnutta gudomlighet i oss var och en!

Det pockar också på och behöver bejakas, och så får vi då en slags inre kompass att förhålla oss till, mitt i all denna process av mognad. Självständigt, men vid sidan om andra.

Ingen är färdig! Tack och lov :-)

torsdag 11 juli 2013

Det är något visst...

...med dessa ljumma sommarkvällar då solen dröjer sig kvar för att liksom bjuda oss nordbor på dess allra sista strålar för denna dag.

Jag blir så lycklig var gång jag blir påmind om möjligheten jag har att gå ut och plocka lite svamp, grilla ute eller pappa på att campa lite var det än behagar tack vare vår allemansrätt.
Än på länge har jag varje gett mig ut för att plocka svamp eller bär, men jag får om jag vill ~ och det är stort nog.

Då vi har en liten husvagn så tuffar vi lite fram och tillbaka när det passar och nu blir det en resa till Stöpen, Skövde, där jag har släkt som även är mina vänner. Det blir mysigt.
Enkelheten är den bästa. Man har allt med sig i sitt lilla skal och stannar när man behagar.
Ska bli mysigt att träffa lite släkt!!
Natti natti

torsdag 4 juli 2013

Tukta och ansa..

Jag älskar allt det frodiga som doftar och bjuder på struktur av olika slag. Fuktig, varm jord som villigt låter sig plockas på ogräs. Projektet trädgård i vardande, där inget blir färdigt, utan ständigt är en process där man får korrigera efter hand.

Somligt behöver beskäras, flyttas till skugga eller mer sol, ogräs som lätt kan handplockas eller djupa rotogräs där man får ta till grepen och hjälpas åt bägge två. Somligt som får bölja fritt, men annat som man vill hålla mer stramt.

Där jag ser hur det skulle kunna bli, ser andra bara ogräs. Det ligger verkligen i betraktarens öga. Man ser olika saker, vilket man får respektera. När vi går på knopprunda maken och jag ser jag knoppar, och han ser stenar som ska plockas upp. Men vi kompletterar varann. Han ser till slut knopparna för att jag visar dem och landet blir successivt rensat från stenar ;) Vi har lärt oss med tiden.

Vi har idkat semesterromantik i form av att klippa häcken som håller på att växa till sig från de egenodlade sticklingarna. Och hur kan det nu vara romantiskt tänker du.. Jo, att bara vara, göra gemensamt, olika saker men ändå ihop, DET är gott!! Som den där mysiga stunden när man ligger och pratar i sängen precis innan man ska sova. Då man bara är tillsammans och småpratar om livet.

Denna vintern har gått hårt åt växterna och två ovanliga dyrgripar dog. MEN den blåa frilandshibiskusen som såg död ut och egentligen inte borde klara sig här, har efter hård beskärning och flytt av växtplats nu, trots allt, repat mod och växer igen!!

Ibland får man våga ge sig på gemensamma riskprojekt som kan slå fel, men om man inget vågar kan man heller inte heller få möjligheten
att överraskas.

Det är förvånansvärt vad mycket vi kan lära oss om livet och relationer bara genom att bearbeta och bygga en trädgård. Det som vårdas växer och frodas. Ogräs som bara kapas av vid ytan kommer igen, med förnyad styrka och på ännu bredare front. Ibland får man kapitulera och helt byta strategi. Helt byta jordmån och totalt rensa upp.

Ibland blir den smärtsamt hårda tuktningen det som senare resulterar i liv. Många parametrar spelar in, men förvånansvärt ofta kan det som verkligen ser dött ut få nytt liv. 
 Ibland går det inte. Men det är alltid värt att försöka, även om man inte har några garantier. För OM det fungerar.. ja då är det värt all möda och mer. <3