Hemläxa och packning

Denna dagen inleddes med en riktigt jobbig natt måste jag tillstå. Hej och hå vad injektionerna i muskelfästena vid skallbasen triggade!! Jag hade ont innan, men det blev etter värre och jag kunde knappt vila huvudet på kudden. Men ibland blir det mycket sämre innan det blir bättre helt enkelt. Man får liksom ge sig till tåls lite i den här branschen ;-)

Nu ikväll börjar det arta sig lite. Tack och lov. Men som min käre make så fint påminde mig om när han skjutsade in mig till bussen igår, man ska inte boka in någonting denna veckan i alla fall. Tänk vad han minns mannen min. Sådant där har jag ju lite för lätt att förtränga.

Igår hade jag tre besök inbokade, läkare sjukgymnast och arbetsterapeut. Idag var det två besök hos de sistnämnda, samt ett extrainsatt pass hos sjukgymnasten med avslappning.

Nu har jag en läxa tills imorgon och dessutom ska jag packa. Jag har tre besök i följd imorgon med början klockan 09.00 och då ska rummet vara utrymt och nyckeln lämnad. Det blir mastigt för mig, , både för kropp oc knopp. Därtill är det 2,5 bussresa hem. Mmm...

Det blir nog bra det här tillslut. Nu läxa!!

Natti natti alla godingar. ♡

Och du... plocka upp Youtube och sök på låten Smile med Kirk Franklin så får du höra en klockren låt. Jag skriver under på vartenda ord. :-)

Intensiva dagar

Nu byter jag ort för några dagar och inkvarterar mig i kulvertarna på Västerviks sjukhus. Två intensiva halvdagar och en heldag väntar. Har den första tiden inbokad vid 13.00 idag och den sista mellan 11-12.00 på onsdag. Totalt åtta besök har jag inbokade. Behöver jag nämna att jag blir rätt trött och att det blir tidiga kvällar? ;-)

Jag ser fram emot detta även om det är tufft. Det känns konstruktivt och jag får fokusera på en sak. Mitt jobb för närvarande. Arbetet med att bli så frisk som möjligt, bli så hel som möjligt och leva ett hållbart liv enligt mina förutsättningar. Nu är det jag som är eleven.

Dessutom blir det en mental vila då jag liksom lämnar allt annat runtomkring mig hemma för dessa dagar. Alla jag älskar därhemma har det bra, det vet jag, och det känns gott.

Mitt första besök blir smärtläkaren där blockader väntar, en massa nålstick och osköna injiceringar, men så värt det. Det är välbehövligt. Så är också kaffet och den mörka chokladen som väntar på mig nu. Klart man har lite fika med sig på bussen. Det och en bra bok ;-)

Kram på er alla ♡♡♡

Försökskanin!

Eller snarare testpilot kanske man skulle säga. Idag har det i vart fall varit premiär för Rehab/smärtkliniken i Västervik att ha en videokonferens med en patient - mig. Jag fick bege mig till VårdCentralen för att där bli uppkopplad och länkad till min sjukgymnast och min arbetsterapeut däruppe i Västervik.

Innan har vi haft telefonavstämningar mellan mig och dem per högtalartelefon. Det här var ju mycket bättre. Som ett komplement mellan de gånger jag kommer dit upp. Nu kunde vi ju både se och tala med varann. Mer naturligt så.

Jaa... och vad ska man säga. Läxor läxor och åter läxor har jag. Det passar väl en före detta fröken kanske ;) Fast i skolans värld har jag faktiskt inte kört så där vansinnigt mycket med läxor, då det viktigaste är att jag sett att eleverna lärt sig och hängt med och förstått under lektionerna. Men det är ju just det. Kan man inte sin läxa och den sitter i ryggmärgen så får man öva. Så jag fortsätter. På samma läxor, men också med nya vinklingar och angreppsmetoder.

Det är två "saker" jag behöver handskas med. Dels en hjärna som varit med om en djup och allvarlig utmattning, dels en kropp som är lite knasigt disponerad från början, sedan utsatts för trauma och i sviterna efter det fått en massa sekundära kroniska syndrom. Det första till följd av det andra. Det här ska balanseras eller snarare stabiliseras.

Tjahopp. Tja, men var det inget mera så... Jorråsatte..

En rad nya saker har jag att förhålla mig till. Bland annat sova med handledsskenorna varje natt, göra en sak varje dag och märka att det fungerar över tid. Sedan lägga på ett litet moment i taget. Hur ska det gå till undrar mitt aktiva inre??!!

Men jag försöker tänka i bilden av hur man utreder en födoämnesallergi genom tesen att man lägger till en sak i taget för att se och kunna veta vad som gör att bägaren rinner över. Omsatt i min värld, när bägaren rinner över. Men EN sak?

Nåväl, jag angriper väl det hela med min vanliga strategi - ett leende på läpparna även om jag har ont som en liten gnu och ett helhjärtat försök. Första uppgiften: Vila på spikmattan!

Det gör ont så in i baljan så därför distraherar jag mig med att skriva här, samtidigt som jag nu kommer på mig själv, i skrivande stund, att det var ju det här jag inte skulle göra - två saker samtidigt. Hjärnan är ju aktiv och det blir för mycket intryck, speciellt efter det mötet. Gah..

Får väl sluta nu då och ligga här och lyssna på porlandet utanför fönstret ifrån dammen nere på tomten.

Learning by doing! Peace out!

"Just Praise through your struggle, and through your pain. 

Just Praise through the storm, yes through the rain. 

Beyond every dark cloud, beyond all fear and doubt, 

there's a Blessing a Promise awaiting. 

In your praise."

Kunskap är bra!

Idag blev det en tidig morgon då kosan styrdes mot Västervik igen. Denna gång bara över dagen för att lyssna på ett par föreläsningar och få ytterligare smärtblockader.
Vi passade på att fiska upp vår vän Maria som också skulle ta sig dit upp för att gå på "Smärtskolan" och lyssna på samma föredrag som vi. Jag har ju redan varit med om "Smärtskolan", men när de erbjöd att man kunde få ta med sig anhöriga på vissa föreläsningar så passade vi på återigen, nu med min älskling också på plats. Så tacksamt dessutom att få åka bil och slippa ta bussen.


Det där med kunskap är en bra grej. När man får ytterligare förståelse för hur allt hänger ihop så kan man ju handskas med given situation ännu bättre. Det är stor skillnad på behandlingen av akut smärta och den smärta som kvarstår efter tre månader, sk långvarig smärta. Och då tänker vi långvarig smärta...typ 24 år. Så nu är man fullproppad med ord som homeostas, prostaglandiner, receptorer, nociception och andra fikonord. Jag förstår i alla fall.

Sedan har jag också fått anledning till att fördjupa mig i ord som centraliserad smärtsensitisering, myofaciellt smärtsyndrom, hypermobilitetssyndrom och cervikalsyndrom. Status Post Whiplash minsann.

Jag fick en omgång smärtblockader till i skallbasen och ner över trapezius, samt de stora halsmusklerna, så nu hoppas jag kunna sova lite bättre i natt. De senaste tre nätterna har jag inte kunnat vila bakhuvudet mot kudden ens och det bara krampar, uppifrån och ner. Men nu!! Nu hoppas vi att det gör susen. Skönt med läkare som kan sin sak och bara genom att undersöka en förstår att men har hejdlöst ont och gör något åt det.

Efter föreläsning och en massa nålstick så fick jag ju möjlighet att bjuda mannen på mat <3

Det finns en hamburgerrestaurang där som tillagar allteftersom måltider beställs och de är fantastiskt gott! De har en tallrik med dubbla hamburgare, ost, bacon, valfri sås (vitlök så klart) och sallad till. SÅ GOTT!!

De kallar det för GI-tallrik, men det funkar lika bra att kallas för lchf-tallrik. "Corner" heter restaurangen och ligger mycket riktigt i ett hörn, alldeles bredvid kyrkogården, intill sjukhusets Rehab- och geriatrikavdelning.

Så glad för dig min älskling!! 

 Tack för denna dagen! Du är iväg på sammanträde nu och jag har förhoppningsvis somnat innan du kommer hem. Det är sängen nu som gäller för mig. Du och jag för alltid <3

Nål och tråd!

Dag två här uppe är snart till ända och jag är dödstrött i knopp & kropp. Men så mycket jag får med mig!! Annorlunda saker som jag aldrig tänkt på förut. Allt ifrån att jag ska "bejaka det friska, men ta hänsyn till det sjuka" till hur fel jag egentligen belastar när jag klipper fårskinn!

Märkligheter minsann. Vad det gäller det första så har jag sedan min dåvarande läkare ville göra mig till heltids sjukpensionär innan jag ens fyllt 25, med orden "det finns inget friskt i dig", strävat målmedvetet för att uteslutande bejaka det friska som jag ansåg fanns. Och tur var väl i och för sig det.

Men mitt i allt driv har jag inte tagit hänsyn till det sjuka. Nope. Guilty as charged!
Men jag jobbar på det!

Sedan var det ju där med "hur man gör saker när man gör dem" som arbetsterapeuten sysslar med. Förra gången när jag fick ett muffinsrecept i handen och ett förkläde blev jag mäkta förvånad. Hon filmade och fotade mig in action. Oj så nyttigt så tydligt det blev.

Jag har ju fått kläm på fler diagnoser sedan jag kom hit och däribland fått reda på att jag är extremt överrörlig vilket gör att jag belastar fel. Allt ifrån fingrar till fötter.

Det är där det här med saxen kommer in i bilden. Denna gång fick jag välja mellan papper, fårskinn eller läder att arbeta med. In i ett pysselrum de lux alltså. Jag såg nog än mer ut som en fågelholk denna gång.

Vid ett höj och sänkbart skrivbord så har jag fått jobba med att tillverka fårskinnstofflor, noggrant studerad och framförallt korrigerad av terapeuten. Milda makaroner!!! Jag gör så mycket fel!!! Och aldrig har väl jag tänkt på hur jag håller en sax eller vinklar handleden när jag grejar. Den där superböjda tummen har jag bara tyckt vart bra när man ska trycka till något eller någon ;-)
Den är inte alls bra!! För att bara nämna ej liten detalj.

Sedan funkar inte min inre klocka heller. När jag trodde att det gått en kvart, hade jag hållt på i 45minuter, djupt koncentrerad och med skakande händer och svetten rinnandes efter ryggen. "ska bara göra klart dit..."

Klockan med 10 minuters intervaller satt hädanefter är det som gäller. Att det bränner och svider i musklerna och allt annat går igång är tydligen inte nog signal för mig. Bah:/ jaja, jag är på rätt väg i alla fall.

Sedan bassängträning och smärtblockader, viloträning med värme och annan coachning.
Som sagt. Jag har mycket att lära och att öva på. Inte minst acceptera och tycka att jag är bra nog som jag är. Inte mäta mig med hur jag tycker jag borde klara av saker.

Min handläggare på försäkringskassan hade nog rätt när hon sa att "din värk och smärta samt strävan efter att få en fungerande vardag är större arbete än vad min heltid någonsin kommer att va! Vad är det du inte förstår?"

Det finns så många lager på denna löken som ska förstå, acceptera, lära om, kapitulera och till slut ömsint omfamna situationen.

Men vi ska nog ta oss dit, min kropp och jag. "Det är svårt att gå någonstans om kroppen inte bär en".
Nu ska jag sova, men först tacka Gud för alla fantastiska vänner jag har i mitt liv, att jag får hjälp här och nu, har förmågan att älska och förlåta, samt har välsignats med en man som jag älskar över allt annat, samt underbara döttrar med tillika goa män.
Kram på er! <3