Det blev inget rehabbad för min del idag. I alla fall inte den som innefattar sjukgymnastik bland en massa andra goa människor. Kroppen skrek stopp och jag lyssnade. Ganska fantastiskt faktiskt :-)
Så nu ligger jag här i mitt eget badkar, bland bubblor i lagom varmt vatten. Det är väl på sätt och vis ett rehabbad av annat slag.
Så nu ligger jag här i mitt eget badkar, bland bubblor i lagom varmt vatten. Det är väl på sätt och vis ett rehabbad av annat slag.
De talade så intressant på Efter 10 med Malou idag om hjärnstress, men jag får nog kolla upp det en annan dag då min egen hjärna inte mäktade med alla intryck. Man kan säga att hela jag är en empirisk studie i detta och bisarrt nog så känner jag mig ibland tudelad.
Ena delen av mig blir bara ledsen och frustrerad att jag "fortfarande" har sådana begränsningar, allra helst nu när jag dippade en rejäl vända och fick känna på ordentligt att jag inte alls är "frisk". Andra delen av mig finner det ganska fascinerande hur det här med hjärnan fungerar och hur allt hänger ihop. Att den helt enkelt stänger ner när det blir system overload. Måhända det är den vetgiriga läraren i mig som tar plats och ser det hela som en intressant, men bitvis smärtsam, empirisk studie.
Och när jag skriver fortfarande... ja, då skymtar verkligen den där otåligheten fram hos mig som skriker att JAG VILL FUNKA SOM VANLIGT NU OCH BESTÄMMA SJÄLV!!! Vara sådär stresstålig, multitaskande och den som bara har koll på läget.
Fast sedan talar jag mig själv tillrätta och försöker tänka lugnt, klokt och förståndigt. Ser på mig själv med lite varsamhet och ömhet. ;-) Dessutom har jag faktiskt provat något helt nytt under den senaste veckan. Jag har låtit en rejäl bonnaförkylning läka ut på egen hand. Bara låtit den ta sin tid då jag faktiskt är sjukskriven ändå. Det var nog första gången någonsin! Jag menar, man har ju jobbat och kämpat på ändå och gått till doktorn och fått medicin så man blir "fixad" så snabbt som möjligt.
Fast sedan talar jag mig själv tillrätta och försöker tänka lugnt, klokt och förståndigt. Ser på mig själv med lite varsamhet och ömhet. ;-) Dessutom har jag faktiskt provat något helt nytt under den senaste veckan. Jag har låtit en rejäl bonnaförkylning läka ut på egen hand. Bara låtit den ta sin tid då jag faktiskt är sjukskriven ändå. Det var nog första gången någonsin! Jag menar, man har ju jobbat och kämpat på ändå och gått till doktorn och fått medicin så man blir "fixad" så snabbt som möjligt.
Det är ju inte klokt egentligen.. att samhället är funtat på det viset att man inte kan känna att man i lugn och ro kan vara hemma och vara sjuk tills man blir frisk? Eller lurar jag mig nu? Är det bara mig det har varit fel på som gått till jobbet oavsett, om det nu inte gällt magsjuka? Jag tror inte det. De allra flesta kämpar nog in i det längsta och är både plikttrogna och känner ansvar, men jag har nog varit extrem har jag nu insett, jag med mina skruvade smärtreferenser.
ALLT måste gå fort och vara effektivt. Man är så inkörd i det beteendet att det verkligen är en kamp att göra tvärtom. Att gå emot strömmen. Det är en ständig process av lärande, i alla fall för mig.
Men jag VILL lära mig.
Men jag VILL lära mig.
DET kan jag i alla fall bestämma! :-)
Blöta kramar Cia