Hoppas du ska finna ett och annat guldkorn här. För mig handlar denna sida om att göra ett nedslag och sätta på pränt det som är viktigt för stunden - eller evigheten, trots att livet rusar på runtom.
Jag är en genuint tacksam människa som väljer att njuta av det lilla i det stora, så mina lyckopiller kan verkligen variera. Tillvaron är inte alltid enkel, men som en klok person sa till mig: "I alla stora mästerverk är det skuggorna som ger dagrarna dess glans"

Vänligen
/Cia

måndag 8 december 2014

När tanken inte får rum

Det finns perioder som innebär att man i princip håller andan och kämpar för att hålla sig precis ovanför vattenytan. En sådan livssituation som är resultatet av en blandning av sådant man satt sig i själv och livet som händer. Ett tillstånd som man ibland hamnar i, men absolut inte kan stanna i.

Där har jag varit ett tag. Ett alldeles för långt tag. Det är inte hälsosamt på något vis. Hela min varelse talar om det för mig på alla möjliga sätt. Rent fysiskt på en rad olika vis (som bara är ledsamt att prata och skriva om) men också i avsaknaden av det som jag känner att jag vill ska kunna ta form och plats hos mig. Den kreativa och skapande förmågan stryker på foten. Det gäller allt ifrån matlagning till målning, samt tankar och reflektioner om tillvaron som ibland brukar ge sig uttryck här.

När tanken och den djupa reflektionen inte får rum...

Jag får ständigt påminna mig om att andas. Bara en sådan sak.

Idag är sista dagen som måste erövras och klaras av. Jag har två viktiga uppgifter på agendan som jag ber om nåd över att klara av. Sedan ska jag skala av, strippa ner, hämta fokus, andas, plocka mossa och småpyssla i sällskapet av en ljudbok. Och jag ska måla. Nu kan allt det där låta som idel mysig och okomplicerad förströelse för någon, men det är hårt arbete att få till. Att ligga ner och vila när man är som en spännfjäder är en sann konst. Att ha ro att tänka en tanke klart utan att sjuttioelva andra saker kidnappar tanken, en ytterst svår uppgift.

Små varningsklockor som alla pekar på samma sak. Stopp! Halt! Enough!

Att vara närvarande när man har en annan person framför sig, eller står i en uppgift är ingenting emot konsten att bara vara närvarande i sig själv, och för sig själv. Tid för eftertanke och reflektion. Tid att lyssna in vad Gud vill visa mig. Tid för att låta den inre källan fyllas på och återställa balansen i tillvaron. Då kommer även kroppen må bättre.

Så.. idag också.  Men imorgon är en annan dag.


Ändå tacksam för medvetenheten jag idag nu äger. Det man inte erkänner för sig själv, kan man heller inte förändra. Nu så.... andas medvetet och förberedelser inför viktigt möte om ett par timmar. Tack Gode Gud för nåden och din konstanta närvaro i mitt liv.

Ha en go dag du som läser detta. Var rädd om dig och värna din tid för tanken, återhämtning och reflektion <3