Hoppas du ska finna ett och annat guldkorn här. För mig handlar denna sida om att göra ett nedslag och sätta på pränt det som är viktigt för stunden - eller evigheten, trots att livet rusar på runtom.
Jag är en genuint tacksam människa som väljer att njuta av det lilla i det stora, så mina lyckopiller kan verkligen variera. Tillvaron är inte alltid enkel, men som en klok person sa till mig: "I alla stora mästerverk är det skuggorna som ger dagrarna dess glans"

Vänligen
/Cia

lördag 29 juni 2013

Premiärer!

Idag har det varit full frenesi i trädgården där mor och far också varit med och pysslat.

Imorgon är det ju alltså premiär för mig och min älskade vän Mia att vara marknadsknallar ;-)

Vi ska sälja honung, plantor, Oriflameprodukter, egenodlade kryddor till örtsalt och piripirisalt, och ljuvligt myntasocker!

Ja vi får se hur det artar sig. Lur ska det i alla fall bli ;-)

Sov gott!

måndag 17 juni 2013

Förnöjsamhet!

Jag skulle nog vilja påstå att en av mina bästa egenskaper, som jag själv förvärvat, är förnöjsamhet. Detta ljuvliga mentala tillstånd som kan utmejslas ur de mest kärvaste av omständigheter.

Att jag skriver själv förvärvat är för att jag tror att det inte är något man föds med. Däremot kan man födas in i en familj där detta är en rådande röd tråd. Och så är det nog. Jag har goda exempel på förnöjsamhet i min närhet. Och definitivt avskräckande exempel på att man aldrig är nöjd, utan bara vill ha mer eller bättre. En slags rastlöshet som på något sätt förlamar möjligheten till njutning av det man har här och nu.

Nu ska man inte förväxla förnöjsamhet med att man saknar ambitioner, mål eller framtidsdrömmar. Eller bara förlikar sig med näst bäst. Icke. Men att kunna njuta av nuet, glädjas över det man har för stunden, den kapacitet som för tillfället råder, gör ju att hela tillvaron känns bättre. 

Därför söker jag förnöjsamhet. Att välja att se att jag är en lyckligt lottad människa för jag väljer att uppskatta det jag har, även i det lilla. Just nu är det lite vila som gäller så den där molvärkande kroppen får vad den behöver för att bära mig lite till. Utanför fönstret hör jag det där rofyllda sällsamma porlet från dammen som jag kommit att älska.

Sedan ska jag pyssla ut lite grejer i vår älskade gamla husvagn för att senare i afton tuffa iväg mot Nyhem. Åh vad vi drömmer om en nyare och finare husvagn, men den vi har är vår och är mysig i all sin enkelhet. Ett eget litet hus på hjul. Möjlighet att stanna där det behagar och rå sig själv. Frihet i en liten ask.

Ibland tror jag att vi människor missar så många lyckopiller och guldkorn som finns mitt framför ögonen på oss då vi inte upptäcker dem för vi är på jakt efter något annat. Ibland får man jobba i rejäl motvind för att få upp ögonen för det som ändå är bra, när mycket är jobbigt. Inte minst när det kommer till hälsa. Då är det lätt att vanmakten och frustrationen tar över.

Nu är det ju inte så att jag alltid går omkring som tjuren Ferdinand som trivs bäst under sin korkek... eller... kanske förresten. Han blev ju rätt förtretad vid tillfälle när jag nu tänker efter och tappade konceptet fullständig där ett tag. Men rätt snabbt hamnade tillbaka till sitt grundläge.

Vissa saker har jag haft jättesvårt att hantera och har fortfarande, inte minst när det kommer till det där med hälsan. Att kroppen inte klarar av det jag vill och att jag inte kan jobba till exempel. Jag får jobba med att lära mig vara förnöjd med det jag har, det tillstånd som råder, det jag kan för stunden och att se möjligheterna utifrån det - det är min största batalj som oftast.

Så.. Det gäller att stanna upp, räkna de välsignelser man tar för självklart och välja att inta sinnesstämningen förnöjsamhet. Den går att öva upp! Jag lovar :) Ett ständigt pågående projekt.

Som sagt...

Den känslan när man precis bytt tandborsthuvud!! Underbart. Litet lyckopiller minsann!

Som sagt...
Den som kan glädjas åt lite har mycket att vara glad för. :-D

torsdag 13 juni 2013

Försökskanin!

Eller snarare testpilot kanske man skulle säga. Idag har det i vart fall varit premiär för Rehab/smärtkliniken i Västervik att ha en videokonferens med en patient - mig. Jag fick bege mig till VårdCentralen för att där bli uppkopplad och länkad till min sjukgymnast och min arbetsterapeut däruppe i Västervik.

Innan har vi haft telefonavstämningar mellan mig och dem per högtalartelefon. Det här var ju mycket bättre. Som ett komplement mellan de gånger jag kommer dit upp. Nu kunde vi ju både se och tala med varann. Mer naturligt så.

Jaa... och vad ska man säga. Läxor läxor och åter läxor har jag. Det passar väl en före detta fröken kanske ;) Fast i skolans värld har jag faktiskt inte kört så där vansinnigt mycket med läxor, då det viktigaste är att jag sett att eleverna lärt sig och hängt med och förstått under lektionerna. Men det är ju just det. Kan man inte sin läxa och den sitter i ryggmärgen så får man öva. Så jag fortsätter. På samma läxor, men också med nya vinklingar och angreppsmetoder.

Det är två "saker" jag behöver handskas med. Dels en hjärna som varit med om en djup och allvarlig utmattning, dels en kropp som är lite knasigt disponerad från början, sedan utsatts för trauma och i sviterna efter det fått en massa sekundära kroniska syndrom. Det första till följd av det andra. Det här ska balanseras eller snarare stabiliseras.

Tjahopp. Tja, men var det inget mera så... Jorråsatte..

En rad nya saker har jag att förhålla mig till. Bland annat sova med handledsskenorna varje natt, göra en sak varje dag och märka att det fungerar över tid. Sedan lägga på ett litet moment i taget. Hur ska det gå till undrar mitt aktiva inre??!!

Men jag försöker tänka i bilden av hur man utreder en födoämnesallergi genom tesen att man lägger till en sak i taget för att se och kunna veta vad som gör att bägaren rinner över. Omsatt i min värld, när bägaren rinner över. Men EN sak?

Nåväl, jag angriper väl det hela med min vanliga strategi - ett leende på läpparna även om jag har ont som en liten gnu och ett helhjärtat försök. Första uppgiften: Vila på spikmattan!

Det gör ont så in i baljan så därför distraherar jag mig med att skriva här, samtidigt som jag nu kommer på mig själv, i skrivande stund, att det var ju det här jag inte skulle göra - två saker samtidigt. Hjärnan är ju aktiv och det blir för mycket intryck, speciellt efter det mötet. Gah..

Får väl sluta nu då och ligga här och lyssna på porlandet utanför fönstret ifrån dammen nere på tomten.

Learning by doing! Peace out!

"Just Praise through your struggle, and through your pain. 
Just Praise through the storm, yes through the rain. 
Beyond every dark cloud, beyond all fear and doubt, 
there's a Blessing a Promise awaiting. 
In your praise."


tisdag 11 juni 2013

En av dessa dagar.

Det finns vissa dagar när man inte direkt är till glädje för någon, inte ens sig själv. :) Och idag är en sådan dag. Men men, sådant är livet och det är okej det med. Det måste det vara. Jag blir lite matt i pälsen av att gå dag ut och dag in med feber, molande värk och svetten rinnande längs med ryggen vid minsta lilla ansträngning, som att gå upp för trappan, eller sätta en spade i marken.

Lite trött på att sakna ork faktiskt. Eller, ganska mycket trött på att sakna ork. Men jag ska inte klaga, bara konstatera fakta. De viktigaste sakerna i livet fungerar, typ mitt äktenskap och relationen till min familj och närmsta vännerna. Idag har mannen jobbat så det har varit lugnt även här på hemmafronten. Aktivt tackat nej till gott sällskap för att knopp och kropp behöver vila.

Kommer dock på mig själv att inte ens få till det där med att prata i telefonen utan att gå och göra någonting hela tiden. Gahh... Jag är hopplös! För mig fungerar smärtan så. Jag liksom rör på mig av bara farten för att distrahera smärtan. Har oerhört svårt att bara sitta ner och slappna av. Och inte blir det ju bättre för det precis. Det är väl inte för inte som det är min främsta läxa. Och att även erkänna dessa typer av dagar för mig själv. Stanna upp inför att något faktiskt jobbigt för att kunna handskas med det rätt nu så det blir bättre sedan.

Jaja.. det är väl dags att säga over and out med detta, föga inspirerande inlägg, för i afton. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter och ny nåd.


tisdag 4 juni 2013

Kunskap är bra!

Idag blev det en tidig morgon då kosan styrdes mot Västervik igen. Denna gång bara över dagen för att lyssna på ett par föreläsningar och få ytterligare smärtblockader.
Vi passade på att fiska upp vår vän Maria som också skulle ta sig dit upp för att gå på "Smärtskolan" och lyssna på samma föredrag som vi. Jag har ju redan varit med om "Smärtskolan", men när de erbjöd att man kunde få ta med sig anhöriga på vissa föreläsningar så passade vi på återigen, nu med min älskling också på plats. Så tacksamt dessutom att få åka bil och slippa ta bussen.


Det där med kunskap är en bra grej. När man får ytterligare förståelse för hur allt hänger ihop så kan man ju handskas med given situation ännu bättre. Det är stor skillnad på behandlingen av akut smärta och den smärta som kvarstår efter tre månader, sk långvarig smärta. Och då tänker vi långvarig smärta...typ 24 år. Så nu är man fullproppad med ord som homeostas, prostaglandiner, receptorer, nociception och andra fikonord. Jag förstår i alla fall.

Sedan har jag också fått anledning till att fördjupa mig i ord som centraliserad smärtsensitisering, myofaciellt smärtsyndrom, hypermobilitetssyndrom och cervikalsyndrom. Status Post Whiplash minsann.

Jag fick en omgång smärtblockader till i skallbasen och ner över trapezius, samt de stora halsmusklerna, så nu hoppas jag kunna sova lite bättre i natt. De senaste tre nätterna har jag inte kunnat vila bakhuvudet mot kudden ens och det bara krampar, uppifrån och ner. Men nu!! Nu hoppas vi att det gör susen. Skönt med läkare som kan sin sak och bara genom att undersöka en förstår att men har hejdlöst ont och gör något åt det.

Efter föreläsning och en massa nålstick så fick jag ju möjlighet att bjuda mannen på mat <3

Det finns en hamburgerrestaurang där som tillagar allteftersom måltider beställs och de är fantastiskt gott! De har en tallrik med dubbla hamburgare, ost, bacon, valfri sås (vitlök så klart) och sallad till. SÅ GOTT!!

De kallar det för GI-tallrik, men det funkar lika bra att kallas för lchf-tallrik. "Corner" heter restaurangen och ligger mycket riktigt i ett hörn, alldeles bredvid kyrkogården, intill sjukhusets Rehab- och geriatrikavdelning.

Så glad för dig min älskling!! 
 Tack för denna dagen! Du är iväg på sammanträde nu och jag har förhoppningsvis somnat innan du kommer hem. Det är sängen nu som gäller för mig. Du och jag för alltid <3


söndag 2 juni 2013

Jag blir så lycklig för allt som växer och frodas i trädgården! Jaa, även ogräset är grönt och frodigt :) Alla dessa färger som naturen och skapelsen bjuder på är ju helt magnifikt. Nu har det regnat rejält ett par dagar och nätter och det är så där ljummet och behagligt i luften. Man nästan känner hur det spritter i växterna. Nu önskas lite uppehåll kommande dagar så man kan vara ute lite och njuta av det hela.


Jamen titta bara!! De små, nyplanterade rhododendron plantorna med den smalbladiga revsugan "Chocolat chip" som bara väller fram emellan, med sina blå blomstänglar som just nu står i sin prydno. Bakom de ljuvliga små tussarna som är frökapslar utav vit backsippa. Sedan den varigerade äppelmyntan som liksom tar sats... Mmm..


Och så har vi kontrasterna mellan den djupt rödbladiga revsugan "Black Scallop" som växer så villigt och täcker marken mellan hostorna och den låga ligusterhäcken. Ljuvliga färgkombinationer!! Lyckopiller i min värld :) Har precis lagt ut några nya auktioner på tradera, med delningar av plantor. Många bäckar små.. och så trivsligt att få dela med sig utan att gå back, för lite pyssel och pop är det allt. Nyfiken på mina auktioner på tradera? Sök på Projektmakarna.

Dessutom har jag fått njuta av hela min storfamilj i eftermiddag och ätit tillsammans med dem. Livet är gott och så värt att leva. Varje minut. Och se... skönhet finns i allt, trots allt. <3

Ha en fortsatt skön söndag!