Hoppas du ska finna ett och annat guldkorn här. För mig handlar denna sida om att göra ett nedslag och sätta på pränt det som är viktigt för stunden - eller evigheten, trots att livet rusar på runtom.
Jag är en genuint tacksam människa som väljer att njuta av det lilla i det stora, så mina lyckopiller kan verkligen variera. Tillvaron är inte alltid enkel, men som en klok person sa till mig: "I alla stora mästerverk är det skuggorna som ger dagrarna dess glans"

Vänligen
/Cia

tisdag 30 september 2014

Inte mycket till lyckopiller...

... men det är vad det är. Nu är det bara några dagar kvar tills jag får åka upp till Västervik och få mig en omgång smärtblockader. Just nu är jag fantastiskt trött på att ha så mycket smärta dygnet runt och att mina mediciner inte räcker till på långa vägar. Tar inte ens udden av eländet samtidigt som jag räknar minuterna tills nästa medicindos. Avskyr verkligen den situationen även om man försöker skratta åt eländet ibland.

Just nu förmår jag inte göra något alls mer än att bara existera, typ. Att ta sig upp och klä sig samt andas ter sig nog. Och det är inte min grej. Det är nog faktiskt inte någons grej. Sen är det så oerhört frustrerande att all smärta liksom blir fördummande. Lite hårt uttryckt kanske, men det drar ju så extremt mycket energi så hjärnan blir ju alldeles uttröttad och inte orkar med intryck alls på något bra vis. Alltihop hänger samman.

Efter helgen kanske jag kan börja sova igen nattetid. Hjärnan och kroppen behöver ju det för att återhämta sig. Då kanske det börjar arta sig så att jag kan fungera lite igen. På torsdag får jag blockaderna och efter ett par dagar brukar det bli bättre. Tisdag idag.

Så glad att jag lyckades tajma in blockaderna på ett bra sätt precis innan vi for på vår resa till USA så att jag var i så bra skick som möjligt där. Det gick ju vägen trots allt, med väl tilltaget i tid och möjlighet till att vila mycket. Tacksam för det. Tre veckor behövdes för att känna att man kunde uppleva en hel del, men samtidig vila ordentligt och liksom ta med smärta,  migränanfall och sömnlösa nätter i beräkningen. En långweekend till NYC för vår del skulle aldrig vara möjlig.

Jag hade ju trott att jag skulle göra lite inlägg under tiden på resan här, men det förmådde jag helt enkelt inte. Kraften fick läggas på själva resan. Någon dokumentation då inskränkte sig till lite Instagramuppdateringar. Men snart... snart hoppas jag kunna skriva lite här om våra upplevelser och dela lite bilder :) Kul kom-ihåg för en själv också.

Ha det nu gott du som läser detta.
Och är du en av dem som funderar på varför jag inte hör av mig, eller bjuder på en fika, så har du svaret här. Jag räcker inte till. Jag andas och försöker klara av dagen med förnuftet i behåll. Det är vad det är, men jag är ändå lyckligt lottad. Jag har mat för dagen, slipper fly för mitt liv, har en säng och en soffa att vila i samt morötter som väntar på mig i landet. Blotta tanken på dem gör mig glad. :)

Kram kram!
Cia <3