Hoppas du ska finna ett och annat guldkorn här. För mig handlar denna sida om att göra ett nedslag och sätta på pränt det som är viktigt för stunden - eller evigheten, trots att livet rusar på runtom.
Jag är en genuint tacksam människa som väljer att njuta av det lilla i det stora, så mina lyckopiller kan verkligen variera. Tillvaron är inte alltid enkel, men som en klok person sa till mig: "I alla stora mästerverk är det skuggorna som ger dagrarna dess glans"

Vänligen
/Cia

söndag 26 maj 2013

Själv göra, själv ha!

Varför är man så dum så man äter sådant man inte mår bra av? Helt idiotiskt faktiskt. Och hur kommer det sig att man glömmer hur dåligt man mår när man gjort det tills nästa gång? Vad är det som är så svårt att förstå?

Här ligger jag nu och inte kan sova med en mage som är uppsvullen som en ballong och gör galet ont.
Är huvudet dumt får kroppen lida ;-) Nåväl. Detta får fungera som 'note to self'.
Med hopp om lite sömn. Natti!

torsdag 23 maj 2013

Dygnets 24 timmar

Räcker inte till!!!

Man skulle ju kunna tänka sig att ett gift par där ena parten är hemma långtidssjukskriven skulle hinna träffas och umgås lite. Själva! Men det verkar stört omöjligt, än på någon månad i alla fall.
Hålla ihop till ande kropp och själ är det som måste fokuseras på just nu.

Vi tror att vi har lyckats boka in en förmiddag ihop på nästa lördag. Om en och en halv vecka alltså. Den får vi nog betrakta som helig.

Livspusslet... Ja, jag säger då det.

tisdag 21 maj 2013

Lägga ribban efter dagsformen. Hmm...

Milda makaroner vad jag är slut i kroppen idag!

Den går knappt att förflytta. Tror dock min nya ordinerade strategi för medicinering hjälper liiite vad det gäller svullnaden i händer och armar. Med tanke på att jag spelade piano både i söndags och igår, så baserat på tidigare erfarenhet, borde jag normalt sett inte ens kunnat skriva på tangentbordet idag! Det är ju bra. Dessutom har jag faktiskt sovit i natt. Bara en sådan sak!!!  Här gäller det att vara glad och bejaka det lilla även om värken är maxad. :)

Men idag skulle jag ju plocka lite och förhoppningsvis måla lite då jag är ensam hemma. Men vad hjälper det om jag om kroppen inte lyder?! Kanske jag måste lyda kroppen? Hmm..

Det var ju det där med att checka in dagsformen, lägga ambitionsnivån efter rådande omständigheter och inte sätta upp förväntningar som gör att man blir besviken då det inte funkar. Himmel och pannkaka vad det är mycket att lära om. Jahopp! Så då får jag alltså försöka intala mig själv att det jag helst av allt vill göra idag är att vila?!

En av mina behandlare sa till mig vid tillfälle.. "Vad hjälper det om man vill gå någonstans om kroppen inte bär en?" Sant. Jag får väl öva på den där stora läxan som stavas VILA idag då. Den är jag absolut sämst på, alla kategorier. Sedan ska jag ju i alla fall se till att få i mig mat. Det får vara good enough. Allt annat blir en bonus.

Ösregnet utanför hjälper ju i alla fall till med att få in den rätta stämningen. Vilsamt i sig.



onsdag 15 maj 2013

Nål och tråd!

Dag två här uppe är snart till ända och jag är dödstrött i knopp & kropp. Men så mycket jag får med mig!! Annorlunda saker som jag aldrig tänkt på förut. Allt ifrån att jag ska "bejaka det friska, men ta hänsyn till det sjuka" till hur fel jag egentligen belastar när jag klipper fårskinn!

Märkligheter minsann. Vad det gäller det första så har jag sedan min dåvarande läkare ville göra mig till heltids sjukpensionär innan jag ens fyllt 25, med orden "det finns inget friskt i dig", strävat målmedvetet för att uteslutande bejaka det friska som jag ansåg fanns. Och tur var väl i och för sig det.

Men mitt i allt driv har jag inte tagit hänsyn till det sjuka. Nope. Guilty as charged!
Men jag jobbar på det!

Sedan var det ju där med "hur man gör saker när man gör dem" som arbetsterapeuten sysslar med. Förra gången när jag fick ett muffinsrecept i handen och ett förkläde blev jag mäkta förvånad. Hon filmade och fotade mig in action. Oj så nyttigt så tydligt det blev.

Jag har ju fått kläm på fler diagnoser sedan jag kom hit och däribland fått reda på att jag är extremt överrörlig vilket gör att jag belastar fel. Allt ifrån fingrar till fötter.

Det är där det här med saxen kommer in i bilden. Denna gång fick jag välja mellan papper, fårskinn eller läder att arbeta med. In i ett pysselrum de lux alltså. Jag såg nog än mer ut som en fågelholk denna gång.

Vid ett höj och sänkbart skrivbord så har jag fått jobba med att tillverka fårskinnstofflor, noggrant studerad och framförallt korrigerad av terapeuten. Milda makaroner!!! Jag gör så mycket fel!!! Och aldrig har väl jag tänkt på hur jag håller en sax eller vinklar handleden när jag grejar. Den där superböjda tummen har jag bara tyckt vart bra när man ska trycka till något eller någon ;-)
Den är inte alls bra!! För att bara nämna ej liten detalj.

Sedan funkar inte min inre klocka heller. När jag trodde att det gått en kvart, hade jag hållt på i 45minuter, djupt koncentrerad och med skakande händer och svetten rinnandes efter ryggen. "ska bara göra klart dit..."

Klockan med 10 minuters intervaller satt hädanefter är det som gäller. Att det bränner och svider i musklerna och allt annat går igång är tydligen inte nog signal för mig. Bah:/ jaja, jag är på rätt väg i alla fall.

Sedan bassängträning och smärtblockader, viloträning med värme och annan coachning.
Som sagt. Jag har mycket att lära och att öva på. Inte minst acceptera och tycka att jag är bra nog som jag är. Inte mäta mig med hur jag tycker jag borde klara av saker.

Min handläggare på försäkringskassan hade nog rätt när hon sa att "din värk och smärta samt strävan efter att få en fungerande vardag är större arbete än vad min heltid någonsin kommer att va! Vad är det du inte förstår?"

Det finns så många lager på denna löken som ska förstå, acceptera, lära om, kapitulera och till slut ömsint omfamna situationen.

Men vi ska nog ta oss dit, min kropp och jag. "Det är svårt att gå någonstans om kroppen inte bär en".
Nu ska jag sova, men först tacka Gud för alla fantastiska vänner jag har i mitt liv, att jag får hjälp här och nu, har förmågan att älska och förlåta, samt har välsignats med en man som jag älskar över allt annat, samt underbara döttrar med tillika goa män.
Kram på er! <3

tisdag 14 maj 2013

Läggdags ;-)

Det är märkligt vad trött och slut man kan bli av att åka buss, ha en dejt med en arbetsterapeut och en med en sjukgymnast. Klockan är inte ens 19.30 och jag ligger i sängen nere i mitt rum i kulvertarna på Västerviks sjukhus.

Men det är väl okej antar jag när man inte är frisk?! Knasigt det där med att man vill mäta sig med en måttstock för hur man tycker att man borde orka och klara av saker, istället för att bara ta det som det kommer och gilla läget. Hm... Får nog klura lite mer på den.

Hur som haver har jag nyss ätit en delikat medhavd kvällsmat i alla fall! Tja.. Det var ju inte grillat med cole slaw precis, men gott ändå! Paprika, tomater, lufttorkad skinka, philadelphiaost, räksallad, ägg och kaffe med en skvätt grädde. Helt okej matsäck.

Något jag verkligen måste få till när jag kommer hem är tid att jobba med det jag måste arbeta med. Jag måste nog börja införa öppettider på VillaWedebrand och vara lite otillgänglig fastän hela mitt väsen älskar besök.

Nä, nu är det verkligen sova som gäller. Två dagar på rehab/smärtkliniken kvar. Justera verktygen, samla på mig nya och så äntligen smärtblockader!!! Nervssmärtan är tämligen olidlig nu och tabletter hjälper föga.

Vilken nåd att det finns lite hjälp att få.
Kram på er och sov gott <3

Det blir bättre sedan!

Men eller hur!?!

Snart blir det lugnare, ska bara ta mig igenom det här först. Det är bara en intensiv period just nu, det blir bättre sedan.

Någon som känner igen sig?

Det verkar i alla fall vara ett mönster i mitt liv.

Bara en idiot upprepar samma sak och förväntar sig ett annat resultat, var det någon klok som sa. Och det är lustigt hur samma beteendemönster liksom vill klamra sig kvar även om situationen drastiskt, åtminstone i vissa avseenden, förändrats. Eller lustigt och lustigt.. Snarare kanske sorgligt.

Men nu till den positiva biten! :-D

Så länge jag inte skyller på någon annan så har jag ju inte gett upp makten att förändra situationen!

Det är bra. Hoppingivande, om än jobbigt.

tisdag 7 maj 2013

Lite småkär faktiskt!!

Vilken fantastisk dag det blev till slut!

Det var ganska tungt uppförslut till en början måste jag erkänna, men sedan så läggs små små vardagligheter sitt till och utgör små lyckopiller trädda på en tråd. Och så här i slutet av dagen så kan jag konstatera att det blev ett riktigt riktigt grant halsband till sist. Tacksam för det <3

Än är inte dagen slut, men jag har nyss kommit in från en ljuvlig kvällspromenad i solskenet och jag känner mig faktiskt lite småkär. I våren och livet! Titta bara på enkelheten i denna bilden med gullvivor som är på gång att slå ut, bikuporna i bakgrunden och de gröna saftiga gräset.

Tack för allt och alla som blev lyckopiller för mig idag.


fredag 3 maj 2013

Closure

Nu är det lite viloläge på rygg som gäller. Kroppen talar (visserligen extremt tydligt just nu) och jag lyssnar. Bra va? Inte illa alls om man nu betänker att jag är nybörjare på det. Att lyssna på, och faktiskt lyda min egen kropp alltså. Man är nybörjare länge om man har ett djupt rotat beteende att göra annorstädes.

Solen skiner ute från klarblå himmel och jag skulle helst av allt vilja ligga ute i landet och rensa bort spåren av vintern. Men jag får nöja mig med knopprundan ute idag tror jag. Jag har styrt lite för mycket de senaste dagarna och får stämma i bäcken, så att säga ;) Det man sår får man skörda - i alla avseenden.

Men jag är så glad för att jag nu tre dagar i rad faktiskt fått till min morgon promenad! OCH min sjukgymnastik. Ynkligt kan du tänka, men i min värld är det kanon. Och det gäller ju som bekant att njuta av det lilla och glädja sig åt småstegen. Dessutom fick jag småprata lite med goa grannfrun och hennes två små sötnosar som var på väg till marknaden. Mysigt! Vi får väl se om jag tar mig ett besök på marknaden lite senare. Vet inte om huvudet mäktar med det egentligen. Lite väl gott om intryck där ;)

Dagen har hittills bestått av att få någon form av "closure"/avslut på det flera veckors bestående projektet med jord här inne i köket. Jag har sått och planterat om sticklingar och grejer, vilket tar så lång tid om man nu bara kan göra lite lite per dag. Man måste ju fortfarande få till det där med mat och annat.

Men som sagt. Nu ÄNTLIGEN ska jag få packa ihop jordsäckar och krukor mm i köket och återvinna min köksö till annat än planteringar. Man blir trött av att det är konstant röra också, även om man inte är någon pedant, men det är bara att gilla läget när man inte kan turbofixa och få det överstökat.

Jag har sansat mig lite känslomässigt sett efter att ha nått oanade höjder, eller ska vi säga djup, av frustration, ilska och tårar över att jag inte kan göra vad jag vill, jobba och fungera på det sätt jag vill utan begränsas av smärta och dysfunktion. Men men, jag har kammat ihop mig och tagit nya tag. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Trots allt är det jag som väljer HUR jag ska förhålla mig till given situation. Lätt sagt, men ibland skitsvårt!!! Dessutom har jag varit van vid att jag med en vilja av stål kunnat tygla min smärta och min kropp och jobbat och turbofixat i alla fall. Men men.. Var det värt priset? Nä.. Men vad visste väl jag??!!

Hur som haver. Här och nu är det som gäller och just nu är det VÅR! När du går en promenad nästa gång, så plocka ut hörlurarna ur öronen och testa att fokusera på ett sinne i taget. Känn, dofta, se och lyssna på våren! Det är helt magiskt. Våren låter helt underbart!!