Grön livskraft!

Mer grödor börjar titta upp och jag har fått ta av plasten. Än så länge så har ju raringarna inte tillräckligt långa rötter för att dra vatten underifrån, så jag vattnar lite försiktigt från ovan där det ser yttorrt ut. Fiffigt eller inte, det återstår att se 😊. 

Här ovan syns spenaten Viking och en liten dillgrodd bakom. På lördag är min plan att gräva ner en färdig bokashi-hink i växthuset, vattna lite på toppen, och sedan direktså lite spenat och sommarmorötter. Helt bananas kan tänkas, men nu kör vi så får vi se 😊. #spenatupproret 

Det som dykt upp idag är:

Sallat Little Gem

Icebergs sallat (4 år gamla frön!)

Dill Forest

Spenat Viking

Pimento piquillo

Black Jalapeno

Fishpeper

Sötpeppar Lombardo

Och Birgitta... om du läser detta så vill jag bara säga att jag har Black Jalapeno frön till dig om du vill ha 😊😚🌶

Nu är det natt natti som gäller. Imorgon har jag en viktig fikadejt med andra lyckopiller som växer som bara den 😍, deras mödrar (mina döttrar) samt en "storasyster". ❤

Purjon står så grön och grann i landet...

Grön och grann står purjon ute i landet minsann! Hittills har jag alltid köpt ett tråg med sytrådslika purjoplantor från någon handelsträdgård, i bara farten, och förra året så kom den ner lite sent. Inte heller kom jag så långt att jag skördade allt heller. Hade nog bestämt mig för att dra upp den lite vackert och gräva ner den igen inne i växthuset, som jag läst att Sara Bäckmo - Skillnadens trädgård - gör. Men som vanligt får jag ta det som det kommer, göra det som orkas med och prioriteras för tillfället. Så nu står den där ute och verkar liksom inte misstycka 🤔

Denna odlingssäsong har jag dock tänkt att ändra på den saken, för oj, vad det är smidigt att ha en himla massa strimlad purjo i frysen! Det är nog faktiskt en utav de saker jag uppskattat mest. Så praktiskt att bara kunna öppna ziplockbagen och ta sig en näve purjo till frukostomeletten. 

Så imorgon kommer purjolök sås i tråg. Behöver dock införskaffa lite mer planteringsjord då jag grundat med det i allt jag hittills sått. Bara såjord på toppen. Hoppas ju att de ska må lite gott i sina celler ett tag och då behövs det ju lite mer "mat" för rötterna. 

Gällande mitt lilla odlingsexperiment under lysrör så blir jag faktiskt förundrad över vilken skillnad jag ändå tycker att det gör. Idag hade sex nya grödor tittat upp, tre dagar efter sådd!!! 👏🏼😳

Spetskål Sonsma

Basilika Dolce Fresca

Citronbasilika

Sallatsbasilika

Amarant

Majrova Purpletop White

Skitkul, rent ut sagt. 😄🌱💚 

Somligt av detta är som sagt tänkt att hållas inne, somligt planteras ut i mitt kallväxthus. Vi får se hur det går. Har ju bara tagit lite frön av varje sort så jag har råd att misslyckas, men tänk om jag lyckas? 

Det ska vara lustfyllt att odla. 

Sov gott alla rara. 

Premiärsådder!

Idag har jag äntligen invigt mina nya pluggbrätten, eller snarare ett utav dem! Lycka 👏🏼💚🙏🏼🌱
Jag är löjligt glad över detta och har så stora förhoppningar. Inte bara att jag ska få fina, välrotade pluggplantor, men även att jag på kuppen odlar mig själv och hela min varelse. Låter kanske flummigt, men faktiskt inte det minsta. Det snarare är så att jag har skaffat ytterligare hjälpmedel till att hålla mig jordad. Rotad och på plats liksom.

Haha... inser nu att det kanske inte blev mindre flummigt med den beskrivningen. Oh well, om du hänger lite här på min blogg så kommer du snart inse att odlingen är ren och skär friskvård för mig. Livets sådd och skörd går liksom igen på alla plan. Dessutom sjunger odlingen långsamhetens lov. Det tar liksom den tid det tar, och det behöver jag. Mer om det vid andra tillfällen.

Till min lycka så har jag nu alltså sått in mitt första brätt, med 96 celler. Storleken på dem är 37x37x75mm och det är således hyfsat djup på dem. Tror att det ska bli bra, men oj vilket velande det var innan beställningen var lagd. Jag har köpt ifrån Lindbloms Frö och räknar med att använda dem till precis allt möjligt.

Riktigt vad som är lämpligt att förså bredvid varann har jag ingen aning om, utan går efter mottot, learning by doing. Idag har jag sått in sådant som jag hoppas kunna flytta ut i växthuset sedan, alltså i kallbänk. Har ingen uppvärmning där.

Vad jag sått och hur mitt experiment ter sig återkommer jag till. Konstaterar att detta är ett bra sätt att enkelt dokumentera lite vartefter, om inte annat för eget kom ihåg. 😊

Sov gott nu alla rara,
Det hoppas jag göra.
Kram, Cia

Nöjd trots det ofärdiga, halvfärdiga och inte ens påbörjade..

Senaste inlägget jag skrev här var den 22/5 och jag hade sent omsider börjat få ner lite smått och gott i mina grönsaksland. Jag var rätt frustrerad för att jag inte hade kommit igång tidigare och att inte kroppen vill som jag vill, precis som om det skulle hjälpa.. Nix, inte alls, utan det får fortsätta gå under parollen "Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt och se inte så ringa därpå". 

Sedan fröna successivt kommit ner i jorden så har det i princip regnat mer eller mindre hela tiden. Först var jag lycklig då jag tänkte att det var bra att jag slapp vattna... sedan börjar jag bli lite smått orolig att fröna kommer ruttna och inte bli någonting av i vätan och kylan.

Svamparna börjar visst dyka upp i riklig mängd dock så somligt har väl i alla fall trivts.

Men! Det börjar dyka upp lite smått och gott här och var och idag har äntligen mina sockerärtor fått ett armeringsnät att klättra på. Det kommer bli kanonbra tror jag. Tycker det är riktigt snyggt med lite rost bland växtligheten. Mannen börjar så sakteliga ta in att det kanske kan vara snyggt, annars är hans inställning att rost är något som ska bekämpas!

Vid ytterkanterna på landet så har jag satt charlottenlök, gul och röd lök. Emellan löken och sockerärtorna så är det på ena sidan sått palsternacka och spenat, och på andra sidan en dubbelrad med rödbetor. Längst bort skådas jordärtskockorna Bianca som är på gång. (Om någon vill ha sådana så har jag över, krukade och klara)

Inte så långt kommet som synes, men vår trädgård får väl kanske betraktas som något slags monument över att det blir när det blir - om det blir. Långt ifrån alla prunkande och dignande grönsaksbufféer som man ser både här och var. Jag njuter så av att se alla dessa, men försöker förhålla mig nyktert till min verklighet som ser ut som den gör. Min trädgård är ju min rehabplats. Min plats där jag övar dosering, att lära känna var och när gränsen går - innan den är nådd. Där jag tränar på att vara nöjd trots det ofärdiga, halvfärdiga eller inte ens påbörjade. Att vara tacksam och stolt över det som spirar och gror, samt försonas med det som inte gör det. Ni förstår... odling och livet, det går hand i hand.

Jag är mycket för det där med kretsloppstänk, både vad det gäller jorden och människan. Återvinning är en av Guds grundidéer tror jag :) Inget är någonsin helt förgäves... Men det tror jag att jag ska utveckla vid ett annat tillfälle.

Sedan lyckades vi, mannen och jag, äntligen klippa ligusterhäcken på framsidan. Den som borde varit klippt innan midsommar... Men nu är det gjort! Dessutom fick den ena benveden en ny frisyr, den blev rund. Sen fick det räcka för idag. Mastigt nog för "lilla jag" som gick in och tog en dusch, la mig och vilade och bestämde mig för att vara nöjd med dagens insats! (Även om det finns triljoner fler saker som jag vill göra)

Vår lilla plats på jorden i alla fall #tacksam <3

Äntligen på gång i det lilla.

Som jag väntat på att börja få ner saker i jorden i mina trädgårdsland! Försådda plantor av olika de slag har väntat otåligt på att få komma ut. För att inte tala om den förgroddade potatisen..
Det känns alldeles för sent nu!!! kommer paniken skrikandes i mig... för att snabbt korrigeras och lugnas av förnuftet som säger; det blir vad det blir! Och det bli bra :)

Det där med att lägga ribban efter dagsformen och inte efter önskemål är i sanning en utmaning som jag faktiskt börjar lära mig så smått. Jag blir mer och mer skillad på den fronten, även om jag har en lång bit kvar. Börjar faktiskt misstänka att det kommer bli ett evigt lärande..

Men idag alltså så fick jag lite grann planterat. Faktum var att jag började så smått igår med att flytta jordärtskockorna till rätt plats. Jag odlar ju med fyraårig växtföljd så att jorden ska må så bra som möjligt och diverse sjukdomar kan förebyggas, så det blev till att byta plats på de knölar jag inte skördat. Jag har en sort som heter "Bianca" som bildar stora fina knölar. Delikat!

Ikväll har jag sedan sått avlånga rädisor med vit topp vid namn "De dix huit jours" och en röd plocksallad vid namn "Lollo rossa" mellan raderna av jordärtskockor. Hoppas på lite snabb skörd där eftersom jag längtar efter att få skörda lite grönt mer än egyptisk taklök till middagen.

Och så fick jag äntligen ner en sort potatis! Den tidiga sorten "Minerva". Vilken tur att jag köpte en tidig sort som jag kan börja skörda till midsommar - not! Förutsättning till att en potatissort ska vara tidig är ju att den kommer ut i jorden. Ja ja.. det blir vad det blir och det blir bra. Eller hur?!

I raderna emellan potatisen så fick jag äntligen ut mina försådda spenatplantor! Tanken är att utnyttja utrymmet lite bättre och vi får väl se hur det går. Har läst mig fram till att detta ska vara ett bra sätt och det lär väl visa sig. Måhända jag inte har varit ute och planterat så mycket, men jag har läst och klurat och smitt planer, i alla fall :) Det är så man får göra när man inte har hälsan nog att skrida till verket.

Tillbaks till spenaten! Den är av en sort som heter "Nores" och ska vara en sort som inte går i blom så lätt. Tanken är att jag ska så nu efter hand mellan de andra två potatissorterna som jag har kvar att sätta, Mandelpotatis och Sparrispotatis ligger och väntar. Men jag har ju inga mängder här, utan jag tyckte det var kul att prova tre olika sorter, och vill det sig väl nu så tar sig de utplanterade spenatplantorna sig bra och jag kan ha lite spenatplantor i olika stadier på gång. Vi får se hur det funkar här och enligt mina förutsättningar.

Jag känner mig i alla fall rysligt nöjd över det jag gjort i afton, och inte minst att jag disponerade dagen på ett bra sätt, enligt min dagsform. Dessutom fick jag ju till en effektiv och bra träff med Hannagryn inför morgonens äventyr, samt en klippning av ena mågapinnen som ska på bröllop i helgen. Haha.. mågapinnen, det ordet fick jag lära mig igår och har genast införlivat det i min vokabulär :) Jag har fått väldens finaste mågar till mina döttrar. Just saying <3

I övrigt har det faktiskt varit lugnt här på VillaWedebrand, vilket har varit välbehövligt. Mannen jobbar dygn och jag har förutom de två korta besöken, varit själv. Lika mycket som jag älskar det sociala livet och människor i mitt hus, så är jag i desperat behov av denna ensamtiden för återhämtning och balans. En helt ny upptäckt för mig sedan jag blev sjukskriven..

Nähäni! Nu ska jag steka mig lite bacon och ägg för att ta med mig upp i badkaret. Kvällsmat i badet..det är grejer det! Och sedan blir det tidigt i säng. Ska ju få träffa en 3:e klass elever imorgon kl 09.00 och prata lite med dem. Vilken förmån <3 Det får nog vara dagens enda utmaning dock, för sedan lär jag ha fyllt min dos för den dagen.

Kram på dig, du som måhända läser detta. Var rädd om dig och gör det du förmår för tillfället. Det räcker gott och väl. Det som blir gjort blir gjort och resten får helt enkelt vara.

Sortera och planera

Idag är det lördag och solen skiner ljuvligt! Jag har varit ute på en knopprunda och fåglarna sjunger sådär intensivt att man blir alldeles lycklig. Men det blir nog inte så mycket mer än så för utelivet för min del idag. Får nog vackert hålla mig i skinnet och fortfara kurera den där förkylningen jag drog på mig. Det är helt klart på väg åt rätt håll, men än så länge får jag hålla mig själv i stramt koppel.

Jag har helt klart miljoner andra saker att ta tag i här inne, så impulserna drar åt både det ena och det andra hållet. Hjärnan går liksom igång på för mycket på samma gång, samtidigt som inte orken eller kraften finns till för det :) Så då sätter jag mig här. Sorterar upp lite tankar och skapar någon form av struktur. En stor kopp kaffe med grädde på toppen får utgöra fikasällskap.

Har googlat runt på olika typer av kantsättning mellan grusgång och rabatt och kommit fram till att det där med torvblock verkar som något jag skulle kunna gå loss på ordentligt. Har försökt så in den tanken hos mannen innan vad det gäller surjodslandet, men han förstår inte riktigt tjusningen med mossbeklädda kanter och ett vackert förfall. Men kanske han börjar mjukna?!

Om jag trycker lite extra på det där med att man inte måste gjuta i botten för att fixa en solid grund (som för plattor på högkant) samt att det är naturligt och lätt justerat för svängar och krökar så kanske han kan övertalas att se det från mitt perspektiv? ;) Dessutom behöver han ju inte kapa plattor mm. Låter väl som en bra deal? Jag menar, det skiftar ju lite vad man tycker är snyggt över tid. Vem hade trott att man skulle uppskatta rostig plåt i trädgården för ett tag sedan?


Jag klurar för fullt i alla fall och letar fakta. Hittade några bilder på nätet när jag googlade som jag nu lånar här. Lite mjukt mot allt det strama. Vi får väl se hur det blir helt enkelt. Det är bra att kunna få inspiration så enkelt, samt hitta olika personers erfarenhet, kvickt och lätt.

Men visst ser det mysigt ut?  Det är snyggt att blanda material tycker jag.

Men idag fortsätter jag nog att varva soffan med lite av det ena och det andra. Jag skulle vilja:

• förså
• plantera om pelargoner
• plantera penseer mm i spannen utanför dörren
• baka bröd till mannen
• plocka ut allt ur skafferiet, rensa och strukturera upp det
• måla upp en bild över hur odlingsbäddarna ska nyttjas

Men som sagt... jag sitter här med kaffet och får nog börja med att avlasta den där kotpelaren en stund. Sedan får vi se vad som blir av dagen. Inte allt det som jag VILL i alla fall... Haha :)

Det som är gjort är dock gjort! Och som Tomas Sjödin säger i sin bok Att vila är att ta ansvar så handlar det ju inte alltid om att vara produktiv i gängse mening : "Frågan är inte alltid vad du har gjort med dagen, utan vad den har gjort med dig".

Var rädd om dig!
Kram Cia

Man tager vad man haver!

Det doftar förföriskt från mitt kök!!! Mmmm.. Jag har ett experiment på gång  i ugnen. Med huvudingrediens zucchini såklart :) Alltså, jag är helt galet förtjust i denna grönsak, eller ska vi säga gulsak. Den växer så det knakar, ger mig skörd och utmanar min kreativitet. Jag måste nog tillstå att jag är gladare i den gula än den gröna. Tycker den är godare, eller är det bara inbillning?!

Om det blir gott så återkommer jag nog med ett recept längre fram. Måste ju testa först och se om det blir till att justera något.

För min del så är det så otroligt vitaliserande att faktiskt gå ut i landet och ta med mig mitt skördefat, plocka till mig det som verkar lämpligt för tillfället och sedan gå in och tillreda det hela. Bland grönsaker som växer frodigt finns även ogräs och annat som inte är omhändertaget som sig bör då jag inte orkat, men vad gör väl det?!

Man får välja vad man fokuserar på. Helt klart.

Några röda tomater har jag ännu inte sett till i år. Men se där har jag fått det fint förspänt genom min vän Birgitta, som har överflöd av just detta :) De går snart in i tomatdietens tidevarv, liksom vi i zucchinidietens ;) Nja.. så illa är det väl inte, men vi gjorde ett toppenbyte igår! Jag fick tomater, chili och gurka och hon fick med sig zucchini, vaxbönor och grönkål. Härligt!

Det jag fick ser ni på bilden till höger. Så vackert att jag måste ta ett kort. Tänk alla dessa färger!! De små gröna sakerna är djungelgurkor, tre olika sorters chili och sex olika sorters tomater. 

Nä, nu så ska jag spana in processen i ugnen..

Ha det gott så länge och njut av det goda som finns omkring dig.

Den har allt!!

Detta är ett inlägg som jag helt enkelt kopierat från min första ciaslyckopiller-blogg som finn på en annan bloggportal. Jag kommer nog att från tid till annan göra så här, att jag för över inläggen hit. Insåg att jag var på väg att göra exakt samma inlägg som jag visst jag skrivit tidigare :) 

Ursprungsinlägget skrevs 2011-07-12 och jag är fortfarande lika lycklig över min Bärhäggmispel, som jag tycker har allt! Dock klurar jag på att göra något annat än sylt på alla de bär jag idag har skördat. Somliga ligger redan i frysen. Tänkte testa att baka bullar med dessa bär och hackad vit choklad emellan istället för vanilj/kanel. Jag måste ju ha lite godsaker att bjuda på även om jag mår bäst utan mjöl och socker :) Hur detta experiment faller ut återkommer jag med.

Ha det gott och njut av stunden som inne är! Den är faktiskt allt man är riktigt säker på. /Kram Cia

AMELANCHIER ALNIFOLIA

Bärhäggmispel

Det här är en angenäm liten buske som jag har i min trädgård. Förutom att den är bedårande vacker med alla sina snövita blommor i skira klasar i början av juni, så förser den mig nu med en mängd goda bär. Smaken påminner om blåbär, men en aning sötare och mildare.

Den växer upprätt, lite rundat och blir si så där 2,5-3 m hög. Trivs på de flesta jordar i soligt läge. Var min slutligen ska få sin placering har jag inte riktigt bestämt än. Just nu står det i depå-landet. Tänkte det skulle få mogna fram bären ordentligt innan jag ger det en ny växtplats.

Här är skörden från idag. Som man ser på den lilla kvisten så mognar bären fram olika fort och det skulle man kunna tänka sig är besvärligt ur plockningssynpunkt, men icke sa Nicke! Det är jättesmidigt för de mogna bären bara trillar lätt i handen, medan de andra snällt sitter kvar. Fiffigt va?

Nu ska detta bli sylt!

Och som om välsignelsen från denna lilla buske inte vore nog så kommer den och ger mig en fantastisk höstfärg. Den tycks ha det mesta, min lilla Bärhäggmispel <3 Eller Kaskatoon som den heter på engelska.                                                             

                                            

 

Där ser man!

I år så har det varit lite av ett lotteri i mina trädgårdsland. Sådde ut en massa gamla fröer, helt osäker på vad som skulle finnas krut i kvar, eller inte. Rödbetorna kommer upp en och annan. Butternutsquash fröna - inte ett enda... MEN morötterna!! De tog sig visst bestämt allihop, och de fröerna var verkligen gamla. Där ser man!

Jag har sålunda varit ute en stund i kväll i min morotsdjungel! Man vet knappt var man ska börja gallra :) Det är dock skönt så här på kvällen att gå ut en liten stund och pyssla när inte solen steker så hett. Jag övar på att göra lite i sänder, och det går väl så där..


Mycket väl medveten om min läxa så måttade jag upp bara ett litet område, ca 50x50 cm där jag skulle rensa och gallra. Det gick ju bra. Gallrade morötter in till aftonens lyxsnacks och sedan renset bort till komposten.

Men sedan... Sen fick jag syn på äppelmyntan som börjat ta fart och sprida sig alldeles väldeliga och sedan än det ena och än det andra som bara snabbt skulle plockas bort. Jag ska bara..

Och så står jag där och inte vet vad som är upp och ner och blir alldeles svimfärdig. Att jag aldrig kan lära mig!! Bah! Nåväl, nu är det ju skrivet här som en "note-to-self" dessutom, så får jag väl avrapportera vid annat tillfälle och se om det skett någon bättring.

Hur som haver så har jag och maken goda små lyxmorötter att mumsa på i afton. De är ju för söta!! Och se... nog frodas väl kärleken ibland morötterna också :) Tihi <3

KRAM på er alla godingar. De är de små tingen i livet som ger mest glädje helt enkelt. Kanske helt sonika för det finns så många utav dem. Man blir glad gång på gång på gång :)

Tukta och ansa..

Jag älskar allt det frodiga som doftar och bjuder på struktur av olika slag. Fuktig, varm jord som villigt låter sig plockas på ogräs. Projektet trädgård i vardande, där inget blir färdigt, utan ständigt är en process där man får korrigera efter hand.

Somligt behöver beskäras, flyttas till skugga eller mer sol, ogräs som lätt kan handplockas eller djupa rotogräs där man får ta till grepen och hjälpas åt bägge två. Somligt som får bölja fritt, men annat som man vill hålla mer stramt.

Där jag ser hur det skulle kunna bli, ser andra bara ogräs. Det ligger verkligen i betraktarens öga. Man ser olika saker, vilket man får respektera. När vi går på knopprunda maken och jag ser jag knoppar, och han ser stenar som ska plockas upp. Men vi kompletterar varann. Han ser till slut knopparna för att jag visar dem och landet blir successivt rensat från stenar ;) Vi har lärt oss med tiden.

Vi har idkat semesterromantik i form av att klippa häcken som håller på att växa till sig från de egenodlade sticklingarna. Och hur kan det nu vara romantiskt tänker du.. Jo, att bara vara, göra gemensamt, olika saker men ändå ihop, DET är gott!! Som den där mysiga stunden när man ligger och pratar i sängen precis innan man ska sova. Då man bara är tillsammans och småpratar om livet.

Denna vintern har gått hårt åt växterna och två ovanliga dyrgripar dog. MEN den blåa frilandshibiskusen som såg död ut och egentligen inte borde klara sig här, har efter hård beskärning och flytt av växtplats nu, trots allt, repat mod och växer igen!!

Ibland får man våga ge sig på gemensamma riskprojekt som kan slå fel, men om man inget vågar kan man heller inte heller få möjligheten
att överraskas.

Det är förvånansvärt vad mycket vi kan lära oss om livet och relationer bara genom att bearbeta och bygga en trädgård. Det som vårdas växer och frodas. Ogräs som bara kapas av vid ytan kommer igen, med förnyad styrka och på ännu bredare front. Ibland får man kapitulera och helt byta strategi. Helt byta jordmån och totalt rensa upp.

Ibland blir den smärtsamt hårda tuktningen det som senare resulterar i liv. Många parametrar spelar in, men förvånansvärt ofta kan det som verkligen ser dött ut få nytt liv. 
 Ibland går det inte. Men det är alltid värt att försöka, även om man inte har några garantier. För OM det fungerar.. ja då är det värt all möda och mer. <3

Jag blir så lycklig för allt som växer och frodas i trädgården! Jaa, även ogräset är grönt och frodigt :) Alla dessa färger som naturen och skapelsen bjuder på är ju helt magnifikt. Nu har det regnat rejält ett par dagar och nätter och det är så där ljummet och behagligt i luften. Man nästan känner hur det spritter i växterna. Nu önskas lite uppehåll kommande dagar så man kan vara ute lite och njuta av det hela.

Jamen titta bara!! De små, nyplanterade rhododendron plantorna med den smalbladiga revsugan "Chocolat chip" som bara väller fram emellan, med sina blå blomstänglar som just nu står i sin prydno. Bakom de ljuvliga små tussarna som är frökapslar utav vit backsippa. Sedan den varigerade äppelmyntan som liksom tar sats... Mmm..

Och så har vi kontrasterna mellan den djupt rödbladiga revsugan "Black Scallop" som växer så villigt och täcker marken mellan hostorna och den låga ligusterhäcken. Ljuvliga färgkombinationer!! Lyckopiller i min värld :) Har precis lagt ut några nya auktioner på tradera, med delningar av plantor. Många bäckar små.. och så trivsligt att få dela med sig utan att gå back, för lite pyssel och pop är det allt. Nyfiken på mina auktioner på tradera? Sök på Projektmakarna.

Dessutom har jag fått njuta av hela min storfamilj i eftermiddag och ätit tillsammans med dem. Livet är gott och så värt att leva. Varje minut. Och se... skönhet finns i allt, trots allt. <3

Ha en fortsatt skön söndag!

Lite ytfix är ju ingen idé!

Jag blir alldeles till mig och lycklig så det spritter i kroppen av våren. Det är en ständig upptäcktsfärd i trädgården där det har hänt någonting nytt varenda dag. Somligt verkar nästan växa cm-vis per dag. Vilken inneboende livskraft det finns i allt det som till synes verkar dött. Åh vad det är uppmuntrande!!

Vintern och den tunga blöta snön har verkligen gått hårt åt somligt. Mitt äkta kvittenträd har fyra fläkta grenar som jag måste försöka såga av. Har läst mig fram till att det inte är någon idé att försöka foga samman eller binda ihop grenarna mot stammen. Endast ytbarken växer ihop, kärnan gör det aldrig. Då blir det känsligt för nästkommande snömängd eller något annat. Då är det bättre att kapa och vänta på att det läker ihop och kanske nya skott får skjuta fram.

Återigen påminns jag om de slående likheterna med livet. När något är trasigt och fläkt, kanske det inte hjälper mer än temporärt med att staga upp det och försöka fixa till det på ytan. Kan det inte läka inifrån och ut så är det ingen idé. Det blir sårbart och kanske än värre.

Nä, ibland måste man fram med sekatören (eller sågen i detta fall) och bli av med det fläkta, i hopp om att nya skott och grenar bryter fram. I hopp om att den inneboende livskraften i trädet räcker till att läka såren på ytan, som faktiskt inte bara håller sig ytligt. De går djupt!


Jag kan inte låta bli att tänka på mig själv som det där trädet, som behöver djupa rötter när stormen yr, som inte alltid blommar och bär frukt, utan ibland måste gå in i en viloperiod. Somliga av mina grenar bröts av. De har fått kapats en efter en, även om man hoppats på att man skulle kunnat spänt ihop grenen mot stammen och att det skulle växa ihop, men nä... Sågen fick komma fram.

Nu är det bara att lugnt försöka pyssla om trädet så livskraften kan komma till sin rätt och att nya skott får bryta fram och växa sig starka. Det tar sin tid, men vem vet, tids nog kanske både jag och mitt kvittenträd har en välbalanserad krona. Jag får väl pyssla om både mig själv och mitt kvitten i hopp om att det blir en praktfull krona till slut. Förhoppningsvis kommer det blomma på de grenar som finns kvar, även om de blir få. Fyra stora grenar har gått av. Men jag blommar ju också lite, om än inte så ymnigt och yvigt, så jag hoppas på rosa vackra blommor i det lilla.

Annars är det "lite här och lite där" i trädgården som gäller. Små stunder med lite rens. Får ju hushålla med de där grenarna jag har kvar. Men det är så bra att jag får hjälp av mannen. När jag väl klippt eller rensat en korg full så hjälper han mig med tömningen. Korta stunder blir det, men det är ju det som är så bra.

Det är vår trädgård, och vi tar det med ro. Ingen massa måsten eller krav. Det är hälsokällan som man bara ska dricka ur, inte drunkna i. Tillräckligt mycket så det bygger upp, och inte för mycket så man blir dålig.

Balans... Jomenvisst. Min ständiga läxa! ;)

Kliar i fingrarna!!!

Idag skiner solen och det är lite styvt tre plusgrader ute. Nu har vi haft vinterbröllop färdigt så nu får det gärna slaska utav bara den!! Jag längtar efter vår!!!!

Tog en knopprunda i trädgården för att se vad som är på gång. Snön som fortfarande ligger kvar är i slush-konsistens och jag blir alldeles lycklig. Tänk att det nu smälter på, fuktar jorden under och alla plantor och lökar som finns där och bara samlar kraft.

Jag älskar den här tiden på året och det faktum att jag har en liten plats på jorden som faktiskt är min. Eller jag kanske ska säga vår, mannens och min ;) Möjligheten att stoppa fingrarna i jorden och samarbeta med naturen och dess skiftningar är helt fantastiskt. För mig är det livskraft på så många plan.

För somliga skulle vår trädgård och våra projekt framkalla svettbrytningar och ångestattacker, men icke sa Nicke! Inte i min värld. Jag har ett ganska pragmatiskt och avslappnat sätt att njuta och handskas med min trädgård. Ser inte saker och ting som något som hänger över och måste skötas. Det stör inte mig om det finns ogräs som frodas eller kanterna inte är finklippta, för vad är ogräs? Bara växter som man anser växa på fel plats. Jag bråkar med somligt, men tar det ändå med ro.

Likaså med skörden. Det jag inte hinner eller orkar ta vara på det kommer ju helt sonika till nytta ändå, i komposten! Inga krav med andra ord. Bara lust- och rofylld sysselsättning. Ett bra sätt att avreagera sig också om det nu skulle behövas ;)

Jag njuter av de lärdomar och paralleller om livet jag konstant drar då jag pysslar i trädgården. Som att ogräs, det måste upp med rötterna - annars sticker det upp någon annan stans. Likadant med problem i livet. Och vad man sår, får man också skörda. För att inte tala om plantor som egentligen har så mycket gemensamt med olika typer av människor.

Somliga behöver man lyfta fram ur skuggan för att de bäst ska komma till sin rätt. Andra behöver skuggas lite för att må som bäst. Vissa behöver tuktas ordentligt för att de ska blomma ofantligt, andra föryngringsbeskäras helt. Det finns mycket kraft i roten, men gammalt skräp liksom hejdar dess tillväxt.

Ja, symboliken vill liksom aldrig ta slut. Underbart. Dessutom är det inte lönt att stressa tillväxt. Då blir det inget bra. Klent och rangligt, inte hållbart i längden. Och så det där med att se till att det liksom blir rätt jordmån. Att tillföra det som behövs för att förutsättningen för tillväxt ska kunna ske.

Japp, mycket att lära som sagt. Och sedan det bästa av allt. När man är som mest trött på alltihop (för det blir även jag) så kommer hösten och viloperioden. Allt bäddas in i ett vintervitt täcke så småningom och får vila och hämta ny kraft. Sedan sätter det ny fart! Ljuvligt <3

Nu har jag kommit så långt i min egen utveckling att jag, åtminstone till viss del, inser mina egna begränsningar, så jag kommer INTE förodla en massa saker inne nu utan har faktiskt fått lov att ta del av lite "spillplantor" när det är dags för omskolning av ett par goa vänner som också gillar att odla.

Däremot har jag nyss budat hem några spännande frön på tradera som ska bli så kul att få testa. Två sorter inklusive frakt för 27:-, är det inte fantastiskt så säg :) Testa det om ni inte har spanat in frön och plantor på tradera om ni tycker det är kul.

Dessa godingar blev det: (bilder och text lånade från auktionen)

Kulata cerna svart rädisa

Läcker sort som får runda rötter med svart skal och vitt kött, kan bli upp till 9 cm i diameter. Sås i omgångar för skörd hela sommaren. Behåller sin goda smak även lagrad. God som tilltugg till öl. Direktså juni-augusti. Skörda augusti-oktober. 

Tomat Black Krim

Gammal rysk sort som blir upp till 180 cm Hög. Kraftig stam med ca 30 cm långa blad. Stora köttiga tomater som blir mörkare ju mer sol de får.  Bra sötma med något rökig smak. Mycket dekorativ. Kan även odlas på friland.