Andningshål

Denna bilden är från 2014, under en av våra Österlentrippar. Just här har vi parkerat husvagnen och bilen precis intill en sanddyna med vatten nedanför. Efter att ha sett oss om i nejden så har vi här landat med våra solstolar och njuter av eftermiddagens solstrålar.

Roger parkerar sig medan jag plockar ihop lite av de godsaker vi köp i en utav de lokala fiskbutikerna på orten.Där sitter vi sedan och njuter.

Det är få semestervarianter som jag längtar efter så mycket. Att får kroka på husvagnen där bak och bara packa in det nödvändigaste och sedan tuffa iväg, maken och jag.

Man kan verkligen ha olika förhållningssätt till det här med husvagnar och semestrande. Olika saker kan passa olika tider och skeenden.

För oss är det frihet i en liten ask. Ett sätt att bara komma iväg och koppla av. Man kan köra dit näsan pekar och sova längs med vägen. Själva resan och bara att få vara är liksom målet.

Somliga människor vet inte vad de ska göra med all sin tid. Vi kämpar ständigt med att fördela den så klokt som möjligt bland allt som pockar på. Då är det lätt att missa att se till att man få tid för återhämtning. Det där är svårt...men nödvändigt. På alla plan. Både för individen, relationen och familjen.

I år hoppas jag att vi kan plocka fram husvagnen tidigt. Jag ser fram emot att ta små avstickare med maken. Tror att det är fullständigt livsnödvändiga små andningshål då vi båda kan koppla av.

Du och jag Roger, du och jag...

Måsarna och jag

Grenmyrs altan i Sandvik.

Det är inte ofta det händer, men nu sitter jag uppe och ute innan sju på morgonen. Den som känner mig vet att morgonen inte är min bästa tid på dygnet då det tar ett tag innan jag fått i mig mina mediciner och de börjat verka. 

Men inte idag, för jag har inte sovit på många timmar. Så nu sitter jag här på altanen och hostar mig hes bland måsarna. Och vilken njutbar stund i stillhet! Duvor och allehanda småfåglar är igång för fullt. 

Vilken tur att jag inte kunde sova så jag fick uppleva det här! Väljer man perspektiv så blir det allra mesta bra :-)

Nu ska jag ta mig an en ny bok och äta upp resten av min champinjon. Önskar dig som läser detta en bra dag.

Kram Cia ♡

Nya föresatser.

Då var vi äntligen iväg. Sitter på tåget på väg till Kastrup där vi sedan tar flyget till värmen. Vi har sett fram emot detta länge nu och det känns väldigt speciellt ur det avseendet att jag får möta en så stor del av min familj, fast på Gran Canaria. Vi blir 18 personer som ska fira mamma 80år och mannen 50år. Så roligt att vi faktiskt får ihop det.

Dessutom är det första gången vi semestrar som hel familj sedan vi fick två mågar. Känns kanon!

Jag hoppas alla våra nära och kära här hemma kommer att må bra, lyckas fatta nödvändiga och bra beslut, njuter av livet och kärleken samt kalibrerar kompassen i bön och ibland bara blir stilla och njuter.

Det är precis det som jag tänker göra. Försöka må bra till ande, kropp och själ. Läka ihop lite och samla krafter. Det har varit en lång tuff tid bakåt nu och jag ser verkligen fram emot att få skåda mer framåt i tro och tillförsikt, bestämd och målmedveten, men med helt annan målbild.

Det finns otroligt mycket man inte kan påverka, annat som man försöker påverka, men somligt man definitivt kan påverka. Det gäller att lägga krutet på rätt saker. Så med gott utsäde i den goda jorden, så att säga. Kom ihåg! All jord går att bearbetas ♥ Rensa bort ogräset, plocka bort sten och bröte, så in goda nya frön och vattna rikligt! Och så underhållsrensa så att inget ogräs tar över, utan att de goda nya grödorna växer sig frodiga.

Skapelsen är i sanning en gåva, där du och jag, tillsammans med alla våra medmänniskor är Skaparens ögonstenar. Vi får behandla varandra därefter ♥

Lär dig läxan, Cecilia Berit Maria Wedebrand!

Då är man äntligen på väg åt rätt håll igen, med myrsteg. Och nu pratar vi kropp. Det är fantastiskt hur klockrent det är att man sannerligen får en och samma läxa gång på gång tills man lärt sig den. Själv göra, själv ha. Eller som någon klok sa: "Bara en idiot upprepar samma sak gång på gång och förväntar sig annat resultat".

Nja.. nu ska jag väl inte gå så långt att jag kallar mig själv idiot, utan det gäller att hålla isär sak och person, även när det gäller en själv. Jag är bra, men gör ibland idiotiska saker helt enkelt.

Denna gång frestades jag till att lägga till liiiite mer belastning på de, som till synes, ynkliga och enkla små momenten som jag faktiskt utför med armarna i bassängträningen varje tisdag. Det är en så vansinnigt fin balansgång gällande vad som funkar och vad som raskt skickar mig ner i en tredagarsmigrän och smärtan från avgrunden.

Den där lilla "duktighets-genen" slår till och man gör något man sedan bittert får ångra. Är huvudet dumt får kroppen lida helt enkelt. Annars är jag verkligen jättetacksam och glad över möjligheten till det specialanpassade träningsschemat i det varma rehabbadet jag fått. Det är framför allt stabiliseringsträning i mage, buk och ländrygg det handlar om. Dels för att hålla diskbråck i länden i schack, men framför allt att lära mig stabilisera upp hela kroppen utifrån den centrala delen av mig, och inte ha så mycket i överkroppen som far åt det ena eller det andra hållet. Och framför allt låta bli att träna den över delen av kroppen då det inte går, utan bara triggar.

Eventuella axelrullningar och annat "simpelt" går bort helt. Efter tre så är jag krampad i hela nacken så att jag får avbryta. Men däremot finns det en liten grej där jag ska stå med armarna längs utmed sidorna och fösa vatten fram och tillbaka med handflatorna för att skapa lite oro i vattnet runtomkring, men lyckas spänna och jobba med magen så att jag stabiliserar upp hela mig utifrån magtrakten. Det var här någonstans jag förtog mig. Tog i för mycket helt enkelt. Det och ett par rörelser där jag ska dra bak axlarna och ihop med skulderbladen.

Att bli irriterad och arg på sig själv ligger väldigt nära till hands när man en stund efter hemkomst har fullt blommande migränanfall och bara vill kräkas. Musklerna i nacke och axlar är så krampade och ömma att jag knappt kan ligga på en kudde och muskelfästena i skallbasen är svullna som om jag gjort ett snitt och tryckt in ett par matskedar marschmallowfluff på var sida. Usch.. vilken liknelse.. Men ni fattar, svullen!!

Det är då jag för ett resonemang med mig själv och försöker korrigera mitt tankesätt så att jag inte adderar till eländet genom att vara arg på mig själv. Massa negativism som sprutar gör ju aldrig någon nytta för välbefinnandet liksom. Tro mig! Därför försöker jag koppla på någon slags mindfullness-tänkande att "registrera utan att värdera". Och det är ju bra. Konstatera fakta och dra en slutsats utan att läcka massa energi i form av ilska som ändå inte blir produktiv. Mmm... man har ju gått "Grön Rehabiliteringskurs" och lärt sig ett och annat. :)

Nåväl. Igår kväll var jag i alla fall tillräckligt i balans för ett två timmars thébesök hos goda vänner. Bara sitta och få en dos med mys och prata om livet utan att engagera sig så mycket i vare sig det ena eller det andra. Kort, men koncist. Hemma hos dem så deras barn kunde ha sin lilla kvällsrutin som sig bör. I all enkelhet. Mer enkelhet åt folket!!

Önskar egentligen att jag skulle orka ta hem fler personer lite sådär planerat, i all enkelhet, men sanningen att säga så förmår jag inte det för det lyckas vara ett ständigt flöde av människor in i vårt hus, eller per telefon eller sms mest hela tiden. Häromdagen la jag faktiskt ut en liten SORRY, We're CLOSED- skylt på facebook pga tid behövdes för att bara vara. Det gjordes efter att tre personer redan hade hunnit titta förbi på förmiddagen. Alla lika älskvärda och ljuvliga. Men ibland behövs tid för att låta sin egen tanke hinna tänkas klart.

Just nu är det faktiskt lugnt här. Jag har haft en hjärtevän här som jag bjudit på en enkel soppa (vilken jag för övrigt måste lägga upp receptet på så att jag inte glömmer det då jag gick på känn) varpå hon masserade mig. Hon har en helt ljuvlig touch och hjälper mig emellanåt med en ansikts/skalp/hals/decolletage massage. Jag knådar och manipulerar på henne vid behov, så vi har ett ömsesidigt ge och ta förhållande där. Så gott. Love you! <3

Jahopp. Då har jag skrivit av mig lite här och lagt en liten Note-to-self i och med detta. INTE försöka vara duktig på eget bevåg. Låt bli! Det resulterar bara i fullmedicinering av rävgiftsmedicinerna och en plågsamt mående. Så lär mig lär mig läxan nu Cecilia Berit Maria Wedebrand! - EN GÅNG FÖR ALLA!

Men hörrni....
Även om jag inte mår så där värst bra, så HAR jag det fantastiskt bra. Mätt i magen, en skön soffa att sitta i, människor i min närhet som jag älskar och som älskar mig, mat i kylskåpet och tak över huvudet, för att inte tala om en massa små lyckopiller som den lilla självsådda pensén här ovan som bestämt dig för att bo mellan ett par betongplattor. Listan kan göras lång..

Dessutom skiner solen <3 Visst är det fantastiskt!

KRAM

De där nejen man inte tänker på...

Vart tar dagarna vägen? Jag känner mig inte riktigt herre över min tid och det är ju bara nonsens egentligen. Alla har ju lika mycket tid att tillgå och det handlar ju endast om prioriteringar. Fast det är lätt att känna sig kidnappad av omständigheter och så kallade måsten.

För varje JA finns ett NEJ. Det är så lätt att inbilla sig att man har så svårt att säga nej till saker eller personer i behov av hjälp eller så. Men för varje JA finns ett NEJ. Det är bara oftast mycket enklare att säga nej till de egna behoven eller tiden med sin livskamrat, familjen eller dylikt för att ställa upp för någon annan. Man ger sin tid åt någonting/någon annat än just det ovan nämnda. Prioriterar en sak istället för något annat.

Balans är ledordet. En ständig process. Som nu.. nu borde jag söva kroppen, men här ligger jag och reflekterar..

Nu tänker jag säga JA till sömn och nej till ytterligare trötthet ;-)

Framsteg?

Vid två tillfällen nu de senaste dagarna har en ny tanke slagit mig. Det kanske skulle kunna betecknas som framsteg i min situation.

Det är ju fantastiskt att man får vara sjukskriven när man är sjuk och de facto inte klarar av att jobba.

I hela mitt vuxna liv har jag slagits för att få jobba och hitta lösningar för att fungera så det är helt klart en ny tanke. På väg mot insikt? Acceptans?

Blandad kompott!

Idag är en morgon med tämligen blandade känslor. De virvlar runt ovanför mitt huvud och jag har inte låtit någon riktigt slå rot än. Håller det lite på avstånd, ett tag till...

Idag börjar alla mina kollegor sin nya termin och jag kan lätt identifiera mig med hur jag alltid känt när det varit dags. Förväntan, glädje och tillförsikt! Först få träffa alla goa kollegor och sedan, om några dagar, ta emot alla härliga elever :-)

Jo, men nu sitter jag i alla fall här med ett leende på läpparna även om vemodet pockar på. För vad spelar det för roll hur mycket man vill om kroppen inte bär dit man vill gå ?

Jag tror att jag tänker ta fasta på känslor  som tacksamhet och... ja, jag vet inte riktigt...
Men där är en bra början. Love love!

Kliar i fingrarna!!!

Väl hemma efter ett par dagar på vift så har vi äntligen kommit hem till vår lilla oas i tillvaron. Det är bra att komma bort ibland och få lite distans och ny energi. Här hemma finns verkligen hur många projekt som helst på gång samtidigt och ibland blir det lite väl överväldigande.

Men så tar vi en liten tur, tittar på både det ena och det andra, finurlar fram och tillbaka över en fika eller två. Vänder och vrider på saker och får konstant nya uppslag till projekt varthän vi än kommer.
Det är så här vi lever, min älskling och jag. Det är ju själva resan som är målet!! Vardagar tillsammans är verkligen det bästa som finns.

Nu krävs det ju en stor portion självbehärskning från vår sida att inte bara dra igång allt genast, utan fördela både tid, resurser och den fysiska orken väl. Jaja, Rom byggdes inte på en dag.

Det som ska kollas upp närmast är det där med sumpzon i dammen, vilken magnolia som ska väljas och för att inte tala om vart flaggstången ska stå???!!! Och nu pratar jag bara om projekt på inspirationsbasis. Vi har ju en lägenhet som ska bli färdig, en carport att bygga och en pool som ska bli färdig. Men man måste ju drömma lite på olika plan. Det är i alla fall vårt sätt att göra det hela. Där är vi tämligen samsynkade :)

Imorgon har i alla fall jag agendan klar för mig, även om jag får hålla den tämligen modest för att kroppen ska hålla. Saskatoonbären ska plockas. Likaså smultronen.

Mängder med bladmassa ska klippas ner och läggas i komposten. Det bara kliar i fingrarna på mig!!! Jag vill ut och rensa... Exempelvis klippa ner dessa blågull till höger så de kommer med ett andra flor. Men som sagt, vem vet... det kanske inte blir något av dessa saker när det väl kommer till kritan. Allt hänger ihop med dagsform och kroppen. Men man kan väl få önska och drömma :)

Jaja. Nu först ska jag sova!!! Och imorgon ta med en filt ut på gräsmattan tillsammans med mina penslar och akvarellfärger. Och så tar vi det från där... Låter väl bra va? ;-)

Stor kram och godnatt på er!!

Perspektiv!!

Jag måhända ha fått en kropp som leder till skopan full och överfull med massa värk och skit så jag bitvis håller på att gå under, men OJ vad mycket jag har att vara TACKSAM över!

Kroppen min ligger nu på rygg och försöker vila i väntan på att mediciner ska verka efter en jobbig natt med mycket muskelkramper, men insidan faktiskt bubblar av glädje då jag har fått ett stort bönesvar, tänkt på våra älskade döttrar och deras män, pratat i telefon med två goda väninnor, pussat på min man och jag är mätt i magen :)

Just saying..

Fånga dagen! Den är faktiskt allt du har. Konstatera det som inte är något vidare och se det för vad det är, men fyll ditt sinne med allt det som faktiskt är att vara tacksam över. Det där som man så ofta tar för givet. Det förändrar kanske inte det som är jobbigt, men det förändrar definitivt din förmåga att kunna handskas med allt och faktiskt njuta av livet. Så är det i alla fall för mig.

En dag i taget!

Puss på dig..

Där ser man!

I år så har det varit lite av ett lotteri i mina trädgårdsland. Sådde ut en massa gamla fröer, helt osäker på vad som skulle finnas krut i kvar, eller inte. Rödbetorna kommer upp en och annan. Butternutsquash fröna - inte ett enda... MEN morötterna!! De tog sig visst bestämt allihop, och de fröerna var verkligen gamla. Där ser man!

Jag har sålunda varit ute en stund i kväll i min morotsdjungel! Man vet knappt var man ska börja gallra :) Det är dock skönt så här på kvällen att gå ut en liten stund och pyssla när inte solen steker så hett. Jag övar på att göra lite i sänder, och det går väl så där..


Mycket väl medveten om min läxa så måttade jag upp bara ett litet område, ca 50x50 cm där jag skulle rensa och gallra. Det gick ju bra. Gallrade morötter in till aftonens lyxsnacks och sedan renset bort till komposten.

Men sedan... Sen fick jag syn på äppelmyntan som börjat ta fart och sprida sig alldeles väldeliga och sedan än det ena och än det andra som bara snabbt skulle plockas bort. Jag ska bara..

Och så står jag där och inte vet vad som är upp och ner och blir alldeles svimfärdig. Att jag aldrig kan lära mig!! Bah! Nåväl, nu är det ju skrivet här som en "note-to-self" dessutom, så får jag väl avrapportera vid annat tillfälle och se om det skett någon bättring.

Hur som haver så har jag och maken goda små lyxmorötter att mumsa på i afton. De är ju för söta!! Och se... nog frodas väl kärleken ibland morötterna också :) Tihi <3

KRAM på er alla godingar. De är de små tingen i livet som ger mest glädje helt enkelt. Kanske helt sonika för det finns så många utav dem. Man blir glad gång på gång på gång :)

Mognad

Vad skönt det är att tänka på att man aldrig blir riktigt mogen, i den där meningen av att man blir färdig.

Det känns som om mognad är en ständig process i flera lager och dimensioner.

Och är det inte ljust det som är själva tjusningen om vi nu tänker efter. Processerna som leder till något annat. Utvecklingen som ständigt sker om man vill se den.

Statiskt känns nästan som ett fult ord. Progression känns mer livsbejakande. I min värld.

Det finns ständigt nya insikter att erövra, nya sätt att se saker på, att reagera på helt annat vis än innan då man nu har en annorlunda förförståelse.

Vi är alla under olika mognadsfaser. Sida vid sida av varann. Bara konstatera utan att värdera.

Det blir bra till slut och alla faser och stadier har sin uppgift att förädla en som person.

Ibland behöver man mogna ihop med andra, ibland knåda tankar och känslor för sig själv. Men glöm aldrig att vi är skapta för ett liv i gemenskap med en gnutta gudomlighet i oss var och en!

Det pockar också på och behöver bejakas, och så får vi då en slags inre kompass att förhålla oss till, mitt i all denna process av mognad. Självständigt, men vid sidan om andra.

Ingen är färdig! Tack och lov :-)

Det är något visst...

...med dessa ljumma sommarkvällar då solen dröjer sig kvar för att liksom bjuda oss nordbor på dess allra sista strålar för denna dag.

Jag blir så lycklig var gång jag blir påmind om möjligheten jag har att gå ut och plocka lite svamp, grilla ute eller pappa på att campa lite var det än behagar tack vare vår allemansrätt.
Än på länge har jag varje gett mig ut för att plocka svamp eller bär, men jag får om jag vill ~ och det är stort nog.

Då vi har en liten husvagn så tuffar vi lite fram och tillbaka när det passar och nu blir det en resa till Stöpen, Skövde, där jag har släkt som även är mina vänner. Det blir mysigt.
Enkelheten är den bästa. Man har allt med sig i sitt lilla skal och stannar när man behagar.
Ska bli mysigt att träffa lite släkt!!
Natti natti

Premiärer!

Idag har det varit full frenesi i trädgården där mor och far också varit med och pysslat.

Imorgon är det ju alltså premiär för mig och min älskade vän Mia att vara marknadsknallar ;-)

Vi ska sälja honung, plantor, Oriflameprodukter, egenodlade kryddor till örtsalt och piripirisalt, och ljuvligt myntasocker!

Ja vi får se hur det artar sig. Lur ska det i alla fall bli ;-)

Sov gott!

Som sagt...

Den känslan när man precis bytt tandborsthuvud!! Underbart. Litet lyckopiller minsann!

Som sagt...
Den som kan glädjas åt lite har mycket att vara glad för. :-D

Jag blir så lycklig för allt som växer och frodas i trädgården! Jaa, även ogräset är grönt och frodigt :) Alla dessa färger som naturen och skapelsen bjuder på är ju helt magnifikt. Nu har det regnat rejält ett par dagar och nätter och det är så där ljummet och behagligt i luften. Man nästan känner hur det spritter i växterna. Nu önskas lite uppehåll kommande dagar så man kan vara ute lite och njuta av det hela.

Jamen titta bara!! De små, nyplanterade rhododendron plantorna med den smalbladiga revsugan "Chocolat chip" som bara väller fram emellan, med sina blå blomstänglar som just nu står i sin prydno. Bakom de ljuvliga små tussarna som är frökapslar utav vit backsippa. Sedan den varigerade äppelmyntan som liksom tar sats... Mmm..

Och så har vi kontrasterna mellan den djupt rödbladiga revsugan "Black Scallop" som växer så villigt och täcker marken mellan hostorna och den låga ligusterhäcken. Ljuvliga färgkombinationer!! Lyckopiller i min värld :) Har precis lagt ut några nya auktioner på tradera, med delningar av plantor. Många bäckar små.. och så trivsligt att få dela med sig utan att gå back, för lite pyssel och pop är det allt. Nyfiken på mina auktioner på tradera? Sök på Projektmakarna.

Dessutom har jag fått njuta av hela min storfamilj i eftermiddag och ätit tillsammans med dem. Livet är gott och så värt att leva. Varje minut. Och se... skönhet finns i allt, trots allt. <3

Ha en fortsatt skön söndag!

Själv göra, själv ha!

Varför är man så dum så man äter sådant man inte mår bra av? Helt idiotiskt faktiskt. Och hur kommer det sig att man glömmer hur dåligt man mår när man gjort det tills nästa gång? Vad är det som är så svårt att förstå?

Här ligger jag nu och inte kan sova med en mage som är uppsvullen som en ballong och gör galet ont.
Är huvudet dumt får kroppen lida ;-) Nåväl. Detta får fungera som 'note to self'.
Med hopp om lite sömn. Natti!

Dygnets 24 timmar

Räcker inte till!!!

Man skulle ju kunna tänka sig att ett gift par där ena parten är hemma långtidssjukskriven skulle hinna träffas och umgås lite. Själva! Men det verkar stört omöjligt, än på någon månad i alla fall.
Hålla ihop till ande kropp och själ är det som måste fokuseras på just nu.

Vi tror att vi har lyckats boka in en förmiddag ihop på nästa lördag. Om en och en halv vecka alltså. Den får vi nog betrakta som helig.

Livspusslet... Ja, jag säger då det.

Lägga ribban efter dagsformen. Hmm...

Milda makaroner vad jag är slut i kroppen idag!

Den går knappt att förflytta. Tror dock min nya ordinerade strategi för medicinering hjälper liiite vad det gäller svullnaden i händer och armar. Med tanke på att jag spelade piano både i söndags och igår, så baserat på tidigare erfarenhet, borde jag normalt sett inte ens kunnat skriva på tangentbordet idag! Det är ju bra. Dessutom har jag faktiskt sovit i natt. Bara en sådan sak!!!  Här gäller det att vara glad och bejaka det lilla även om värken är maxad. :)

Men idag skulle jag ju plocka lite och förhoppningsvis måla lite då jag är ensam hemma. Men vad hjälper det om jag om kroppen inte lyder?! Kanske jag måste lyda kroppen? Hmm..

Det var ju det där med att checka in dagsformen, lägga ambitionsnivån efter rådande omständigheter och inte sätta upp förväntningar som gör att man blir besviken då det inte funkar. Himmel och pannkaka vad det är mycket att lära om. Jahopp! Så då får jag alltså försöka intala mig själv att det jag helst av allt vill göra idag är att vila?!

En av mina behandlare sa till mig vid tillfälle.. "Vad hjälper det om man vill gå någonstans om kroppen inte bär en?" Sant. Jag får väl öva på den där stora läxan som stavas VILA idag då. Den är jag absolut sämst på, alla kategorier. Sedan ska jag ju i alla fall se till att få i mig mat. Det får vara good enough. Allt annat blir en bonus.

Ösregnet utanför hjälper ju i alla fall till med att få in den rätta stämningen. Vilsamt i sig.

Läggdags ;-)

Det är märkligt vad trött och slut man kan bli av att åka buss, ha en dejt med en arbetsterapeut och en med en sjukgymnast. Klockan är inte ens 19.30 och jag ligger i sängen nere i mitt rum i kulvertarna på Västerviks sjukhus.

Men det är väl okej antar jag när man inte är frisk?! Knasigt det där med att man vill mäta sig med en måttstock för hur man tycker att man borde orka och klara av saker, istället för att bara ta det som det kommer och gilla läget. Hm... Får nog klura lite mer på den.

Hur som haver har jag nyss ätit en delikat medhavd kvällsmat i alla fall! Tja.. Det var ju inte grillat med cole slaw precis, men gott ändå! Paprika, tomater, lufttorkad skinka, philadelphiaost, räksallad, ägg och kaffe med en skvätt grädde. Helt okej matsäck.

Något jag verkligen måste få till när jag kommer hem är tid att jobba med det jag måste arbeta med. Jag måste nog börja införa öppettider på VillaWedebrand och vara lite otillgänglig fastän hela mitt väsen älskar besök.

Nä, nu är det verkligen sova som gäller. Två dagar på rehab/smärtkliniken kvar. Justera verktygen, samla på mig nya och så äntligen smärtblockader!!! Nervssmärtan är tämligen olidlig nu och tabletter hjälper föga.

Vilken nåd att det finns lite hjälp att få.
Kram på er och sov gott <3

Det blir bättre sedan!

Men eller hur!?!

Snart blir det lugnare, ska bara ta mig igenom det här först. Det är bara en intensiv period just nu, det blir bättre sedan.

Någon som känner igen sig?

Det verkar i alla fall vara ett mönster i mitt liv.

Bara en idiot upprepar samma sak och förväntar sig ett annat resultat, var det någon klok som sa. Och det är lustigt hur samma beteendemönster liksom vill klamra sig kvar även om situationen drastiskt, åtminstone i vissa avseenden, förändrats. Eller lustigt och lustigt.. Snarare kanske sorgligt.

Men nu till den positiva biten! :-D

Så länge jag inte skyller på någon annan så har jag ju inte gett upp makten att förändra situationen!

Det är bra. Hoppingivande, om än jobbigt.