Hoppas du ska finna ett och annat guldkorn här. För mig handlar denna sida om att göra ett nedslag och sätta på pränt det som är viktigt för stunden - eller evigheten, trots att livet rusar på runtom.
Jag är en genuint tacksam människa som väljer att njuta av det lilla i det stora, så mina lyckopiller kan verkligen variera. Tillvaron är inte alltid enkel, men som en klok person sa till mig: "I alla stora mästerverk är det skuggorna som ger dagrarna dess glans"

Vänligen
/Cia

tisdag 24 september 2013

Hemläxa och packning

Denna dagen inleddes med en riktigt jobbig natt måste jag tillstå. Hej och hå vad injektionerna i muskelfästena vid skallbasen triggade!! Jag hade ont innan, men det blev etter värre och jag kunde knappt vila huvudet på kudden. Men ibland blir det mycket sämre innan det blir bättre helt enkelt. Man får liksom ge sig till tåls lite i den här branschen ;-)
Nu ikväll börjar det arta sig lite. Tack och lov. Men som min käre make så fint påminde mig om när han skjutsade in mig till bussen igår, man ska inte boka in någonting denna veckan i alla fall. Tänk vad han minns mannen min. Sådant där har jag ju lite för lätt att förtränga.
Igår hade jag tre besök inbokade, läkare sjukgymnast och arbetsterapeut. Idag var det två besök hos de sistnämnda, samt ett extrainsatt pass hos sjukgymnasten med avslappning.
Nu har jag en läxa tills imorgon och dessutom ska jag packa. Jag har tre besök i följd imorgon med början klockan 09.00 och då ska rummet vara utrymt och nyckeln lämnad. Det blir mastigt för mig, , både för kropp oc knopp. Därtill är det 2,5 bussresa hem. Mmm...
Det blir nog bra det här tillslut. Nu läxa!!
Natti natti alla godingar. ♡
Och du... plocka upp Youtube och sök på låten Smile med Kirk Franklin så får du höra en klockren låt. Jag skriver under på vartenda ord. :-)

måndag 23 september 2013

Intensiva dagar

Nu byter jag ort för några dagar och inkvarterar mig i kulvertarna på Västerviks sjukhus. Två intensiva halvdagar och en heldag väntar. Har den första tiden inbokad vid 13.00 idag och den sista mellan 11-12.00 på onsdag. Totalt åtta besök har jag inbokade. Behöver jag nämna att jag blir rätt trött och att det blir tidiga kvällar? ;-)
Jag ser fram emot detta även om det är tufft. Det känns konstruktivt och jag får fokusera på en sak. Mitt jobb för närvarande. Arbetet med att bli så frisk som möjligt, bli så hel som möjligt och leva ett hållbart liv enligt mina förutsättningar. Nu är det jag som är eleven.
Dessutom blir det en mental vila då jag liksom lämnar allt annat runtomkring mig hemma för dessa dagar. Alla jag älskar därhemma har det bra, det vet jag, och det känns gott.
Mitt första besök blir smärtläkaren där blockader väntar, en massa nålstick och osköna injiceringar, men så värt det. Det är välbehövligt. Så är också kaffet och den mörka chokladen som väntar på mig nu. Klart man har lite fika med sig på bussen. Det och en bra bok ;-)
Kram på er alla ♡♡♡

fredag 20 september 2013

Kontrasternas tidevarv

Här ligger jag i min soffa inbäddad i filtar och känner mig riktigt ruggig. Det går mot höst och kontrasterna i temperaturen över dygnet är stora. Igår natt sov jag med strumpor på för första gången denna höst. Naken i övrigt men med strumpor på.
Livet som pågår runtomkring mig bjuder på helt galna kontraster. Under en och samma dag slussas jag genom tårar av sorg och oändlig glädje i en närmast osannolik bergochdalbana som givetvis påverkar hela min tillvaro.
Sådär så man till slut behöver distansera sig lite... Inte för att man inte älskar, utan just därför att man älskar. Annars går man liksom sönder. För vi har ju det där med att det för varje JA finns ett NEJ, som jag skrev lite om i mitt förra inlägg.
Efter ett av uppdragen idag som präglades av glädje, kärlek och tacksamhet så hittade vi en massa svamp, mannen och jag. De slemmiga fula smörsopparna som är fantastiskt goda och så då de vackra röda svamparna som är dödligt giftiga.
Slutsatsen att det som ser vackert ut på ytan kanske bara är en förrädisk skimär där en fullständig aningslöshet, och i värsta fall något ödesdigert råder.
Hur hittar man rätt?
Jo, sitter ner i båten när det stormar, kalibrerar kompassen, lyssnar inåt och uppåt och tar det väldigt varligt. Den ständiga påminnelsen. Äkta frid är inte frånvaron av storm, utan att finna lugnet mitt i stormen.
Och mitt i allt kaos kan man kanske finna att nåden gäller än, för den som vill ta den till sig och börja en ny vandring, med nya föresatser och nya förutsättningar.
Kontraster. Jag tror minsann det är livet.
Hursomhelst får livet pågå bäst det vill runtomkring just nu, för jag tänker ta mannen min i hand och göra kväll. Få den där lilla värdefulla stunden innan man somnar att lyssna med ögon, öron och hjärta. Där man skapar en liten lugn oas mitt i allt det andra.
Naken men med strumpor på. ;-)

torsdag 19 september 2013

De där nejen man inte tänker på...

Vart tar dagarna vägen? Jag känner mig inte riktigt herre över min tid och det är ju bara nonsens egentligen. Alla har ju lika mycket tid att tillgå och det handlar ju endast om prioriteringar. Fast det är lätt att känna sig kidnappad av omständigheter och så kallade måsten.
För varje JA finns ett NEJ. Det är så lätt att inbilla sig att man har så svårt att säga nej till saker eller personer i behov av hjälp eller så. Men för varje JA finns ett NEJ. Det är bara oftast mycket enklare att säga nej till de egna behoven eller tiden med sin livskamrat, familjen eller dylikt för att ställa upp för någon annan. Man ger sin tid åt någonting/någon annat än just det ovan nämnda. Prioriterar en sak istället för något annat.
Balans är ledordet. En ständig process. Som nu.. nu borde jag söva kroppen, men här ligger jag och reflekterar..
Nu tänker jag säga JA till sömn och nej till ytterligare trötthet ;-)

måndag 16 september 2013

Framsteg?

Vid två tillfällen nu de senaste dagarna har en ny tanke slagit mig. Det kanske skulle kunna betecknas som framsteg i min situation.

Det är ju fantastiskt att man får vara sjukskriven när man är sjuk och de facto inte klarar av att jobba.

I hela mitt vuxna liv har jag slagits för att få jobba och hitta lösningar för att fungera så det är helt klart en ny tanke. På väg mot insikt? Acceptans?