Alexandra ❤️. Fem år senare, med ännu mer facit i hand.

En beundransvärd människa!

Publicerat 2011-06-14 14:09:28 i Kärlek

Den här ljuvliga lilla knasbubblan är nog en av de mest beundransvärda människor jag känner! Hon heter Alexandra Wedebrand och är MIN (eller okej då, Rogers och min) fantastiska dotter #2.

Jag har altid sagt att Alexandra har regnbågens alla färger. I henne inryms alla nyanser tänkbara. Tillsammans har vi gått igenom dalar och höjder och efter regn kommer ALLTID solsken, och som ett löftestecken kommer REGNBÅGEN.

Du Alexandra har uträttat STORDÅD...och du gör det fortfarande! Du har inte gett upp när det varit motigt. Inte kastat in handduken och fegat ur. Aldrig någonsin flytt fältet trots att hela ditt inre kanske velat just det. Du har samlat ihop dig och tagit ett steg till och inte tagit den lätta vägen ut.

Jag har alltid försökt att finnas vid din sida, och det kommer jag alltid fortsätta att göra. Tillsammans har vi växelvis ankrat och navigerat genom både den ena och den andra stormen och alltid kommit ut på andra sidan. Tillsammans har vi fått erfara att Gud alltid håller ALLT i sin hand och bygger broar, inte framför oss, men under oss.

Mer NÖJD än så här kan man nog knappast inte bli av att tagit studenten! Du är en av de allra gladaste människor jag känner och vi har oftast riktigt roligt tillsammans. Det blir många mysiga stunder med förtroliga samtal och lite abstinens uppstår när vi inte riktigt hunnit tagit vår kramstund på mattan emellanåt ;)

När jag ser på dig en dag som denna så fylls jag med en sådan oändlig stolthet. Jag är så TACKSAM över den person du blivit och VÄLJER att vara, för det är sannerligen inte något som är fixt och färdigt. Livet kräver ständigt aktiva val, vare sig man vill eller inte. Att låta bli att välja är också ett val.

Men nu står du där i en stor folksamling och riktigt LYSER. I mina ögon är du givetvis VACKRAST av alla, även om dina vänner är jättesöta. Men du står där så stolt och lycklig och sjunger för full hals.

Och det är väl inte utan att man får skicka ett stort TACK till dina goa vänner Sara, Emelie och Mickis som du samlat på dig som ögonstenar för livet under den här studenttiden. Kram på Er och tack för att ni är NI.

Och vad hade vi gjort utan PAULINE?! Denna ljuvliga uppenbarelse som faktiskt åkte tåg fram och tillbaka bara för att vara med på ditt utspring. Systrarna Wedebrand - vilket team!! 

VI ÄLSKAR ER SÅ OFANTLIGT!!!!!!!

Direktlänk, 2 Kommentarer 

Kunskap är bra!

Idag blev det en tidig morgon då kosan styrdes mot Västervik igen. Denna gång bara över dagen för att lyssna på ett par föreläsningar och få ytterligare smärtblockader.
Vi passade på att fiska upp vår vän Maria som också skulle ta sig dit upp för att gå på "Smärtskolan" och lyssna på samma föredrag som vi. Jag har ju redan varit med om "Smärtskolan", men när de erbjöd att man kunde få ta med sig anhöriga på vissa föreläsningar så passade vi på återigen, nu med min älskling också på plats. Så tacksamt dessutom att få åka bil och slippa ta bussen.


Det där med kunskap är en bra grej. När man får ytterligare förståelse för hur allt hänger ihop så kan man ju handskas med given situation ännu bättre. Det är stor skillnad på behandlingen av akut smärta och den smärta som kvarstår efter tre månader, sk långvarig smärta. Och då tänker vi långvarig smärta...typ 24 år. Så nu är man fullproppad med ord som homeostas, prostaglandiner, receptorer, nociception och andra fikonord. Jag förstår i alla fall.

Sedan har jag också fått anledning till att fördjupa mig i ord som centraliserad smärtsensitisering, myofaciellt smärtsyndrom, hypermobilitetssyndrom och cervikalsyndrom. Status Post Whiplash minsann.

Jag fick en omgång smärtblockader till i skallbasen och ner över trapezius, samt de stora halsmusklerna, så nu hoppas jag kunna sova lite bättre i natt. De senaste tre nätterna har jag inte kunnat vila bakhuvudet mot kudden ens och det bara krampar, uppifrån och ner. Men nu!! Nu hoppas vi att det gör susen. Skönt med läkare som kan sin sak och bara genom att undersöka en förstår att men har hejdlöst ont och gör något åt det.

Efter föreläsning och en massa nålstick så fick jag ju möjlighet att bjuda mannen på mat <3

Det finns en hamburgerrestaurang där som tillagar allteftersom måltider beställs och de är fantastiskt gott! De har en tallrik med dubbla hamburgare, ost, bacon, valfri sås (vitlök så klart) och sallad till. SÅ GOTT!!

De kallar det för GI-tallrik, men det funkar lika bra att kallas för lchf-tallrik. "Corner" heter restaurangen och ligger mycket riktigt i ett hörn, alldeles bredvid kyrkogården, intill sjukhusets Rehab- och geriatrikavdelning.

Så glad för dig min älskling!! 

 Tack för denna dagen! Du är iväg på sammanträde nu och jag har förhoppningsvis somnat innan du kommer hem. Det är sängen nu som gäller för mig. Du och jag för alltid <3

Jag blir så lycklig för allt som växer och frodas i trädgården! Jaa, även ogräset är grönt och frodigt :) Alla dessa färger som naturen och skapelsen bjuder på är ju helt magnifikt. Nu har det regnat rejält ett par dagar och nätter och det är så där ljummet och behagligt i luften. Man nästan känner hur det spritter i växterna. Nu önskas lite uppehåll kommande dagar så man kan vara ute lite och njuta av det hela.

Jamen titta bara!! De små, nyplanterade rhododendron plantorna med den smalbladiga revsugan "Chocolat chip" som bara väller fram emellan, med sina blå blomstänglar som just nu står i sin prydno. Bakom de ljuvliga små tussarna som är frökapslar utav vit backsippa. Sedan den varigerade äppelmyntan som liksom tar sats... Mmm..

Och så har vi kontrasterna mellan den djupt rödbladiga revsugan "Black Scallop" som växer så villigt och täcker marken mellan hostorna och den låga ligusterhäcken. Ljuvliga färgkombinationer!! Lyckopiller i min värld :) Har precis lagt ut några nya auktioner på tradera, med delningar av plantor. Många bäckar små.. och så trivsligt att få dela med sig utan att gå back, för lite pyssel och pop är det allt. Nyfiken på mina auktioner på tradera? Sök på Projektmakarna.

Dessutom har jag fått njuta av hela min storfamilj i eftermiddag och ätit tillsammans med dem. Livet är gott och så värt att leva. Varje minut. Och se... skönhet finns i allt, trots allt. <3

Ha en fortsatt skön söndag!

Landar rätt

Allt som oftast brukar jag ta upp min telefon och titta igenom bilder på människor jag älskar för att liksom samla på mig en dos extra lyckopiller. Som sådan där medicin man får utskriven "vid behov".
Ibland blir mina närmaste förfasade då jag gärna knäpper av en och annan bild när de är i närheten. Men jag tror de har börjat förstå att det är en god och hälsosam medicin för min själ :-)

Det är som det där med kramar. Jag tror det är livsnödvändigt och superviktigt i så många avseenden. Det frigörs oxytocin (måbrahormon), bekräftar, värmer, uttrycker kärlek och är min typ av bränsle!

Bifogar en bild på den senast fyllda 6åringen i familjen, kusin Victoria, som här instrueras utav storkusinen Alexandra, vår yngsta dotter.

Man kan ju inte annat än att öka värmen inombords när man ser dessa sötnötter!?!
Så... Då har man delvis landat rätt inför nattvilan. Bara läsa ett par sidor i en god bok först. Sedan ska det sovas. <3

There's NO place like HOME!

Åhhhhhh vad jag är TACKSAM!! I natt ska jag få sova i min alldeles egna säng. Vilket lyckopiller är inte det så säg! Det är egentligen en ofattbar lyx som vi tar alldeles för givet. Det finns allt för många i vår värld som inte har en egen säng.

Väl hemma efter en resa till Funäsdalen där vår familj har en stuga som mor & far byggde -73, tror jag. Jag var fyra år och hjälpte till genom att åka skottkärra och trilla halvnaken i glasullen då jag balanserade på golvreglarna. Hmm... Det är minnen det!

Funäsdalen och stugan där har fungerat lite som en mötesplats för hela vår familj, speciellt under påskhelgen. Jag har två äldre bröder och vi syskon är utspridda med våra familjer både i Nybro, Stockholm, Uppsala och Trondheim. Stugan rymmer många och som flest har vi nog varit 18 personer där tror jag. Det har varit fantastiska år. Mycket kärlek sitter i de där väggarna som är av handbilad fur från Dalarna.

Det var även under semestrar där jag kysste min blivande make första gången, vi förlovade oss, samt firade vår bröllopsresa. Det var också dit kosan styrdes då vi for på semester som nyblivna föräldrar, en månad efter nedkomsten. Som sagt, vi har upplevt en hel del däruppe.

Nu var vi där uppe för första gången utan våra döttrar som firade påsk tillsammans med sina män här hemma. Annorlunda, men bra. Det var riktigt mysigt att packa ihop sig och åka själva, jag och mannen. Man behövde inte planera packningen lika väl heller. Gott om plats. Det är 87 långa mil för oss dit upp och jag mår faktiskt riktigt dåligt av att resa, men den här gången gick det över förväntan. Men så har jag en avgrund att jämföra med  och är vansinnigt tacksam för varje lite förbättring ;)

Hur som haver så känns det fantastiskt bra att vara hemma nu. Det var egentligen det jag ville ha sagt. Få lite struktur på vardagen och hitta in i en bra rytm med alla mina "läxor" jag har. Tänk att det ska vara så svårt att få till en vardag?!

Nåväl, jag älskar mitt hem. Inte för att det är fantastiskt, extremt prydligt eller ens välstädat, men det är mitt - eller så klart, vårt!! Vår lilla plats på jorden att förvalta. <3


Kram på er!

Kropp & Själ

Jag fortsätter att fascineras och bitvis förfasas över hur tydligt livet och naturens gång visar hur saker och ting fungerar, med en makalös logik. Hur applicerbart vissa händelser är på helt andra plan och som då framstår som helt självklara.

Min nära hjärtevän har haft det riktig pyssligt gång på gång då hennes kropp inte riktigt vill läka som den ska när man opererar i den. På grund av olika anledningar har hon varit tvungen att genomgå kirurgi upprepade gånger och det har varit så trassligt. Tror inte riktigt att man som omgivning förstår hur oerhört påfrestande det är för både kropp och själ.Speciellt inte när man är en glad och omsorgsfull person som strävar på i alla fall.

Vi har varit lite på standby nu, jag och maken, ett par veckor för att ett stort snitt längs hela magen, uppifrån och ner, inte vill läka som det ska. Hon har läckt som ett såll helt enkelt och två akutresor har vi varit med på då maken fått stanna hemma med barnen. Nu en tredje gång så åkte han med henne in och vi tog ena dottern här. Hög feber, frossa, stenhård buk och smärtor. Japp. Infektion och inre blödningar.

De fick tömma på gammalt blod och satte igång med antibiotika på stört. Fastande fick hon också vara för att man först ville utesluta gallsten och leverproblem. De problemen eliminerades dock till vår stora lättnad, men antibiotikan hade föga effekt och det fortsatte läcka från ett par ställen.

Idag fick man så odlingssvaren på vad för bakterier det är och man fattade beslut att öppna upp lite på några ställen för att tömma ut och spola rent den gamla skiten rent ut sagt som ligger där och alstrar bakterier. Inga nya blödningar verkar det som alltså, utan gammalt elände som måste ut. Tömma, spola och medicinera är alltså det som står på agendan nu, gång på gång.

Efter att ha blivit hemskickad allt för lättvindigt (i mina ögon sett) tidigare gång på gång så släpper de inte taget nu verkar det som. jag har pratat med sköterskan och nu har de koll. Älskade lilla vännen <3 Hon är en riktigt älskvärd liten varelse denna människan så det är många som bryr sig om henne och vill veta. Det är med hennes goda vilja jag skriver och på så sätt informerar här.

Men det är här den brutala och uppenbara sanningen stirrar mig i vitögat. Det på ytan fint läkta ärret kan dölja en bakteriehärd på insidan som bildligt och bokstavligt talat ligger där och gror. Till slut måste man gå igenom pärsen att öppna upp det till synes läkta ärret för att göra riktigt rent det ifrån insidan för att det ska kunna läka inifrån och ut och bli riktigt bra.

Det är precis som livet och gamla ärr man samlat på sig. Det kanske ser snyggt ut på ytan, men det gör sig påmint i form av reaktionsmönster som kanske inte alls är önskvärda. Men förklarliga. Gamla rester gör sig påminda, samlas på hög och blir till en bakteriehärd som pyser ut lite här och där och förgiftar tillvaron.

Inget blir bra förrän man öppnat upp, tömmer, spolar rent och går på med rätt nischad medicin. Kroppen behöver antibiotika, Själen behöver förståelse och förlåtelse för att läka. Gör om, gör rätt.

Gör något ont och varar, i livet eller i kroppen, så är det en indikation på att det behöver rensas på djupet. Kanske en gång för alla. Inte bara plåstras om på ytan. Brutalt, smärtsamt, men fullständigt logiskt.

Hoppla hejsan..

Grundkurs i kärlek.

Genom att visa respekt, omsorg och vara lyhörd - Visar man, uttrycker och odlar Kärlek.

Missar man detta har man missat grundkursen. 

Att försöka vårda och få kärleken att trivas och växa på annat sätt är lika lönlöst som plåster på ett öppet sår.

För att vårda något så det håller länge och bara blir bättre med åren krävs att man respekterar det, är lyhörd för dess behov och visar den omsorg som krävs.

Konstaterar att detta är sant oavsett om det gäller äktenskapet, barnen, vänskapsrelationen, den egna kroppen, eller för all del de slitstarka skinnkängorna..Listan kan göras lång.

Hur skulle världen se ut om vi alla försökte leva så?

Och som vanligt är det bara sig själv man kan förändra. Men sådd ger skörd, och vad man sår får man skörda. Så sant som det är sagt. Det är bara att jobba på. Välja utsäde med omsorg samt vara medveten om vad man sår. Neutrala frön existerar inte.

Morgonens betraktelse och livets utmaning.

Behålla det goda

Efter en god natts sömn i den egna sängen har det varit en dag som präglats av lugn här hemma. Det har liksom justerat sig själv så att säga.

Mannen har jobbat och jag har fått njuta av Alexandras sällskap och goa kramar. Galet vad man kan sakna sina barn som numera är stora, vuxna och gifta unga damer! Bah... Kommer på mig själv gång på gång att ha fått en förnyad förståelse för min egen mor.

Läste någonstans citatet "a daughter is a little girl growing up to become your best friend" och det är så sant!! Tänk vilken enorm förmån det är att faktiskt ha fått barn. Det är stort.

Tänker för övrigt försöka behålla det goda från semestern även här hemma. Då menar jag den känslan av att man tar sig ro och läsa, krypa ner i ett varmt bad innan sänggång, njuta av att bara vara och jobba aktivt på att finna lugnet.. Allt det där kräver målmedvetenhet och träning. I alla fall för mig. Det blir så lätt att allt för mycket annat pockar på av olika slag.

Därför har jag nu bytt min bakgrund till palmer mot en vacker solnedgång istället för den vintriga bild jag hade innan. Jag behöver påminna mig! Det börjar andas vår ute, men än är det kallt om nätterna och snön ligger kompakt och isig över mina trädgårdsland.

Men om solen lyser imorgon.. Då ska jag pälsa på mig, plocka ut ett liggunderlag, en fårskinnsfäll och en filt och sätta mig med näsan mot solen en stund och bara vara. Det vackra bor i det lilla. Och kanske... kanske får jag krama den andra dottern imorgon <3

Ovan molnen.

Just nu är det flygplans läge som gäller. Här ombord finns det Wifi som funkar ibland ;-)

Igår kväll var det ett riktigt oväder och under natten regnade det och blåste rejält. Det var så man bad en extra bön om att stormen skulle bedarra.

Dessutom hade vi fått besked om att markpersonalen på flygplatsen var i förhandlingar och att det fanns risk för strejk vilket kunde påverka bagagehanteringen.

Spännande med andra ord. Onödigt spännande. Men det är ju bara att luta sig tillbaka och vila i Guds omsorg. Vad kan man annars göra?

I morse hade det lugnat ner sig lite och vi kom iväg om än lite senare än tänkt. Tacksamma att vi inte var på Teneriffa där all flygtrafik ställdes in.

Så tacksam över att vi fick möjligheten att få njuta av sol och värme denna veckan. Det ska också bli gott att få komma hem. Jag kan glatt konstatera att jag sluppit migrän denna resa så här långt! Orsak nog att jubla.

Jag längtar efter att krama resten av min familj, så var vänliga och boka lite tid för oss när vi kommer hem <3

Anar regnbågen

Tänk vad det är stort med fina goa vänner! De behöver inte ens vara i närheten för att man ska bli glad av dem. Det räcker med att tänka på dem så finner man tröst. Hjärta till hjärta liksom!

Under ett par dygn här hemma har jag vattnat min maskrosrot ganska rejält, men inom sin tid kommer jag vara  redo att spränga asfalt.

När stormen kommer får man bara hålla i hatten och försöka hålla sig flytande genom alla vattenmassor. Den för med sig en massa bråte och river upp saker med rötterna, men tids nog sjunker vattnet undan och något nytt och fräscht kanske kommer gro i dess spår.

Idag anar jag regnbågen.

I pray for you. I need you to survive.

Idag är en nååågot bättre dag och jag måste få säga hur upplyftande det är att få läsa era uppmuntrande kommentarer och vänliga ord, både här och på facebook. TACK! Jag blir varm i hjärtat och det gör eländet mer uthärdligt. Det känns så påtagligt att vi behöver varandra. Är skapade och designade för gemenskap. Ensam är inte stark. Ensam är bara... ensam.

Att dela med sig är en aning sårbart och utelämnande. Det är lätt att tänka missmodiga saker som att man är rädd att andra ska tro att man bara söker sympatier och bekräftelse, eller gnäller. Men jag konstaterar att det är att undervärdera kraften i att faktiskt se till hela sin styrka. Och då menar jag att inkludera de människor man har fått till gåva omkring sig. För vi finns till för varann.

Vi kanske behöver visa vår sårbarhet en aning mer. Styrkan och kraften som ligger i vetskapen av att någon annan bryr sig och ber för en när det är tufft är oerhörd! Att få vila i någon annans bön, kanske när man inte ens orkar be själv.

För dig som kanske inte har den tron och ber, så kan det räcka med att definiera hela grejen med bön för någon annan som att man riktar alla sina positiva tankar och önskningar åt en person. Och bara det är ju en kärleksfull gest som jag tror kan förvandla situationer och faktiskt gör något inom en själv, när man osjälviskt önskar gott för andra.Jag, i min enkla gudstro, är övertygad om att det finns en mottagare för dessa önskningar/böner och det är helt fantastiskt!

Jag blev påmind om detta under Gospelgudstjänsten då Higher Ground Gospel Choir sjöng en sång utav Hezekiah Walker och som bägge mina döttrar talat sig varma om för att den ligger dem varmt om hjärtat. De har bägge två, i olika omgångar, rest till Chicago och sjungit med och för andra, och där fått till sig denna sång. Jag kan inte återge deras berättelser om vad de upplevde i samband med denna sången, men det var stort. Kanske jag kan få återkomma till det.

Lyssna på sången, låt den ljuda inom dig liksom inom mig, och vet att du är älskad och behövd!

Ett hållbart upplägg.

Det är så roligt för att gästerna på bröllopet vi nyss hade verkar ha gillat maten, och det gör mig fantastiskt glad. När man gör den själv så är det ju lite som att hänga ut hjärtat på tork. Man funderar och hoppas på att allt ska klaffa och att allt verkligen faller gästerna till belåtenhet. För det vet man ju inte riktigt förrän första tuggorna är tagna..

Hur som helst är ju det här med matlagning ett STORT intresse för mig och jag gillar ju att fixa och dona med mat ifrån grunden. Nu känns det som en slags triumf att jag faktiskt roddat hem detta trots att jag har så begränsat med fysiska resurser och ork. Utmaningen har legat i att göra det på mitt vis, i en takt som fungerar och på ett sätt som är hållbart. Och det funkade!!

Det är en utav mina stora utmaningar just nu i livet. Hur vara Cia med all passion, glöd och engagemang i ett lagom format? För jag kan inte vara sådär jolkig.. Jag måste få fascineras och exalteras i min vardag, både över stort och smått.

En mycket klok vän hade en natt drömt om mig och att jag klivit upp nattetid för att titta på stjärnhimmelen och blivit lite irriterad över att jag begränsades i synfältet av fönsterramen. Men det är ju helt enkelt kanon!! Att få fascineras och se allt i all sin prakt, men ett litet stycke i sänder. Det som naturligt begränsas av fönsterkarmen. Så tanken på min fönsterkarm, den bär jag med mig.

Så.. nu var det ju uppdraget MATEN som gällde. Förutom det och då brudens frisyr, så gjorde jag i stort sett inget annat inför detta bröllop. Jag hade min fönsterkarm helt enkelt. Resten skalade jag bort. Och sedan har jag gjort det successivt och på så vis fått ihop maten till 120 personer, på ett hållbart sätt. Lycka för mig <3

Välkomstglögg:
Fläderblomsglögg med gnistrande pepparkakshjärtan
Redan i somras gjorde jag saft på fläder, citron och rabarber som jag frös in. Detta kom väl till pass nu då jag helt sonika tinade saften och kokade upp med diverse glöggkryddor och lät dra. Sedan köpte jag Nyåkers pepparkakshjärtan och penslade kanterna med äggvita och doppade i grovkornigt råsocker. Gott med något värmande då man kom in från kylan.

Förrätt:
Tomatsoppa med grissini
Redan i somras när det var dags för skörd av tomater så gjorde jag en egen tomatsås som jag konserverade. Den fick sedan utgöra basen när jag nu sedan bara skulle göra själva soppan. Supersmidigt och väldigt gott, tycker jag. Dessutom har jag kommit på att jag gillar att laga mat i stora grytor!

Varmrätt:
Potatisgratäng
Den gjorde jag dagen innan. Jag hade hjälp med att skala 30kg potatis och sedan körde jag potatisen i matbererdare och bara gjorde dem på löpande band. Jag hade hjälp med att plocka runt de tunga långpannorna både in och ut ur ugn, medan jag "monterade" på. Snabbt och geschwint gick det. 
Kött 
Fransyska har jag bunkrat under hela hösten då det varit bra pris på den och lagt i frysen. 25kg totalt. Den tog jag sedan upp efterhand och lät gå i ugnen på 120grader tills termometern uppvisar 65 grader i innertemp. Då plockade jag ut dem och svepte in den i folie så temp steg ytterligare något så det blev ett jämt rosa innanmäte. Sedan fick den åka tillbaka in i frysen. Ett par dagar innan bröllopet tog vi fram dem och tinade köttet. Därpå fick mannen köra allt i tunna skivor i en skärmaskin. Sedan lades köttskivorna i en marinad.
Rödvinssås
Det som var mest tidsödande på alltihop var denna sås! Men jag gjorde den i omgångar under ett par dagar, så det gick bra. Fick lite skalhjälp med alla charlottenlökar. Det har varit lite tomtens verkstad här hemma. :)
Gelé
Underbart! Vinbär plockade vi hos Johanna & Tobias i somras och gjorde mycket gelé redan då så att det skulle räcka till bägge bröllopen vi då hade framför oss.
Chutney
Denna chutney är jag barnsligt förtjust i själv då den har en precis avvägd blandning av syrlighet, sötma, sälta och beskhet. En riktig goding i min mun. Rabarber och krusbär hade jag skördat och frusit in sedan innan i somras, så råvarorna fanns hemma. Också sådant som gick bra att förbereda i omgångar.
Örtagårdens Grönkålssallad
Jag älskar vintern då det är säsong för grönkål! Den är krispig, god, håller sig fräsch och fin i sallad länge. En självklar favorit som vår älskade kökspersonal fixade till samma förmiddag som bröllopet. Jag hade förberett vinägerdressingen så den var klar.

Efterrätt:
Granatäpplemascarponecreme
10kg granatäpplen inhandlades och sedan stod jag och min goa vän Sylvia och bankade ur kärnorna ur dem under ett par timmars tid. I med kärnorna i plastpåsar och sedan in i frysen. Gick smidigt och vi hade trevligt. Gick alltså också att förbereda. Sedan bara att blanda ihop mascarponen och granatäpplekärnorna dagen innan.
Maränger
Marängerna gjorde Sylvia! Det finns ingen som gör så goda och fina maränger som hon och hon erbjöd sig, så ytterst tacksam var jag.

Tårta & kaffe:
Chokladtårta de lux
Bröllopstårtan gjorde en annan god vän, Hanna, som älskar att baka och gör det riktigt bra! Det blev ljuvligt chokladiga skapelser som var mjukt rosa på ytan med vita rosor på och ett litet rosa pärlband nederst. Fantastiskt skönt att slippa just denna del detta bröllop. Hanna gjorde det med den äran!

Så..
Med lite hjälp och handräckning på det ena och det andra stället så gick det att få ihop. Så tacksam för det! Det blev lite av ett långdistanslopp, men det verkar vara ett hållbart upplägg för mig :)
Nu tar det lite tid innan jag kommer i fas igen, men jag gör som knopparna.. samlar kraft för att kunna blomma sedan igen!

Kan inte se mig mätt...

Jag tänkte att jag skulle lägga mig ner och vara ordentlig, göra min läxa och faktiskt vila min kropp. Men se det går inte alls. För mycket värk för att kunna fokusera på svartvit text i en bok, så jag gav upp.

Här behövs det lite positiv distraktion så jag frossar istället i att titta på alla vackra bilder från bröllopet som alla andra tog! Jag har helt enkelt lånat bilder från andra som lagt upp på facebook här till detta inlägg och kan inte ta äran för något av dem. Så stor tack till er alla som hade sinnesnärvaro nog att ta kort!!

Det kommer nog komma fler blänkare om bröllop än detta, men här är i alla fall ett smakprov <3

 

Här leder pappa Roger sin äldsta dotter Pauline in till sin blivande man Christofer som väntar framme i kyrkan. Framför dem har vi tre söta brudnäbbar i Martina till vänster (Ps kusin), hand i hand med Moa och längst fram Meja (Cs systerdöttrar). Bakom R och P går Alexandra som är tärna.

Väl framme vid altaret fick vi alla njuta av en fantastiskt vacker vigselakt som Jimmy förrättade. Här lyssnar de till ljuvlig duettsång "When I tell the world you're mine".

Efter vigseltal och skönsång utav No Limits vände de sig om för utgång som herr och fru Bramwall. Lyckliga som få!!

 

Ett sådant vackert par tar sin första promenad som äkta makar.

Och sedan var det givetvis dags för fest!! <3

Nu är den här!!

Dagen då Pauline & Christofer ska gifta sig. Klockan är snart två på morgonen och jag har äntligen kommit i säng. Juvelerna sover hemma i afton och det blir sista natten med någon dotter ogift.

Det är inte klokt vad allt gått fort. Två bröllop i familjen på mindre än fyra månader. Känns som någon slags rekord.

Så glad och nöjd. Tänker på att det ligger något enormt stort i det faktum att de faktiskt har fattat ett beslut. De vill älska varann resten av livet. Inte bara, vi får väl se om det går.. Sedan får man leva varje dag för att hedra och förnya det beslutet, om och om igen.

Mitt i denna värld av en massa velande så finns här en fräsch beslutsamhet!

Nu ska jag sova ett par timmar. Straxt efter sex drar vi igång salong villawedebrand här hemma.

Love is in the air <3

Nu är den här!!

Dagen då Pauline & Christofer ska gifta sig. Klockan är snart två på morgonen och jag har äntligen kommit i säng. Juvelerna sover hemma i afton och det blir sista natten med någon dotter ogift.

Det är inte klokt vad allt gått fort. Två bröllop i familjen på mindre än fyra månader. Känns som någon slags rekord.

Så glad och nöjd. Tänker på att det ligger något enormt stort i det faktum att de faktiskt har fattat ett beslut. De vill älska varann resten av livet. Inte bara, vi får väl se om det går.. Sedan får man leva varje dag för att hedra och förnya det beslutet, om och om igen.

Mitt i denna värld av en massa velande så finns här en fräsch beslutsamhet!

Nu ska jag sova ett par timmar. Straxt efter sex drar vi igång salong villawedebrand här hemma.

Love is in the air <3

Jassåhylla och trevligheter. Livet på en pinne!

Jag har en mental "jassåhylla" där jag placerar saker och ting som jag inte orkar, vill eller hinner tänka på mer för stunden. En sådan där hylla som jag inför mitt inre synfält lyfter upp sådant som ockuperar min tanke då det faktiskt inte blir något mer konstruktivt tänkt utan bara snurrar på.

Vid behov plockar jag sedan ner problemet/dilemmat/grubblet vid tillfälle då det passar bättre. Om det nu skulle leda till något vettigt. Annars får det helt enkelt ligga kvar där, som ett "Jasså". Något som jag registrerat och bestämt mig för att inte reagera på eller ytterligare värdera. Lättare sagt än gjort vissa gånger, men effektivt.

Idag är en ny dag, och ingenting har egentligen förändrats sedan gårdagen, men jag har lagt upp vissa saker på "jassåhyllan" och pysslat vidare med annat som känns mer angeläget. Det trillar ner ifrån hyllan ibland, jag tittar på det, och sedan stoppar tillbaks det för det finns inget konstruktivt att göra åt det i dagsläget.

Så då till trevligheter <3

Idag om två veckor så firar vi bröllop i familjen för andra gången på mindre än fyra månader. Pauline & Christofer gifter sig. Vi har alltså fått tillökning i familjen med ytterligare en måg. De mår så gott ihop att det syns lång väg så det känns inget mindre än fantastiskt att få uppleva detta.

Så är livet! En blandad kompott av allt möjligt, på en och samma gång. Och idag.. Idag kan jag lättare fokusera på det som är fantastiskt, njutbart och faktiskt alldeles alldeles makalöst <3

Vänskap

Jag är så oändligt rik då jag har flera riktiga hjärtevänner. Det betyder mycket att få känna att man bara kan vara och att man är omtyckt och älskad för sin egen skull. Jag älskar dem hjärtligt och innerligt allihop. En utav dessa är som en storasyster för mig och ligger lite drygt 10 år före mig i ålder. Det är bra med lite erfarenheter från någon som gått före i vissa avseenden. Tack för att du är du <3

Älskade lilla Rigmor. Så tacksam för dig som är den storasyster jag aldrig fick.