Men i år har jag knappt kommit igång alls. Och det är snart 2:a advent. Inte ens adventsstaken och första ljuset är tänt! Känslan infinner sig inte och jag hittar liksom inte inspirationen. Vafalls? Märkligheter..
Men så kom jag på det!
Det är inte alls samma sak utan Knoll & Tott hemma. Våra skruttor och gullefjun har ju flyttat hemifrån och bildat sina egna familjer. Det finns inga puppor hemma att överraska med små mysigheter som successivt plockas fram eller bakats. Nu ska ni inte missuppfatta det hela. Jag är inte alls missnöjd med att de flyttat hemifrån och gift sig med de absolut goaste männen tänkas kan, men nu förstår jag varför! En viktig "komma-i-julstämning" faktor saknas ju!!
Om man tänker efter så är det faktiskt första julen som bägge två ordentligt flyttat hemifrån. Vi hade ju bröllop med 4 månaders intervaller här förra året och det sista var just i januari, och innan dess hade vi ett i september. Det där med jul kom liksom i skymundan vad det gäller fixande och donande. Det var ju fullt fokus på bröllop bevars mig väl.
Så nu är det alltså en ny juletid på riktigt på Villawedebrand. Jag får helt enkelt ta tag i det och göra något åt saken. Nu när själva grundorsaken är definierad så är det bara att lösa situationen :) Nu kan man ju addera upp sådana där trista saker som att jag faktiskt inte har den fysiska kapaciteten att feja och dona nuförtiden, och inte heller frossar i bakverk med socker och gluten mm. Det bidrar säkert också.Men nu kommer Cia med fixarmössan på sig :) Här ska bli julstämning! I det lilla, på ett annat vis, och med andra ingredienser. Julkrubban är framplockad. Dukarna strukna och julkulor är framtagna. Nu så, allt eftersom ska det donas lite här och var. Bara för mitt och makens välbefinnande <3
Jag tror jag ska börja med alla dofter... Dags att leta recept på lchfpepparkakor, saffransbröd mm. Lite vanligt bak får det nog också bli på det ena eller det andra viset, när älsklingarna - alla fyra - kommer över på en fika. Ja, fyra.. beroende på hur man väljer att se det hela så förlorade jag ju inte två döttrar, utan vann två mågar. Jag är rik!
Och för er som nu känner mig och vill skrika HALT!!! då ni inser att den nu skuttande insidan, mycket väl och snabbt, tar utsidan i besittning och bara kör på med allt som fruntimret nu har lust med, så vill jag säga... Ta't lugnt! För det kommer jag göra. Jag lovar! Lite lite i taget. Det genererar sig själv kan man säga, för jag må hända ha fått ny inspiration, men jag har inte blivit av med någon smärta, men den är för tillfället hanterbar. MEN nu har jag i alla fall kalibrerat kompassen och hittat rätt förhållningssätt. Och det är nog ett av det allra viktigaste här i tillvaron :) Kram på er alla fina och rara <3
Love love!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Stort Tack för att Du tog dig tid och lämna mig en respons.