Det är många tankar som susar i kupan vare sig man vill eller inte ;-) Sitter i bussen på väg upp till Västervik och smärtteamet där. Jag ska ha tre dagar fyllda med träffar hos sjukgymnast, arbetsterapeut, psykoterapeut och läkarbesök med smärtblockader. Sedan blir det bussen hem igen på fredag em.
Så tacksam över den hjälp jag får samtidigt som jag vet att ingen kan göra "jobbet" åt mig. Jag måste själv se till att jag lever ett hållbart liv och tar ansvar. Man måste vara rädd om sin kropp, var ska man annars bo? ;-)
Det är en utmaning att hitta ett nytt "normalt" när man hela tiden jämför sin egen forna kapacitet. Hm:/
Som nu till exempel känns det som en tröskel att lite förvirrat kliva över att rodda en resa och boende för mig själv denna gång när jag tidigare i livet utan en tillstymmelse till oro åkt till Polen med fem högstadieklasser.
Det är lite skillnad och jag blir lätt både frustrerad och ledsen. Men vad katten tjänar det till?? Inte ett skit rent ut sagt!!
Så pågår fortfarande den ständiga debatten inom och med mig själv.
Det var en klok person som en gång själv hade fått frågan och nu frågade mig...
Vad har du för förakt för svaghet? Jag slog genast ifrån mig och sa att jag aldrig har föraktat någon som varit svag!
Jo, dig själv och din egen svaghet! Blev svaret.
Synd att vi inte bor kvar i Västervik, då hade vi kunnat ses! Det är en trevlig stad om än lite långt från Nybro!
SvaraRaderaKram Solveig
Ja, det hade ju varit en idé. Jag har inte utforskat den så mycket, men det tror jag säkert.
RaderaKram Cia