Hoppas du ska finna ett och annat guldkorn här. För mig handlar denna sida om att göra ett nedslag och sätta på pränt det som är viktigt för stunden - eller evigheten, trots att livet rusar på runtom.
Jag är en genuint tacksam människa som väljer att njuta av det lilla i det stora, så mina lyckopiller kan verkligen variera. Tillvaron är inte alltid enkel, men som en klok person sa till mig: "I alla stora mästerverk är det skuggorna som ger dagrarna dess glans"

Vänligen
/Cia

söndag 3 februari 2013

Gahhh!!! Frustrerande!

Om du som nu börjat läsa brukar hitta hit för att du brukar finna ett piggt och positivt inlägg bör sluta läsa nu. För nu är jag frustrerad och tänker gnälla.

Jag försöker lära mig att inte leva på en hälsokredit och det är i sanning ett hårt arbete! Som att balansera upp en totalhavererad ekonomi á la Lyxfällan, fast med kroppen istället. Min bägare rinner så snabbt över, men tyvärr vet man inte riktigt när det blivit för mycket. Kan vara lätt att se i efterhand, men inte just då.

Idag var jag på en fantastiskt Gospelgudstjänst, bara för att njuta och lyssna, bli påfylld helt enkelt. Jag kan ju inte låta bli att dansa med och klappa i händerna och det ynkliga var droppen som fick bägaren att rinna över denna gången. På vägen hem känner jag att det går raskt utför så mannen släpper av mig hemma då vi hade en annan tid att passa. Jag tar mig in och upp i soffan varpå jag däckar där helt.

Jag försöker ju nu hitta ett nytt "normal-läge". Mitt fd normalläge höll på att ta död på mig så jag jobbar på att lära om. Dvs leva en vardag med ett acceptabel medicinintag och sedan hålla mig till det jag kan göra utan att behöva använda de tunga medicinerna. Rätta munnen efter matsäcken, bildligt talat.

Så lite handklappning alltså.... Gahh!!

Fast bakgrunden var ju den att det blev för mycket igår. Jag städade en toalett. Dvs torka golv, handfat, toa, spegel och fixa in nya handdukar. Vanligt pyssel ni vet. Jag var duktig, delade upp sysslan under hela dagen. Bäddade en säng och satte på en tvättmaskin. Solen sken ju också så jag fick faktiskt till en promenad. Det var så roligt allt ihop, men visst, jag kände att det var på gränsen.

Så klart sov jag inte något bra alls den natten. Vaknar ideligen av domnade armar, kramp i nack/axelmuskulatur och galen huvudvärk. Att vakna med huvudvärk, illamånde och yrsel är tyvärr ett normalläge för mig. Man blir liksom avtrubbad när man har det så konstant och det blir bara att gilla läget.

Nåväl, nu har det lugnat sig något så jag faktiskt kan avreagera mig lite här. Och det är ju bättre än det varit! Förra julen kunde jag inte ens hacka upp en lök innan det triggade så hårt att jag blev däckad!! (dvs har så ont att jag trots mediciner spyr av smärta) Jag är oftast ganska tålmodig, men ibland blir jag så galet trött på att jag inte kan röja på lite som vanligt folk!! Jag menar... hallå. Det var ju inga stordåd som uträttades precis. Fast tydligen i min nuvarande värld.

Perspektiv damen, perspektiv!
Jag har ju nyligen lyckats få ihop mat till ett bröllop och ändå hållit hyfsad "smärtbudget". Tror för övrigt att det är svårt för någon annan att förstå den enorma segerkänslan i det.

Så egentligen är jag väldigt tacksam, men också högst temporärt mycket frustrerad. Och det jobbar jag också på att det ska få plats. Tro det eller ej, men man kan faktiskt vara för positivt orienterad.  (Och om du nu ändå har tagit dig igenom denna klagoskriften, så njut i tacksamhet nästa gång du städar lite och faktiskt fortfarande mår bra efteråt)

Så. Nu har jag klagat färdigt. :)

Hoppas bara jag är tillräckligt alert för att kunna gå på Sound of Joy's övning imorgon. För det är ju påfyllning för den inre människan som heter duga, och det gäller ju att hålla den pigg och vital, utan att för den skull däcka kroppen. Snacka om balansgång.

Fick en bild med en text på utav den ena dottern tidigare i afton som hon sett och tänkt på mig. Den är nog väldigt sann. Tar med mig den och smakar på den. Jag älskar dig! Godnatt!



2 kommentarer:

  1. <3 <3 <3 Du är fantastisk, en underbar människa! Lider så med dej. Kramar och bön om en mindre smärta idag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack <3 Det värmer oerhört att du tänker på mig och tar dig tid att skriva detta här. Det är något bättre idag, men jag skuttar inte precis ;)

      Radera

Stort Tack för att Du tog dig tid och lämna mig en respons.