Hon var en kvinnlig läkare och blev en pionjär när hon åkte till Indien och startade upp missionsfältets första psykiatriska avdelning. Trots att hon möttes med skepticism då hon var ung, kvinna och fokuserad på psykiatri, drevs hon av sin kallelse och behovet var enormt. Slutligen så sa kroppen stopp under de dignande arbetsuppgifterna och hon gick in i en utmattningsdepression.
Efter en rad kriser, däribland insikten att hon inte längre kommer kunna arbeta som läkare, så orienterar hon sig in i en ny livssituation. Hon blev keramiker. "Hon var närvarande på flera utställningar och besvarade frågor som
besökarna ställde angående vad som ligger bakom formen, hur man når den
stillheten. Hon brukade säga att man måste ”lära sig sitta ner
invärtes”, att inte alltid rusa iväg utan lyssna inåt efter sanktion på
det man vill göra."Genom sitt eget liv så visade hon att kriser inte behöver vara likvärdigt med katastrofer utan utgångspunkter för något nytt och värdefullt, ett liv mer på djupet.
Hmm... spännande...
Mycket mer kan sägas och läsas om detta, men jag avslutar här med en dikt som hon skrev och kallade:
Bruksanvisning
Allt som berörs av Guds närvaro blir bra:
att vara glad
är bra
att gråta
är bra
att vara liten och hjälplös
är bra
att fyllas av Guds kraft
är bra
att bära andras bördor
är bra
att ha en vision
är bra
att inte se nästa steg
är bra
att möta motstånd
är bra
att överlämna sig själv och allt
är bra
att dansa och sjunga till Guds ära
är bra
att vila i Faderns sköte
är bra
att brukas av Guds hand
är bra
att helas
är bra
att vara brutet bröd
är också bra!
Dagmar Norell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Stort Tack för att Du tog dig tid och lämna mig en respons.