Som man längtar..

Snöflingorna har yrt hela dagen och det har liksom aldrig spruckit upp. Som en god vän till mig skulle sagt, det har varit illusionsgrått. Det pendlar verkligen fram och tillbaka med vädret och ena dagen har det nästan börjat nalkas barmark, för att nästa ha levererats ett generös lager snö under natten.

Längtan efter vår är nu stor och jag suktar nästan efter den.. Men det verkar ju vara som så, att allting har sin tid. Våren kommer när den kommer, med lövsprickning och knoppar som spirar både här och där. Tids nog stiger saven och växtkraften slutar att hållas tillbaka. Men än är det inte tid. Allting har sin tid. Drivs det på för tidigt och rusar på allt för fort så kan det lätt bli ett bakslag, med knoppar och tillväxt som förfryser.

Nä, det är nog bäst att det får ta den tid det tar. Frostskador är inget vidare och försenar bara den tänkta blomningen. I värsta fall kan det bli riktiga skador. Som väl är har naturen en fantastisk läkeförmåga och en inneboende längtan efter återväxt. Man får bara vackert vänta, bida tiden och lita till det faktum att var sak har sin tid.

Hmm.. Jag fortsätter lära av naturen, skapad så förunderligt finurligt!

Det var aftonens betraktelse. Godnatt alla rara <3