Nöjd trots det ofärdiga, halvfärdiga och inte ens påbörjade..

Senaste inlägget jag skrev här var den 22/5 och jag hade sent omsider börjat få ner lite smått och gott i mina grönsaksland. Jag var rätt frustrerad för att jag inte hade kommit igång tidigare och att inte kroppen vill som jag vill, precis som om det skulle hjälpa.. Nix, inte alls, utan det får fortsätta gå under parollen "Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt och se inte så ringa därpå". 

Sedan fröna successivt kommit ner i jorden så har det i princip regnat mer eller mindre hela tiden. Först var jag lycklig då jag tänkte att det var bra att jag slapp vattna... sedan börjar jag bli lite smått orolig att fröna kommer ruttna och inte bli någonting av i vätan och kylan.

Svamparna börjar visst dyka upp i riklig mängd dock så somligt har väl i alla fall trivts.

Men! Det börjar dyka upp lite smått och gott här och var och idag har äntligen mina sockerärtor fått ett armeringsnät att klättra på. Det kommer bli kanonbra tror jag. Tycker det är riktigt snyggt med lite rost bland växtligheten. Mannen börjar så sakteliga ta in att det kanske kan vara snyggt, annars är hans inställning att rost är något som ska bekämpas!

Vid ytterkanterna på landet så har jag satt charlottenlök, gul och röd lök. Emellan löken och sockerärtorna så är det på ena sidan sått palsternacka och spenat, och på andra sidan en dubbelrad med rödbetor. Längst bort skådas jordärtskockorna Bianca som är på gång. (Om någon vill ha sådana så har jag över, krukade och klara)

Inte så långt kommet som synes, men vår trädgård får väl kanske betraktas som något slags monument över att det blir när det blir - om det blir. Långt ifrån alla prunkande och dignande grönsaksbufféer som man ser både här och var. Jag njuter så av att se alla dessa, men försöker förhålla mig nyktert till min verklighet som ser ut som den gör. Min trädgård är ju min rehabplats. Min plats där jag övar dosering, att lära känna var och när gränsen går - innan den är nådd. Där jag tränar på att vara nöjd trots det ofärdiga, halvfärdiga eller inte ens påbörjade. Att vara tacksam och stolt över det som spirar och gror, samt försonas med det som inte gör det. Ni förstår... odling och livet, det går hand i hand.

Jag är mycket för det där med kretsloppstänk, både vad det gäller jorden och människan. Återvinning är en av Guds grundidéer tror jag :) Inget är någonsin helt förgäves... Men det tror jag att jag ska utveckla vid ett annat tillfälle.

Sedan lyckades vi, mannen och jag, äntligen klippa ligusterhäcken på framsidan. Den som borde varit klippt innan midsommar... Men nu är det gjort! Dessutom fick den ena benveden en ny frisyr, den blev rund. Sen fick det räcka för idag. Mastigt nog för "lilla jag" som gick in och tog en dusch, la mig och vilade och bestämde mig för att vara nöjd med dagens insats! (Även om det finns triljoner fler saker som jag vill göra)

Vår lilla plats på jorden i alla fall #tacksam <3