Viktigt, viktigare & viktigast.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Oh vad tröst, vad än som kommer på. Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då..?

Revival?!

Nu var det sannerligen en halv evighet sedan jag skrev något i denna blogg. Ibland blir jag sugen igen, mest för att ha någonstans att sätta mina funderingar på pränt. Jag reflekterar bra på detta viset. 

Mycket har hänt sedan sist. Jag har fått två mågar, fyra barnbarn och en mamma som numera bor i himmelen. Det är inte klokt vad som ryms under alla dessa dagar som utgör livet. 

Alldeles nyss har vi kramat hejdå till äldsta dottern med barn. Eddie har varit här och läst läxor och fikat, under tiden lillasyster Ella varit på sin dans med mamma Pauline. Kanhända mormor fjäskat och gjort banankaka, toppat med kolasås, valnötter och flingsalt. 🥰 

Den blev helt klart godkänd. Glutenfri också och nästan nyttig, eftersom det var bananer i och valnötter på toppen 😅.

 

Recept kaka:

• 75g smör
• 0,5 dl mjölk
• 2 dl strösocker
• 2 ägg
• 1 krm vaniljpulver
• 3 dl ljus glutenfri mjölmix
• 1 tsk bakpulver
• 0,5 tsk bikarbonat
• 1 tsk mald kanel
• 2-3 mogna bananer

Recept kolasås:

• 2,5 dl grädde
• 0,5 dl ljus sirap
• 0,5 dl strösocker 
• flingsalt efter behag
• 1 msk smör

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 175grader
2. Smält smör och blanda i mjölken. Låt svalna.
3. Vispa ägg, socker och vaniljsocker pösigt.
4. Mosa bananerna.
5. Blanda samman alla torra ingredienser och sikta ner det i ägg och sockerfluffet.
6. Häll i bananerna och det svalnade smör/mjölkblandningen. 
7. Rör försiktigt till slät smet. 
8. Häll i en smord form och grädda i nedre delen utav ugnen i ca 55 minuter. 

Under tiden kakan står i ugnen:

1. Koka ihop grädde, sirap och strösocker i en gryta på låg värme. Låt sedan puttra i 30-45minuter tills du får den konsistens på kolasåsen som du vill ha.
2. Dra av från plattan när du är nöjd, rör ner smöret och smaka av med flingsalt.
3. Låt svalna lite och bred sedan över kakan. 
4. Toppa med valnötter och flingsalt. 

Hoppas du gillar den lika mycket som jag och min familj! 
/Cia

Örtagårdens grönkålssallad

 Favorit i repris. 

Publicerat 2011-12-21 22:59:46 i 

Nu är det flera som frågar efter mitt smaskiga recept på grönkålssallad, så här kommer det! Jag kan ju inte alls ta åt mig äran utan jag fick lära mig det när jag gick på Örtagårdens rehab (sk. grön rehabilitering för stressrelaterad ohälsa) Salladen är kanon eftersom den håller sig fräsch i kylskåp flera dagar. Dessutom nyttig så det förslår! Så bara ät och njut.


Grönkål (mist 2 blad per person)

1 dl solsros- eller pumpafrön

1 dl russin

1 äpple

½ dl äppelcidervinäger

1½ dl olivolja

½ dl koncentrerad flädersaft

salt

1. hacka grönkålen fint
2. rosta fröna, låt kallna
3. skär ner äpplena med skalet på, men utan kärnhus, i bitar
4. häll över resten av ingredienserna och blanda väl

Njut!

Alexandra ❤️. Fem år senare, med ännu mer facit i hand.

En beundransvärd människa!

Publicerat 2011-06-14 14:09:28 i Kärlek

Den här ljuvliga lilla knasbubblan är nog en av de mest beundransvärda människor jag känner! Hon heter Alexandra Wedebrand och är MIN (eller okej då, Rogers och min) fantastiska dotter #2.

Jag har altid sagt att Alexandra har regnbågens alla färger. I henne inryms alla nyanser tänkbara. Tillsammans har vi gått igenom dalar och höjder och efter regn kommer ALLTID solsken, och som ett löftestecken kommer REGNBÅGEN.

Du Alexandra har uträttat STORDÅD...och du gör det fortfarande! Du har inte gett upp när det varit motigt. Inte kastat in handduken och fegat ur. Aldrig någonsin flytt fältet trots att hela ditt inre kanske velat just det. Du har samlat ihop dig och tagit ett steg till och inte tagit den lätta vägen ut.

Jag har alltid försökt att finnas vid din sida, och det kommer jag alltid fortsätta att göra. Tillsammans har vi växelvis ankrat och navigerat genom både den ena och den andra stormen och alltid kommit ut på andra sidan. Tillsammans har vi fått erfara att Gud alltid håller ALLT i sin hand och bygger broar, inte framför oss, men under oss.

Mer NÖJD än så här kan man nog knappast inte bli av att tagit studenten! Du är en av de allra gladaste människor jag känner och vi har oftast riktigt roligt tillsammans. Det blir många mysiga stunder med förtroliga samtal och lite abstinens uppstår när vi inte riktigt hunnit tagit vår kramstund på mattan emellanåt ;)

När jag ser på dig en dag som denna så fylls jag med en sådan oändlig stolthet. Jag är så TACKSAM över den person du blivit och VÄLJER att vara, för det är sannerligen inte något som är fixt och färdigt. Livet kräver ständigt aktiva val, vare sig man vill eller inte. Att låta bli att välja är också ett val.

Men nu står du där i en stor folksamling och riktigt LYSER. I mina ögon är du givetvis VACKRAST av alla, även om dina vänner är jättesöta. Men du står där så stolt och lycklig och sjunger för full hals.

Och det är väl inte utan att man får skicka ett stort TACK till dina goa vänner Sara, Emelie och Mickis som du samlat på dig som ögonstenar för livet under den här studenttiden. Kram på Er och tack för att ni är NI.

Och vad hade vi gjort utan PAULINE?! Denna ljuvliga uppenbarelse som faktiskt åkte tåg fram och tillbaka bara för att vara med på ditt utspring. Systrarna Wedebrand - vilket team!! 

VI ÄLSKAR ER SÅ OFANTLIGT!!!!!!!

Direktlänk, 2 Kommentarer 

Andningshål

Denna bilden är från 2014, under en av våra Österlentrippar. Just här har vi parkerat husvagnen och bilen precis intill en sanddyna med vatten nedanför. Efter att ha sett oss om i nejden så har vi här landat med våra solstolar och njuter av eftermiddagens solstrålar.

Roger parkerar sig medan jag plockar ihop lite av de godsaker vi köp i en utav de lokala fiskbutikerna på orten.Där sitter vi sedan och njuter.

Det är få semestervarianter som jag längtar efter så mycket. Att får kroka på husvagnen där bak och bara packa in det nödvändigaste och sedan tuffa iväg, maken och jag.

Man kan verkligen ha olika förhållningssätt till det här med husvagnar och semestrande. Olika saker kan passa olika tider och skeenden.

För oss är det frihet i en liten ask. Ett sätt att bara komma iväg och koppla av. Man kan köra dit näsan pekar och sova längs med vägen. Själva resan och bara att få vara är liksom målet.

Somliga människor vet inte vad de ska göra med all sin tid. Vi kämpar ständigt med att fördela den så klokt som möjligt bland allt som pockar på. Då är det lätt att missa att se till att man få tid för återhämtning. Det där är svårt...men nödvändigt. På alla plan. Både för individen, relationen och familjen.

I år hoppas jag att vi kan plocka fram husvagnen tidigt. Jag ser fram emot att ta små avstickare med maken. Tror att det är fullständigt livsnödvändiga små andningshål då vi båda kan koppla av.

Du och jag Roger, du och jag...

Grön livskraft!

Mer grödor börjar titta upp och jag har fått ta av plasten. Än så länge så har ju raringarna inte tillräckligt långa rötter för att dra vatten underifrån, så jag vattnar lite försiktigt från ovan där det ser yttorrt ut. Fiffigt eller inte, det återstår att se 😊. 

Här ovan syns spenaten Viking och en liten dillgrodd bakom. På lördag är min plan att gräva ner en färdig bokashi-hink i växthuset, vattna lite på toppen, och sedan direktså lite spenat och sommarmorötter. Helt bananas kan tänkas, men nu kör vi så får vi se 😊. #spenatupproret 

Det som dykt upp idag är:

Sallat Little Gem

Icebergs sallat (4 år gamla frön!)

Dill Forest

Spenat Viking

Pimento piquillo

Black Jalapeno

Fishpeper

Sötpeppar Lombardo

Och Birgitta... om du läser detta så vill jag bara säga att jag har Black Jalapeno frön till dig om du vill ha 😊😚🌶

Nu är det natt natti som gäller. Imorgon har jag en viktig fikadejt med andra lyckopiller som växer som bara den 😍, deras mödrar (mina döttrar) samt en "storasyster". ❤

Purjon står så grön och grann i landet...

Grön och grann står purjon ute i landet minsann! Hittills har jag alltid köpt ett tråg med sytrådslika purjoplantor från någon handelsträdgård, i bara farten, och förra året så kom den ner lite sent. Inte heller kom jag så långt att jag skördade allt heller. Hade nog bestämt mig för att dra upp den lite vackert och gräva ner den igen inne i växthuset, som jag läst att Sara Bäckmo - Skillnadens trädgård - gör. Men som vanligt får jag ta det som det kommer, göra det som orkas med och prioriteras för tillfället. Så nu står den där ute och verkar liksom inte misstycka 🤔

Denna odlingssäsong har jag dock tänkt att ändra på den saken, för oj, vad det är smidigt att ha en himla massa strimlad purjo i frysen! Det är nog faktiskt en utav de saker jag uppskattat mest. Så praktiskt att bara kunna öppna ziplockbagen och ta sig en näve purjo till frukostomeletten. 

Så imorgon kommer purjolök sås i tråg. Behöver dock införskaffa lite mer planteringsjord då jag grundat med det i allt jag hittills sått. Bara såjord på toppen. Hoppas ju att de ska må lite gott i sina celler ett tag och då behövs det ju lite mer "mat" för rötterna. 

Gällande mitt lilla odlingsexperiment under lysrör så blir jag faktiskt förundrad över vilken skillnad jag ändå tycker att det gör. Idag hade sex nya grödor tittat upp, tre dagar efter sådd!!! 👏🏼😳

Spetskål Sonsma

Basilika Dolce Fresca

Citronbasilika

Sallatsbasilika

Amarant

Majrova Purpletop White

Skitkul, rent ut sagt. 😄🌱💚 

Somligt av detta är som sagt tänkt att hållas inne, somligt planteras ut i mitt kallväxthus. Vi får se hur det går. Har ju bara tagit lite frön av varje sort så jag har råd att misslyckas, men tänk om jag lyckas? 

Det ska vara lustfyllt att odla. 

Sov gott alla rara. 

Här går det undan! 👀🌱

Det var som bara den! Endast två dagar efter sådd så börjar det minsann att grönska 😄🌱💚 

Hur kul är inte det för en odlingstörstande själ?!  Det är tomaten Vilma och Rucola som gett sig till känna, och det känns så kul. Detta innebär dock att jag får sätta fart med att dokumentera mina sådder här, för nu drar det iväg. Tanken var ju att det skulle bli en liten hjälp för mig själv att komma ihåg hur det såg ut och artade sig för att lättare kunna utvärdera och dra lärdomar. Learning by doing är ju som sagt grejen. 😉👍🏼 

Hittills har jag sått ett gäng fröer i ett litet pluggbrätt med 49 celler, samt ett med större och rejälare celler om 96 st. Dessa står nu placerade under ett skrivbord där maken monterade de inköpta lysrören undertill i själva bordsskivan. Vi ville inte skruva hål i taket och jag tyckte denna lösning passade mig bra. Ovanpå har jag en massa odlingsattiraljer. 

Sådd den 3/2, på värmematta under lysrör:

Röd spetspaprika (frön från förra året och en helt vanlig paprika från affären)

Hjärtpaprika

Fishpeper

Körsbärstomat Vilma (busktomat som kan stå i ett fönster)

Sötpeppar Lombardo

Black Jalapeno (mild svart chili, eget frö från förra året)

Pimiento Piquillo (frön från GC, söt paprika som gärna grillas, rostas, läggs in) 

Sådd den 4/2 i krukor, i godislådor som ska ut kallt om ett par dagar:

Jätteverbena (frö från 2014)

Jätteverbena (frö från 2016)

Jungfrun i det gröna Miss Jekyll 

Sådd den 4/2 i pluggbrätt om 37x37x75, 96 celler, under lysrör:

Spetskål Sonsma

Basilika Dolce Fresca

Citronbasilika

Bindsallad Little Gem

Rotselleri Prinz

Sallatsbasilika

Krusbladig persilja Grüne Perle

Amarant

Rucola

Majrova Purple Top White globe 

Dill Forest

Iceberg Lettuce (gamla Lidlfrön från 2014)

Basilika Mammoth

Spenat Viking

Där har vi det hela! En hel hög med experiment. Bla gamla frön som jag liksom rensar ut på detta vis. Det enda som jag kollat noga är att inga av dessa är mörkgroende, annars så har de fått samsas hej vilt i brättet. Vi får se hur det går 😊. 

Tanken är att somligt av detta ska vidare ut i växthuset och planteras ner i bäddarna där innan det är dags för tomater. Kommer även direktså lite spenat och annat som får gro på plats, men jag är oerhört nyfiken på denna lilla empiriska studie. Gott att fokusera på något väldig begränsat ibland. Bra träning för någon som gärna tar hela världen i famn 😏🌻

Ringakta aldrig det lilla, det kan vara fröet till något stort 💚

Kram

Premiärsådder!

Idag har jag äntligen invigt mina nya pluggbrätten, eller snarare ett utav dem! Lycka 👏🏼💚🙏🏼🌱
Jag är löjligt glad över detta och har så stora förhoppningar. Inte bara att jag ska få fina, välrotade pluggplantor, men även att jag på kuppen odlar mig själv och hela min varelse. Låter kanske flummigt, men faktiskt inte det minsta. Det snarare är så att jag har skaffat ytterligare hjälpmedel till att hålla mig jordad. Rotad och på plats liksom.

Haha... inser nu att det kanske inte blev mindre flummigt med den beskrivningen. Oh well, om du hänger lite här på min blogg så kommer du snart inse att odlingen är ren och skär friskvård för mig. Livets sådd och skörd går liksom igen på alla plan. Dessutom sjunger odlingen långsamhetens lov. Det tar liksom den tid det tar, och det behöver jag. Mer om det vid andra tillfällen.

Till min lycka så har jag nu alltså sått in mitt första brätt, med 96 celler. Storleken på dem är 37x37x75mm och det är således hyfsat djup på dem. Tror att det ska bli bra, men oj vilket velande det var innan beställningen var lagd. Jag har köpt ifrån Lindbloms Frö och räknar med att använda dem till precis allt möjligt.

Riktigt vad som är lämpligt att förså bredvid varann har jag ingen aning om, utan går efter mottot, learning by doing. Idag har jag sått in sådant som jag hoppas kunna flytta ut i växthuset sedan, alltså i kallbänk. Har ingen uppvärmning där.

Vad jag sått och hur mitt experiment ter sig återkommer jag till. Konstaterar att detta är ett bra sätt att enkelt dokumentera lite vartefter, om inte annat för eget kom ihåg. 😊

Sov gott nu alla rara,
Det hoppas jag göra.
Kram, Cia

En ny epok har inletts.

Lilla Tussan ❤️

Nu ligger jag här i sängen med lilla Ella-Bella intill mig som helst sover nära, nära. Morfar sitter ute på altanen i den ljumna aftonen och finns till hands om Eddie-Beddie vaknar till och behöver en lugnande hand. Kan man ha någon finare uppgift? Tror inte det. Mamma och Pappa tar en fika nere på Plaza på tu man hand, så här på kvällskvisten, innan de snart ska åka hem. 

Vi har haft en dryg vecka tillsammans här nere på Anfi del Mar, GC, och det har varit så mysigt. Fyra generationer har samsats i samma lägenhet och det kunde nog inte ha funkat bättre. 

Nu har en ny epok inletts. Mina föräldrar investerade i detta timesharing komplex i början på 90-talet, då vi fick barn. Vi har alltså haft förmånen att få åka med dem hit och få njuta, under hela våra barns uppväxt. Här har de badat och lekt med kusiner och mina bröder med fruar. Vi är många som semestrat tillsammans här och det har alltid varit väldigt kul! 

Och nu har vi varit här för första gången med våra barnbarn. Pauline har tagit hit sin lilla familj, hit där det finns så många minnen och som så många nya nu har skapats. Det är stort. 

Oh well, det finns mycket att yra om detta för en känslosam mormor Cia som ligger bredvid en ljuvlig 5 månaders bäs och snusar. 

Nästa gång vi åker hit med familjen så hoppas vi att den där underbara, snart 2 åriga killen, kommer visa sin lillkusin hur man åker i rutschkanan i barnpoolen. Den där lillkusinen som snart är färdigbakad i Mosters mage ❤️. 

Livet är stort och förunderligt. 

Om livets halvfabrikat

I veckan var jag och hade ett hedersuppdrag, som jag gärna kallar det. Sång vid livets nära skeden, i alla dess faser. Nu var det begravning och sång och pianospel var önskat. 

Det är alltid med stor förberedelse och djup närvaro jag tar mig an dessa uppdrag. Så viktigt att det får kännas äkta och personligt, även om jag då inte känner vederbörande. Den punkten kommer dock snart att förändras. Jag sitter vid pianot och lyssnar till prästen, och inser gång på gång, att jag njuter av att få lyssna till så vackra buketter som binds av minnen gällande denna person som nu gått in i sista vilan. Som om man lärde känna en person i efterhand. 

Denna varma och genuina kvinna som skulle begravas beskrevs som en riktig husmor som lagade all mat från grunden, alltid satt med stickorna framför tv'n, en sådan som aldrig tog till halvfabrikat.

Förutom att allt detta var alldeles ljuvligt för hennes omgivning, så påminde prästen om hur viktigt det är med våra relationer med varandra. Att de tyvärr för ofta liksom baseras på halvfabrikat och inte hinner "bakas" från grunden och bli sådär genuint och mustigt gott. 

Hmm...

Det tål verkligen att tänkas på.

För ett antal år sedan när jag blev allvarligt sjuk och inte kunde klara av att laga mat, så tröstade min psykolog mig med att det just är för sådana här tillfällen det finns halvfabrikat. Och jag insåg vad hon menade och lade ribban efter förmåga och inte egen förväntan. 

Men överfört till relationer blir det en helt annan sak. En djup relation är ett långkok! Ingen halvfärdigt värmeprojekt. Det där tål att kluras vidare på... minsann! 

Godnatt alla rara.

Ofrivillig paus

Helt plötsligt vräkte snön ner och både grepen och spaden blev kvar ute i landet.  Jag skulle ju bara... 

Men det blev ingenting med det. En påtvingad vila som jag inte ville ha. Jag var ju i ett flow nu och såg framför mig hur somligt bara skulle vara redo att njuta av till våren. 

Frustrationen och stressen infinner sig. En kasse med blomsterlök, vitlök, plantor som ligger ovan jord mm. De vill jag inte ska förgås! 

Men så får man tagga ner. Klura på lärdomen av att bli överrumplad och inte alls ha koll på läget, utan bara gilla läget. 

Tända ljusen, kura skymning, och inse att... det var rätt bra med en påtvingad vila. A blessing in disguise. 

Tid att vila, komma i fatt, läka ihop ytterligare. Vilan som är livsnödvändig att vårda, men man ibland behöver lite hjälp på traven för att inse. 😬❄️ 

Oh well. Det blir som det blir. 

Nu läggs det upp på jassåhyllan tills jag kan göra något åt det, 

Höstbestyr!

Så tacksam för denna dagen ur flera perspektiv. Inte minst för att jag har haft några timmar ute i trädgården, småpysslandes med lite av varje. Blir så lycklig över att se att jorden mår bra, att det kryllar med mask och möjligheten att stoppa munnen full med mogna, söta björnbär. 

Jag håller på att dela perenner, möblera om i landen hej vilt, och jag har lite perenner att dela med mig av om någon önskar. Det som är aktuellt just nu är:

✔️ Höstanemoner

✔️ Rosenflockel

✔️ Gul daglilja

✔️ Blå strandiris

Hör av dig om det är något som du blir sugen på. Riktiga favoriter allihop! 

Kram Cia 

Ingrids bönröra!

Min goda vän Ingrid har jag delat många olika upplevelser med. Hon är en mångfacetterad kvinna som har många strängar på sin lyra. En utav dem är att hon lagar god mat och allt som oftast gett mig nya smakupplevelser. Jag njuter verkligen av god mat av olika de slag och är nog en rätt tacksam matgäst ;) Vi har flera gemensamma nämnare, men det här med matlagning är verkligen en. Många trevliga recept har delats under åren. Här är en favorit som jag nu snubblade över och bara måste få ner här på pränt innan jag "förlorar" det igen. Vad den heter original, eller vart den ursprungligen kommer ifrån, har jag ingen aning om. För mig heter den kort och gott; INGRIDS BÖNRÖRA 2 vitlöksklyftor 4 msk olivolja 1 burk borlottibönor 1/2 stor citron, skal och saft flingsalt nymalen svartpeppar 1 liten knippa hackad bladpersilja Skala och hacka vitlöken. Hetta upp olivoljan i en kastrull. Fräs vitlöken sakta. Tillsätt de avrunna bönorna. Rör om och mosa dem till en röra med en gaffel. Riv i citronskalet, krydda med salt, peppar och citron. Blanda i hackad persilja. Låt den här röran stå en stund så smakerna sätter sig.  Sedan är den himmelsk att servera till lite gott bröd, oliver, coctailtomater och annat småplock. Fantastiskt trevligt aftonplock! Tror nog jag har en burk borlottibönor i skafferiet... Kanske får ihop en sats imorgon. TACK INGRID för att du är du och att du bidragit med detta recept!

Finjustering pågår

Så har det blivit sådär tydligt att en justering av livsföringen är fullständigt nödvändigt. Igen. Suck. 

Jag vet ju bättre. 

Men saker och ting akumuleras. Somligt styr man över själv, annat inte. Det är sällan tillvaron håller sig till planen 😏. 

Kropp och knopp har inte varit att leka med nu, och jag skriver - har varit - för jag hoppas att jag vaknar till ett gradvis bättre mående imorgon. För det här suger. Big time! 

Någon undrade hur jag orkar med det jag visar på ex instagram. (Barnbarn, blommor och skörd från trädgården) Både min instagram och min blogg heter Cias Lyckopiller och det är precis vad det handlar om. Jag fokuserar gärna på det som jag blir riktigt glad av, det som fyller min vågskål och väger upp det jobbiga. 

För det är ju som så att man kanske inte tänker på vad jag får låta bli, eller dra ner till ett minimum, för att jag helt enkelt inte klarar av det. Det är ju inte för intet som jag tvingats acceptera en sjukersättning. 

För ett antal år sedan fick jag en något syrlig kommentar på en bild som jag la upp på nygjord müsli, att det minsann inte var alla som hade tid att göra egen müsli. Jag svarade lite fint att jag var stolt och tacksam över att jag lyckats fixa det, för det var just det enda jag klarat av.

Givetvis visste inte denna (då stressade och förmodligen av livspusslet pressade) vännen att jag hade blivit så sjuk. Vi redde upp det hela såklart. 

Vad jag menar är, att det som jag finner  viktigt - som att gå till kyrkan på söndagen - vissa perioder är just ALLT jag klarar. Då samlar jag ihop mig och njuter till fullo av stunden och du ser mig glad, för det är jag! Men sedan... 

Nu pågår alltså revideringen och justeringen över Do's and Don'ts för att ytterligare lära mig att leva hållbart, efter mina rådande förutsättningar. 

Många bäckar små... Det som får en bägare att rinna över behöver sannerligen inte utgöra den största boven. Men det viktiga är att rannsaka situationen och justera framåt. 

Nu ska jag bara komma ifatt lite så tårarna slutar trilla för minsta lilla. Men när du ser mig, då kommer jag att le... För jag ser ju dig! 

Kanske genom tårar, men ändå ❤️

Plommonsylt

Då var det plötsligt hög tid att ta hand om plommonen! Plockade in en spann och hade ingen riktig uppfattning om hur många kilo det var, men en gren fyllde liksom spannet 😅. 

Alldeles för bekväm och trött för att göra något trixigt och spektakulärt tog jag helt sonika och testade mig fram till något lättgjort med det jag hade hemma. Har tillräckligt med plommon för att stå ut med att misslyckas med en sats. Men det blev kanongott! 

✔️3 kg plommon, sköljda och hela (med kärnor och skal)

✔️2 kg socker

✔️1,5 dl vatten

✔️2 kanelstänger

✔️2 stjärnanis

Blanda alltihop i en rymlig gryta och värm upp det till kokpunkt, under uppsikt och omrörning så det inte bränns vid. 

(Brände äppelmos i en gryta och vilket elände det är...) 

Skumma efterhand medan det småsjuder under nästan en timme. Tills kärnorna släppt och frukten är mosig. 

Därefter tog jag ett durkslag och passerade plommonkoket igenom. Maken kommenderade mig till soffan och ryggläge under slutskedet och han hävdade att det var enklast att passera det hela om man fiskade upp kärnorna med en hålslev först. (Ganska självklart, men jag hade inte tålamodet då orken var på upphällningen) 

Hur som haver så är sylten nu upphälld på burkar som steriliserats i ugnen på 100 grader så det bildas vacuum. Testade att lägga upp lite av sylten på ett fat jag tidigare placerat i frysen och den var lagom fast i mitt tycke. 

Så! Nu kan jag komma ihåg hur jag gjorde tills nästa gång 😊. Nästa kok blir nog marmelad med en skvätt Rom i samt plommonchutney. 👍🏼👋🏼

Sov gott! Kram Cia 

Skördar och bunkrar hej vilt!

Har slagit mig ner vid köksbordet för att ta itu med två ugnsstekta färska kycklingar som tillagades igår. Nu ett par dagar så är mitt kök fullkomligt utnyttjat! Här är så mycket grejer på gång då det är skördetid för både det ena och det andra. Och ska jag få någon ruljans på saker, kunna variera arbetsmoment, och faktiskt få någorlunda mycket gjort, så är det detta som är modellen. För mig. Just nu. 

Rabarberdricka, äppelmos, lingonsylt, grönsaksröra, kycklingmiddagar, konserverade cocktailtomater och plommonmos är under bearbetning. 

Mitt kök ser med andra ord ut lite som ett slagfält.😅 Fast en organiserad oreda! Och så kul jag har 👏🏼👍🏼😄. Förnöjsamheten vet liksom ingen gräns när jag får dona och greja, efter eget huvud, utan press eller stress. Det blir ju faktiskt storverk uträttat till slut, och det gör mig så glad! 

Det är inte längesedan jag var så sjuk att jag inte kunde re ut att koka vatten. Låter löjligt, men är helt sant. Denna tid minns jag dåligt själv, men jag har en make som nogsamt höll mig undan spisen då det helt enkelt var farligt. Å andra sidan så reglerade det sig mestadels självt då jag oftast var alldeles för dålig för att ens stå där vid spisen. 

Sedan lyckan när jag kunde följa ett recept och baka en kladdkaka, genom att lägga två suddigum, ett över och ett under, den aktuella ingrediens som skulle hämtas. Ingredienser som jag glömde medan jag släppte blicken från receptet tills jag tittade in i skafferiet. Tillbaka till receptet... Gång på gång. Men efter mycket möda och stort besvär så klarade jag av det. Vilken seger! 

Nästa stopp i tillbakablicken blir då jag faktiskt klarade av att göra en paj, en gratäng eller en gryta. Ingen middag med fler grytor eller delar, utan där maträtten liksom var allt i ett. Wow! 

Därefter kom två bröllop... Matlagning och förberedelser över tid. Det gick!!!

Och så nu! Styr och ställer i min egen lilla värld av grytor, glasburkar och råvaror. Det är inte vackert, och äppelmoset brände fast, saker är staplade på vartannat och ALL bänkyta är ockuperad, men jag får ihop det, och det blir GOTT! 

Jag är skittrött, men så nöjd. Jag har lärt mig se framsteg och framgång på ett helt annat sätt. Jag har fått perspektiv. 

TAck gode Gud! 

Nu tillbaka till kycklingen ☺️

Vila

Vad som innebär vila är verkligen olika för olika människor. Det är något som jag konstaterar gång på gång. 

Det är till och med så, att det som vanligtvis bereder en vila, plötsligt blir ett stressmoment bland andra. 

Att vila är en konst. Något som man helt enkelt får träna på. Man kan nog knappast räkna med att alla de yttre omständigheterna ska falla på plats att den bara kommer av sig själv, men man kan ju hjälpa den på traven. 

Så nu gör jag ett försök. Du är hjärtligt välkommen, du vila ❤️

Självförsörjande på tomater.

Går det egentligen? 

Jo, det borde det. 

Är så innerligt förtretad på att köpa tomater i affären. Smakar inte till närmelsevis lika gott som dem man odlar själv. Och vi är verkligen storkonsumenter av denna ljuvliga gröda. 

Men odla egna då, tänker du. 

Ja, men det är ju det jag gör!!! De är bara inte mogna än. Skulle kommit igång betydligt tidigare, helt enkelt. Men å andra sidan är det betydligt bättre i år än förra året. Nu har jag i allafall fullt med tomatplantor där ute i växthuset. De är på gång! 

Dessutom så har jag ett färdigt växthus att starta säsongen i betydligt tidigare nästa år. 👏🏼👍🏼🙏🏼

Nu har jag i alla fall 37 ståtliga plantor på gång, och förhoppningsvis får jag en god skörd, så småningom. Jag hoppas kunna frossa i färska, men också konservera cocktailtomater i olja och kryddor i ugnen. Det har jag prövat och det var himmelskt. Laddningar med god tomatsås hoppas jag också kunna fylla frysen med. Vi får se hur långt det räcker. 

Till nästa säsong hoppas jag kunna testa tomatsorter med lång hållbarhet. Så länge får jag nöja mig med dessa:

🍅 Sweet Olive, körsbärstomat

🍅 Gold Nugget, busktomat

🍅 Indigo Blue Berries, körsbärstomat

🍅 Romello, plommontomat 

🍅 L. Esculentum Pineapple, bifftomat

🍅 L. Esculentum, gul bifftomat

🍅 Hundreds and Thousands, ampeltomat

🍅 Paul Robesson, mörk mediumstor tomat

🍅 Oxhjärta, mörkt rosa plommon/bifftomat

🍅 Bärnstenstomat

🍅 Pomodoro Principe Borghese, röd liten tomat som ska vara bra att torka

🍅 San Marzano 

Ska bli ytterst spännande att se vilken som blir favoriten 😊👍🏼

Roligt är det i alla fall. Och trivsligt ☺️

Bild lånad från http://www.allers.se/antligen-svenska-tomater/

Gör det ändå!

"Människor är ofta oresonliga, 

illojala och egoistiska -

förlåt dem ändå.

Om du är generös kommer du

kanske anklagas för själviska motiv -

var generös ändå.

Om du är framgångsrik, kommer du att få 

falska vänner och sanna fiender -

var framgångsrik ändå.

Om du är ärlig och uppriktig kommer

människor kanske att utnyttja dig - 

var ärlig och uppriktig ändå.

Det du tillbringat år med att bygga upp,

kan någon annan rasera över en natt - 

bygg ändå.

Om du finner frid och lycka,

kommer kanske någon att bli avundsjuk -

var lycklig ändå.

Det goda du gör idag,

kommer kanske vara glömt imorgon -

gör gott ändå.

Ge världen det bästa du har,

och det kanske inte räcker -

ge det bästa du har ändå.

För i slutändan är det här en sak

mellan dig och Gud -

det var faktiskt aldrig en sak

mellan dig och dem."

~

Moder Teresa