Tukta och ansa..

Jag älskar allt det frodiga som doftar och bjuder på struktur av olika slag. Fuktig, varm jord som villigt låter sig plockas på ogräs. Projektet trädgård i vardande, där inget blir färdigt, utan ständigt är en process där man får korrigera efter hand.

Somligt behöver beskäras, flyttas till skugga eller mer sol, ogräs som lätt kan handplockas eller djupa rotogräs där man får ta till grepen och hjälpas åt bägge två. Somligt som får bölja fritt, men annat som man vill hålla mer stramt.

Där jag ser hur det skulle kunna bli, ser andra bara ogräs. Det ligger verkligen i betraktarens öga. Man ser olika saker, vilket man får respektera. När vi går på knopprunda maken och jag ser jag knoppar, och han ser stenar som ska plockas upp. Men vi kompletterar varann. Han ser till slut knopparna för att jag visar dem och landet blir successivt rensat från stenar ;) Vi har lärt oss med tiden.

Vi har idkat semesterromantik i form av att klippa häcken som håller på att växa till sig från de egenodlade sticklingarna. Och hur kan det nu vara romantiskt tänker du.. Jo, att bara vara, göra gemensamt, olika saker men ändå ihop, DET är gott!! Som den där mysiga stunden när man ligger och pratar i sängen precis innan man ska sova. Då man bara är tillsammans och småpratar om livet.

Denna vintern har gått hårt åt växterna och två ovanliga dyrgripar dog. MEN den blåa frilandshibiskusen som såg död ut och egentligen inte borde klara sig här, har efter hård beskärning och flytt av växtplats nu, trots allt, repat mod och växer igen!!

Ibland får man våga ge sig på gemensamma riskprojekt som kan slå fel, men om man inget vågar kan man heller inte heller få möjligheten
att överraskas.

Det är förvånansvärt vad mycket vi kan lära oss om livet och relationer bara genom att bearbeta och bygga en trädgård. Det som vårdas växer och frodas. Ogräs som bara kapas av vid ytan kommer igen, med förnyad styrka och på ännu bredare front. Ibland får man kapitulera och helt byta strategi. Helt byta jordmån och totalt rensa upp.

Ibland blir den smärtsamt hårda tuktningen det som senare resulterar i liv. Många parametrar spelar in, men förvånansvärt ofta kan det som verkligen ser dött ut få nytt liv. 
 Ibland går det inte. Men det är alltid värt att försöka, även om man inte har några garantier. För OM det fungerar.. ja då är det värt all möda och mer. <3