Kliar i fingrarna!!!

Idag skiner solen och det är lite styvt tre plusgrader ute. Nu har vi haft vinterbröllop färdigt så nu får det gärna slaska utav bara den!! Jag längtar efter vår!!!!

Tog en knopprunda i trädgården för att se vad som är på gång. Snön som fortfarande ligger kvar är i slush-konsistens och jag blir alldeles lycklig. Tänk att det nu smälter på, fuktar jorden under och alla plantor och lökar som finns där och bara samlar kraft.

Jag älskar den här tiden på året och det faktum att jag har en liten plats på jorden som faktiskt är min. Eller jag kanske ska säga vår, mannens och min ;) Möjligheten att stoppa fingrarna i jorden och samarbeta med naturen och dess skiftningar är helt fantastiskt. För mig är det livskraft på så många plan.

För somliga skulle vår trädgård och våra projekt framkalla svettbrytningar och ångestattacker, men icke sa Nicke! Inte i min värld. Jag har ett ganska pragmatiskt och avslappnat sätt att njuta och handskas med min trädgård. Ser inte saker och ting som något som hänger över och måste skötas. Det stör inte mig om det finns ogräs som frodas eller kanterna inte är finklippta, för vad är ogräs? Bara växter som man anser växa på fel plats. Jag bråkar med somligt, men tar det ändå med ro.

Likaså med skörden. Det jag inte hinner eller orkar ta vara på det kommer ju helt sonika till nytta ändå, i komposten! Inga krav med andra ord. Bara lust- och rofylld sysselsättning. Ett bra sätt att avreagera sig också om det nu skulle behövas ;)

Jag njuter av de lärdomar och paralleller om livet jag konstant drar då jag pysslar i trädgården. Som att ogräs, det måste upp med rötterna - annars sticker det upp någon annan stans. Likadant med problem i livet. Och vad man sår, får man också skörda. För att inte tala om plantor som egentligen har så mycket gemensamt med olika typer av människor.

Somliga behöver man lyfta fram ur skuggan för att de bäst ska komma till sin rätt. Andra behöver skuggas lite för att må som bäst. Vissa behöver tuktas ordentligt för att de ska blomma ofantligt, andra föryngringsbeskäras helt. Det finns mycket kraft i roten, men gammalt skräp liksom hejdar dess tillväxt.

Ja, symboliken vill liksom aldrig ta slut. Underbart. Dessutom är det inte lönt att stressa tillväxt. Då blir det inget bra. Klent och rangligt, inte hållbart i längden. Och så det där med att se till att det liksom blir rätt jordmån. Att tillföra det som behövs för att förutsättningen för tillväxt ska kunna ske.

Japp, mycket att lära som sagt. Och sedan det bästa av allt. När man är som mest trött på alltihop (för det blir även jag) så kommer hösten och viloperioden. Allt bäddas in i ett vintervitt täcke så småningom och får vila och hämta ny kraft. Sedan sätter det ny fart! Ljuvligt <3

Nu har jag kommit så långt i min egen utveckling att jag, åtminstone till viss del, inser mina egna begränsningar, så jag kommer INTE förodla en massa saker inne nu utan har faktiskt fått lov att ta del av lite "spillplantor" när det är dags för omskolning av ett par goa vänner som också gillar att odla.

Däremot har jag nyss budat hem några spännande frön på tradera som ska bli så kul att få testa. Två sorter inklusive frakt för 27:-, är det inte fantastiskt så säg :) Testa det om ni inte har spanat in frön och plantor på tradera om ni tycker det är kul.

Dessa godingar blev det: (bilder och text lånade från auktionen)

Kulata cerna svart rädisa

Läcker sort som får runda rötter med svart skal och vitt kött, kan bli upp till 9 cm i diameter. Sås i omgångar för skörd hela sommaren. Behåller sin goda smak även lagrad. God som tilltugg till öl. Direktså juni-augusti. Skörda augusti-oktober. 

Tomat Black Krim

Gammal rysk sort som blir upp till 180 cm Hög. Kraftig stam med ca 30 cm långa blad. Stora köttiga tomater som blir mörkare ju mer sol de får.  Bra sötma med något rökig smak. Mycket dekorativ. Kan även odlas på friland.

Livet vill leva dig!

Vid den här tidpunkten för ganska exakt fyra år sedan så hade min kropp totalt kollapsat efter att ha drivits alldeles för hårt under allt för många år. Jag gick in i en djup utmattningsdepression och tappade de flesta av mina kognitiva förmågor, så som att läsa, skriva, tala sammanhängande, gå för egen maskin o.s.v. Hjärnan stängde helt enkelt av allt som en sista desperat åtgärd innan den dog. Enkelt beskrivet.

Jag var då en driven, engagerad, inspirerande, kompetent och enormt social person med många bollar i luften, konstant problemlösande och genuint glad och tacksam medmänniska med stort hjärta. Jag älskade mitt jobb som högstadielärare, mitt engagemang i min församling, musiken och familjen. Engagemanget visste liksom inget slut, trots att jag hade en smärtproblematik som bitvis var helt förlamande och konstant i behov av medicinerade. Min vilja var större än allt annat.

Mina styrkor blev helt enkelt mina svagheter. Min förmåga att gå upp i annat, fascinera mig för både litet och stort, drivenheten att alltid se problem som "möjligheter som kommer med baksidan först" samt den obotliga förmågan att alltid se det positiva i allt. Allt detta gjorde att jag helt enkelt satte mig över allt det som gjorde ont och fokuserade på annat. Det var ju ändå ingen annan som blev lidande, eller hur? Och bita ihop och stå ut med smärta kunde jag.

Tills min hjärna la av.

Jag har varit i dödens väntrum och vänt. Det har läkare med all önskvärd tydlighet nu gjort klart för mig och jag förstår nu. Jag är tillräckligt frisk för att förstå att jag är sjuk. Äntligen. Och nu tar jag konsekvensen av det och fattar kloka beslut för ande, själ och kropp. Lyssnar och försöker vara varlig. Ta vara på livet som getts mig som gåva.

Precis i inledningsskedet fick jag komma till en fantastisk psykolog och för det är jag evigt tacksam. Hon har blivit en vän som jag skattar högt. Vi umgås inte privat eller så och jag respekterar hennes sfär som behandlande psykolog något oerhört. Första gången jag skulle dit var jag orolig. Hur skulle jag, som inte ens kunde få fram ord som tillsammans skulle utgöra meningar, få en vilt främmande människa att förstå mig??!! På något sätt så gjorde hon just det. Hon sammanfattade vårt möte i en avslutande bild som hon såg framför sig, och det var precis på pricken. Jag satt och tårarna rann.. hon hade förstått precis allt. Fångat min personlighet på pricken, varken mer eller mindre, i en bild som jag inte återger här och nu, men jag delar gärna en annan som också kom tidigt i processen.

Det var vinter då liksom nu och de stora kastanjerna utanför fönsterna stod där med sina kala grenar. Hon påpekade att de är inte mindre träd för det, trots att de varken blommar, har blad eller bär frukt. De är inne i en viloperiod. Att knoppanlagen fanns där under barken och bara bidade sin tid. För allt har sin tid. Knopparna får inte komma fram för tidigt för då är risken för frostskador stor. Allting har sin tid och kommer i sin tid. När det är moget.

Jag hade makalöst svårt att komma ihåg saker, men hon använde sig av bilder som etsade sig fast i mitt sinne. Det är en annan del av hjärnan har jag fått lära mig, än den som var skadad.

"Cia, du har blommat och burit frukt under så enormt lång tid. Det är dags för viloperiod. Men du är inte mindre träd för det"

Bilden satt kvar på näthinnan och det har varit åtskilliga gånger under denna tid då jag upprepat för mig själv medan tårarna runnit utför mina kinder.. "jag är fortfarande ett träd".

Det kan ju låta en aning flummigt, men för mig blev symboliken så enormt tydligt. Även om jag inte orkade eller förmådde prestera ett skit - så var jag ändå jag. Trots att alla mina förmågor kändes bortblåsta och jag inte var till nytta för någon.

Jag har kommit långt. Jag bär vissa blad, och det knoppas en aning. Ibland får jag kanske bära lite frukt, i all sin enkelhet, men jag skyndar långsamt. Tidigare har jag bildligt talat stått med en hårfön och blåst värme på mina grenar i hopp om att det ska knoppas tidigare. Det funkar inget bra. Frosten slår till.

Men att bara vara och ta dagen som den kommer, att målmedvetet vila kropp och sinne är en sann utmaning. Att släppa tanken om vad man ska "komma tillbaka till", att ändra på vad som är "normalt", att flytta ribban och placera den efter förmåga och inte vilja - det är jättesvårt! Det har varit och är en svindlande resa där mycket dras till sin spets. Inte minst frågan - vem är jag?

Jag börjar finna nya fotfästen, omformulera tillvaron, men det är en verklig process. Min process. Ingen kan göra det åt mig. Jag får däremot hjälp och stöd av kloka människor, inte minst det smärtteam uppe i V-vik som nu hjälper med min fysiska smärta.

Det här blev långt och tämligen utelämnande, men kanske det kan vara till nytta för någon. Någon som kanske behöver stanna upp och inse att livet faktiskt har sina naturliga årstider med olika perioder. Att man måste låta naturen ha sin gång. att det är helt okej att bara vara om man inte mäktar med något annat - för man är fortfarande värdefull ändå.

Varken du eller jag är våra prestationer!

Hon sa något annat klokt, min psykolog, som jag inte förstått förrän nu. Jag som så helt har fokuserat på andra."Livet vill leva dig!". Jag tyckte då det vara bara konstig svenska och jag förstod inte själva essensen..

Men Livet vill leva mig. Det vet jag nu. Vi jobbar på det ihop, livet och jag.
Så tacksam över att ha fått en andra chans.

Godnattpuss!

Tänk vilken lycka det är att få krypa ner i en skön och renbäddad säng! Vardagslyx behöver inte vara mer komplicerat än så.
Imorgon hoppas jag få ner det sista utav julen och få till en mer vårig känsla. Är det inte dags nu? För snön att smälta bort alltså?
Faktum är ju att jag fortfarande har kvar de där tulpanlökarna som aldrig kom ner i jorden. Kanske kan göra någon installation med dem. Hmm...
Gjorde en del trevliga små fynd på växtriket igår i alla fall som nu ska få förgylla vårt hem. Känns alltid lite mer inspirerande att städa och få till lite nytt om en ny trevlighet har hittat hem.
Vi får se hur långt det blir med andra ord. En sak i Taget. Men våren kanske blir lite mer sugen på att komma om vi drar igång lite inne.
Natti natti mina vänner.

Tomatsoppa!

Om ni visste vad roligt det är att få dela med sig av recept för att någon uppskattat mat man gjort! Jag är inte den som är snål och vill sitta och ruva på mina trix utan delad glädje är verkligen dubbel glädje. Det är så jag ser det. Generositet for the World!

Ursprungsidén fick jag av Rogers syster Monica som gjorde en variant av denna soppan. Sen är det ju som vanligt. Jag måste trixa lite och hitta min variant. Har här försökt att återskapa receptet så gott det går.

Som stomme till det hela hade jag gjort en egen tomatsås som är inget mindre än fantastiskt god. Det receptet hittade jag här på ekoplantans blogg, som för övrigt är en superinspirerande blogg från ett par som lever självhushållning så långt det går. Jag hittade inlägget i somras då jag plockat in alla miljoner coctailtomater som ännu inte mognat färdigt utomhus. De fick ligga och eftermogna inne och sedan kokade jag tomatsåsen. Den fungerade nu ypperligt som stomme till soppan, men också som pastasås om man nu vill ha det, eller bara som bas i en gryta.

Har man nu ingen egengjord tomatsås går det bra att ta hela tomater på burk eller passerade tomater. Men jag rekommenderar VARMT att göra den där egna såsen nu när sommaren och alla billiga tomater kommer. Är lyx att kunna plocka fram under vintern och så enkel att göra!

För en sats:

• 1 gul lök
• 2 vitlöksklyftor
• 1 burk tomatkonerv av något slag alternativ den egna  tomatsåsen (ca 2 dl)
• 2 mskt topmatpuré
• 1 tärning grönsaksbuljong
• 5 dl vatten
• salt, svartpeppar, timjan, lite råsocker 
• lite chiliflingor om du nu inte gjort egen tomatsås där det redan ingår
• 1 dl grädde
• lite äppelcidervinäger

1. Skala och hacka löken som du fräser mjuk och glansig i smör och lite olja så att den blir sådär lite genomskinlig och den naturliga sötman kommer fram.
2. Häll i tomaterna i den form du nu har dem samt vatten och buljong.
3. Blanda och låt  småputtra i ca 10 minuter. Mixa allt med en mixerstav.
4. Smaka sedan och tillsätt därefter salt, peppar och timjan, samt grädde.
5. Låt puttra en liten stund till och smaka av igen. Där kan det behövas en liten gnutta (typ en tsk) råsocker eller farin om du nu har det. Det har en förmåga att plocka fram smakerna än mer. 
6. Och så en skvätt äppelcidervinäger. Kanske en matsked eller så. Gör jättestor skillnad!!

Så! Nu får vi hoppas det smakar sommar hos dig :) Så enkelt, men så supergott.
Jag serverar gärna med en klick creme fraiche och lite paprikapulver pudrat över. mest för syns skull.

Lycka till!

Ett hållbart upplägg.

Det är så roligt för att gästerna på bröllopet vi nyss hade verkar ha gillat maten, och det gör mig fantastiskt glad. När man gör den själv så är det ju lite som att hänga ut hjärtat på tork. Man funderar och hoppas på att allt ska klaffa och att allt verkligen faller gästerna till belåtenhet. För det vet man ju inte riktigt förrän första tuggorna är tagna..

Hur som helst är ju det här med matlagning ett STORT intresse för mig och jag gillar ju att fixa och dona med mat ifrån grunden. Nu känns det som en slags triumf att jag faktiskt roddat hem detta trots att jag har så begränsat med fysiska resurser och ork. Utmaningen har legat i att göra det på mitt vis, i en takt som fungerar och på ett sätt som är hållbart. Och det funkade!!

Det är en utav mina stora utmaningar just nu i livet. Hur vara Cia med all passion, glöd och engagemang i ett lagom format? För jag kan inte vara sådär jolkig.. Jag måste få fascineras och exalteras i min vardag, både över stort och smått.

En mycket klok vän hade en natt drömt om mig och att jag klivit upp nattetid för att titta på stjärnhimmelen och blivit lite irriterad över att jag begränsades i synfältet av fönsterramen. Men det är ju helt enkelt kanon!! Att få fascineras och se allt i all sin prakt, men ett litet stycke i sänder. Det som naturligt begränsas av fönsterkarmen. Så tanken på min fönsterkarm, den bär jag med mig.

Så.. nu var det ju uppdraget MATEN som gällde. Förutom det och då brudens frisyr, så gjorde jag i stort sett inget annat inför detta bröllop. Jag hade min fönsterkarm helt enkelt. Resten skalade jag bort. Och sedan har jag gjort det successivt och på så vis fått ihop maten till 120 personer, på ett hållbart sätt. Lycka för mig <3

Välkomstglögg:
Fläderblomsglögg med gnistrande pepparkakshjärtan
Redan i somras gjorde jag saft på fläder, citron och rabarber som jag frös in. Detta kom väl till pass nu då jag helt sonika tinade saften och kokade upp med diverse glöggkryddor och lät dra. Sedan köpte jag Nyåkers pepparkakshjärtan och penslade kanterna med äggvita och doppade i grovkornigt råsocker. Gott med något värmande då man kom in från kylan.

Förrätt:
Tomatsoppa med grissini
Redan i somras när det var dags för skörd av tomater så gjorde jag en egen tomatsås som jag konserverade. Den fick sedan utgöra basen när jag nu sedan bara skulle göra själva soppan. Supersmidigt och väldigt gott, tycker jag. Dessutom har jag kommit på att jag gillar att laga mat i stora grytor!

Varmrätt:
Potatisgratäng
Den gjorde jag dagen innan. Jag hade hjälp med att skala 30kg potatis och sedan körde jag potatisen i matbererdare och bara gjorde dem på löpande band. Jag hade hjälp med att plocka runt de tunga långpannorna både in och ut ur ugn, medan jag "monterade" på. Snabbt och geschwint gick det. 
Kött 
Fransyska har jag bunkrat under hela hösten då det varit bra pris på den och lagt i frysen. 25kg totalt. Den tog jag sedan upp efterhand och lät gå i ugnen på 120grader tills termometern uppvisar 65 grader i innertemp. Då plockade jag ut dem och svepte in den i folie så temp steg ytterligare något så det blev ett jämt rosa innanmäte. Sedan fick den åka tillbaka in i frysen. Ett par dagar innan bröllopet tog vi fram dem och tinade köttet. Därpå fick mannen köra allt i tunna skivor i en skärmaskin. Sedan lades köttskivorna i en marinad.
Rödvinssås
Det som var mest tidsödande på alltihop var denna sås! Men jag gjorde den i omgångar under ett par dagar, så det gick bra. Fick lite skalhjälp med alla charlottenlökar. Det har varit lite tomtens verkstad här hemma. :)
Gelé
Underbart! Vinbär plockade vi hos Johanna & Tobias i somras och gjorde mycket gelé redan då så att det skulle räcka till bägge bröllopen vi då hade framför oss.
Chutney
Denna chutney är jag barnsligt förtjust i själv då den har en precis avvägd blandning av syrlighet, sötma, sälta och beskhet. En riktig goding i min mun. Rabarber och krusbär hade jag skördat och frusit in sedan innan i somras, så råvarorna fanns hemma. Också sådant som gick bra att förbereda i omgångar.
Örtagårdens Grönkålssallad
Jag älskar vintern då det är säsong för grönkål! Den är krispig, god, håller sig fräsch och fin i sallad länge. En självklar favorit som vår älskade kökspersonal fixade till samma förmiddag som bröllopet. Jag hade förberett vinägerdressingen så den var klar.

Efterrätt:
Granatäpplemascarponecreme
10kg granatäpplen inhandlades och sedan stod jag och min goa vän Sylvia och bankade ur kärnorna ur dem under ett par timmars tid. I med kärnorna i plastpåsar och sedan in i frysen. Gick smidigt och vi hade trevligt. Gick alltså också att förbereda. Sedan bara att blanda ihop mascarponen och granatäpplekärnorna dagen innan.
Maränger
Marängerna gjorde Sylvia! Det finns ingen som gör så goda och fina maränger som hon och hon erbjöd sig, så ytterst tacksam var jag.

Tårta & kaffe:
Chokladtårta de lux
Bröllopstårtan gjorde en annan god vän, Hanna, som älskar att baka och gör det riktigt bra! Det blev ljuvligt chokladiga skapelser som var mjukt rosa på ytan med vita rosor på och ett litet rosa pärlband nederst. Fantastiskt skönt att slippa just denna del detta bröllop. Hanna gjorde det med den äran!

Så..
Med lite hjälp och handräckning på det ena och det andra stället så gick det att få ihop. Så tacksam för det! Det blev lite av ett långdistanslopp, men det verkar vara ett hållbart upplägg för mig :)
Nu tar det lite tid innan jag kommer i fas igen, men jag gör som knopparna.. samlar kraft för att kunna blomma sedan igen!

Små saker kan ge stor glädje!

Tänk vad olika utmaningar kan se ut över tid, och vem man är som person och i vilken situation man befinner sig. Det är där man verkligen gör bäst i att aldrig jämföra sig själv med någon annan, utan bara se till sin egen situation och de förutsättningar som råder för stunden.

Det är utifrån det perspektivet som man dessutom aldrig ska döma en annan människa för vad de gör eller inte gör. För vad vet man egentligen? Ingenting! Sedan gäller det att inte försöka värdera så mycket, utan mest konstatera.

I går var stora utmaningen för egen del att faktiskt lyckas att ta en dusch. Det fixade jag :)
Idag var det att ta mig ut till brevlådan på morgonen och sedan ta en liten promenad under dagen. Det har jag också klarat!! =) Tjoho!!

Man kan inte ödsla värdefull energi på att bara sörja det som varit eller önska att situationen skulle se annorlunda ut. Så försöker jag tänka i alla fall. Här och nu liksom. Jag har nyligen lyckats med ett stordåd ur mitt perspektiv sett, så att det är dalvandring nu är inte alls konstigt. Men det är hanterbart!

Och är det inte fantastiskt... Enkla saker, som att det finns gott om rester i huset, är ren och skär lycka i detta fallet. Bara att plocka på sig så man blir mätt. Jag har det varmt och gott samt en dator att surfa runt på och möjlighet att läsa en massa intressanta saker.. Just nu är det kompostering som tankas information om.  ;) Lite nördig..jag vet!! Men det är så spännande!

Jag är lyckligt lottad.
Nu ska jag ta lite soppa på egenodlade tomater. Mmm...

Kan inte se mig mätt...

Jag tänkte att jag skulle lägga mig ner och vara ordentlig, göra min läxa och faktiskt vila min kropp. Men se det går inte alls. För mycket värk för att kunna fokusera på svartvit text i en bok, så jag gav upp.

Här behövs det lite positiv distraktion så jag frossar istället i att titta på alla vackra bilder från bröllopet som alla andra tog! Jag har helt enkelt lånat bilder från andra som lagt upp på facebook här till detta inlägg och kan inte ta äran för något av dem. Så stor tack till er alla som hade sinnesnärvaro nog att ta kort!!

Det kommer nog komma fler blänkare om bröllop än detta, men här är i alla fall ett smakprov <3

 

Här leder pappa Roger sin äldsta dotter Pauline in till sin blivande man Christofer som väntar framme i kyrkan. Framför dem har vi tre söta brudnäbbar i Martina till vänster (Ps kusin), hand i hand med Moa och längst fram Meja (Cs systerdöttrar). Bakom R och P går Alexandra som är tärna.

Väl framme vid altaret fick vi alla njuta av en fantastiskt vacker vigselakt som Jimmy förrättade. Här lyssnar de till ljuvlig duettsång "When I tell the world you're mine".

Efter vigseltal och skönsång utav No Limits vände de sig om för utgång som herr och fru Bramwall. Lyckliga som få!!

 

Ett sådant vackert par tar sin första promenad som äkta makar.

Och sedan var det givetvis dags för fest!! <3