Nål och tråd!

Dag två här uppe är snart till ända och jag är dödstrött i knopp & kropp. Men så mycket jag får med mig!! Annorlunda saker som jag aldrig tänkt på förut. Allt ifrån att jag ska "bejaka det friska, men ta hänsyn till det sjuka" till hur fel jag egentligen belastar när jag klipper fårskinn!

Märkligheter minsann. Vad det gäller det första så har jag sedan min dåvarande läkare ville göra mig till heltids sjukpensionär innan jag ens fyllt 25, med orden "det finns inget friskt i dig", strävat målmedvetet för att uteslutande bejaka det friska som jag ansåg fanns. Och tur var väl i och för sig det.

Men mitt i allt driv har jag inte tagit hänsyn till det sjuka. Nope. Guilty as charged!
Men jag jobbar på det!

Sedan var det ju där med "hur man gör saker när man gör dem" som arbetsterapeuten sysslar med. Förra gången när jag fick ett muffinsrecept i handen och ett förkläde blev jag mäkta förvånad. Hon filmade och fotade mig in action. Oj så nyttigt så tydligt det blev.

Jag har ju fått kläm på fler diagnoser sedan jag kom hit och däribland fått reda på att jag är extremt överrörlig vilket gör att jag belastar fel. Allt ifrån fingrar till fötter.

Det är där det här med saxen kommer in i bilden. Denna gång fick jag välja mellan papper, fårskinn eller läder att arbeta med. In i ett pysselrum de lux alltså. Jag såg nog än mer ut som en fågelholk denna gång.

Vid ett höj och sänkbart skrivbord så har jag fått jobba med att tillverka fårskinnstofflor, noggrant studerad och framförallt korrigerad av terapeuten. Milda makaroner!!! Jag gör så mycket fel!!! Och aldrig har väl jag tänkt på hur jag håller en sax eller vinklar handleden när jag grejar. Den där superböjda tummen har jag bara tyckt vart bra när man ska trycka till något eller någon ;-)
Den är inte alls bra!! För att bara nämna ej liten detalj.

Sedan funkar inte min inre klocka heller. När jag trodde att det gått en kvart, hade jag hållt på i 45minuter, djupt koncentrerad och med skakande händer och svetten rinnandes efter ryggen. "ska bara göra klart dit..."

Klockan med 10 minuters intervaller satt hädanefter är det som gäller. Att det bränner och svider i musklerna och allt annat går igång är tydligen inte nog signal för mig. Bah:/ jaja, jag är på rätt väg i alla fall.

Sedan bassängträning och smärtblockader, viloträning med värme och annan coachning.
Som sagt. Jag har mycket att lära och att öva på. Inte minst acceptera och tycka att jag är bra nog som jag är. Inte mäta mig med hur jag tycker jag borde klara av saker.

Min handläggare på försäkringskassan hade nog rätt när hon sa att "din värk och smärta samt strävan efter att få en fungerande vardag är större arbete än vad min heltid någonsin kommer att va! Vad är det du inte förstår?"

Det finns så många lager på denna löken som ska förstå, acceptera, lära om, kapitulera och till slut ömsint omfamna situationen.

Men vi ska nog ta oss dit, min kropp och jag. "Det är svårt att gå någonstans om kroppen inte bär en".
Nu ska jag sova, men först tacka Gud för alla fantastiska vänner jag har i mitt liv, att jag får hjälp här och nu, har förmågan att älska och förlåta, samt har välsignats med en man som jag älskar över allt annat, samt underbara döttrar med tillika goa män.
Kram på er! <3