Closure

Nu är det lite viloläge på rygg som gäller. Kroppen talar (visserligen extremt tydligt just nu) och jag lyssnar. Bra va? Inte illa alls om man nu betänker att jag är nybörjare på det. Att lyssna på, och faktiskt lyda min egen kropp alltså. Man är nybörjare länge om man har ett djupt rotat beteende att göra annorstädes.

Solen skiner ute från klarblå himmel och jag skulle helst av allt vilja ligga ute i landet och rensa bort spåren av vintern. Men jag får nöja mig med knopprundan ute idag tror jag. Jag har styrt lite för mycket de senaste dagarna och får stämma i bäcken, så att säga ;) Det man sår får man skörda - i alla avseenden.

Men jag är så glad för att jag nu tre dagar i rad faktiskt fått till min morgon promenad! OCH min sjukgymnastik. Ynkligt kan du tänka, men i min värld är det kanon. Och det gäller ju som bekant att njuta av det lilla och glädja sig åt småstegen. Dessutom fick jag småprata lite med goa grannfrun och hennes två små sötnosar som var på väg till marknaden. Mysigt! Vi får väl se om jag tar mig ett besök på marknaden lite senare. Vet inte om huvudet mäktar med det egentligen. Lite väl gott om intryck där ;)

Dagen har hittills bestått av att få någon form av "closure"/avslut på det flera veckors bestående projektet med jord här inne i köket. Jag har sått och planterat om sticklingar och grejer, vilket tar så lång tid om man nu bara kan göra lite lite per dag. Man måste ju fortfarande få till det där med mat och annat.

Men som sagt. Nu ÄNTLIGEN ska jag få packa ihop jordsäckar och krukor mm i köket och återvinna min köksö till annat än planteringar. Man blir trött av att det är konstant röra också, även om man inte är någon pedant, men det är bara att gilla läget när man inte kan turbofixa och få det överstökat.

Jag har sansat mig lite känslomässigt sett efter att ha nått oanade höjder, eller ska vi säga djup, av frustration, ilska och tårar över att jag inte kan göra vad jag vill, jobba och fungera på det sätt jag vill utan begränsas av smärta och dysfunktion. Men men, jag har kammat ihop mig och tagit nya tag. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Trots allt är det jag som väljer HUR jag ska förhålla mig till given situation. Lätt sagt, men ibland skitsvårt!!! Dessutom har jag varit van vid att jag med en vilja av stål kunnat tygla min smärta och min kropp och jobbat och turbofixat i alla fall. Men men.. Var det värt priset? Nä.. Men vad visste väl jag??!!

Hur som haver. Här och nu är det som gäller och just nu är det VÅR! När du går en promenad nästa gång, så plocka ut hörlurarna ur öronen och testa att fokusera på ett sinne i taget. Känn, dofta, se och lyssna på våren! Det är helt magiskt. Våren låter helt underbart!!