Kärleksbrev!

Det är inte varje dag man får ett kärleksbrev minsann. Lite gulligt faktiskt och helt klart ett nytt grepp, i alla fall från denna avsändaren. Egentligen var det mannen som fick det och det var ju inte utan att man funderade vad det kunde vara, det där fina kuvertet som kändes gediget. Grovgrängat fint papper med hjärtan utanpå kuvertet.

Samtidigt som jag satt och smålog och utbrast, naaw..., insåg jag att det där med att faktiskt skicka kärleksfulla meddelanden per snigelpost är helt klart underskattat! Jag menar, det krävs ju lite mer än att bara klicka på ett hjärta eller en gillaknapp. Min ena Storebror är världsmästare på att skicka vykort från alla möjliga och omöjliga platser, och det är jättemysigt!!

Hm... Måste nog råda bot på detta.
Jag suger på det där med att skicka brev, födelsedagskort eller för all del kärleksbrev. Tänk att det skulle ta ett reklamutskick för mig att påminnas om att få ändan ur vagnen och faktiskt ändra på detta?!

 

Grundkurs i kärlek.

Genom att visa respekt, omsorg och vara lyhörd - Visar man, uttrycker och odlar Kärlek.

Missar man detta har man missat grundkursen. 

Att försöka vårda och få kärleken att trivas och växa på annat sätt är lika lönlöst som plåster på ett öppet sår.

För att vårda något så det håller länge och bara blir bättre med åren krävs att man respekterar det, är lyhörd för dess behov och visar den omsorg som krävs.

Konstaterar att detta är sant oavsett om det gäller äktenskapet, barnen, vänskapsrelationen, den egna kroppen, eller för all del de slitstarka skinnkängorna..Listan kan göras lång.

Hur skulle världen se ut om vi alla försökte leva så?

Och som vanligt är det bara sig själv man kan förändra. Men sådd ger skörd, och vad man sår får man skörda. Så sant som det är sagt. Det är bara att jobba på. Välja utsäde med omsorg samt vara medveten om vad man sår. Neutrala frön existerar inte.

Morgonens betraktelse och livets utmaning.

Om att samla på lyckopiller!

Om man kan glädjas åt det lilla har man massor att vara glad åt och chansen finns att man blir riktigt riktigt lycklig!

Tänka sig. Idag lyser solen från en klarblå himmel! Man blir ju alldeles prillig inombords av detta faktum. Jag har kunnat äta mig mätt och tagit en lugn morgon. Kalibrerat den inre kompassen genom att tacka Gud för ännu en dag.

Idag hoppas jag kunna sänka intaget av de tyngre medicinerna och hålla mig till en rimlig dos. De två senaste dagarna har varit riktigt jobbiga ur smärtsynpunkt, men jag har skött mig väl och stramat upp "hälsobudgeten" efter det så jag inte övertrasserat kontot och bara levt på kredit. Hahah.. jag älskar programmet lyxfällan! Fast för mig drar jag konstanta paralleller till min kropps förutsättningar, intag och uttag och hur jag strävar efter att få till en balanserad situation.

Igår fick jag träffa ett riktigt guldkorn. En före detta elev som är en sådan ljuvlig och härlig ung dam vid detta laget. Madde är 19 år och precis i brytpunkten mellan det som varit och det som komma skall. Hon har alla förutsättningar för att få ett gott liv, inte främst på grund av alla hennes skills (för hon är begåvad människan), utan för att hon är en riktigt bra och genomgo människa.

Hon var här för att intervjua mig inför hennes slutuppsats på gymnasiet, och det var så kul att kunna hjälpa till.

Och sedan slog det mig...

Tack Gode Gud för de åren jag ändå kunnat jobba som lärare. Vilka elever jag mött! Vilka guldkorn som jag samlat på mig. Det blev 8 år och faktum är att jag kommer ihåg alla mina före detta elever. Det är så mysigt när de hör av sig lite med jämna mellanrum, skickar en blänkare hur det går för dem, ger mig lite kred för att de gillade mig som lärare osv.

I dagsläget kan jag inte alls förvärvsarbeta. Mitt jobb nu är att laga och rehabilitera kropp. Och det här är en gigantisk sorg som jag jobbar på att bearbeta som bäst. Det är svårt att finna nya fotfästen, men det går!

Det gäller bara att inte sitta fast i att "förbanna" sin situation och bara blockera tanken med allt man "förlorat" eller "drabbats av". Då finns ingen möjlighet till positiv input och en chans att se saker ur ett annat perspektiv eller från en annan horisont.

Jag har fått anledning att fundera mycket på var i hela Fridens Namn som menas när det står i Bibeln att man ska "tacka Gud under livets alla omständigheter", men jag har fått smak på det! Det känns som jag knäckt koden :) Och det här är klart tillämpbart oavsett om man har en tro eller inte!

När jag lyfter tanken i tacksamhet, ifrån de omständigheter som råder, trots de omständigheter som råder, blir det som att något frigörs - systemet liksom rensas och nya impulser, tankar och sinnesstämningar kan ta vid. Hela situationen förvandlas genom att min inre mentala status förändras, även om de faktiska omständigheterna än så länge är desamma. Det är som ett mirakel!

Jag fortsätter att samla mina lyckopiller och väljer att vara tacksam för vart och ett av dem. Jag är RIK, i den allra bästa utav betydelser!

Hihi.. och nu fick jag ett par till. Det ringde på dörren och utanför stod våra goa vänner Therese & Tomas och levererade kramar, humledricka, blomma och en Country Living tidning <3
Godingar!!

Nåväl, nu står följande på schemat:

• hoppa i lite kläder och släppa greppet om morgonrocken (tänk att få ha kläder och slippa frysa)
• gå på en knopprunda i trädgården (så glad att jag har en trädgård)
• besök hos psykologen (tacksam för en superbra sådan som är just den coachen jag behöver)
• matlagning (jag får äta mig mätt)
• vattna blommor& plantera sticklingar (liv!!!)
• ta ett bad (tänk att jag har ett badkar!!)

Kram på er där ute!

Lev ett liv i tacksamhet och samla på lyckopiller. Det kan vända den allra mörkaste situation. Håll ut och ge inte upp. <3

Blev påmind!

Tänk vad bra det är med vänner! De är nyttiga för en när de minst anar.

Morgonen är en rätt tuff stund för mig då jag helt enkelt inte mår bra då. Yrsel, stickande sovande armar, huvudvärk och så vidare. Det är alltså en prio 1 för mig att jobba på att de ska bli så bra som möjligt. Utan att tvinga kroppen, eller ska vi säga slaviskt driva den, som jag gjort allt för länge med förödande resultat.

Jag försöker testa mig fram och nu försöker jag gå upp och fixa frukost till mig och ta första medicin dosen för att sedan återvända till sängen och inta frukosten där. Lugnt njuta av solens första strålar som kikar in bakom gardinen och bara ta det vackert tills medicinerna börjar verka.

Idag plockade jag även upp mobilen och kollade fb lite grann och där var den! Påminnelsen jag behövde läsa. Vännen som hjälpte till utan sin egen vetskap. Hon är nyligen opererad och skrev "laddar för imorgon, då jag ska försöka tvätta håret och ringa ett viktigt samtal. Det blir lagom att bita i".

Jaadu..
Det var precis den påminnelsen jag behövde. Fundera på vad som är lagom att bita i och göra en rimlig bedömning. Jag är på samma nivå som min vän, men av helt andra orsaker. Lagom att bita i för min del idag? Bli intervjuad vid 12 och sedan kanske plantera lite sticklingar och värma på rester? Mm vi får väl se.

Storverk? Tja det beror ju helt på förutsättningarna :-) "lagom att bita i" får bli mantrat för dagen. Nu en stunds vila till.

Kram på dig och se till att du bara jämför dig med din egen måttstock, inte någon annans!

Kärleksmums à la LCHF

Här kommer ursprungsreceptet som Ulrika Davidsson skapat och delat med sig av tidningen Allt om LCHF. Jag har inte bakat det själv än utan det var mamma som bakat dem. Vår vana trogna så har både hon och jag lite svårt för att hålla oss till recept rakt av utan det har mixtrats lite. Jag har några idéer till förändring som jag ska prova när jag bakar dem, vilket kommer bli snart!

Det räcker gott och väl med en liten bit. Perfekt!

8 små bitar

• 50 gr smör
• 50 gr mörk choklad
• 1 dl mandelmjöl
• ½ dl kokosmjöl
• 2 msk sukrin
• 1 ägg
• 1 dl grädde

Topping:

• 50 gr mörk choklad
• ½ dl kokosflingor

1. Smält smöret och blanda ner chokladen. Tillsätt mandelmjöl, kokosmjöl och sukrin. Vispa ner ett ägg och häll i grädde.
2. Vispa smeten jämn och häll i en liten bakplåtspappersklädd bakform ca 10x25 cm. Sätt in i ugnen i ca 15 min. Låt svalna.
3. Smält choklad i vattenbad och fördela över kakan. strö på kokos och ställ kallt. förvara i kylen eller frysen.

Funkar alldeles ypperligt i sitt eget sällskap, men det var inte alls dumt med en klick grädde och jordgubbar till. Det är så gott att kunna ta fram ur frysen. Lite omedelbar sommar sådär..

Mor min dubblade receptet och hällde det i en klädd avlång 1½ liters brödform. Hade ingen passande annars, så det var praktiskt. Dessutom tog hon mindre sukrin i och med att den 70% chokladen är lite söt i sig själv och har man väl börjat vänja sig av med den söta smaken på allt så behövs det inte.

Jag klurar på att göra toppingen lite annorlunda då denna självklart blir tämligen hård, så klart. Gott det också, men tror en något krämigare variant skulle kunna funka finfint också. Återkommer i ämnet ;)

Håll tillgodo mina vänner!
KRAM

Behålla det goda

Efter en god natts sömn i den egna sängen har det varit en dag som präglats av lugn här hemma. Det har liksom justerat sig själv så att säga.

Mannen har jobbat och jag har fått njuta av Alexandras sällskap och goa kramar. Galet vad man kan sakna sina barn som numera är stora, vuxna och gifta unga damer! Bah... Kommer på mig själv gång på gång att ha fått en förnyad förståelse för min egen mor.

Läste någonstans citatet "a daughter is a little girl growing up to become your best friend" och det är så sant!! Tänk vilken enorm förmån det är att faktiskt ha fått barn. Det är stort.

Tänker för övrigt försöka behålla det goda från semestern även här hemma. Då menar jag den känslan av att man tar sig ro och läsa, krypa ner i ett varmt bad innan sänggång, njuta av att bara vara och jobba aktivt på att finna lugnet.. Allt det där kräver målmedvetenhet och träning. I alla fall för mig. Det blir så lätt att allt för mycket annat pockar på av olika slag.

Därför har jag nu bytt min bakgrund till palmer mot en vacker solnedgång istället för den vintriga bild jag hade innan. Jag behöver påminna mig! Det börjar andas vår ute, men än är det kallt om nätterna och snön ligger kompakt och isig över mina trädgårdsland.

Men om solen lyser imorgon.. Då ska jag pälsa på mig, plocka ut ett liggunderlag, en fårskinnsfäll och en filt och sätta mig med näsan mot solen en stund och bara vara. Det vackra bor i det lilla. Och kanske... kanske får jag krama den andra dottern imorgon <3

Ovan molnen.

Just nu är det flygplans läge som gäller. Här ombord finns det Wifi som funkar ibland ;-)

Igår kväll var det ett riktigt oväder och under natten regnade det och blåste rejält. Det var så man bad en extra bön om att stormen skulle bedarra.

Dessutom hade vi fått besked om att markpersonalen på flygplatsen var i förhandlingar och att det fanns risk för strejk vilket kunde påverka bagagehanteringen.

Spännande med andra ord. Onödigt spännande. Men det är ju bara att luta sig tillbaka och vila i Guds omsorg. Vad kan man annars göra?

I morse hade det lugnat ner sig lite och vi kom iväg om än lite senare än tänkt. Tacksamma att vi inte var på Teneriffa där all flygtrafik ställdes in.

Så tacksam över att vi fick möjligheten att få njuta av sol och värme denna veckan. Det ska också bli gott att få komma hem. Jag kan glatt konstatera att jag sluppit migrän denna resa så här långt! Orsak nog att jubla.

Jag längtar efter att krama resten av min familj, så var vänliga och boka lite tid för oss när vi kommer hem <3