Min nära hjärtevän har haft det riktig pyssligt gång på gång då hennes kropp inte riktigt vill läka som den ska när man opererar i den. På grund av olika anledningar har hon varit tvungen att genomgå kirurgi upprepade gånger och det har varit så trassligt. Tror inte riktigt att man som omgivning förstår hur oerhört påfrestande det är för både kropp och själ.Speciellt inte när man är en glad och omsorgsfull person som strävar på i alla fall.Vi har varit lite på standby nu, jag och maken, ett par veckor för att ett stort snitt längs hela magen, uppifrån och ner, inte vill läka som det ska. Hon har läckt som ett såll helt enkelt och två akutresor har vi varit med på då maken fått stanna hemma med barnen. Nu en tredje gång så åkte han med henne in och vi tog ena dottern här. Hög feber, frossa, stenhård buk och smärtor. Japp. Infektion och inre blödningar.
De fick tömma på gammalt blod och satte igång med antibiotika på stört. Fastande fick hon också vara för att man först ville utesluta gallsten och leverproblem. De problemen eliminerades dock till vår stora lättnad, men antibiotikan hade föga effekt och det fortsatte läcka från ett par ställen.
Idag fick man så odlingssvaren på vad för bakterier det är och man fattade beslut att öppna upp lite på några ställen för att tömma ut och spola rent den gamla skiten rent ut sagt som ligger där och alstrar bakterier. Inga nya blödningar verkar det som alltså, utan gammalt elände som måste ut. Tömma, spola och medicinera är alltså det som står på agendan nu, gång på gång.
Efter att ha blivit hemskickad allt för lättvindigt (i mina ögon sett) tidigare gång på gång så släpper de inte taget nu verkar det som. jag har pratat med sköterskan och nu har de koll. Älskade lilla vännen <3 Hon är en riktigt älskvärd liten varelse denna människan så det är många som bryr sig om henne och vill veta. Det är med hennes goda vilja jag skriver och på så sätt informerar här.
Men det är här den brutala och uppenbara sanningen stirrar mig i vitögat. Det på ytan fint läkta ärret kan dölja en bakteriehärd på insidan som bildligt och bokstavligt talat ligger där och gror. Till slut måste man gå igenom pärsen att öppna upp det till synes läkta ärret för att göra riktigt rent det ifrån insidan för att det ska kunna läka inifrån och ut och bli riktigt bra.
Det är precis som livet och gamla ärr man samlat på sig. Det kanske ser snyggt ut på ytan, men det gör sig påmint i form av reaktionsmönster som kanske inte alls är önskvärda. Men förklarliga. Gamla rester gör sig påminda, samlas på hög och blir till en bakteriehärd som pyser ut lite här och där och förgiftar tillvaron.
Inget blir bra förrän man öppnat upp, tömmer, spolar rent och går på med rätt nischad medicin. Kroppen behöver antibiotika, Själen behöver förståelse och förlåtelse för att läka. Gör om, gör rätt.
Gör något ont och varar, i livet eller i kroppen, så är det en indikation på att det behöver rensas på djupet. Kanske en gång för alla. Inte bara plåstras om på ytan. Brutalt, smärtsamt, men fullständigt logiskt.
Hoppla hejsan..
