Älskade guldkorn!

Det är helt galet mysigt att ha fått kliva in i en ny fas, maken och jag. Som mormor och morfar njuter vi hejdlöst av vad allt det innebär. Edwin är snart 1,5 år och han ska snart bli storebror åt en liten knodd som ännu inte skådat dagens ljus, men snart så.

Vi försöker avlasta lite med några övernattningar här för lillkillen så morsan och farsan får hämta lite kraft inför stundande förlossningsäventyr och tillståndet med nyckläckt bebis hemma.

Så nu ligger vi här och har det så otroligt mysigt med Eddie och gosegrisen emellan oss. ❤️

Vi bara småmyser och njuter för fulla muggar. Älskade unge 😍😍😍. Så nu önskar vi alla en god natt med djup och kvalitet på sin sömn 😴😴😴

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter! 🙏🏼

Kram på er! 

Välsignade rabarber 😄

Jag summerar dagen och är ytterst tacksam och glad för den. Gårdagens frustration över att uppleva att jag personligen inte fick något gjort pga att jag inte längre klarar att vara effektiv de småstunder som ges mig, har idag utbytts till glädje. 😊

Jag är effektiv på saker som att, när kökshanddukarna ska upp till tvätten, så passar jag på att dammtorka trappan upp till andra våningen. 😂

Men det där med att mitt upp emellan olika tider under dagen, då jag bistår andra människor på ett eller annat sätt, kunna utnyttja tiden och vara lite effektiv på sådant jag faktiskt behöver göra, det finns inte. Absolut inte! Och när jag sedan assisterat de personer jag skulle, så är jag helt slut i rutan och krutet är bränt för den dagen. 😶

Så igår gick jag och la mig, ledsen och frustrerad. Mitt berg växer! Men jag vet bättre än att somna så, så jag avslutar givetvis dagen med att räkna mina välsignelser🙏🏼. 

Idag vaknade jag upp till en helt ny dag med nya möjligheter! Fantastiskt! Jag har använt den väl och tämligen ostört så jag har kunnat hålla min röda tråd. 20 min igång, och sedan vila på rygg en bra stund. Sedan igång igen, men då med en annan uppgift. Jag måste variera mig så inget blir statiskt för min kropp. 

Å ena sidan frustrerande lärdomar för en person som alltid multitaskat och haft massor med bollar i luften, samt kunnat tvinga sin smärtande kropp till lydnad innan. Men å andra sidan helt fantastiskt, för att jag är en lärande individ som inte kapitulerar och bara vegeterar. Jag lär mig ständigt nya sätt att förhålla mig tull situationen, och det är ju gott! 😄

Jag till och med lyckades slutföra ett par projekt! Det känns fantastiskt. 

Det sista för dagen var själva slutskörden av rabarbern. Nu blir det lite småskördande framöver till någon paj eller chutney eller så, men de stora mängderna är nu skördade.

Ikväll blev det 14,5kg rabarber! Och då har jag innan skördat 12kg och ändå gett bort tre hobbar innan skördesäsongen drog igång. Dessa rikbärande hobbar 🙏🏼.

Denna älskade rabarberdjungel! Tänk vad den gör mig rik ☺️.

Nu ska jag sova gott och njuta av att jag får ännu en ny dag imorgon.

Godnatt godingar! 

Rabarberdricka

Nu skördar jag rabarber för fullt och en hel del av dem blir till en makalöst god dryck! Att det sedan dessutom är enkelt och utan en massa meck är ju en enda stor bonus.

Här kommer receptet! 

✔️ 4 kg rabarber

✔️ 4 citroner

✔️ 50 gr citronsyra

Skölj, ev ansa, och skiva rabarberna och citronen och lägg dem i en stor syltgryta, eller stor hink för den delen. Häll över citronsyran och sedan vatten så det precis täcker frukten. Låt stå så i ett dygn och dra. 

Sila upp saften och låt frukten rinna av ordentligt i en silduk. Jag har en sådan där enkel variant som finns att köpa på den lokala affären, med röd plastställning och monterbar silduk. All frukt går ju inte ner på en gång, men efter ett par byten så är det färdigt.

Mät upp saften och tillsätt 0,5 kg socker/L saft. Jag fick 5 L saft och tillsatte därför 2,5 kg socker.

Detta röres helt sonika ut i saften tills det löst upp sig. Ingen kokning eller något. Bara slå upp på flaskor. 

Jag fryser mina flaskor och behöver därmed inte ha i mer socker för den konserverande effekten, men jag vet att man kan ha det dubbla (!!!) om man vill ha dem i ett skafferi istället. Men hua... Det tycker jag vare sig känns bra, eller smakar bra. Blir för sött. Detta blir verkligen fräscht och riktigt somrigt! 

Lycka till! 

Kram Cia 

En sann konst att skapa andrum - livsrum

2001-05-05 

"Människor som möter det som faktiskt finns framför dem 

utan att snegla på det förgångna eller låter sig distraheras av framtiden 

är de som använder sina liv på bästa sätt."

I våra sinnen färdas vi snabbt fram och tillbaka genom tre olika "världar" konstant, utan att vi ens reflekterar över det. Gårdagen, nuet och morgondagen. Att kunna växla fram och tillbaka är en fullständig nödvändighet om man ska kunna lära av sina misstag, göra en klok bedömning om vad jag måste göra nu för att uppnå önskvärt resultat i framtiden. Det är en gåva och en funktion som är god om den brukas rätt, men som också är en källa till fullständig frustration om vi inte tar kontroll över den.

Vi har vissa ryggmärgsbeteenden som bara klickar till vid en given situation och där reaktionen beror på vilka erfarenheter vi har sedan innan. Ibland är det jättebra, vid andra tillfällen är det kanske något som behöver bearbetas och vår reservation eller reaktion kanske behöver revideras.

I min yrkesroll som högstadielärare har jag mött många ljuvliga personer som är hur skärpta och kloka som helst, men just funktionen mellan dessa tre världar inte har fungerat som det ska, utan manuellt får lära in beteenden. Där det inte är självklart att kunna "länktänka" på så vis att: Gör jag så här nu, så blir det så där i morgon, eftersom det blev som det blev igår. De lever totalt i nuet och har inte förmågan lista ut konsekvensen av sitt beteende, baserat på tidigare erfarenheter.

Men ibland hamnar vi ofta i det andra diket, att vi inte släpper det som varit, gruvar oss för hur det kommer att bli, och på så sätt helt och hållet glömmer av nuet - som inne är! Det finns nog en anledning till att det i Bibeln står att "var dag har nog av sin egen plåga" och "bekymra er inte för morgondagen".

Även om vi mentalt pendlar mellan dessa världar så gäller det att stanna upp och landa här och nu. Att gång på gång försöka återföra både Ande, Själ & Kropp till ett och samma ställe. Det ger vila och ro och är något som behöver tränas på. Att njuta av maten och faktiskt inte läsa tidningen och grunna på världsproblemen samtidigt. Att gå ut och gå och bara reflektera över det som doftar, känns och hörs just nu, istället för att gräma sig över gårdagen eller problemlösa det som komma skall.

"Det finns en tid för allt som sker under himmelen" står det i Predikaren, och det är verkligen så.

Skapa dig själv en "Jasså-hylla" där du rent bildligt och själsligt kan stoppa upp sådant som du möter som faktiskt inte kräver din reaktion eller insats, utan du bara kan notera och sedan släppa. Inse att ingenting någonsin blir bättre av att man driver på utifrån en massa måsten. Du måste inte någonting. Vänd på synsättet och gör sedan ett aktivt val om du ska agera eller inte.

Jag måste inte tvätta, men jag vill ha rena kläder - alltså vill jag tvätta.

Det är inte bara Kroppen som behöver ha en god kondition. Likadant är det med Själen och Anden. Det är en färskvara som ständigt behöver förnyas och tränas. Allt hänger ihop och är inget vi fixar till en gång för alla. 

Man får öva på medveten närvaro genom att skapa andrum - livsrum.

Odla jorden

Idag på eftermiddagen har jag fortsatt mina processer där ett flertal saker ska ske samtidigt, eller åtminstone växelvis, för att det ska bli så skonsamt för kroppen som möjligt. Det medför ju att ingenting blir helt färdigt på en gång, utan allt tar lite längre tid. Dessutom när man får välja att lägga ribban efter måendet och inte efter önskemål. Phew, vad det har tagit tid att erövra den insikten och få till något sim kan börja skönjas som ett nytt ryggmärgsbeteende. 

Det saker uppgifter som jag nu roterar kring är

✔️ rensning av visset fjolårsmaterial från perennlanden

✔️ genomgrävning och matning av köksträdgårdens bäddar 

✔️ upprensning av bärlandet och flytt av kryddväxter dit som får samsas i solgasset med bärbuskarna

✔️ smultronplantorna som vuxit där innan flyttas till undervegetation hos blåbärsbuskarna

Efter det är det dags att flytta om lite perenner i de landen. Allt är ju föränderligt och får anpassas allt eftersom. Kul! Men mycket jobb. Men jobb är bra, i lagom doser, på rätt sätt. Att odla skonsamt. Det är mitt mål. Min rehabplats. Jag odlar jord, växter, grödor och inte minst mig själv.

Och jag måste bjuda på en bild på denna fantastiska jord som blivit så galet fin! Helt lagom struktur och alldeles sprängfylld med mask. Förrförra hösten grävde jag ner rätt så rejält med eklöv i den bädden jag jobbat med idag. Eklöv är knöliga löv so tar lång tid att bryta ner, men jag måste ju prova. Då var det baljväxter som växte där och därefter morot och spenat mm. Minns att det var lövrester kvar i höstas. Men i år! Allt är omhändertaget och den finaste myllan med enorma mängder maskar är klar att ta ibruk. Årets potatisland. 😊

Denna fantastiska jord vi får bearbeta och ge bästa förutsättningar för att det däri ska växa och gro, samt ge en riklig skörd. Det gäller "hands on" i trädgården, men i övriga livet också! 

Så var rädd om ditt livs mylla. Se till att du matar dig med sådant som är gott för ande, kropp & själ, så att du kan bli din absolut bästa och livgivande jord - redo för tillväxt! 

Stor godnattkram ❤️

Kedjereaktioner

Idag, äntligen, kom mitt persikoträd ner på sin rätta plats i växthuset. Det har sannerligen tagit sin tid. Som så ofta är saker och ting som behöver göras, först beroende av att något annat ska bli gjort. Hela kedjereaktioner, och så även här.  X-antal moment är nu genomförda och den lilla godingen står där med sina rosa vackra blomknoppar. 

Som du ser är inte mitt växthus pimpat och fixat eller på något vis tillrättalagt än, utan det är helt enkelt under process. Nu ska alla prylar ut och det ska vårstädas. Det blir bra, för i hallen inne har vi alldeles för mycket möbler som väntar på att få komma på plats, både här och där. Kedjereaktioner... Korgstolar ska ut i växthuset! 

Därtill har jag nu påbörjat ett nytt experiment. Såklart. Är ju ständigt inspirerad av Sara Bäckmo som driver Skillnadens Trädgård och hon går före med gott exempel både vad det gäller täckodling och kompostering på plats i landen, istället för att gå omvägen kring en vanlig trädgårdskompost.

Den som känner mig vet att jag redan är lite kompostnördig och fascinerad av själva processen. Därför har jag, förutom vanlig kompost, ett komposteringssystem inne - Bokashi! Det är rena magin. Men det tar vi en annan gång. Dock så har vi det där knöliga med att behöva vända och lufta den vanliga komposten så det blir bra... Jättekul egentligen, men det är ju så galet tungt! Och jag har en skruttig kropp i vissa avseenden. 

Så nu. Nu är hallonlandet försett med ensilage på toppen. Där ska sedan allteftersom ogräsrens läggas på som organisk gödning. Samma sak ska ske med bärbuskarna har jag tänkt, men dit har jag inte kommit än. Därtill har jag nu börjat på i min köksträdgård, att gräva upp en ränna ett spadblad djupt, lägga i "bös" eller "skrufs" i botten, och sedan ösa på jorden tillbaka. Dvs sådant som jag nu successivt rensar bort från perennlanden som är torrt och fnöskigt från förra säsongen, åker direkt ner i landet där maskarna får ta hand om det, utan att ta vägen via komposten. Vi får se hur det funkar. 

Syftet är att det ska bli så arbetsbesparande som möjligt, med tid och längd. Dessutom passar det mig som inte kan göra saker och ting statiskt, utan behöver variera mig - och vila ofta! Så jag grävde lite, samlade ihop lite bös, och sedan ner med det, och tillbaka med jorden. Så om ett tag är både perennlanden befriade från fjolårets rester OCH kökslanden grävda och redo att så. Lite i taget bara... 

Imorgon ska det bli fint väder och jag hoppas kroppen tillåter mig att fortsätta! Bjuder på ännu en oorganiserad bild på land i process. Sov gott och KRAM på dig! 

Titta! Löken är pigg och igång. Jag skördar redan. Ljuvligt! 

Ooops... Det där med kedjereaktioner... 

Det är nu jag kommer ihåg att sängen är full med ren tvätt som måste tas omhand innan jag kan krypa till kojs. Oh well. Nattinatti. 

Förstlingsskörden

Igår var jag äntligen ute och plockade in lite örter till mitt örtsalt. Det går åt en hejdlösa mängder örter när det ska göras, så nu blev det bara en liten batch. 

Gräslök, oregano, vitlöksblast, libbsticka och några blad salvia. Fantastiskt att bara kunna gå ut och plocka! Det är lite pyssel, men det är ju guld värt. Så otroligt gott! 

Dessutom växer mina frösådder inomhus ordentligt och snart är det nog dags att skola om tomaterna. Så otroligt roligt. Tänk att jag har ett växthus att sätta dem i. Jag behöver mer av sådan tid i jämnvikt med allt annat. 

Nu är det sovdags! 

Imorgon ska jag kolla vilka perenner jag kan tänkas sälja lite av här och var, om någon är intresserad. 20-40kr hobben kan väl vara rimligt?! Då blir det ju ett bidrag till ny planteringsjord 😊 Det är ju inte utan att det blir lite pyssel och omkostnader trots allt. 

Jag tackar för vad Vilodagen inneburit och att jag fått varit på plats i kyrkan och hämtat kraft. Det är bra grejer det! 

Sov gott min vän ❤️