Alltihop får plats. Bara grunden är lagd.

Skärtorsdag för drygt 2000 år sedan.

Jesus har nyss firat den traditionsenliga påskmåltiden med sina lärjungar, alla tolv. Även de två som Han vet kommer förråda och förneka Honom. De var inga perfekta individer de där lärjungarna, utan som vi folk är mest, med tillgångar, men också med fel och brister.

Trots att tiden är knapp och att Han vet vad som väntar så prioriterar Han tiden att tvätta deras fötter, dela måltiden och gemenskapen. Alltihop får plats.

Påsken var stor - och är stor - bland judarna. Man firar uttåget ur Egypten och frigörelsen från slaveriet, där blodet från ett felfritt offerlamm struket över dörrposterna blev signalen som räddade dem alla, för att göra storyn extremt kort.

Jesus delar måltiden med sina lärjungar och ger dem ytterligare en viktig uppmaning - att detta nu är något som de hädanefter ska göra till minne av Honom. De delar brödet och vinet, utan att för den skull begripa vidden och bredden av det hela. Måltiden får ett nytt djup och en ny innebörd som de först senare till fullo kommer förstå. Nattvarden.

Efter avslutad måltid så går Han ut i Getsemane örtagård, längs Olivbergets sluttningar, och ber sina lärjungar följa med. Han ber dem om hjälp i bön, men de somnar lite här och var efterhand och Han blir ensam med sin vånda och ångest. Det berättas att Han svettades blod och skrek ut sin vädjan om att få slippa det som väntar.. om möjligt. Men sedan - "ske Din vilja".

Det är med det scenariot på näthinnan jag nu går till sängs.

Kommer titta en sväng till på Instagram innan jag somnar och hitta bilder på söta små påskkärringar och påskgubbar och bli alldeles varm i hjärtat. Minnas hur våra egna små också klätts ut med röda kinder, påmålade fräknar och huckle, gått och förgyllt grannarnas dag med teckningar och en sånghälsning om Glad Påsk. Alltihop får plats.

Men helgens orsak, ursprung och djupaste mening kommer för alltid att vara upptakten till det största kärleksoffret av dem alla. Det viktigaste av det viktiga. Det fullständigt livsavgörande.

Alltihop får plats. Bara grunden är lagd.

Nedräkning pågår..

Med hjärtat som insats

Läste nyss något klokt och koncist som min mor hade skrivit i ett socialt forum:
"Kärlek måste man vårda. Fallgropar finns alltid, huvudsaken är att man omedelbart kravlar upp om man ramlar i en sån".
 
Relationer är det viktigaste och ibland det svåraste vi har. De kan göra oss starka, men också sköra. För att utveckla eller bevara en relation med någon så måste man investera med sitt hjärta. Det går inte med mindre. Det gäller alla mellanmänskliga relationer av varierad grad.

Och med hjärtat som insats kommer oftast stor belöning, men ibland också stor smärta. 

Vill man vårda sig om en relation så måste man välja att tolka välvilligt, försöka förstå saker och ting utifrån hjärtats värme och färg, samt givetvis uttrycka sig och handla därefter. Alltid med den utgångspunkten av att man vill varandra väl. Åtminstone tills motsatsen bevisats och klargjorts.

Har känt mig bedrövad i många avseenden den senaste tiden då jag tycker att de där fallgroparna snarare tenderar till att bli vallgravar eller skyttegravar där människor sårar eller blir sårade till absolut ingen nytta. Och har man investerat med sitt hjärta i "tycka om", eller "omsorg om", så smärtar det rejält att bara finnas vid sidan när vallgravar grävs, utan att man ens håller i spaden.

Som sagt, fallgropar kommer alltid att finnas... men då får man snabbt som attan hjälpas åt att kravla upp, istället för att gräva vidare.

OM man vill att kärleken ska segra.

Peace, Love & Understanding
Kram godnatt

Sortera och planera

Idag är det lördag och solen skiner ljuvligt! Jag har varit ute på en knopprunda och fåglarna sjunger sådär intensivt att man blir alldeles lycklig. Men det blir nog inte så mycket mer än så för utelivet för min del idag. Får nog vackert hålla mig i skinnet och fortfara kurera den där förkylningen jag drog på mig. Det är helt klart på väg åt rätt håll, men än så länge får jag hålla mig själv i stramt koppel.

Jag har helt klart miljoner andra saker att ta tag i här inne, så impulserna drar åt både det ena och det andra hållet. Hjärnan går liksom igång på för mycket på samma gång, samtidigt som inte orken eller kraften finns till för det :) Så då sätter jag mig här. Sorterar upp lite tankar och skapar någon form av struktur. En stor kopp kaffe med grädde på toppen får utgöra fikasällskap.

Har googlat runt på olika typer av kantsättning mellan grusgång och rabatt och kommit fram till att det där med torvblock verkar som något jag skulle kunna gå loss på ordentligt. Har försökt så in den tanken hos mannen innan vad det gäller surjodslandet, men han förstår inte riktigt tjusningen med mossbeklädda kanter och ett vackert förfall. Men kanske han börjar mjukna?!

Om jag trycker lite extra på det där med att man inte måste gjuta i botten för att fixa en solid grund (som för plattor på högkant) samt att det är naturligt och lätt justerat för svängar och krökar så kanske han kan övertalas att se det från mitt perspektiv? ;) Dessutom behöver han ju inte kapa plattor mm. Låter väl som en bra deal? Jag menar, det skiftar ju lite vad man tycker är snyggt över tid. Vem hade trott att man skulle uppskatta rostig plåt i trädgården för ett tag sedan?


Jag klurar för fullt i alla fall och letar fakta. Hittade några bilder på nätet när jag googlade som jag nu lånar här. Lite mjukt mot allt det strama. Vi får väl se hur det blir helt enkelt. Det är bra att kunna få inspiration så enkelt, samt hitta olika personers erfarenhet, kvickt och lätt.

Men visst ser det mysigt ut?  Det är snyggt att blanda material tycker jag.

Men idag fortsätter jag nog att varva soffan med lite av det ena och det andra. Jag skulle vilja:

• förså
• plantera om pelargoner
• plantera penseer mm i spannen utanför dörren
• baka bröd till mannen
• plocka ut allt ur skafferiet, rensa och strukturera upp det
• måla upp en bild över hur odlingsbäddarna ska nyttjas

Men som sagt... jag sitter här med kaffet och får nog börja med att avlasta den där kotpelaren en stund. Sedan får vi se vad som blir av dagen. Inte allt det som jag VILL i alla fall... Haha :)

Det som är gjort är dock gjort! Och som Tomas Sjödin säger i sin bok Att vila är att ta ansvar så handlar det ju inte alltid om att vara produktiv i gängse mening : "Frågan är inte alltid vad du har gjort med dagen, utan vad den har gjort med dig".

Var rädd om dig!
Kram Cia

Nya föresatser.

Då var vi äntligen iväg. Sitter på tåget på väg till Kastrup där vi sedan tar flyget till värmen. Vi har sett fram emot detta länge nu och det känns väldigt speciellt ur det avseendet att jag får möta en så stor del av min familj, fast på Gran Canaria. Vi blir 18 personer som ska fira mamma 80år och mannen 50år. Så roligt att vi faktiskt får ihop det.

Dessutom är det första gången vi semestrar som hel familj sedan vi fick två mågar. Känns kanon!

Jag hoppas alla våra nära och kära här hemma kommer att må bra, lyckas fatta nödvändiga och bra beslut, njuter av livet och kärleken samt kalibrerar kompassen i bön och ibland bara blir stilla och njuter.

Det är precis det som jag tänker göra. Försöka må bra till ande, kropp och själ. Läka ihop lite och samla krafter. Det har varit en lång tuff tid bakåt nu och jag ser verkligen fram emot att få skåda mer framåt i tro och tillförsikt, bestämd och målmedveten, men med helt annan målbild.

Det finns otroligt mycket man inte kan påverka, annat som man försöker påverka, men somligt man definitivt kan påverka. Det gäller att lägga krutet på rätt saker. Så med gott utsäde i den goda jorden, så att säga. Kom ihåg! All jord går att bearbetas ♥ Rensa bort ogräset, plocka bort sten och bröte, så in goda nya frön och vattna rikligt! Och så underhållsrensa så att inget ogräs tar över, utan att de goda nya grödorna växer sig frodiga.

Skapelsen är i sanning en gåva, där du och jag, tillsammans med alla våra medmänniskor är Skaparens ögonstenar. Vi får behandla varandra därefter ♥

#verkligheten

Idag är det söndag och två dagar kvar till julafton. Snön lyser med sin frånvaro och därmed lite av julkänslan. Det är något av en annorlunda jul. Så mycket omtumlande har hänt på sistone så jag känner att det har varit lite svårt att vara "hemma i sig själv" på något vis. Det lät flummigt, men det är nog det närmaste jag kan beskriva det.

Igår fick jag och mannen äntligen lite tid tillsammans i alla fall. Så gott! Jag har flera goa vänner, men han är min allra bästa vän och vi har knappt hunnit pratas vid ordentligt på hur länge som helst känns det som, av diverse olika anledningar. Men trots att det finns hur mycket som helst att göra här hemma av julstädning och förberedelser så tog vi bara tid ihop. Åkte en sväng till Kalmar och småstrosade, köpte en julklapp till pappa och åt på Thai Silk. Sen kom vi hem och bara landade i var sin soffa och bara njöt av lugnet och en film. Hade nog tänkt jag skulle fixat lite inför julafton, men vi var helt enkelt för slut och bara behövde vila och vara. Tillsammans <3

Imorgon jobbar han dygn och dagen efter är det julafton och vi blir 18 personer här hemma. Fantastiskt att paniken inte sprider sig hos mig inför faktum, med tanke på att mitt hem just nu inte alls ser ut som alla fina julpiffade hem som man ser på instagram eller fb. Haha.. Jag tror jag ska bistå med lite verklighetsbilder för att nyansera upp det hela. Så håll till godo!

Men jag blir faktiskt tacksam, mitt upp i allt. Att lugnet finns ändå. Att det ordnar sig. Det blir jul ändå, bara vi får vara tillsammans. I år satsar jag på att jag ska hålla någorlunda i kropp och knopp, så julafton blir en dag som även jag kan njuta av. Juldagen är den stora sång och musikgudstjänsten också i kyrkan där jag alltid är aktiv och med. Vore fantastiskt om jag kunde vara det med en rimlig medicindos i kroppen. Dosering dosering. Min eviga läxa.

Snart ska mannen och jag åka hem till ena dottern och mågen då våra barn med män i år bestämt sig för att bjuda oss på den välsmakande lutfiskmiddagen. De ringde igår och bjöd oss till bords! Helt fantastiskt. Jag blev så lycklig att tårarna rann. Kärlek i praktisk handling.

Sen blir det väl skinkkok, lite bakning och pysslande här hemma i afton och under morgondagen för att vara någorlunda redo inför julafton med vår utökade familj. Vi kör knytis med maten som väl är.

Jag önskar dig en fridfull Jul med nära och kära och glöm inte, Jesus is the reason for the season!

Fudgeliknande godsak med smak av kaffe och choklad

Det absolut godaste julgodiset jag vet är fudge. Och inte vilken fudge som helst. Men den tänker jag inte lägga upp receptet på här och nu, för den är sockerstinn som få och inte ens värt jag gör för tillfället. Jag känner mig själv, jag kan inte låta bli den om den finns här hemma.

Så vad göra? Jo, jag får komma på något annat som ett okej substitut. Hade det varit som så att jag kunde njuta av EN bit och sedan stanna där hade jag gjort den vanliga, men den modesta inställningen fungerar absolut inte om jag fått vittring på "den rätta fudgen". Krispig och väldigt chokladig..

Det här blev en mycket trevlig liten ersättning!

2 dl vispgrädde
40gr smör
1½ msk kakao
1½ msk sötströ (eller honung)
1½ msk snabbkaffepulver
2 krdm vaniljpulver

Sjud smör och grädde i en kastrull tills det tjocknar. Tar ett en stund så passa på att rör då och då.

Tillsätt sötning, vanilj, kakao, samt pulverkaffe som du mortlat till ett pulver så det blandar sig väl.

Låt det småputtra och tjockna ytterligare. Smaka av så du tycker att du får en bra balans mellan sötma, kakao och kaffe.


Häll upp det hela i en liten form ca 10x10cm som du klätt invändigt med bakplåtspapper. Jag valde att hälla upp det i en smord form och det blev pilligt att få ut, så nästa gång blir det bakplåtspapper i. Har du ingen så liten form så tillverka en av aluminiumfolie.

Strö över salta jordnötter ovanpå om så önskas. Låt stå i kylen. Mer tryffel än fudge i konsistensen får jag tillstå, men helt klart en riktig goding till kaffet. Snart dags att göra en ny sats!

Men det blir inte ett enda knop till gjort här i afton för det har varit full rulle under dagen och många människor har passerat tröskeln. Nu ska lugnet lägra sig och allt annat skjuts på morgondagen.

Mumsiga mandelbollar

Då är det snart dags för det årliga julgodisbaket! Vet faktiskt inte hur många år nu vi har hållit på, men det är ett bra tag. Vi träffas och plockar med oss ingredienser, skålar och andra pytsar och småsaker vi behöver och turas sedan om att vara hos antingen oss eller våra vänner Jens & Hanna. Under årens lopp har vi gått från att vara vi sex, de två och vi fyra, men har nu utökats med två barn för deras del och två mågar för vår del. Det blir en mysig eftermiddag. Nu håller jag på som bäst att klura ut vad jag ska göra egentligen. Kom på att jag gjorde något riktigt gott förra året som jag postade som inlägg i min förra blogg.. så jag tar helt enkelt och friskar upp minnet genom att posta det på nytt här och nu. Lite kul att se vad man skrev för ungefär ett år sen också :)

Publicerat 2012-12-27 

Gjorde en riktigt trevlig liten munsbit att njuta av till kaffet som jag gärna delar med mig av. Fina blev de små sötnosarna också, tycker jag i alla fall. Här nedan är de på bild, inte sådär stylish upplagda utan snarare i processen av att stelna till. Jag är ju egentligen väldigt förtjust i Mozartkulor, men då jag för mitt välbefinnandes skull låter bli den stora mängden socker som vanlig mandelmassa och nougat bidrar med så blev det här en fiffig variant.

• 20 mandlar
• 2½ dl mandelmjöl
• 2 tsk mandellikör (amaretto), eller annan smaksättning
• 1 liten äggvita
• 100gr mörk choklad
• dekorationspärlor

Torrosta mandlarna i en stekpanna och passa noga så att de inte bränns vid. Låt dem sedan svalna av. Mandlarna blir så där lite lagom mjuka inuti så att de är lättare att bita igenom, desutom plockas mandelsmaken fram mer.

Rör ihop mandelmjöl, smaksättning och äggvitan till en fast smet. Blir den lite för lös så ha bara i lite till mandelmjöl. Beror ju på mängden äggvita man har i. Rulla ut till en längd och låt kylas av lite i kylskåpet.

Dela sedan upp rullen i 20 lika stora bitar och tryck i en mandel i var och ens mitt. Rulla till små jämna bollar. Funkar alldeles ypperligt!

Värm sedan chokladen, finhackad, i en liten glasskål i micron. Man kan ju hålla på med vattenbad och grejer, men när det inte är större mängd än så här så tycker jag det blir minst meck så här. Sedan använder jag två gafflar och rullar runt bollarna i chokladen och lyfter upp dem på "tork", som ses på bilden ovan.

Strössla på lite garnering innan chokladen stelnat helt och ställ sedan svalt.

Mumsigt! Och helt lchf-naturligt för den som så önskar, dvs inte alls så blodsockerhöjande.