Om livets halvfabrikat

I veckan var jag och hade ett hedersuppdrag, som jag gärna kallar det. Sång vid livets nära skeden, i alla dess faser. Nu var det begravning och sång och pianospel var önskat. 

Det är alltid med stor förberedelse och djup närvaro jag tar mig an dessa uppdrag. Så viktigt att det får kännas äkta och personligt, även om jag då inte känner vederbörande. Den punkten kommer dock snart att förändras. Jag sitter vid pianot och lyssnar till prästen, och inser gång på gång, att jag njuter av att få lyssna till så vackra buketter som binds av minnen gällande denna person som nu gått in i sista vilan. Som om man lärde känna en person i efterhand. 

Denna varma och genuina kvinna som skulle begravas beskrevs som en riktig husmor som lagade all mat från grunden, alltid satt med stickorna framför tv'n, en sådan som aldrig tog till halvfabrikat.

Förutom att allt detta var alldeles ljuvligt för hennes omgivning, så påminde prästen om hur viktigt det är med våra relationer med varandra. Att de tyvärr för ofta liksom baseras på halvfabrikat och inte hinner "bakas" från grunden och bli sådär genuint och mustigt gott. 

Hmm...

Det tål verkligen att tänkas på.

För ett antal år sedan när jag blev allvarligt sjuk och inte kunde klara av att laga mat, så tröstade min psykolog mig med att det just är för sådana här tillfällen det finns halvfabrikat. Och jag insåg vad hon menade och lade ribban efter förmåga och inte egen förväntan. 

Men överfört till relationer blir det en helt annan sak. En djup relation är ett långkok! Ingen halvfärdigt värmeprojekt. Det där tål att kluras vidare på... minsann! 

Godnatt alla rara.

Ofrivillig paus

Helt plötsligt vräkte snön ner och både grepen och spaden blev kvar ute i landet.  Jag skulle ju bara... 

Men det blev ingenting med det. En påtvingad vila som jag inte ville ha. Jag var ju i ett flow nu och såg framför mig hur somligt bara skulle vara redo att njuta av till våren. 

Frustrationen och stressen infinner sig. En kasse med blomsterlök, vitlök, plantor som ligger ovan jord mm. De vill jag inte ska förgås! 

Men så får man tagga ner. Klura på lärdomen av att bli överrumplad och inte alls ha koll på läget, utan bara gilla läget. 

Tända ljusen, kura skymning, och inse att... det var rätt bra med en påtvingad vila. A blessing in disguise. 

Tid att vila, komma i fatt, läka ihop ytterligare. Vilan som är livsnödvändig att vårda, men man ibland behöver lite hjälp på traven för att inse. 😬❄️ 

Oh well. Det blir som det blir. 

Nu läggs det upp på jassåhyllan tills jag kan göra något åt det, 

Höstbestyr!

Så tacksam för denna dagen ur flera perspektiv. Inte minst för att jag har haft några timmar ute i trädgården, småpysslandes med lite av varje. Blir så lycklig över att se att jorden mår bra, att det kryllar med mask och möjligheten att stoppa munnen full med mogna, söta björnbär. 

Jag håller på att dela perenner, möblera om i landen hej vilt, och jag har lite perenner att dela med mig av om någon önskar. Det som är aktuellt just nu är:

✔️ Höstanemoner

✔️ Rosenflockel

✔️ Gul daglilja

✔️ Blå strandiris

Hör av dig om det är något som du blir sugen på. Riktiga favoriter allihop! 

Kram Cia 

Ingrids bönröra!

Min goda vän Ingrid har jag delat många olika upplevelser med. Hon är en mångfacetterad kvinna som har många strängar på sin lyra. En utav dem är att hon lagar god mat och allt som oftast gett mig nya smakupplevelser. Jag njuter verkligen av god mat av olika de slag och är nog en rätt tacksam matgäst ;) Vi har flera gemensamma nämnare, men det här med matlagning är verkligen en. Många trevliga recept har delats under åren. Här är en favorit som jag nu snubblade över och bara måste få ner här på pränt innan jag "förlorar" det igen. Vad den heter original, eller vart den ursprungligen kommer ifrån, har jag ingen aning om. För mig heter den kort och gott; INGRIDS BÖNRÖRA 2 vitlöksklyftor 4 msk olivolja 1 burk borlottibönor 1/2 stor citron, skal och saft flingsalt nymalen svartpeppar 1 liten knippa hackad bladpersilja Skala och hacka vitlöken. Hetta upp olivoljan i en kastrull. Fräs vitlöken sakta. Tillsätt de avrunna bönorna. Rör om och mosa dem till en röra med en gaffel. Riv i citronskalet, krydda med salt, peppar och citron. Blanda i hackad persilja. Låt den här röran stå en stund så smakerna sätter sig.  Sedan är den himmelsk att servera till lite gott bröd, oliver, coctailtomater och annat småplock. Fantastiskt trevligt aftonplock! Tror nog jag har en burk borlottibönor i skafferiet... Kanske får ihop en sats imorgon. TACK INGRID för att du är du och att du bidragit med detta recept!

Finjustering pågår

Så har det blivit sådär tydligt att en justering av livsföringen är fullständigt nödvändigt. Igen. Suck. 

Jag vet ju bättre. 

Men saker och ting akumuleras. Somligt styr man över själv, annat inte. Det är sällan tillvaron håller sig till planen 😏. 

Kropp och knopp har inte varit att leka med nu, och jag skriver - har varit - för jag hoppas att jag vaknar till ett gradvis bättre mående imorgon. För det här suger. Big time! 

Någon undrade hur jag orkar med det jag visar på ex instagram. (Barnbarn, blommor och skörd från trädgården) Både min instagram och min blogg heter Cias Lyckopiller och det är precis vad det handlar om. Jag fokuserar gärna på det som jag blir riktigt glad av, det som fyller min vågskål och väger upp det jobbiga. 

För det är ju som så att man kanske inte tänker på vad jag får låta bli, eller dra ner till ett minimum, för att jag helt enkelt inte klarar av det. Det är ju inte för intet som jag tvingats acceptera en sjukersättning. 

För ett antal år sedan fick jag en något syrlig kommentar på en bild som jag la upp på nygjord müsli, att det minsann inte var alla som hade tid att göra egen müsli. Jag svarade lite fint att jag var stolt och tacksam över att jag lyckats fixa det, för det var just det enda jag klarat av.

Givetvis visste inte denna (då stressade och förmodligen av livspusslet pressade) vännen att jag hade blivit så sjuk. Vi redde upp det hela såklart. 

Vad jag menar är, att det som jag finner  viktigt - som att gå till kyrkan på söndagen - vissa perioder är just ALLT jag klarar. Då samlar jag ihop mig och njuter till fullo av stunden och du ser mig glad, för det är jag! Men sedan... 

Nu pågår alltså revideringen och justeringen över Do's and Don'ts för att ytterligare lära mig att leva hållbart, efter mina rådande förutsättningar. 

Många bäckar små... Det som får en bägare att rinna över behöver sannerligen inte utgöra den största boven. Men det viktiga är att rannsaka situationen och justera framåt. 

Nu ska jag bara komma ifatt lite så tårarna slutar trilla för minsta lilla. Men när du ser mig, då kommer jag att le... För jag ser ju dig! 

Kanske genom tårar, men ändå ❤️

Plommonsylt

Då var det plötsligt hög tid att ta hand om plommonen! Plockade in en spann och hade ingen riktig uppfattning om hur många kilo det var, men en gren fyllde liksom spannet 😅. 

Alldeles för bekväm och trött för att göra något trixigt och spektakulärt tog jag helt sonika och testade mig fram till något lättgjort med det jag hade hemma. Har tillräckligt med plommon för att stå ut med att misslyckas med en sats. Men det blev kanongott! 

✔️3 kg plommon, sköljda och hela (med kärnor och skal)

✔️2 kg socker

✔️1,5 dl vatten

✔️2 kanelstänger

✔️2 stjärnanis

Blanda alltihop i en rymlig gryta och värm upp det till kokpunkt, under uppsikt och omrörning så det inte bränns vid. 

(Brände äppelmos i en gryta och vilket elände det är...) 

Skumma efterhand medan det småsjuder under nästan en timme. Tills kärnorna släppt och frukten är mosig. 

Därefter tog jag ett durkslag och passerade plommonkoket igenom. Maken kommenderade mig till soffan och ryggläge under slutskedet och han hävdade att det var enklast att passera det hela om man fiskade upp kärnorna med en hålslev först. (Ganska självklart, men jag hade inte tålamodet då orken var på upphällningen) 

Hur som haver så är sylten nu upphälld på burkar som steriliserats i ugnen på 100 grader så det bildas vacuum. Testade att lägga upp lite av sylten på ett fat jag tidigare placerat i frysen och den var lagom fast i mitt tycke. 

Så! Nu kan jag komma ihåg hur jag gjorde tills nästa gång 😊. Nästa kok blir nog marmelad med en skvätt Rom i samt plommonchutney. 👍🏼👋🏼

Sov gott! Kram Cia 

Skördar och bunkrar hej vilt!

Har slagit mig ner vid köksbordet för att ta itu med två ugnsstekta färska kycklingar som tillagades igår. Nu ett par dagar så är mitt kök fullkomligt utnyttjat! Här är så mycket grejer på gång då det är skördetid för både det ena och det andra. Och ska jag få någon ruljans på saker, kunna variera arbetsmoment, och faktiskt få någorlunda mycket gjort, så är det detta som är modellen. För mig. Just nu. 

Rabarberdricka, äppelmos, lingonsylt, grönsaksröra, kycklingmiddagar, konserverade cocktailtomater och plommonmos är under bearbetning. 

Mitt kök ser med andra ord ut lite som ett slagfält.😅 Fast en organiserad oreda! Och så kul jag har 👏🏼👍🏼😄. Förnöjsamheten vet liksom ingen gräns när jag får dona och greja, efter eget huvud, utan press eller stress. Det blir ju faktiskt storverk uträttat till slut, och det gör mig så glad! 

Det är inte längesedan jag var så sjuk att jag inte kunde re ut att koka vatten. Låter löjligt, men är helt sant. Denna tid minns jag dåligt själv, men jag har en make som nogsamt höll mig undan spisen då det helt enkelt var farligt. Å andra sidan så reglerade det sig mestadels självt då jag oftast var alldeles för dålig för att ens stå där vid spisen. 

Sedan lyckan när jag kunde följa ett recept och baka en kladdkaka, genom att lägga två suddigum, ett över och ett under, den aktuella ingrediens som skulle hämtas. Ingredienser som jag glömde medan jag släppte blicken från receptet tills jag tittade in i skafferiet. Tillbaka till receptet... Gång på gång. Men efter mycket möda och stort besvär så klarade jag av det. Vilken seger! 

Nästa stopp i tillbakablicken blir då jag faktiskt klarade av att göra en paj, en gratäng eller en gryta. Ingen middag med fler grytor eller delar, utan där maträtten liksom var allt i ett. Wow! 

Därefter kom två bröllop... Matlagning och förberedelser över tid. Det gick!!!

Och så nu! Styr och ställer i min egen lilla värld av grytor, glasburkar och råvaror. Det är inte vackert, och äppelmoset brände fast, saker är staplade på vartannat och ALL bänkyta är ockuperad, men jag får ihop det, och det blir GOTT! 

Jag är skittrött, men så nöjd. Jag har lärt mig se framsteg och framgång på ett helt annat sätt. Jag har fått perspektiv. 

TAck gode Gud! 

Nu tillbaka till kycklingen ☺️