Ingrids bönröra!

Min goda vän Ingrid har jag delat många olika upplevelser med. Hon är en mångfacetterad kvinna som har många strängar på sin lyra. En utav dem är att hon lagar god mat och allt som oftast gett mig nya smakupplevelser. Jag njuter verkligen av god mat av olika de slag och är nog en rätt tacksam matgäst ;) Vi har flera gemensamma nämnare, men det här med matlagning är verkligen en. Många trevliga recept har delats under åren. Här är en favorit som jag nu snubblade över och bara måste få ner här på pränt innan jag "förlorar" det igen. Vad den heter original, eller vart den ursprungligen kommer ifrån, har jag ingen aning om. För mig heter den kort och gott; INGRIDS BÖNRÖRA 2 vitlöksklyftor 4 msk olivolja 1 burk borlottibönor 1/2 stor citron, skal och saft flingsalt nymalen svartpeppar 1 liten knippa hackad bladpersilja Skala och hacka vitlöken. Hetta upp olivoljan i en kastrull. Fräs vitlöken sakta. Tillsätt de avrunna bönorna. Rör om och mosa dem till en röra med en gaffel. Riv i citronskalet, krydda med salt, peppar och citron. Blanda i hackad persilja. Låt den här röran stå en stund så smakerna sätter sig.  Sedan är den himmelsk att servera till lite gott bröd, oliver, coctailtomater och annat småplock. Fantastiskt trevligt aftonplock! Tror nog jag har en burk borlottibönor i skafferiet... Kanske får ihop en sats imorgon. TACK INGRID för att du är du och att du bidragit med detta recept!

Finjustering pågår

Så har det blivit sådär tydligt att en justering av livsföringen är fullständigt nödvändigt. Igen. Suck. 

Jag vet ju bättre. 

Men saker och ting akumuleras. Somligt styr man över själv, annat inte. Det är sällan tillvaron håller sig till planen 😏. 

Kropp och knopp har inte varit att leka med nu, och jag skriver - har varit - för jag hoppas att jag vaknar till ett gradvis bättre mående imorgon. För det här suger. Big time! 

Någon undrade hur jag orkar med det jag visar på ex instagram. (Barnbarn, blommor och skörd från trädgården) Både min instagram och min blogg heter Cias Lyckopiller och det är precis vad det handlar om. Jag fokuserar gärna på det som jag blir riktigt glad av, det som fyller min vågskål och väger upp det jobbiga. 

För det är ju som så att man kanske inte tänker på vad jag får låta bli, eller dra ner till ett minimum, för att jag helt enkelt inte klarar av det. Det är ju inte för intet som jag tvingats acceptera en sjukersättning. 

För ett antal år sedan fick jag en något syrlig kommentar på en bild som jag la upp på nygjord müsli, att det minsann inte var alla som hade tid att göra egen müsli. Jag svarade lite fint att jag var stolt och tacksam över att jag lyckats fixa det, för det var just det enda jag klarat av.

Givetvis visste inte denna (då stressade och förmodligen av livspusslet pressade) vännen att jag hade blivit så sjuk. Vi redde upp det hela såklart. 

Vad jag menar är, att det som jag finner  viktigt - som att gå till kyrkan på söndagen - vissa perioder är just ALLT jag klarar. Då samlar jag ihop mig och njuter till fullo av stunden och du ser mig glad, för det är jag! Men sedan... 

Nu pågår alltså revideringen och justeringen över Do's and Don'ts för att ytterligare lära mig att leva hållbart, efter mina rådande förutsättningar. 

Många bäckar små... Det som får en bägare att rinna över behöver sannerligen inte utgöra den största boven. Men det viktiga är att rannsaka situationen och justera framåt. 

Nu ska jag bara komma ifatt lite så tårarna slutar trilla för minsta lilla. Men när du ser mig, då kommer jag att le... För jag ser ju dig! 

Kanske genom tårar, men ändå ❤️

Plommonsylt

Då var det plötsligt hög tid att ta hand om plommonen! Plockade in en spann och hade ingen riktig uppfattning om hur många kilo det var, men en gren fyllde liksom spannet 😅. 

Alldeles för bekväm och trött för att göra något trixigt och spektakulärt tog jag helt sonika och testade mig fram till något lättgjort med det jag hade hemma. Har tillräckligt med plommon för att stå ut med att misslyckas med en sats. Men det blev kanongott! 

✔️3 kg plommon, sköljda och hela (med kärnor och skal)

✔️2 kg socker

✔️1,5 dl vatten

✔️2 kanelstänger

✔️2 stjärnanis

Blanda alltihop i en rymlig gryta och värm upp det till kokpunkt, under uppsikt och omrörning så det inte bränns vid. 

(Brände äppelmos i en gryta och vilket elände det är...) 

Skumma efterhand medan det småsjuder under nästan en timme. Tills kärnorna släppt och frukten är mosig. 

Därefter tog jag ett durkslag och passerade plommonkoket igenom. Maken kommenderade mig till soffan och ryggläge under slutskedet och han hävdade att det var enklast att passera det hela om man fiskade upp kärnorna med en hålslev först. (Ganska självklart, men jag hade inte tålamodet då orken var på upphällningen) 

Hur som haver så är sylten nu upphälld på burkar som steriliserats i ugnen på 100 grader så det bildas vacuum. Testade att lägga upp lite av sylten på ett fat jag tidigare placerat i frysen och den var lagom fast i mitt tycke. 

Så! Nu kan jag komma ihåg hur jag gjorde tills nästa gång 😊. Nästa kok blir nog marmelad med en skvätt Rom i samt plommonchutney. 👍🏼👋🏼

Sov gott! Kram Cia 

Skördar och bunkrar hej vilt!

Har slagit mig ner vid köksbordet för att ta itu med två ugnsstekta färska kycklingar som tillagades igår. Nu ett par dagar så är mitt kök fullkomligt utnyttjat! Här är så mycket grejer på gång då det är skördetid för både det ena och det andra. Och ska jag få någon ruljans på saker, kunna variera arbetsmoment, och faktiskt få någorlunda mycket gjort, så är det detta som är modellen. För mig. Just nu. 

Rabarberdricka, äppelmos, lingonsylt, grönsaksröra, kycklingmiddagar, konserverade cocktailtomater och plommonmos är under bearbetning. 

Mitt kök ser med andra ord ut lite som ett slagfält.😅 Fast en organiserad oreda! Och så kul jag har 👏🏼👍🏼😄. Förnöjsamheten vet liksom ingen gräns när jag får dona och greja, efter eget huvud, utan press eller stress. Det blir ju faktiskt storverk uträttat till slut, och det gör mig så glad! 

Det är inte längesedan jag var så sjuk att jag inte kunde re ut att koka vatten. Låter löjligt, men är helt sant. Denna tid minns jag dåligt själv, men jag har en make som nogsamt höll mig undan spisen då det helt enkelt var farligt. Å andra sidan så reglerade det sig mestadels självt då jag oftast var alldeles för dålig för att ens stå där vid spisen. 

Sedan lyckan när jag kunde följa ett recept och baka en kladdkaka, genom att lägga två suddigum, ett över och ett under, den aktuella ingrediens som skulle hämtas. Ingredienser som jag glömde medan jag släppte blicken från receptet tills jag tittade in i skafferiet. Tillbaka till receptet... Gång på gång. Men efter mycket möda och stort besvär så klarade jag av det. Vilken seger! 

Nästa stopp i tillbakablicken blir då jag faktiskt klarade av att göra en paj, en gratäng eller en gryta. Ingen middag med fler grytor eller delar, utan där maträtten liksom var allt i ett. Wow! 

Därefter kom två bröllop... Matlagning och förberedelser över tid. Det gick!!!

Och så nu! Styr och ställer i min egen lilla värld av grytor, glasburkar och råvaror. Det är inte vackert, och äppelmoset brände fast, saker är staplade på vartannat och ALL bänkyta är ockuperad, men jag får ihop det, och det blir GOTT! 

Jag är skittrött, men så nöjd. Jag har lärt mig se framsteg och framgång på ett helt annat sätt. Jag har fått perspektiv. 

TAck gode Gud! 

Nu tillbaka till kycklingen ☺️

Vila

Vad som innebär vila är verkligen olika för olika människor. Det är något som jag konstaterar gång på gång. 

Det är till och med så, att det som vanligtvis bereder en vila, plötsligt blir ett stressmoment bland andra. 

Att vila är en konst. Något som man helt enkelt får träna på. Man kan nog knappast räkna med att alla de yttre omständigheterna ska falla på plats att den bara kommer av sig själv, men man kan ju hjälpa den på traven. 

Så nu gör jag ett försök. Du är hjärtligt välkommen, du vila ❤️

Självförsörjande på tomater.

Går det egentligen? 

Jo, det borde det. 

Är så innerligt förtretad på att köpa tomater i affären. Smakar inte till närmelsevis lika gott som dem man odlar själv. Och vi är verkligen storkonsumenter av denna ljuvliga gröda. 

Men odla egna då, tänker du. 

Ja, men det är ju det jag gör!!! De är bara inte mogna än. Skulle kommit igång betydligt tidigare, helt enkelt. Men å andra sidan är det betydligt bättre i år än förra året. Nu har jag i allafall fullt med tomatplantor där ute i växthuset. De är på gång! 

Dessutom så har jag ett färdigt växthus att starta säsongen i betydligt tidigare nästa år. 👏🏼👍🏼🙏🏼

Nu har jag i alla fall 37 ståtliga plantor på gång, och förhoppningsvis får jag en god skörd, så småningom. Jag hoppas kunna frossa i färska, men också konservera cocktailtomater i olja och kryddor i ugnen. Det har jag prövat och det var himmelskt. Laddningar med god tomatsås hoppas jag också kunna fylla frysen med. Vi får se hur långt det räcker. 

Till nästa säsong hoppas jag kunna testa tomatsorter med lång hållbarhet. Så länge får jag nöja mig med dessa:

🍅 Sweet Olive, körsbärstomat

🍅 Gold Nugget, busktomat

🍅 Indigo Blue Berries, körsbärstomat

🍅 Romello, plommontomat 

🍅 L. Esculentum Pineapple, bifftomat

🍅 L. Esculentum, gul bifftomat

🍅 Hundreds and Thousands, ampeltomat

🍅 Paul Robesson, mörk mediumstor tomat

🍅 Oxhjärta, mörkt rosa plommon/bifftomat

🍅 Bärnstenstomat

🍅 Pomodoro Principe Borghese, röd liten tomat som ska vara bra att torka

🍅 San Marzano 

Ska bli ytterst spännande att se vilken som blir favoriten 😊👍🏼

Roligt är det i alla fall. Och trivsligt ☺️

Bild lånad från http://www.allers.se/antligen-svenska-tomater/

Gör det ändå!

"Människor är ofta oresonliga, 

illojala och egoistiska -

förlåt dem ändå.

Om du är generös kommer du

kanske anklagas för själviska motiv -

var generös ändå.

Om du är framgångsrik, kommer du att få 

falska vänner och sanna fiender -

var framgångsrik ändå.

Om du är ärlig och uppriktig kommer

människor kanske att utnyttja dig - 

var ärlig och uppriktig ändå.

Det du tillbringat år med att bygga upp,

kan någon annan rasera över en natt - 

bygg ändå.

Om du finner frid och lycka,

kommer kanske någon att bli avundsjuk -

var lycklig ändå.

Det goda du gör idag,

kommer kanske vara glömt imorgon -

gör gott ändå.

Ge världen det bästa du har,

och det kanske inte räcker -

ge det bästa du har ändå.

För i slutändan är det här en sak

mellan dig och Gud -

det var faktiskt aldrig en sak

mellan dig och dem."

~

Moder Teresa