Tja, inte var det detta jag väntade mig av dagen...

Idag är en av de där dagarna när det bara trillat på saker av rysligt udda mått och man plötsligen inser att man inte ätit någon middag. Jag har ju i alla fall mat. Det finns så vansinnigt många som inte ens har det inom räckhåll. Jag är ju bara lättdistraherad och ockuperad. Dags att steka mig ett ägg och fortsätta tacka Gud för maten. Ännu ett lyckopiller att bli påmind om!

Blev idag än en gång varse att det finns dumhet/elakhet man bevisligen aldrig kan förstå vidden, bredden och djupet av riktig. Man överraskas hela tiden. Det finns alltid en extra dimension. Därför är det nog extra viktigt att fylla på med kärlek, uppmuntran och omtanke där det bara går. Samla lyckopiller och fylla sin vågskål till bredden. Tända ljus - bokstavligen och bildligen - för att mörkret ska ge vika. Tror vi måste hjälpas åt med det över allt. Jag försöker skotta där jag står. Lätt att bli alldeles handlingsförlamad och sätta sitt ljus under skäppan när elände drar fram i skepnad av både det ena och det andra.

Så till något helt annat:
Man kan lyssna på "Marika i P4" imorgon mellan 14-14.30 om man vill lyssna på mig och min vän Therese som ska intervjuas i egenskap av bonussystrar. De hittade oss via en hashtagg från en utav mina instagrambilder där jag nämnt henne som #bonussyster. Temat för dagen ska tydligen vara "Syskon" och då tänkte de lite utanför lådan om att det är ju inte alla syskon som har blodsband, och så fann de oss. Helt klart udda, men jättekul :) Vi och bröderna Herrey ska medverka. Milda makaroner. Hahaha :) Ja vi får väl se hur det går. Det är inte så att vi har helt klart för oss vad vi gett oss in på, men det är väl likadant med mannekängandet på Bröllopsmässan nu på Söndag.

Jag skrattade högt och hjärtligt för några veckor sedan när jag blev uppringd och fick frågan om jag kunde gå mannekäng vid detta tillfället för en butik vid namn Keruben. Kläder från Jeanne-Darc-Living. Det var typ 20 år och förmodligen lika många kilo sedan jag mannekängade sist. Men men. Butiksägarinnan vet ju precis vem jag är och hur jag ser ut så jag bestämde mig för att tacka JA. Bestämde mig för att det är ju hennes problem att jag numera visst har en timglasformad figur - men med mera sand i än förr. Rätt tänkt va? Det är ju en konst att våga tacka ja till det man tycker är kul, men lägga det på en nivå där det inte blir ytterligare en stressfaktor, utan något som ger lite energi. Åtminstone inte kostar mer än vad det smakar.

Sedan blev det ju extra-de-lux-kul när hon hade behov av ena dottern Alexandra (den som inte är höggravid ;) och idag uppenbarligen min "bonuslillasyster" Therese också. Det får helt enkelt bli vårt lilla äventyr. Butiksägarinnan Petra är superhärlig och äger en så galet trevlig butik. När hon sedan ville att vi skulle le mycket och se glada ut mot publiken så kände jag, Inga problem! DET kan vi i alla fall :) Det hade varit värre om vi skulle haft den där lite surmulet trumpna looken... hade aldrig funkat.

Tja... hur var det nu? Ett ägg ja.. som sagt. Lättdistraherad?! Vaddå? Nääähh...
Jag skulle ju bara betala en räkning...
Äsch... man får vara glad att man fungerar någorlunda :)

Snabba thekakor lchf-style

Att svänga ihop ett gott och mättande bröd utan gluten och socker är busenkelt. Vart jag hittade ursprungsreceptet har jag ingen aning om vid detta laget, men min modifierade variant kommer här:

6 stycken thekakor

• 2 ägg
• 1 dl mandelmjöl
• 2 dl riven ost
• 1 tsk bakpulver
• 1 tsk brödkrydda efter behag

Rör ihop alla ingredienser och klicka ut i sex högar på en bakplåtspappersklädd plåt. Grädda i 10 minuter i 225 graders ugn.

Färdigt! Ät och njut :-)

Tonfiskröran är gjord på enklast möjliga vis med en burk tonfisk, några matskedar majonnäs och lite svartpeppar från kvarnen. Det behövs inte mer för att få till en god röra minsann. Och så en massa purjolök på toppen.

Dessa ljuvliga pumpor!!!

Jag älskar att laga mat men ofta innebär det en massa hackande och skärande som inte går ihop sig med kroppen min alltid. Därför blir utmaningen att komma på enkla, smidiga och såklart goda rätter som liksom gör sig själva. Det här blev en sådan variant.

Gjorde något som blev riktigt gott med Butternutsquash som är en riktigt trevlig liten pumpasort. Det blev som vanligt efter "man-tager-vad-man-haver" principen så därför är det lika bra att skriva upp receptet här för det kommer att göras igen :)

Gör så här:

• Dela en butternutsquash på längden och gröp ur kärnorna (de kan rostas, tvättas och sparas till utsäde eller bli till kompost). Lägg halvorna i en långpanna. (jag hade lite olja på plåten. Efteråt undrar jag varför?)
• Mosa ca 100 gr blåmögelost tillsammans med ca 2 msk creme fraice till en röra.
• Portionera ut röran i urgröpningarna i pumpahalvorna.
• Ringla över olivolja efter behag, likaså lite honung samt några droppar citron.
• Strössla lite timjan över och skjuts in i ugnen.

Grädda i 200 grader i ca 25 minuter... fast känn på pumpan med en sticka. Den ska vara lite fast, men ändå mjuk, om ni förstår vad jag menar :) Så här såg den ut i ugnen.

 

Och efteråt så såg de ut så här och maken och jag njöt av en halva till kvällsmat. Och hej och hå så gott det gifte sig tillsammans, pumpans söta smak, blåmögelostens sälta och det lite syrligt friska från creme fraiche och några droppar citron. MUMS! Det blir inte bara soppa på denna goda "grönsak" hädanefter, och nog måste jag försöka odla den till nästa säsong. Prova så får du se!

 

Lyxlunch!

Tänk vilket lyx att få en spontan inbjudan till lunch hos goda vänner när man behöver det som bäst. Jag var inte särskilt nödbedd där inte när frågan kom. ;-)

Smörstekt torsk med hemmagjord sweetchili av egna skörden, potatis nyuppgrävd tillsammans med en mangoldwok och sallad - allt nyskördat från egen jord till bord. Det var väl fisken då som jag tror var köpt.

Det är en sådan enorm njutning att få sitta ner till bords och bara insupa smaker, dofter och de vackra färgerna tillsammans. Det där med gurka som plockats direkt ur växthuset... alltså... vilken grej! Nästa år hoppas jag kunna få göra detsamma. Plocka egen gurka, krispig och smakrik.

Stort tack för idag, Birgitta och Jonas ♡.

Det där med att dela en måltid tillsammans, rätt upp och ner, utan krusiduller - det är rätt fantastiskt. Inte så konstigt att Jesus så ofta använde sig av just de tillfällena till goa möten med människor. Han hade koll på läget den mannen.

Sov gott!

Inte mycket till lyckopiller...

... men det är vad det är. Nu är det bara några dagar kvar tills jag får åka upp till Västervik och få mig en omgång smärtblockader. Just nu är jag fantastiskt trött på att ha så mycket smärta dygnet runt och att mina mediciner inte räcker till på långa vägar. Tar inte ens udden av eländet samtidigt som jag räknar minuterna tills nästa medicindos. Avskyr verkligen den situationen även om man försöker skratta åt eländet ibland.

Just nu förmår jag inte göra något alls mer än att bara existera, typ. Att ta sig upp och klä sig samt andas ter sig nog. Och det är inte min grej. Det är nog faktiskt inte någons grej. Sen är det så oerhört frustrerande att all smärta liksom blir fördummande. Lite hårt uttryckt kanske, men det drar ju så extremt mycket energi så hjärnan blir ju alldeles uttröttad och inte orkar med intryck alls på något bra vis. Alltihop hänger samman.

Efter helgen kanske jag kan börja sova igen nattetid. Hjärnan och kroppen behöver ju det för att återhämta sig. Då kanske det börjar arta sig så att jag kan fungera lite igen. På torsdag får jag blockaderna och efter ett par dagar brukar det bli bättre. Tisdag idag.

Så glad att jag lyckades tajma in blockaderna på ett bra sätt precis innan vi for på vår resa till USA så att jag var i så bra skick som möjligt där. Det gick ju vägen trots allt, med väl tilltaget i tid och möjlighet till att vila mycket. Tacksam för det. Tre veckor behövdes för att känna att man kunde uppleva en hel del, men samtidig vila ordentligt och liksom ta med smärta,  migränanfall och sömnlösa nätter i beräkningen. En långweekend till NYC för vår del skulle aldrig vara möjlig.

Jag hade ju trott att jag skulle göra lite inlägg under tiden på resan här, men det förmådde jag helt enkelt inte. Kraften fick läggas på själva resan. Någon dokumentation då inskränkte sig till lite Instagramuppdateringar. Men snart... snart hoppas jag kunna skriva lite här om våra upplevelser och dela lite bilder :) Kul kom-ihåg för en själv också.

Ha det nu gott du som läser detta.
Och är du en av dem som funderar på varför jag inte hör av mig, eller bjuder på en fika, så har du svaret här. Jag räcker inte till. Jag andas och försöker klara av dagen med förnuftet i behåll. Det är vad det är, men jag är ändå lyckligt lottad. Jag har mat för dagen, slipper fly för mitt liv, har en säng och en soffa att vila i samt morötter som väntar på mig i landet. Blotta tanken på dem gör mig glad. :)

Kram kram!
Cia <3

Roadtrip till Albany

Nu ligger vi här som prinsessan på ärten bägge två och har haft en toppendag igen. 

Efter att ha checkat ut och tagit en taxi till biluthyrningsstället så laddade vi för en rutt genom Manhattans välockuperade gator raka vägen upp till Albany, staten New Yorks huvudstad. Japp... en egen liten huvudstaden i varje stat alltså.

Här bor numer Paul & Dahron Rees-Rohrbacher som jag fick äran att flytta in hos -87. Mina amerikanska föräldrar alltså.

Resan gick som smort och vi tackar Gud för denna välsignade GPS ;P Väl framme blev det ett känslosamt möte med dessa två, samt deras fyra fåglar. :-)

Efter rundvandring i huset så blev det en promenad till den lokala puben för middag. Portionerna var enorma så det blev Doggy Bags med hem till middag imorgon. Som den naturligaste saken i världen. Fram för Doggy Bags i Sverige!

Sedan har vi pratat aftonen lång med seriöst is-the-de-lux. Vi pratar individuella cups med valfri smaksättning. När det görs, görs det rejält... som den lilla jordnötssmörsburken ;-) Eller varför en harpa, när man kan ha fem?

Mer kommer i morgon. Då väntar en stor Keltisk happening av något slag som innefattar musik (Dahron ska spela), tävlingar, män i kiltar och säckpipor, samt möjligheter till att köpa svärd och annat?!

Ja, ni förstår... upplevelserna bara haglar över oss :-) Och som vanligt tar vi seden dit vi kommer. Roligast så!

Love love.

Fyra nätter mitt i smeten!

Nu sitter vi på en diner och väntar på vår frukost. Har hittat ett favoritställe som serverar en fantastisk grekisk omelett som håller oss mätta och goa länge.

Det har varit helt fantastiska dagar här på Midtown Manhattan. Läget på hotellet har varit optimalt. Fräscht, rent och en skön säng. Att det sedan är hippt och doftar ljuvligt när man kommer in i lobbyn gör inte det hela sämre :-)

Landade ju vid 20.30 typ och 2.5 timmar senare var vi på hotellet. Riktigt bra! Och inga problem med alla mina mediciner hahah... Jag blev i insläppt :-)

Sedan har vi sett så otroligt mycket mer än vad vi kunde ana innan. Jag kommer återkomma till detta för det krävs lite tid, ork och wifi möjligheter.  Vi får se när det blir härnäst.

Vi har gått ofantligt mycket, tagit någon taxifärd (billigt) och tagit en bussfärd på en rooftop buss. Rekommenderas verkligen!  En guidad tur. Den tog oss runt hela upstate Manhattan, upp till Harlem och ner på andra sidan central park. Det var en hop on hop off tur så under hela den dagen kunde man hoppa av och på under hela dagen och spana in det som behagar.

Vi har besökt Naturhistoriska museet, National public Library, gått igenom Central park, Bryant Park, upplevt Grand Central - gigantisk och vacker tågstation.

Vi har besökt butiker och shoppat, kollat priser på converse och footballs, köpt biljetter till Lejonkungen vår sista vecka, ätit på udda ställen och plockat med oss mat och ätit i Bryant park. Upplevt en kväll på en takterass på vad som visade sig vara ett av de hippaste ställena här. En klart udda men makalös upplevelse mitt i smeten med en ljudnivå på 117db ;p

Phew... tja det var ett axplock. Vi har det fantastiskt bra och är så lyckliga att denna resa som vi sparat till så länge faktiskt har blivit av. Och det bästa av allt är att semestern har bara börjat :-D

Love love ♡