Måsarna och jag

Grenmyrs altan i Sandvik.

Det är inte ofta det händer, men nu sitter jag uppe och ute innan sju på morgonen. Den som känner mig vet att morgonen inte är min bästa tid på dygnet då det tar ett tag innan jag fått i mig mina mediciner och de börjat verka. 

Men inte idag, för jag har inte sovit på många timmar. Så nu sitter jag här på altanen och hostar mig hes bland måsarna. Och vilken njutbar stund i stillhet! Duvor och allehanda småfåglar är igång för fullt. 

Vilken tur att jag inte kunde sova så jag fick uppleva det här! Väljer man perspektiv så blir det allra mesta bra :-)

Nu ska jag ta mig an en ny bok och äta upp resten av min champinjon. Önskar dig som läser detta en bra dag.

Kram Cia ♡

Nöjd trots det ofärdiga, halvfärdiga och inte ens påbörjade..

Senaste inlägget jag skrev här var den 22/5 och jag hade sent omsider börjat få ner lite smått och gott i mina grönsaksland. Jag var rätt frustrerad för att jag inte hade kommit igång tidigare och att inte kroppen vill som jag vill, precis som om det skulle hjälpa.. Nix, inte alls, utan det får fortsätta gå under parollen "Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt och se inte så ringa därpå". 

Sedan fröna successivt kommit ner i jorden så har det i princip regnat mer eller mindre hela tiden. Först var jag lycklig då jag tänkte att det var bra att jag slapp vattna... sedan börjar jag bli lite smått orolig att fröna kommer ruttna och inte bli någonting av i vätan och kylan.

Svamparna börjar visst dyka upp i riklig mängd dock så somligt har väl i alla fall trivts.

Men! Det börjar dyka upp lite smått och gott här och var och idag har äntligen mina sockerärtor fått ett armeringsnät att klättra på. Det kommer bli kanonbra tror jag. Tycker det är riktigt snyggt med lite rost bland växtligheten. Mannen börjar så sakteliga ta in att det kanske kan vara snyggt, annars är hans inställning att rost är något som ska bekämpas!

Vid ytterkanterna på landet så har jag satt charlottenlök, gul och röd lök. Emellan löken och sockerärtorna så är det på ena sidan sått palsternacka och spenat, och på andra sidan en dubbelrad med rödbetor. Längst bort skådas jordärtskockorna Bianca som är på gång. (Om någon vill ha sådana så har jag över, krukade och klara)

Inte så långt kommet som synes, men vår trädgård får väl kanske betraktas som något slags monument över att det blir när det blir - om det blir. Långt ifrån alla prunkande och dignande grönsaksbufféer som man ser både här och var. Jag njuter så av att se alla dessa, men försöker förhålla mig nyktert till min verklighet som ser ut som den gör. Min trädgård är ju min rehabplats. Min plats där jag övar dosering, att lära känna var och när gränsen går - innan den är nådd. Där jag tränar på att vara nöjd trots det ofärdiga, halvfärdiga eller inte ens påbörjade. Att vara tacksam och stolt över det som spirar och gror, samt försonas med det som inte gör det. Ni förstår... odling och livet, det går hand i hand.

Jag är mycket för det där med kretsloppstänk, både vad det gäller jorden och människan. Återvinning är en av Guds grundidéer tror jag :) Inget är någonsin helt förgäves... Men det tror jag att jag ska utveckla vid ett annat tillfälle.

Sedan lyckades vi, mannen och jag, äntligen klippa ligusterhäcken på framsidan. Den som borde varit klippt innan midsommar... Men nu är det gjort! Dessutom fick den ena benveden en ny frisyr, den blev rund. Sen fick det räcka för idag. Mastigt nog för "lilla jag" som gick in och tog en dusch, la mig och vilade och bestämde mig för att vara nöjd med dagens insats! (Även om det finns triljoner fler saker som jag vill göra)

Vår lilla plats på jorden i alla fall #tacksam <3

Äntligen på gång i det lilla.

Som jag väntat på att börja få ner saker i jorden i mina trädgårdsland! Försådda plantor av olika de slag har väntat otåligt på att få komma ut. För att inte tala om den förgroddade potatisen..
Det känns alldeles för sent nu!!! kommer paniken skrikandes i mig... för att snabbt korrigeras och lugnas av förnuftet som säger; det blir vad det blir! Och det bli bra :)

Det där med att lägga ribban efter dagsformen och inte efter önskemål är i sanning en utmaning som jag faktiskt börjar lära mig så smått. Jag blir mer och mer skillad på den fronten, även om jag har en lång bit kvar. Börjar faktiskt misstänka att det kommer bli ett evigt lärande..

Men idag alltså så fick jag lite grann planterat. Faktum var att jag började så smått igår med att flytta jordärtskockorna till rätt plats. Jag odlar ju med fyraårig växtföljd så att jorden ska må så bra som möjligt och diverse sjukdomar kan förebyggas, så det blev till att byta plats på de knölar jag inte skördat. Jag har en sort som heter "Bianca" som bildar stora fina knölar. Delikat!

Ikväll har jag sedan sått avlånga rädisor med vit topp vid namn "De dix huit jours" och en röd plocksallad vid namn "Lollo rossa" mellan raderna av jordärtskockor. Hoppas på lite snabb skörd där eftersom jag längtar efter att få skörda lite grönt mer än egyptisk taklök till middagen.

Och så fick jag äntligen ner en sort potatis! Den tidiga sorten "Minerva". Vilken tur att jag köpte en tidig sort som jag kan börja skörda till midsommar - not! Förutsättning till att en potatissort ska vara tidig är ju att den kommer ut i jorden. Ja ja.. det blir vad det blir och det blir bra. Eller hur?!

I raderna emellan potatisen så fick jag äntligen ut mina försådda spenatplantor! Tanken är att utnyttja utrymmet lite bättre och vi får väl se hur det går. Har läst mig fram till att detta ska vara ett bra sätt och det lär väl visa sig. Måhända jag inte har varit ute och planterat så mycket, men jag har läst och klurat och smitt planer, i alla fall :) Det är så man får göra när man inte har hälsan nog att skrida till verket.

Tillbaks till spenaten! Den är av en sort som heter "Nores" och ska vara en sort som inte går i blom så lätt. Tanken är att jag ska så nu efter hand mellan de andra två potatissorterna som jag har kvar att sätta, Mandelpotatis och Sparrispotatis ligger och väntar. Men jag har ju inga mängder här, utan jag tyckte det var kul att prova tre olika sorter, och vill det sig väl nu så tar sig de utplanterade spenatplantorna sig bra och jag kan ha lite spenatplantor i olika stadier på gång. Vi får se hur det funkar här och enligt mina förutsättningar.

Jag känner mig i alla fall rysligt nöjd över det jag gjort i afton, och inte minst att jag disponerade dagen på ett bra sätt, enligt min dagsform. Dessutom fick jag ju till en effektiv och bra träff med Hannagryn inför morgonens äventyr, samt en klippning av ena mågapinnen som ska på bröllop i helgen. Haha.. mågapinnen, det ordet fick jag lära mig igår och har genast införlivat det i min vokabulär :) Jag har fått väldens finaste mågar till mina döttrar. Just saying <3

I övrigt har det faktiskt varit lugnt här på VillaWedebrand, vilket har varit välbehövligt. Mannen jobbar dygn och jag har förutom de två korta besöken, varit själv. Lika mycket som jag älskar det sociala livet och människor i mitt hus, så är jag i desperat behov av denna ensamtiden för återhämtning och balans. En helt ny upptäckt för mig sedan jag blev sjukskriven..

Nähäni! Nu ska jag steka mig lite bacon och ägg för att ta med mig upp i badkaret. Kvällsmat i badet..det är grejer det! Och sedan blir det tidigt i säng. Ska ju få träffa en 3:e klass elever imorgon kl 09.00 och prata lite med dem. Vilken förmån <3 Det får nog vara dagens enda utmaning dock, för sedan lär jag ha fyllt min dos för den dagen.

Kram på dig, du som måhända läser detta. Var rädd om dig och gör det du förmår för tillfället. Det räcker gott och väl. Det som blir gjort blir gjort och resten får helt enkelt vara.

Glutenfria korvbröd

Igår var tanken att vi skulle passa på att grilla och ha det lite mysigt. Har inte grillat ute än någon gång denna säsongen, men vi var helt enkelt för trötta. Dagen innehöll en fantastiskt fin begravning med tillhörande minnesstund och allt drog ut på tiden ganska rejält. Det är mycket känslor i omlopp en sådan dag på flera olika plan. Mer om tankarna kring det en annan gång.

Hur som haver så landade vi i att vi var alldeles för trötta för att dra igång operation grillning de lux, så jag bad mannen köpa lite korv när han ändå skulle handla. Det går ju fort och så, tänkte jag, men så bar det sig inte bättre än att mannen fick dra iväg på jouruppdrag för att rensa ett avlopp i ett hyreshus. Och tända upp grillen för att grilla korv själv... nä, det hade jag ingen lust med.

Fram med stekpannan :) Men så till själva saken. Korvbrödet! 

För egen del så vill jag ju äta utan gluten, socker och stärkelserika livsmedel så långt som möjligt, då min kropp mår bäst utav det, så jag ville testa att göra egna korvbröd, utan just detta.

Jag har en bok som heter "Baka matbröd med lchf" utav Mariann Andersson som är kanon och är ett riktigt fynd för den som vill undvika gluten av en eller annan orsak. Där fann jag mitt recept till dessa korvbröd som syns på bilden. Inte sådär stylish upplagda eller fotade, utan bara direkt från plåten fotade med mobilen. De blev jättegoda, fina och fluffiga trots att trötta lilla jag bara blandade ihop samtliga ingredienser utan att läsa receptet ordentligt om hur man skulle göra ;)

Här kommer ursprungsreceptet för 8 stycken:

• 50 gr smör
• 6 ägg
• 1½ dl vatten
• 1 dl kokosnötsmjöl
• 2 dl mandelmjöl
• 2 msk fiberhusk
• 2 tsk bakpulver
• 1 tsk torkad timjan
• 2 tsk fransk senap

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 190 grader. Smält smöret. Vispa äggen till en luftig smet i en bunke, ca 3 min med elvisp. Tillsätt smör samt vatten och blanda väl.
2. Rör ihop resten av ingredienserna och blanda ner dem i smeten ordentligt. Låt den stå och svälla i ca 10-20 minuter.
3. Forma 8 avlånga bröd (ca 10 cm långa) med blöta händer. Lägg på bakplåtspappersklädd plåt och grädda i mitten av ugnen i ca 25 min. Låt svalna på galler under bakduk.

Jag smälte således bara smöret och rörde i resten av ingredienserna utan att vispa osv. och det gick alltså ypperligt. Ska göra de på riktigt vis nästa gång och kolla vad det blir för skillnad :) Dessutom hade jag i lite salt samt uteslöt senapen vilken jag valde att stryka direkt på korven.

Mycket goda blev de i alla fall!

Ps! Och för dig som nu känner en smula förvirring krypa på då jag ömsom lägger ut recept på smaskiga nutellaglasstårtor, och å andra sidan sådant utan gluten och socker... så kan jag tala om att jag bakar med nöje både bröd och godsaker till mina nära och kära, även om jag själv inte äter av allt. Och gör jag någon gång det, så gör jag ett medvetet val just där och då, vilket jag vet att min kropp sedan mår betydligt sämre utav. :)

Ha en fantastiskt njutbar dag!

Frozen delish ;)

I väntans tider i frysen.

Förra helgen åkte vi till Smålandsstenar för att överraska världens goaste Linda (gift med min mans kusin) som fyllde 40. Tack och lov blev hon lycklig över våran uppsyn, trots att hon hade 26 andra gäster :) Som vanligt så bjöds det på god mat och fika i ymniga mängder, men denna smarriga glasstårta tog hem priset! Självfallet bad jag om receptet och passade på att bjuda familjen på den som efterrätt häromdagen. Enkel att göra och smäktande god, men rätt mastig. Naturligt glutenfri.

Här är receptet:

• 4 ägg
• 2 msk socker
• 5 dl vispgrädde
• 400 gr nutella
• 2 st marängbottnar

Lägg en av marängbottnarna i en form med löstagbara kanter. Separera gulorna från vitorna. Vispa upp vitorna hårt med 1 msk socker till ett fast skum. Vispa gulorna med 1 msk socker väl i en annan skål. Vispa grädden hårt och krossa den andra marängbotten grovt. Blanda samman grädde, gulor, vitor och den krossade marängen. Värm nutellan lätt i i micron så att den blir något rinnig. Ringla försiktigt ner nutellan i smeten och häll alltihop i formen. Ställ in i frysen minst 4 timmar eller över natten.

ENJOY!

Alltihop får plats. Bara grunden är lagd.

Skärtorsdag för drygt 2000 år sedan.

Jesus har nyss firat den traditionsenliga påskmåltiden med sina lärjungar, alla tolv. Även de två som Han vet kommer förråda och förneka Honom. De var inga perfekta individer de där lärjungarna, utan som vi folk är mest, med tillgångar, men också med fel och brister.

Trots att tiden är knapp och att Han vet vad som väntar så prioriterar Han tiden att tvätta deras fötter, dela måltiden och gemenskapen. Alltihop får plats.

Påsken var stor - och är stor - bland judarna. Man firar uttåget ur Egypten och frigörelsen från slaveriet, där blodet från ett felfritt offerlamm struket över dörrposterna blev signalen som räddade dem alla, för att göra storyn extremt kort.

Jesus delar måltiden med sina lärjungar och ger dem ytterligare en viktig uppmaning - att detta nu är något som de hädanefter ska göra till minne av Honom. De delar brödet och vinet, utan att för den skull begripa vidden och bredden av det hela. Måltiden får ett nytt djup och en ny innebörd som de först senare till fullo kommer förstå. Nattvarden.

Efter avslutad måltid så går Han ut i Getsemane örtagård, längs Olivbergets sluttningar, och ber sina lärjungar följa med. Han ber dem om hjälp i bön, men de somnar lite här och var efterhand och Han blir ensam med sin vånda och ångest. Det berättas att Han svettades blod och skrek ut sin vädjan om att få slippa det som väntar.. om möjligt. Men sedan - "ske Din vilja".

Det är med det scenariot på näthinnan jag nu går till sängs.

Kommer titta en sväng till på Instagram innan jag somnar och hitta bilder på söta små påskkärringar och påskgubbar och bli alldeles varm i hjärtat. Minnas hur våra egna små också klätts ut med röda kinder, påmålade fräknar och huckle, gått och förgyllt grannarnas dag med teckningar och en sånghälsning om Glad Påsk. Alltihop får plats.

Men helgens orsak, ursprung och djupaste mening kommer för alltid att vara upptakten till det största kärleksoffret av dem alla. Det viktigaste av det viktiga. Det fullständigt livsavgörande.

Alltihop får plats. Bara grunden är lagd.

Nedräkning pågår..

Med hjärtat som insats

Läste nyss något klokt och koncist som min mor hade skrivit i ett socialt forum:
"Kärlek måste man vårda. Fallgropar finns alltid, huvudsaken är att man omedelbart kravlar upp om man ramlar i en sån".
 
Relationer är det viktigaste och ibland det svåraste vi har. De kan göra oss starka, men också sköra. För att utveckla eller bevara en relation med någon så måste man investera med sitt hjärta. Det går inte med mindre. Det gäller alla mellanmänskliga relationer av varierad grad.

Och med hjärtat som insats kommer oftast stor belöning, men ibland också stor smärta. 

Vill man vårda sig om en relation så måste man välja att tolka välvilligt, försöka förstå saker och ting utifrån hjärtats värme och färg, samt givetvis uttrycka sig och handla därefter. Alltid med den utgångspunkten av att man vill varandra väl. Åtminstone tills motsatsen bevisats och klargjorts.

Har känt mig bedrövad i många avseenden den senaste tiden då jag tycker att de där fallgroparna snarare tenderar till att bli vallgravar eller skyttegravar där människor sårar eller blir sårade till absolut ingen nytta. Och har man investerat med sitt hjärta i "tycka om", eller "omsorg om", så smärtar det rejält att bara finnas vid sidan när vallgravar grävs, utan att man ens håller i spaden.

Som sagt, fallgropar kommer alltid att finnas... men då får man snabbt som attan hjälpas åt att kravla upp, istället för att gräva vidare.

OM man vill att kärleken ska segra.

Peace, Love & Understanding
Kram godnatt