Mumsiga mandelbollar

Då är det snart dags för det årliga julgodisbaket! Vet faktiskt inte hur många år nu vi har hållit på, men det är ett bra tag. Vi träffas och plockar med oss ingredienser, skålar och andra pytsar och småsaker vi behöver och turas sedan om att vara hos antingen oss eller våra vänner Jens & Hanna. Under årens lopp har vi gått från att vara vi sex, de två och vi fyra, men har nu utökats med två barn för deras del och två mågar för vår del. Det blir en mysig eftermiddag. Nu håller jag på som bäst att klura ut vad jag ska göra egentligen. Kom på att jag gjorde något riktigt gott förra året som jag postade som inlägg i min förra blogg.. så jag tar helt enkelt och friskar upp minnet genom att posta det på nytt här och nu. Lite kul att se vad man skrev för ungefär ett år sen också :)

Publicerat 2012-12-27 

Gjorde en riktigt trevlig liten munsbit att njuta av till kaffet som jag gärna delar med mig av. Fina blev de små sötnosarna också, tycker jag i alla fall. Här nedan är de på bild, inte sådär stylish upplagda utan snarare i processen av att stelna till. Jag är ju egentligen väldigt förtjust i Mozartkulor, men då jag för mitt välbefinnandes skull låter bli den stora mängden socker som vanlig mandelmassa och nougat bidrar med så blev det här en fiffig variant.

• 20 mandlar
• 2½ dl mandelmjöl
• 2 tsk mandellikör (amaretto), eller annan smaksättning
• 1 liten äggvita
• 100gr mörk choklad
• dekorationspärlor

Torrosta mandlarna i en stekpanna och passa noga så att de inte bränns vid. Låt dem sedan svalna av. Mandlarna blir så där lite lagom mjuka inuti så att de är lättare att bita igenom, desutom plockas mandelsmaken fram mer.

Rör ihop mandelmjöl, smaksättning och äggvitan till en fast smet. Blir den lite för lös så ha bara i lite till mandelmjöl. Beror ju på mängden äggvita man har i. Rulla ut till en längd och låt kylas av lite i kylskåpet.

Dela sedan upp rullen i 20 lika stora bitar och tryck i en mandel i var och ens mitt. Rulla till små jämna bollar. Funkar alldeles ypperligt!

Värm sedan chokladen, finhackad, i en liten glasskål i micron. Man kan ju hålla på med vattenbad och grejer, men när det inte är större mängd än så här så tycker jag det blir minst meck så här. Sedan använder jag två gafflar och rullar runt bollarna i chokladen och lyfter upp dem på "tork", som ses på bilden ovan.

Strössla på lite garnering innan chokladen stelnat helt och ställ sedan svalt.

Mumsigt! Och helt lchf-naturligt för den som så önskar, dvs inte alls så blodsockerhöjande.

Stora djupa andetag..

Det finns somliga erfarenheter man inte vill ha, men man får dem vare sig man vill eller inte Det är bara att gilla läget. Idag har jag varit och lämnat in mina nycklar på min arbetsplats, eller jag kanske ska säga fd arbetsplats. Dokument på beslut om "sjukersättning" är lämnade vilket kommer resultera att min anställning i kommunen avslutas. Phew..

Wow.. Det finns en sådan bottenlös sorg i detta så att det är svårt att sätta ord på. Så jag skiter nog i det. Men det måste sägas, för att det ska bli verkligt. Jag har varit lärare, jag är inte längre lärare.

Däremot är jag en pedagog och den gåvan är tack och lov inte knuten till en anställning, utan ligger nedlagt i mig som en gåva att förvalta. Jag har verkligen älskat att använda min pedagogiska förmåga i tjänsten som lärare på en fantastisk högstadieskola. Alla skolor har sina fel och brister, och "sanningen" ligger nog förmodligen i betraktarens ögon.

Men i min värld så utgörs skolans själva essens utav de människor som verkar och arbetar där. Och jag är så utomordentligt glad och stolt över alla de fina kollegor som jag har fått haft genom dessa år. Tillsammans har vi kämpat mot samma mål och drivits av en enda sak, elevens bästa.

Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på både elever, kollegor och annan skolpersonal, och det är ju egentligen fantastiskt att få känna så! Och det är det jag försöker fokusera på nu. Att jag faktiskt fick uppleva allt detta och vara en del av det. Att komma dit som ett bra råmaterial och slipas tillsammans med elever och kollegor till att utvecklas och förädlas som lärare och person. Dessutom fann jag goa vänner längs vägen <3

Skolan handlar om lärande, på så många olika områden. Det är ingen statisk förutsägbar process, utan i allra högsta grad en dynamisk vindlande process som tar ut sina egna svängar. Därför tycker jag att de som arbetar i skolan dagligen, med att försöka göra det obegripliga begripligt, det ohanterliga hanterligt, och vara medvandrare och guide igenom hela processen, är helt fantastiska! Det handlar om så oändligt mycket mer än att bara leverera kunskap. Inte minst under de omvälvande högstadieåren.

Som jag älskat att vara med i denna vindlande process.. även om ekvationen lärare, arbetstid, resurser och förutsättningar, inte alls går ihop.

Men nu är det jag som får ta skeden i vacker hand. Gå igenom en annan, knappast önskvärd vindlande process, där jag i allt större grad får vara eleven. Eleven som faktiskt har fått tagit över ansvaret för sitt lärande själv, då det handlar om att leda sig själv klokt, efter rådande förutsättningar.

Man kan leda en ko till vattnet, men den måste dricka själv. Du kan bara undervisa en elev och tillhandahålla kunskapen, men det är bara eleven själv som kan omsätta det hela i praktiken och faktiskt lära sig. Själva kunskapandet får man ta hand om själv.

Tänk vad makalöst ändå... att jag fått vara en del av allt detta. Jag är tacksam, även om jag mycket sorgset och frustrerat konstaterar, att det inte spelar någon roll om man VILL gå någonstans om kroppen inte bär en. Jag har ju så mycket krut inuti...  Det är bara att ödmjuka sig inför faktum och se möjligheterna där man står.

En stor varm kram till alla fd elever, kollegor och annan personal, som på ett eller annat sätt varit en del i min tid på Madesjöskolan, Nybro.

Ni är GULD värda. <3

Andra bullar och en annan tingens ordning.

Jag brukar vanligtvis gå loss på julmusik någonstans i november, börja med stjärnor, ljus och röda dukar till 1:a advent, och sedan plockar jag på. Kulor i gardinerna och lite andra småsaker. Det bakas och förråden fylls med både det ena och det andra. För att inte tala om att lussebullar  och annat smått och gott.Inte sådär slaviskt och jäktat för att det ska falla andra på läppen, utan mer bara för att det är en njutning att liksom boa in sig med alla ljus och allt mysigt.

Men i år har jag knappt kommit igång alls. Och det är snart 2:a advent. Inte ens adventsstaken och första ljuset är tänt! Känslan infinner sig inte och jag hittar liksom inte inspirationen. Vafalls? Märkligheter..

Men så kom jag på det!

Det är inte alls samma sak utan Knoll & Tott hemma. Våra skruttor och gullefjun har ju flyttat hemifrån och bildat sina egna familjer. Det finns inga puppor hemma att överraska med små mysigheter som successivt plockas fram eller bakats. Nu ska ni inte missuppfatta det hela. Jag är inte alls missnöjd med att de flyttat hemifrån och gift sig med de absolut goaste männen tänkas kan, men nu förstår jag varför! En viktig "komma-i-julstämning" faktor  saknas ju!!

Om man tänker efter så är det faktiskt första julen som bägge två ordentligt flyttat hemifrån. Vi hade ju bröllop med 4 månaders intervaller här förra året och det sista var just i januari, och innan dess hade vi ett i september. Det där med jul kom liksom i skymundan vad det gäller fixande och donande. Det var ju fullt fokus på bröllop bevars mig väl.

Så nu är det alltså en ny juletid på riktigt på Villawedebrand. Jag får helt enkelt ta tag i det och göra något åt saken. Nu när själva grundorsaken är definierad så är det bara att lösa situationen :) Nu kan man ju addera upp sådana där trista  saker som att jag faktiskt inte har den fysiska kapaciteten att feja och dona nuförtiden, och inte heller frossar i bakverk med socker och gluten mm. Det bidrar säkert också.

Men nu kommer Cia med fixarmössan på sig :) Här ska bli julstämning! I det lilla, på ett annat vis, och med andra ingredienser. Julkrubban är framplockad. Dukarna strukna och julkulor är framtagna. Nu så, allt eftersom ska det donas lite här och var. Bara för mitt och makens välbefinnande <3

Jag tror jag ska börja med alla dofter... Dags att leta recept på lchfpepparkakor, saffransbröd mm. Lite vanligt bak får det nog också bli på det ena eller det andra viset, när älsklingarna - alla fyra - kommer över på en fika. Ja, fyra..  beroende på hur man väljer att se det hela så förlorade jag ju inte två döttrar, utan vann två mågar. Jag är rik!

Och för er som nu känner mig och vill skrika HALT!!! då ni inser att den nu skuttande insidan, mycket väl och snabbt, tar utsidan i besittning och bara kör på med allt som fruntimret nu har lust med, så vill jag säga... Ta't lugnt! För det kommer jag göra. Jag lovar! Lite lite i taget. Det genererar sig själv kan man säga, för jag må hända ha fått ny inspiration, men jag har inte blivit av med någon smärta, men den är för tillfället hanterbar. MEN nu har jag i alla fall kalibrerat kompassen och hittat rätt förhållningssätt. Och det är nog ett av det allra viktigaste här i tillvaron :)

Kram på er alla fina och rara <3
Love love!

Återhämtning

Det blev inget rehabbad för min del idag. I alla fall inte den som innefattar sjukgymnastik bland en massa andra goa människor. Kroppen skrek stopp och jag lyssnade. Ganska fantastiskt faktiskt :-)
Så nu ligger jag här i mitt eget badkar, bland bubblor i lagom varmt vatten. Det är väl på sätt och vis ett rehabbad av annat slag.

De talade så intressant på Efter 10 med Malou idag om hjärnstress, men jag får nog kolla upp det en annan dag då min egen hjärna inte mäktade med alla intryck. Man kan säga att hela jag är en empirisk studie i detta och bisarrt nog så känner jag mig ibland tudelad.

Ena delen av mig blir bara ledsen och frustrerad att jag "fortfarande" har sådana begränsningar, allra helst nu när jag dippade en rejäl vända och fick känna på ordentligt att jag inte alls är "frisk". Andra delen av mig finner det ganska fascinerande hur det här med hjärnan fungerar och hur allt hänger ihop. Att den helt enkelt stänger ner när det blir system overload. Måhända det är den vetgiriga läraren i mig som tar plats och ser det hela som en intressant, men bitvis smärtsam, empirisk studie.

Och när jag skriver fortfarande... ja, då skymtar verkligen den där otåligheten fram hos mig som skriker att JAG VILL FUNKA SOM VANLIGT NU OCH BESTÄMMA SJÄLV!!! Vara sådär stresstålig, multitaskande och den som bara har koll på läget.

Fast sedan talar jag mig själv tillrätta och  försöker tänka lugnt, klokt och förståndigt. Ser på mig själv med lite varsamhet och ömhet. ;-) Dessutom har jag faktiskt provat något helt nytt under den senaste veckan. Jag har låtit en rejäl bonnaförkylning läka ut på egen hand. Bara låtit den ta sin tid då jag faktiskt är sjukskriven ändå. Det var nog första gången någonsin! Jag menar, man har ju jobbat och kämpat på ändå och gått till doktorn och fått medicin så man blir "fixad" så snabbt som möjligt. 

Det är ju inte klokt egentligen.. att samhället är funtat på det viset att man inte kan känna att man i lugn och ro kan vara hemma och vara sjuk tills man blir frisk? Eller lurar jag mig nu? Är det bara mig det har varit fel på som gått till jobbet oavsett, om det nu inte gällt magsjuka? Jag tror inte det. De allra flesta kämpar nog in i det längsta och är både plikttrogna och känner ansvar, men jag har nog varit extrem har jag nu insett, jag med mina skruvade smärtreferenser. 

ALLT måste gå fort och vara effektivt. Man är så inkörd i det beteendet att det verkligen är en kamp att göra tvärtom. Att gå emot strömmen. Det är en ständig process av lärande, i alla fall för mig.
Men jag VILL lära mig. 

DET kan jag i alla fall bestämma! :-)

Blöta kramar Cia

Gafflad gris - långkok i all enkelhet.

Det är intressant det där med hur man fungerar som människa. Man har sina frestelser, fallgropar, eller akilleshälar, som gör att man blir ouppmärksam och liksom ångar på av gammal vana. För att det tjusar, är roligt, eller att man av någon annan anledning låter sig slukas eller mister kontrollen. Helt plötsligt har man inte styrfart och bollen är satt i rullning i en väldig fart. Då gäller det att lägga i handbromsen genast.

Bollen slutar inte rulla, men man kanske hejdar dess hastighet och på så sätt till slut får kontroll på situationen. En lagom rörelse framåt är ju sunt, men det kan lätt gå överstyr. Det här gäller ju alla områden och situationer där man på något sätt förlorar sin klarsynthet över vad som är lagom, sunt, klokt och balanserat. Det man vet är bäst när det kommer till en själv, sin kropp & knopp, för sin familj, äktenskap, arbete, relationer mm. När prioriteringarna blir fel.

Men DET var ju inte det som detta inlägget skulle handla om. Eller jo... kanske själva orsaken till det.

Min boll var satt i okontrollerad rullning. Jag har slagit i handbromsen. Nu har farten stabiliserats något och jag vill vara lite i smårullning på söndag då vi ska vara 15 personer på middag här. Och eftersom den middagen är något jag hemskt gärna vill få ihop så har menyn fått anpassats efter att inget kan hackas eller skäras. Dvs mat som inte kräver krafttag i nyporna. Dessutom behöver det gå att förbereda och göras i etapper för att kropp & knopp ska funka. Sedan krävs viss arbetsfördelning, och det tror jag jag har fått koll på och delegerat :)

Jag hade tänkt mig en höstig gryta med köttbitar, rotfrukter mm, men det gick ju fetbort nu då, så jag har helt enkelt testat ett långkok med lergryta i ugn. En sk pulled pork, eller om man vill, dragen gris, eller varför inte gafflad gris?

Maken och jag har just provsmakat den första laddningen och det blev ju GALET gott, tyckte i vart fall våra smaklökar. Och eftersom jag har svårt att hålla mig till ett recept så är det bäst jag skriver ner det här så jag kommer ihåg. För detta kommer göras fler gånger och kryddningen blev kanon, tycker mina smaklökar. Men smaken är ju som baken - delad.

Lägg lergrytan i blöt minst en halvtimme och förbered "marinaden" under tiden. Jag körde alla ingredienser i en mixer. Ugnen ska vara kall när du sätter in hela härligheten, så bry dig inte om den. När lergrytan är genomvattnad lägger du köttbiten i och helt sonika häller över marinaden och vältra runt köttbiten lite. På med locket och skjuts in i den kalla ugnen, som du nu sätter på 125 grader. Sedan får den stå där och bereda sig i eget gemak mellan 4-6 timmar. Min tog 5 timmar ganska exakt. Mot slutet plockade jag ut grytan lite då och då och kollade om det var lätt att dra isär köttet med två gafflar.

När det var klart så plockade jag ut grytan och tog av locket och lät allt svalna lite. Sedan tog jag upp köttet och gafflade isär det. Såsen som blev kvar i lergrytan hällde jag över i en annan gryta och smakade av. Lite mer salt behövdes, och sedan åkte alla köttrevor ner i såsen. Där får de nu ligga och gotta sig. Men vi var ju tvungna att provsmaka.... och det blev GOTT! En liten slev och så en klick creme fraiche var toppen till.

1,5 kg picnicbog

I burk tacosås medium
2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
½ dl olivolja
½ dl chilisås
1 tsk worchestersauce
1 msk oregano
1-2 tsk chipotlesauce
2 msk spiskummin
½ msk cayennepulver
1 msk paprikapulver
2 msk balsamvinäger
1 msk liquid smoke
2 msk råsocker
1½ tsk salt 

That's it!

Hoppas du har nytta av mitt recept och kanske även funderingarna på om det är någon boll du måste hejda framfarten på. För glöm aldrig det.. För varje JA finns ett NEJ. Balans och dosering. Prioritera rätt. Det är lätt att det blir galet av bara farten, eller gammal vana..

KRAM

Lär dig läxan, Cecilia Berit Maria Wedebrand!

Då är man äntligen på väg åt rätt håll igen, med myrsteg. Och nu pratar vi kropp. Det är fantastiskt hur klockrent det är att man sannerligen får en och samma läxa gång på gång tills man lärt sig den. Själv göra, själv ha. Eller som någon klok sa: "Bara en idiot upprepar samma sak gång på gång och förväntar sig annat resultat".

Nja.. nu ska jag väl inte gå så långt att jag kallar mig själv idiot, utan det gäller att hålla isär sak och person, även när det gäller en själv. Jag är bra, men gör ibland idiotiska saker helt enkelt.

Denna gång frestades jag till att lägga till liiiite mer belastning på de, som till synes, ynkliga och enkla små momenten som jag faktiskt utför med armarna i bassängträningen varje tisdag. Det är en så vansinnigt fin balansgång gällande vad som funkar och vad som raskt skickar mig ner i en tredagarsmigrän och smärtan från avgrunden.

Den där lilla "duktighets-genen" slår till och man gör något man sedan bittert får ångra. Är huvudet dumt får kroppen lida helt enkelt. Annars är jag verkligen jättetacksam och glad över möjligheten till det specialanpassade träningsschemat i det varma rehabbadet jag fått. Det är framför allt stabiliseringsträning i mage, buk och ländrygg det handlar om. Dels för att hålla diskbråck i länden i schack, men framför allt att lära mig stabilisera upp hela kroppen utifrån den centrala delen av mig, och inte ha så mycket i överkroppen som far åt det ena eller det andra hållet. Och framför allt låta bli att träna den över delen av kroppen då det inte går, utan bara triggar.

Eventuella axelrullningar och annat "simpelt" går bort helt. Efter tre så är jag krampad i hela nacken så att jag får avbryta. Men däremot finns det en liten grej där jag ska stå med armarna längs utmed sidorna och fösa vatten fram och tillbaka med handflatorna för att skapa lite oro i vattnet runtomkring, men lyckas spänna och jobba med magen så att jag stabiliserar upp hela mig utifrån magtrakten. Det var här någonstans jag förtog mig. Tog i för mycket helt enkelt. Det och ett par rörelser där jag ska dra bak axlarna och ihop med skulderbladen.

Att bli irriterad och arg på sig själv ligger väldigt nära till hands när man en stund efter hemkomst har fullt blommande migränanfall och bara vill kräkas. Musklerna i nacke och axlar är så krampade och ömma att jag knappt kan ligga på en kudde och muskelfästena i skallbasen är svullna som om jag gjort ett snitt och tryckt in ett par matskedar marschmallowfluff på var sida. Usch.. vilken liknelse.. Men ni fattar, svullen!!

Det är då jag för ett resonemang med mig själv och försöker korrigera mitt tankesätt så att jag inte adderar till eländet genom att vara arg på mig själv. Massa negativism som sprutar gör ju aldrig någon nytta för välbefinnandet liksom. Tro mig! Därför försöker jag koppla på någon slags mindfullness-tänkande att "registrera utan att värdera". Och det är ju bra. Konstatera fakta och dra en slutsats utan att läcka massa energi i form av ilska som ändå inte blir produktiv. Mmm... man har ju gått "Grön Rehabiliteringskurs" och lärt sig ett och annat. :)

Nåväl. Igår kväll var jag i alla fall tillräckligt i balans för ett två timmars thébesök hos goda vänner. Bara sitta och få en dos med mys och prata om livet utan att engagera sig så mycket i vare sig det ena eller det andra. Kort, men koncist. Hemma hos dem så deras barn kunde ha sin lilla kvällsrutin som sig bör. I all enkelhet. Mer enkelhet åt folket!!

Önskar egentligen att jag skulle orka ta hem fler personer lite sådär planerat, i all enkelhet, men sanningen att säga så förmår jag inte det för det lyckas vara ett ständigt flöde av människor in i vårt hus, eller per telefon eller sms mest hela tiden. Häromdagen la jag faktiskt ut en liten SORRY, We're CLOSED- skylt på facebook pga tid behövdes för att bara vara. Det gjordes efter att tre personer redan hade hunnit titta förbi på förmiddagen. Alla lika älskvärda och ljuvliga. Men ibland behövs tid för att låta sin egen tanke hinna tänkas klart.

Just nu är det faktiskt lugnt här. Jag har haft en hjärtevän här som jag bjudit på en enkel soppa (vilken jag för övrigt måste lägga upp receptet på så att jag inte glömmer det då jag gick på känn) varpå hon masserade mig. Hon har en helt ljuvlig touch och hjälper mig emellanåt med en ansikts/skalp/hals/decolletage massage. Jag knådar och manipulerar på henne vid behov, så vi har ett ömsesidigt ge och ta förhållande där. Så gott. Love you! <3

Jahopp. Då har jag skrivit av mig lite här och lagt en liten Note-to-self i och med detta. INTE försöka vara duktig på eget bevåg. Låt bli! Det resulterar bara i fullmedicinering av rävgiftsmedicinerna och en plågsamt mående. Så lär mig lär mig läxan nu Cecilia Berit Maria Wedebrand! - EN GÅNG FÖR ALLA!

Men hörrni....
Även om jag inte mår så där värst bra, så HAR jag det fantastiskt bra. Mätt i magen, en skön soffa att sitta i, människor i min närhet som jag älskar och som älskar mig, mat i kylskåpet och tak över huvudet, för att inte tala om en massa små lyckopiller som den lilla självsådda pensén här ovan som bestämt dig för att bo mellan ett par betongplattor. Listan kan göras lång..

Dessutom skiner solen <3 Visst är det fantastiskt!

KRAM

Handla med hjärtat!

Det är väl ingen som har missat att det är Rosa Bandet tider runtom i vårt land. Rosa Bandet handlar om att skapa medvetenhet och samla in pengar till bröstcancerforskningen.

Även Oriflame sällar sig till skaran företag som bidrar på sitt sätt. De erbjuder ett Rosa paket med kanonfina produkter till ett fantastiskt pris för oss som konsumenter. För varje sålt paket skänker Oriflame 20:- till Rosa Bandet. 

Paketet innehåller: 

Silk Beauty Shower Cream 

Tender Care 

Silk Beauty Body Cream

Endast 99 kr (värde 360:-)

Så här är alltså ett sätt att handla kroppsvård med hjärtat och stöd Rosa Bandet tillsammans med mig och Oriflame. Är inte det bra så säg, att kunna förena nytta med nöje?

Du erbjuds här två olika sätt:

• Antingen genom att handla direkt via Min Beauty Store  som är en länk varigenom du kan beställa Oriflameprodukter genom mig, men som du får levererat hem till dig för 39:- i frakt och exp. avgift. Genom den länken kan du bläddra i katalogen och se massa andra inspirerande erbjudanden och smått och gott.
• Eller så bor du kanske i närheten av mig och skickar mig ett meddelande att du önskar ett paket eller fler för att kanske ge bort som gåva? Vill du då passa på att kika igenom katalogen online så gör du det genom att klicka här.

Stort tack för din eventuella beställning!  

Jag förmedlar detta erbjudande med glädje, både för att det är ett riktigt bra erbjudande och dels för att detta ligger mig varmt om hjärtat.  Vi är nog många som är berörda av sjukdomen cancer på ett eller annat sätt och där man känner att man gärna vill bidra till forskningen på något vis. Många bäckar små..
Och detta är ett sätt bland många.


Kram på er!