Nu ligger jag här i sängen med lilla Ella-Bella intill mig som helst sover nära, nära. Morfar sitter ute på altanen i den ljumna aftonen och finns till hands om Eddie-Beddie vaknar till och behöver en lugnande hand. Kan man ha någon finare uppgift? Tror inte det. Mamma och Pappa tar en fika nere på Plaza på tu man hand, så här på kvällskvisten, innan de snart ska åka hem.
Vi har haft en dryg vecka tillsammans här nere på Anfi del Mar, GC, och det har varit så mysigt. Fyra generationer har samsats i samma lägenhet och det kunde nog inte ha funkat bättre.
Nu har en ny epok inletts. Mina föräldrar investerade i detta timesharing komplex i början på 90-talet, då vi fick barn. Vi har alltså haft förmånen att få åka med dem hit och få njuta, under hela våra barns uppväxt. Här har de badat och lekt med kusiner och mina bröder med fruar. Vi är många som semestrat tillsammans här och det har alltid varit väldigt kul!
Och nu har vi varit här för första gången med våra barnbarn. Pauline har tagit hit sin lilla familj, hit där det finns så många minnen och som så många nya nu har skapats. Det är stort.
Oh well, det finns mycket att yra om detta för en känslosam mormor Cia som ligger bredvid en ljuvlig 5 månaders bäs och snusar.
Nästa gång vi åker hit med familjen så hoppas vi att den där underbara, snart 2 åriga killen, kommer visa sin lillkusin hur man åker i rutschkanan i barnpoolen. Den där lillkusinen som snart är färdigbakad i Mosters mage ❤️.
Livet är stort och förunderligt.
