Äntligen igång!

Vilken lycka! Idag är det första dagen på mycket länge sedan jag förfogade över min tid. Det har ösregnat och varit trist uteväder, men idag ville jag ut! Oavsett! 

Efter en checkrunda i trädgården för att se om något är på gång så noterar jag att gräslöken börjar titta upp, bärbuskarna knoppas och det har tinat en decimeter ner i jorden. Därunder stenhårt! 

I växthuset däremot, där råder ingen tjäle. Däremot oreda... Därför att man inte orkade helt och hållet i höstas utan bara plockade in prylarna under tak. När det blir sådär överväldigande, att jag inte riktigt vet var jag ska börja, så blir jag lätt handlingsförlamad. Det liksom spretar. Åt alla håll. För mycket intryck. 

Då är det ju bra att bara sätta sig ner och landa en stund. Njuta lite av den rostiga skylten som strategiskt placerats i växthuset. Släppa faktum att jag blir lite irriterad över oförmågan att sortera i tanken... 

Men nu var det ju faktiskt det som jag lyckades med efter en stund. Jag fick en del gjort och jag känner mig ytterst nöjd. 

Regnet stod som spö i backen, men jag njöt av att vara torrskodd inne i växthuset. Ena långbädden är nu genomgrävd och några krukade perenner blev nergrävda efter att tyvärr stått ovan jord sedan i höstas. Dessutom har jag testat att så spenat därinne. Spännande! 

Det finns så oändligt mycket som är ogjort, men jag njuter oerhört av det som blivit gjort. Ett bra val!

Ett nytt år!

Nu har det nya årets första timma passerat och jag har skramlat mig upp från soffan och i säng. Maken jobbar dygn och jag är inte så värst piggelin, så något stort partajade har det inte varit detta nyår. Dock var jag borta hos våra hjärtevänner ett par timmar och njöt av god mat och ytterst trevligt sällskap. Jag hade tänkt att dra mig ur alltihop men blev övertygad om att jag kunde komma, skruttig och dan, och vara med en stund i alla fall. Så gott! Så tacksam för det.

Klockan 21 var jag hemma och intog min soffa. Njöt av att läsa trädgårdsbloggar och faktiskt klicka hem lite fröer från Impecta. 😊

Sådd ger skörd. Och jag antar att jag måste så in lite olika sorters fröer i mitt liv om jag ska få till den skörden jag önskar inför det kommande året. Ibland är det inte bara bristen på rött sådd som resulterar i utebliven skörd, utan också skötseln av det nysådda. Det där med att hålla i och vårda det man tagit sig för, och nu pratar jag inte bara grödor utan utmaningar av olika slag.

Så det är väl dags att skapa sig någon slags målbild. Vad önskar jag mig utav mitt nya år?

✔️tid att måla 

✔️Plocka med yllefiltar och fårskinn ut i växthuset och mysfika där i ljusets sken.

✔️bjuda hem våra grannar på en fika

✔️rensa upp ch bort kläder mm

✔️måste ha tid för att hinna skriva tänka och reflektera

✔️bjuda hem våra syrianska vänner

✔️rodda runt i linneskåp och reensa bort sådant som inte används.

✔️plantera blommor i grönsakslanden och mixa det helasnyggt 

✔️dejta med min make är nödvändigt

Nåväl, det var väl ändå en start...  Hur ser era nyårsönskningar ut? 

Kram Cia 

Kontraster

Sitter just nu och faktiskt bara njuter av ett mjukt stilla regn som sköljer ur den varma luften. Jag har bytt höstkylan mot en veckas ljumna vindar på sydligare breddgrader. Sällan har väl en semester varit så efterlängtad och behövd som denna, men aldrig har den förut känts så dubbel.

Svält, krig och umbäranden är inget nytt under solen, men aldrig har det kommit riktigt så nära som det gjort nu under det senaste året. Jag har människor i min närhet, numera vänner, som flytt för sina liv under de mest fasansfulla förhållanden, på vinst eller förlust. Människor som är så påfallande lika oss själva, om man bara väljer att komma dem nära, så det är ofantligt lätt att sätta sig in i deras situation och dela, i alla fall en bråkdel av deras förluster och lidanden.

Och som en skarp kontrast till detta har jag förmånen att åka på semester. Njuta när andra lider?

Kluvet. 

Jag plockar bort det dåliga samvetet. Lägger upp det tillsammans med skulden på hyllan. Det blir ju inte konstruktivt alls annars. Tar tag i tanken och känslan. Väljer att njuta av min återhämtning allra ödmjukast. Hoppas ladda batterierna och komma tillbaka med mer kraft och energi. Ta vara på möjligheten. Hur skulle jag annars kunna hjälpa någon alls?

Nu har regnet lättat...

Dags att möta dagen ❤️

Praktiska lyckopiller!

Ibland blir jag riktigt barnsligt glad över fiffiga små vardagssaker som förgyller tillvaron. Just nu är det två saker särskilt. Det ena är en svamp- och bärtork och det andra är ett maskindiskmedel! Två helt olika saker men som gör mig riktigt glad. Låt mig förklara...

Så här i jordgubbstider så köper jag massor när det blivit så billigt att de bara tar 10:- litern. 45 liter är inköpta hittills och förutom att vi har frossat i att äta dem färska, så har det även blivit jordgubbs- och rabarbermarmelad, samt en massa infryst. Jag älskar att ha tillgång på sommar, i form av jordgubbar, även på vintern. Men så gjorde jag äntligen slag i saken och köpte mig ett fynd på Jula. En enkel tork som nu klarat av sin första uppgift. Jag skivade helt sonika jordgubbarna i äggskäraren och la ut dem på ollorna (torkbrickorna) och satte igång den inställt på 50grader. De blev kanon! Alldeles klarröda och med massor utav smak. Blir finfint till vinterns granola och bakverk.

  

Och sedan till det andra lyckopillret - maskindiskmedlet som faktiskt tar alltihop! Även snigelslemmet på stekpincetten som jag använder vid varje aftons snigeljakt! Och det vill inte säga lite.

Nu är ju inte snigelslemmet det största problemet här hemma i och för sig, men ändå. Det är så oerhört frustrerande när man får diska om saker som inte blivit rent, glas som fortfarande är lite "smågrusiga" efter disken och Tupperwareburkar som fortfarande känns feta invändigt. Jag har morrat över diskmedel efter diskmedel, fyllt på salt och sköljmedel om vartannat, men har nu hittat grejen! Denna passar mig ypperligt. Vardagslycka! Finish Powerball Quantum Max.

Jahaja, mina vänner...

Nu har jag vilat ryggen en stund och det är dags att ta sig an ett annat lyckopiller. Fyra stora svarta sopsäckar med gräsklipp som jag fått! Det gröna guldet ☺️. Jag är sååååå nöjd och glad. Trädgårdsnörden i mig jublar. 

Ha en fin dag och njut av det lilla.

Kram Cia 

Varje resa börjar med ett enda steg. Goda föresatser.

Och ändå får vi varje dag en ny morgon med blanka blad att fylla och på något vis kunna implementera de nya, eller kanske gamla, föresatserna vi grandiost, eller småskaligt, målade upp under gårdagen. Ni vet... Den dagen som är förbi.

Värna min måndag. Jag lyckades värna min måndag, på det hela stora. Och det känns som en seger ;) Skapa rum och tid för hälsans skapelse och själens njutning. Rytm som passar och goda -rimliga föresatser. Måste nog schemalägga min tillvaro något. Undrar om det skulle vara en hit? Balansgång det där när man sedan ska hålla på att prata med sin kropp om vad som den egentligen klarar just där och då. 

Ohhh well... Denna dagen gick i alla fall bra. Dessutom fick jag besök av Edwin med föräldrar ett par gånger under dagen, så jag somnar lycklig och nöjd över att detta ljuvliga välsignar oss nu.

Så nu är det dags att tacka Gud för alla mina välsignelser och tacka för den nya oförbrukade nåden som finns där för oss varje morgon. Nåd över allt förnuft. Den nåd jag vilar i och lever av.

Stora förändringar

Processer, stora och små, vardagliga och livsomvälvande... och allt där mitt emellan. Så ser livet ut runtomkring mig och även inom mig. Processer på många plan. 

På ytan kan jag berätta att dagen ägnats åt flyttbestyr. Yngsta dottern Alexandra och hennes man Marcus har flyttat in i en lägenhet i min mor och fars hus. Hela familjen, den utökade versionen, har hjälpts åt och min delikata uppgift denna dag har varit att passa Edwin.

Edwin, mina vänner, är min allra senaste kärlek i livet! Jag har blivit mormor! Och det är så mycket större än jag kunde anat, och det vill inte säga lite. Den 2/1 2015 kl 12.01 föddes denna lilla krabaten. Pauline och Christofer blev föräldrar och ingenting är mer sig likt. Vi är alla ganska fjolliga och slåss lite om att få hålla älsklingen. Ännu en ny dimension av tillvaron <3

Vem som helst kan nu räkna ut att jag mer än gärna tog min uppgift på allvar att ta hand om godingen medan de andra styrde på. Jag har ju den där nacken och ryggen som ska hanteras med förstånd så denna mormor håller i längden, så idag har jag skärpt mig mer och legat på rygg med Edwin på bröstet så fort jag kunnat. Och så guppa på pilatesbollen med honom i famnen sparar också kraft. 

Vi hittar sätt, du och jag Edwin. Det är ju du som är mitt fokus för att jobba för att bli så bra som jag kan bli - så jag kan vara mormor <3

Men det där handlar om processer på insidan, på djupet, och det berättar jag om när jag är redo. En annan gång. Stort är det i vart fall. På alla plan.

När tanken inte får rum

Det finns perioder som innebär att man i princip håller andan och kämpar för att hålla sig precis ovanför vattenytan. En sådan livssituation som är resultatet av en blandning av sådant man satt sig i själv och livet som händer. Ett tillstånd som man ibland hamnar i, men absolut inte kan stanna i.

Där har jag varit ett tag. Ett alldeles för långt tag. Det är inte hälsosamt på något vis. Hela min varelse talar om det för mig på alla möjliga sätt. Rent fysiskt på en rad olika vis (som bara är ledsamt att prata och skriva om) men också i avsaknaden av det som jag känner att jag vill ska kunna ta form och plats hos mig. Den kreativa och skapande förmågan stryker på foten. Det gäller allt ifrån matlagning till målning, samt tankar och reflektioner om tillvaron som ibland brukar ge sig uttryck här.

När tanken och den djupa reflektionen inte får rum...

Jag får ständigt påminna mig om att andas. Bara en sådan sak.

Idag är sista dagen som måste erövras och klaras av. Jag har två viktiga uppgifter på agendan som jag ber om nåd över att klara av. Sedan ska jag skala av, strippa ner, hämta fokus, andas, plocka mossa och småpyssla i sällskapet av en ljudbok. Och jag ska måla. Nu kan allt det där låta som idel mysig och okomplicerad förströelse för någon, men det är hårt arbete att få till. Att ligga ner och vila när man är som en spännfjäder är en sann konst. Att ha ro att tänka en tanke klart utan att sjuttioelva andra saker kidnappar tanken, en ytterst svår uppgift.

Små varningsklockor som alla pekar på samma sak. Stopp! Halt! Enough!

Att vara närvarande när man har en annan person framför sig, eller står i en uppgift är ingenting emot konsten att bara vara närvarande i sig själv, och för sig själv. Tid för eftertanke och reflektion. Tid att lyssna in vad Gud vill visa mig. Tid för att låta den inre källan fyllas på och återställa balansen i tillvaron. Då kommer även kroppen må bättre.

Så.. idag också.  Men imorgon är en annan dag.


Ändå tacksam för medvetenheten jag idag nu äger. Det man inte erkänner för sig själv, kan man heller inte förändra. Nu så.... andas medvetet och förberedelser inför viktigt möte om ett par timmar. Tack Gode Gud för nåden och din konstanta närvaro i mitt liv.

Ha en go dag du som läser detta. Var rädd om dig och värna din tid för tanken, återhämtning och reflektion <3