Finjustering pågår

Så har det blivit sådär tydligt att en justering av livsföringen är fullständigt nödvändigt. Igen. Suck. 

Jag vet ju bättre. 

Men saker och ting akumuleras. Somligt styr man över själv, annat inte. Det är sällan tillvaron håller sig till planen 😏. 

Kropp och knopp har inte varit att leka med nu, och jag skriver - har varit - för jag hoppas att jag vaknar till ett gradvis bättre mående imorgon. För det här suger. Big time! 

Någon undrade hur jag orkar med det jag visar på ex instagram. (Barnbarn, blommor och skörd från trädgården) Både min instagram och min blogg heter Cias Lyckopiller och det är precis vad det handlar om. Jag fokuserar gärna på det som jag blir riktigt glad av, det som fyller min vågskål och väger upp det jobbiga. 

För det är ju som så att man kanske inte tänker på vad jag får låta bli, eller dra ner till ett minimum, för att jag helt enkelt inte klarar av det. Det är ju inte för intet som jag tvingats acceptera en sjukersättning. 

För ett antal år sedan fick jag en något syrlig kommentar på en bild som jag la upp på nygjord müsli, att det minsann inte var alla som hade tid att göra egen müsli. Jag svarade lite fint att jag var stolt och tacksam över att jag lyckats fixa det, för det var just det enda jag klarat av.

Givetvis visste inte denna (då stressade och förmodligen av livspusslet pressade) vännen att jag hade blivit så sjuk. Vi redde upp det hela såklart. 

Vad jag menar är, att det som jag finner  viktigt - som att gå till kyrkan på söndagen - vissa perioder är just ALLT jag klarar. Då samlar jag ihop mig och njuter till fullo av stunden och du ser mig glad, för det är jag! Men sedan... 

Nu pågår alltså revideringen och justeringen över Do's and Don'ts för att ytterligare lära mig att leva hållbart, efter mina rådande förutsättningar. 

Många bäckar små... Det som får en bägare att rinna över behöver sannerligen inte utgöra den största boven. Men det viktiga är att rannsaka situationen och justera framåt. 

Nu ska jag bara komma ifatt lite så tårarna slutar trilla för minsta lilla. Men när du ser mig, då kommer jag att le... För jag ser ju dig! 

Kanske genom tårar, men ändå ❤️