Stora förändringar

Processer, stora och små, vardagliga och livsomvälvande... och allt där mitt emellan. Så ser livet ut runtomkring mig och även inom mig. Processer på många plan. 

På ytan kan jag berätta att dagen ägnats åt flyttbestyr. Yngsta dottern Alexandra och hennes man Marcus har flyttat in i en lägenhet i min mor och fars hus. Hela familjen, den utökade versionen, har hjälpts åt och min delikata uppgift denna dag har varit att passa Edwin.

Edwin, mina vänner, är min allra senaste kärlek i livet! Jag har blivit mormor! Och det är så mycket större än jag kunde anat, och det vill inte säga lite. Den 2/1 2015 kl 12.01 föddes denna lilla krabaten. Pauline och Christofer blev föräldrar och ingenting är mer sig likt. Vi är alla ganska fjolliga och slåss lite om att få hålla älsklingen. Ännu en ny dimension av tillvaron <3

Vem som helst kan nu räkna ut att jag mer än gärna tog min uppgift på allvar att ta hand om godingen medan de andra styrde på. Jag har ju den där nacken och ryggen som ska hanteras med förstånd så denna mormor håller i längden, så idag har jag skärpt mig mer och legat på rygg med Edwin på bröstet så fort jag kunnat. Och så guppa på pilatesbollen med honom i famnen sparar också kraft. 

Vi hittar sätt, du och jag Edwin. Det är ju du som är mitt fokus för att jobba för att bli så bra som jag kan bli - så jag kan vara mormor <3

Men det där handlar om processer på insidan, på djupet, och det berättar jag om när jag är redo. En annan gång. Stort är det i vart fall. På alla plan.

När tanken inte får rum

Det finns perioder som innebär att man i princip håller andan och kämpar för att hålla sig precis ovanför vattenytan. En sådan livssituation som är resultatet av en blandning av sådant man satt sig i själv och livet som händer. Ett tillstånd som man ibland hamnar i, men absolut inte kan stanna i.

Där har jag varit ett tag. Ett alldeles för långt tag. Det är inte hälsosamt på något vis. Hela min varelse talar om det för mig på alla möjliga sätt. Rent fysiskt på en rad olika vis (som bara är ledsamt att prata och skriva om) men också i avsaknaden av det som jag känner att jag vill ska kunna ta form och plats hos mig. Den kreativa och skapande förmågan stryker på foten. Det gäller allt ifrån matlagning till målning, samt tankar och reflektioner om tillvaron som ibland brukar ge sig uttryck här.

När tanken och den djupa reflektionen inte får rum...

Jag får ständigt påminna mig om att andas. Bara en sådan sak.

Idag är sista dagen som måste erövras och klaras av. Jag har två viktiga uppgifter på agendan som jag ber om nåd över att klara av. Sedan ska jag skala av, strippa ner, hämta fokus, andas, plocka mossa och småpyssla i sällskapet av en ljudbok. Och jag ska måla. Nu kan allt det där låta som idel mysig och okomplicerad förströelse för någon, men det är hårt arbete att få till. Att ligga ner och vila när man är som en spännfjäder är en sann konst. Att ha ro att tänka en tanke klart utan att sjuttioelva andra saker kidnappar tanken, en ytterst svår uppgift.

Små varningsklockor som alla pekar på samma sak. Stopp! Halt! Enough!

Att vara närvarande när man har en annan person framför sig, eller står i en uppgift är ingenting emot konsten att bara vara närvarande i sig själv, och för sig själv. Tid för eftertanke och reflektion. Tid att lyssna in vad Gud vill visa mig. Tid för att låta den inre källan fyllas på och återställa balansen i tillvaron. Då kommer även kroppen må bättre.

Så.. idag också.  Men imorgon är en annan dag.


Ändå tacksam för medvetenheten jag idag nu äger. Det man inte erkänner för sig själv, kan man heller inte förändra. Nu så.... andas medvetet och förberedelser inför viktigt möte om ett par timmar. Tack Gode Gud för nåden och din konstanta närvaro i mitt liv.

Ha en go dag du som läser detta. Var rädd om dig och värna din tid för tanken, återhämtning och reflektion <3

Tja, inte var det detta jag väntade mig av dagen...

Idag är en av de där dagarna när det bara trillat på saker av rysligt udda mått och man plötsligen inser att man inte ätit någon middag. Jag har ju i alla fall mat. Det finns så vansinnigt många som inte ens har det inom räckhåll. Jag är ju bara lättdistraherad och ockuperad. Dags att steka mig ett ägg och fortsätta tacka Gud för maten. Ännu ett lyckopiller att bli påmind om!

Blev idag än en gång varse att det finns dumhet/elakhet man bevisligen aldrig kan förstå vidden, bredden och djupet av riktig. Man överraskas hela tiden. Det finns alltid en extra dimension. Därför är det nog extra viktigt att fylla på med kärlek, uppmuntran och omtanke där det bara går. Samla lyckopiller och fylla sin vågskål till bredden. Tända ljus - bokstavligen och bildligen - för att mörkret ska ge vika. Tror vi måste hjälpas åt med det över allt. Jag försöker skotta där jag står. Lätt att bli alldeles handlingsförlamad och sätta sitt ljus under skäppan när elände drar fram i skepnad av både det ena och det andra.

Så till något helt annat:
Man kan lyssna på "Marika i P4" imorgon mellan 14-14.30 om man vill lyssna på mig och min vän Therese som ska intervjuas i egenskap av bonussystrar. De hittade oss via en hashtagg från en utav mina instagrambilder där jag nämnt henne som #bonussyster. Temat för dagen ska tydligen vara "Syskon" och då tänkte de lite utanför lådan om att det är ju inte alla syskon som har blodsband, och så fann de oss. Helt klart udda, men jättekul :) Vi och bröderna Herrey ska medverka. Milda makaroner. Hahaha :) Ja vi får väl se hur det går. Det är inte så att vi har helt klart för oss vad vi gett oss in på, men det är väl likadant med mannekängandet på Bröllopsmässan nu på Söndag.

Jag skrattade högt och hjärtligt för några veckor sedan när jag blev uppringd och fick frågan om jag kunde gå mannekäng vid detta tillfället för en butik vid namn Keruben. Kläder från Jeanne-Darc-Living. Det var typ 20 år och förmodligen lika många kilo sedan jag mannekängade sist. Men men. Butiksägarinnan vet ju precis vem jag är och hur jag ser ut så jag bestämde mig för att tacka JA. Bestämde mig för att det är ju hennes problem att jag numera visst har en timglasformad figur - men med mera sand i än förr. Rätt tänkt va? Det är ju en konst att våga tacka ja till det man tycker är kul, men lägga det på en nivå där det inte blir ytterligare en stressfaktor, utan något som ger lite energi. Åtminstone inte kostar mer än vad det smakar.

Sedan blev det ju extra-de-lux-kul när hon hade behov av ena dottern Alexandra (den som inte är höggravid ;) och idag uppenbarligen min "bonuslillasyster" Therese också. Det får helt enkelt bli vårt lilla äventyr. Butiksägarinnan Petra är superhärlig och äger en så galet trevlig butik. När hon sedan ville att vi skulle le mycket och se glada ut mot publiken så kände jag, Inga problem! DET kan vi i alla fall :) Det hade varit värre om vi skulle haft den där lite surmulet trumpna looken... hade aldrig funkat.

Tja... hur var det nu? Ett ägg ja.. som sagt. Lättdistraherad?! Vaddå? Nääähh...
Jag skulle ju bara betala en räkning...
Äsch... man får vara glad att man fungerar någorlunda :)

Snabba thekakor lchf-style

Att svänga ihop ett gott och mättande bröd utan gluten och socker är busenkelt. Vart jag hittade ursprungsreceptet har jag ingen aning om vid detta laget, men min modifierade variant kommer här:

6 stycken thekakor

• 2 ägg
• 1 dl mandelmjöl
• 2 dl riven ost
• 1 tsk bakpulver
• 1 tsk brödkrydda efter behag

Rör ihop alla ingredienser och klicka ut i sex högar på en bakplåtspappersklädd plåt. Grädda i 10 minuter i 225 graders ugn.

Färdigt! Ät och njut :-)

Tonfiskröran är gjord på enklast möjliga vis med en burk tonfisk, några matskedar majonnäs och lite svartpeppar från kvarnen. Det behövs inte mer för att få till en god röra minsann. Och så en massa purjolök på toppen.

Dessa ljuvliga pumpor!!!

Jag älskar att laga mat men ofta innebär det en massa hackande och skärande som inte går ihop sig med kroppen min alltid. Därför blir utmaningen att komma på enkla, smidiga och såklart goda rätter som liksom gör sig själva. Det här blev en sådan variant.

Gjorde något som blev riktigt gott med Butternutsquash som är en riktigt trevlig liten pumpasort. Det blev som vanligt efter "man-tager-vad-man-haver" principen så därför är det lika bra att skriva upp receptet här för det kommer att göras igen :)

Gör så här:

• Dela en butternutsquash på längden och gröp ur kärnorna (de kan rostas, tvättas och sparas till utsäde eller bli till kompost). Lägg halvorna i en långpanna. (jag hade lite olja på plåten. Efteråt undrar jag varför?)
• Mosa ca 100 gr blåmögelost tillsammans med ca 2 msk creme fraice till en röra.
• Portionera ut röran i urgröpningarna i pumpahalvorna.
• Ringla över olivolja efter behag, likaså lite honung samt några droppar citron.
• Strössla lite timjan över och skjuts in i ugnen.

Grädda i 200 grader i ca 25 minuter... fast känn på pumpan med en sticka. Den ska vara lite fast, men ändå mjuk, om ni förstår vad jag menar :) Så här såg den ut i ugnen.

 

Och efteråt så såg de ut så här och maken och jag njöt av en halva till kvällsmat. Och hej och hå så gott det gifte sig tillsammans, pumpans söta smak, blåmögelostens sälta och det lite syrligt friska från creme fraiche och några droppar citron. MUMS! Det blir inte bara soppa på denna goda "grönsak" hädanefter, och nog måste jag försöka odla den till nästa säsong. Prova så får du se!

 

Lyxlunch!

Tänk vilket lyx att få en spontan inbjudan till lunch hos goda vänner när man behöver det som bäst. Jag var inte särskilt nödbedd där inte när frågan kom. ;-)

Smörstekt torsk med hemmagjord sweetchili av egna skörden, potatis nyuppgrävd tillsammans med en mangoldwok och sallad - allt nyskördat från egen jord till bord. Det var väl fisken då som jag tror var köpt.

Det är en sådan enorm njutning att få sitta ner till bords och bara insupa smaker, dofter och de vackra färgerna tillsammans. Det där med gurka som plockats direkt ur växthuset... alltså... vilken grej! Nästa år hoppas jag kunna få göra detsamma. Plocka egen gurka, krispig och smakrik.

Stort tack för idag, Birgitta och Jonas ♡.

Det där med att dela en måltid tillsammans, rätt upp och ner, utan krusiduller - det är rätt fantastiskt. Inte så konstigt att Jesus så ofta använde sig av just de tillfällena till goa möten med människor. Han hade koll på läget den mannen.

Sov gott!

Inte mycket till lyckopiller...

... men det är vad det är. Nu är det bara några dagar kvar tills jag får åka upp till Västervik och få mig en omgång smärtblockader. Just nu är jag fantastiskt trött på att ha så mycket smärta dygnet runt och att mina mediciner inte räcker till på långa vägar. Tar inte ens udden av eländet samtidigt som jag räknar minuterna tills nästa medicindos. Avskyr verkligen den situationen även om man försöker skratta åt eländet ibland.

Just nu förmår jag inte göra något alls mer än att bara existera, typ. Att ta sig upp och klä sig samt andas ter sig nog. Och det är inte min grej. Det är nog faktiskt inte någons grej. Sen är det så oerhört frustrerande att all smärta liksom blir fördummande. Lite hårt uttryckt kanske, men det drar ju så extremt mycket energi så hjärnan blir ju alldeles uttröttad och inte orkar med intryck alls på något bra vis. Alltihop hänger samman.

Efter helgen kanske jag kan börja sova igen nattetid. Hjärnan och kroppen behöver ju det för att återhämta sig. Då kanske det börjar arta sig så att jag kan fungera lite igen. På torsdag får jag blockaderna och efter ett par dagar brukar det bli bättre. Tisdag idag.

Så glad att jag lyckades tajma in blockaderna på ett bra sätt precis innan vi for på vår resa till USA så att jag var i så bra skick som möjligt där. Det gick ju vägen trots allt, med väl tilltaget i tid och möjlighet till att vila mycket. Tacksam för det. Tre veckor behövdes för att känna att man kunde uppleva en hel del, men samtidig vila ordentligt och liksom ta med smärta,  migränanfall och sömnlösa nätter i beräkningen. En långweekend till NYC för vår del skulle aldrig vara möjlig.

Jag hade ju trott att jag skulle göra lite inlägg under tiden på resan här, men det förmådde jag helt enkelt inte. Kraften fick läggas på själva resan. Någon dokumentation då inskränkte sig till lite Instagramuppdateringar. Men snart... snart hoppas jag kunna skriva lite här om våra upplevelser och dela lite bilder :) Kul kom-ihåg för en själv också.

Ha det nu gott du som läser detta.
Och är du en av dem som funderar på varför jag inte hör av mig, eller bjuder på en fika, så har du svaret här. Jag räcker inte till. Jag andas och försöker klara av dagen med förnuftet i behåll. Det är vad det är, men jag är ändå lyckligt lottad. Jag har mat för dagen, slipper fly för mitt liv, har en säng och en soffa att vila i samt morötter som väntar på mig i landet. Blotta tanken på dem gör mig glad. :)

Kram kram!
Cia <3