Lär dig läxan, Cecilia Berit Maria Wedebrand!

Då är man äntligen på väg åt rätt håll igen, med myrsteg. Och nu pratar vi kropp. Det är fantastiskt hur klockrent det är att man sannerligen får en och samma läxa gång på gång tills man lärt sig den. Själv göra, själv ha. Eller som någon klok sa: "Bara en idiot upprepar samma sak gång på gång och förväntar sig annat resultat".

Nja.. nu ska jag väl inte gå så långt att jag kallar mig själv idiot, utan det gäller att hålla isär sak och person, även när det gäller en själv. Jag är bra, men gör ibland idiotiska saker helt enkelt.

Denna gång frestades jag till att lägga till liiiite mer belastning på de, som till synes, ynkliga och enkla små momenten som jag faktiskt utför med armarna i bassängträningen varje tisdag. Det är en så vansinnigt fin balansgång gällande vad som funkar och vad som raskt skickar mig ner i en tredagarsmigrän och smärtan från avgrunden.

Den där lilla "duktighets-genen" slår till och man gör något man sedan bittert får ångra. Är huvudet dumt får kroppen lida helt enkelt. Annars är jag verkligen jättetacksam och glad över möjligheten till det specialanpassade träningsschemat i det varma rehabbadet jag fått. Det är framför allt stabiliseringsträning i mage, buk och ländrygg det handlar om. Dels för att hålla diskbråck i länden i schack, men framför allt att lära mig stabilisera upp hela kroppen utifrån den centrala delen av mig, och inte ha så mycket i överkroppen som far åt det ena eller det andra hållet. Och framför allt låta bli att träna den över delen av kroppen då det inte går, utan bara triggar.

Eventuella axelrullningar och annat "simpelt" går bort helt. Efter tre så är jag krampad i hela nacken så att jag får avbryta. Men däremot finns det en liten grej där jag ska stå med armarna längs utmed sidorna och fösa vatten fram och tillbaka med handflatorna för att skapa lite oro i vattnet runtomkring, men lyckas spänna och jobba med magen så att jag stabiliserar upp hela mig utifrån magtrakten. Det var här någonstans jag förtog mig. Tog i för mycket helt enkelt. Det och ett par rörelser där jag ska dra bak axlarna och ihop med skulderbladen.

Att bli irriterad och arg på sig själv ligger väldigt nära till hands när man en stund efter hemkomst har fullt blommande migränanfall och bara vill kräkas. Musklerna i nacke och axlar är så krampade och ömma att jag knappt kan ligga på en kudde och muskelfästena i skallbasen är svullna som om jag gjort ett snitt och tryckt in ett par matskedar marschmallowfluff på var sida. Usch.. vilken liknelse.. Men ni fattar, svullen!!

Det är då jag för ett resonemang med mig själv och försöker korrigera mitt tankesätt så att jag inte adderar till eländet genom att vara arg på mig själv. Massa negativism som sprutar gör ju aldrig någon nytta för välbefinnandet liksom. Tro mig! Därför försöker jag koppla på någon slags mindfullness-tänkande att "registrera utan att värdera". Och det är ju bra. Konstatera fakta och dra en slutsats utan att läcka massa energi i form av ilska som ändå inte blir produktiv. Mmm... man har ju gått "Grön Rehabiliteringskurs" och lärt sig ett och annat. :)

Nåväl. Igår kväll var jag i alla fall tillräckligt i balans för ett två timmars thébesök hos goda vänner. Bara sitta och få en dos med mys och prata om livet utan att engagera sig så mycket i vare sig det ena eller det andra. Kort, men koncist. Hemma hos dem så deras barn kunde ha sin lilla kvällsrutin som sig bör. I all enkelhet. Mer enkelhet åt folket!!

Önskar egentligen att jag skulle orka ta hem fler personer lite sådär planerat, i all enkelhet, men sanningen att säga så förmår jag inte det för det lyckas vara ett ständigt flöde av människor in i vårt hus, eller per telefon eller sms mest hela tiden. Häromdagen la jag faktiskt ut en liten SORRY, We're CLOSED- skylt på facebook pga tid behövdes för att bara vara. Det gjordes efter att tre personer redan hade hunnit titta förbi på förmiddagen. Alla lika älskvärda och ljuvliga. Men ibland behövs tid för att låta sin egen tanke hinna tänkas klart.

Just nu är det faktiskt lugnt här. Jag har haft en hjärtevän här som jag bjudit på en enkel soppa (vilken jag för övrigt måste lägga upp receptet på så att jag inte glömmer det då jag gick på känn) varpå hon masserade mig. Hon har en helt ljuvlig touch och hjälper mig emellanåt med en ansikts/skalp/hals/decolletage massage. Jag knådar och manipulerar på henne vid behov, så vi har ett ömsesidigt ge och ta förhållande där. Så gott. Love you! <3

Jahopp. Då har jag skrivit av mig lite här och lagt en liten Note-to-self i och med detta. INTE försöka vara duktig på eget bevåg. Låt bli! Det resulterar bara i fullmedicinering av rävgiftsmedicinerna och en plågsamt mående. Så lär mig lär mig läxan nu Cecilia Berit Maria Wedebrand! - EN GÅNG FÖR ALLA!

Men hörrni....
Även om jag inte mår så där värst bra, så HAR jag det fantastiskt bra. Mätt i magen, en skön soffa att sitta i, människor i min närhet som jag älskar och som älskar mig, mat i kylskåpet och tak över huvudet, för att inte tala om en massa små lyckopiller som den lilla självsådda pensén här ovan som bestämt dig för att bo mellan ett par betongplattor. Listan kan göras lång..

Dessutom skiner solen <3 Visst är det fantastiskt!

KRAM

Handla med hjärtat!

Det är väl ingen som har missat att det är Rosa Bandet tider runtom i vårt land. Rosa Bandet handlar om att skapa medvetenhet och samla in pengar till bröstcancerforskningen.

Även Oriflame sällar sig till skaran företag som bidrar på sitt sätt. De erbjuder ett Rosa paket med kanonfina produkter till ett fantastiskt pris för oss som konsumenter. För varje sålt paket skänker Oriflame 20:- till Rosa Bandet. 

Paketet innehåller: 

Silk Beauty Shower Cream 

Tender Care 

Silk Beauty Body Cream

Endast 99 kr (värde 360:-)

Så här är alltså ett sätt att handla kroppsvård med hjärtat och stöd Rosa Bandet tillsammans med mig och Oriflame. Är inte det bra så säg, att kunna förena nytta med nöje?

Du erbjuds här två olika sätt:

• Antingen genom att handla direkt via Min Beauty Store  som är en länk varigenom du kan beställa Oriflameprodukter genom mig, men som du får levererat hem till dig för 39:- i frakt och exp. avgift. Genom den länken kan du bläddra i katalogen och se massa andra inspirerande erbjudanden och smått och gott.
• Eller så bor du kanske i närheten av mig och skickar mig ett meddelande att du önskar ett paket eller fler för att kanske ge bort som gåva? Vill du då passa på att kika igenom katalogen online så gör du det genom att klicka här.

Stort tack för din eventuella beställning!  

Jag förmedlar detta erbjudande med glädje, både för att det är ett riktigt bra erbjudande och dels för att detta ligger mig varmt om hjärtat.  Vi är nog många som är berörda av sjukdomen cancer på ett eller annat sätt och där man känner att man gärna vill bidra till forskningen på något vis. Många bäckar små..
Och detta är ett sätt bland många.


Kram på er!

Hemläxa och packning

Denna dagen inleddes med en riktigt jobbig natt måste jag tillstå. Hej och hå vad injektionerna i muskelfästena vid skallbasen triggade!! Jag hade ont innan, men det blev etter värre och jag kunde knappt vila huvudet på kudden. Men ibland blir det mycket sämre innan det blir bättre helt enkelt. Man får liksom ge sig till tåls lite i den här branschen ;-)

Nu ikväll börjar det arta sig lite. Tack och lov. Men som min käre make så fint påminde mig om när han skjutsade in mig till bussen igår, man ska inte boka in någonting denna veckan i alla fall. Tänk vad han minns mannen min. Sådant där har jag ju lite för lätt att förtränga.

Igår hade jag tre besök inbokade, läkare sjukgymnast och arbetsterapeut. Idag var det två besök hos de sistnämnda, samt ett extrainsatt pass hos sjukgymnasten med avslappning.

Nu har jag en läxa tills imorgon och dessutom ska jag packa. Jag har tre besök i följd imorgon med början klockan 09.00 och då ska rummet vara utrymt och nyckeln lämnad. Det blir mastigt för mig, , både för kropp oc knopp. Därtill är det 2,5 bussresa hem. Mmm...

Det blir nog bra det här tillslut. Nu läxa!!

Natti natti alla godingar. ♡

Och du... plocka upp Youtube och sök på låten Smile med Kirk Franklin så får du höra en klockren låt. Jag skriver under på vartenda ord. :-)

Intensiva dagar

Nu byter jag ort för några dagar och inkvarterar mig i kulvertarna på Västerviks sjukhus. Två intensiva halvdagar och en heldag väntar. Har den första tiden inbokad vid 13.00 idag och den sista mellan 11-12.00 på onsdag. Totalt åtta besök har jag inbokade. Behöver jag nämna att jag blir rätt trött och att det blir tidiga kvällar? ;-)

Jag ser fram emot detta även om det är tufft. Det känns konstruktivt och jag får fokusera på en sak. Mitt jobb för närvarande. Arbetet med att bli så frisk som möjligt, bli så hel som möjligt och leva ett hållbart liv enligt mina förutsättningar. Nu är det jag som är eleven.

Dessutom blir det en mental vila då jag liksom lämnar allt annat runtomkring mig hemma för dessa dagar. Alla jag älskar därhemma har det bra, det vet jag, och det känns gott.

Mitt första besök blir smärtläkaren där blockader väntar, en massa nålstick och osköna injiceringar, men så värt det. Det är välbehövligt. Så är också kaffet och den mörka chokladen som väntar på mig nu. Klart man har lite fika med sig på bussen. Det och en bra bok ;-)

Kram på er alla ♡♡♡

Kontrasternas tidevarv

Här ligger jag i min soffa inbäddad i filtar och känner mig riktigt ruggig. Det går mot höst och kontrasterna i temperaturen över dygnet är stora. Igår natt sov jag med strumpor på för första gången denna höst. Naken i övrigt men med strumpor på.

Livet som pågår runtomkring mig bjuder på helt galna kontraster. Under en och samma dag slussas jag genom tårar av sorg och oändlig glädje i en närmast osannolik bergochdalbana som givetvis påverkar hela min tillvaro.

Sådär så man till slut behöver distansera sig lite... Inte för att man inte älskar, utan just därför att man älskar. Annars går man liksom sönder. För vi har ju det där med att det för varje JA finns ett NEJ, som jag skrev lite om i mitt förra inlägg.

Efter ett av uppdragen idag som präglades av glädje, kärlek och tacksamhet så hittade vi en massa svamp, mannen och jag. De slemmiga fula smörsopparna som är fantastiskt goda och så då de vackra röda svamparna som är dödligt giftiga.

Slutsatsen att det som ser vackert ut på ytan kanske bara är en förrädisk skimär där en fullständig aningslöshet, och i värsta fall något ödesdigert råder.

Hur hittar man rätt?
Jo, sitter ner i båten när det stormar, kalibrerar kompassen, lyssnar inåt och uppåt och tar det väldigt varligt. Den ständiga påminnelsen. Äkta frid är inte frånvaron av storm, utan att finna lugnet mitt i stormen.

Och mitt i allt kaos kan man kanske finna att nåden gäller än, för den som vill ta den till sig och börja en ny vandring, med nya föresatser och nya förutsättningar.

Kontraster. Jag tror minsann det är livet.

Hursomhelst får livet pågå bäst det vill runtomkring just nu, för jag tänker ta mannen min i hand och göra kväll. Få den där lilla värdefulla stunden innan man somnar att lyssna med ögon, öron och hjärta. Där man skapar en liten lugn oas mitt i allt det andra.

Naken men med strumpor på. ;-)

De där nejen man inte tänker på...

Vart tar dagarna vägen? Jag känner mig inte riktigt herre över min tid och det är ju bara nonsens egentligen. Alla har ju lika mycket tid att tillgå och det handlar ju endast om prioriteringar. Fast det är lätt att känna sig kidnappad av omständigheter och så kallade måsten.

För varje JA finns ett NEJ. Det är så lätt att inbilla sig att man har så svårt att säga nej till saker eller personer i behov av hjälp eller så. Men för varje JA finns ett NEJ. Det är bara oftast mycket enklare att säga nej till de egna behoven eller tiden med sin livskamrat, familjen eller dylikt för att ställa upp för någon annan. Man ger sin tid åt någonting/någon annat än just det ovan nämnda. Prioriterar en sak istället för något annat.

Balans är ledordet. En ständig process. Som nu.. nu borde jag söva kroppen, men här ligger jag och reflekterar..

Nu tänker jag säga JA till sömn och nej till ytterligare trötthet ;-)

Framsteg?

Vid två tillfällen nu de senaste dagarna har en ny tanke slagit mig. Det kanske skulle kunna betecknas som framsteg i min situation.

Det är ju fantastiskt att man får vara sjukskriven när man är sjuk och de facto inte klarar av att jobba.

I hela mitt vuxna liv har jag slagits för att få jobba och hitta lösningar för att fungera så det är helt klart en ny tanke. På väg mot insikt? Acceptans?