Hemläxa och packning

Denna dagen inleddes med en riktigt jobbig natt måste jag tillstå. Hej och hå vad injektionerna i muskelfästena vid skallbasen triggade!! Jag hade ont innan, men det blev etter värre och jag kunde knappt vila huvudet på kudden. Men ibland blir det mycket sämre innan det blir bättre helt enkelt. Man får liksom ge sig till tåls lite i den här branschen ;-)

Nu ikväll börjar det arta sig lite. Tack och lov. Men som min käre make så fint påminde mig om när han skjutsade in mig till bussen igår, man ska inte boka in någonting denna veckan i alla fall. Tänk vad han minns mannen min. Sådant där har jag ju lite för lätt att förtränga.

Igår hade jag tre besök inbokade, läkare sjukgymnast och arbetsterapeut. Idag var det två besök hos de sistnämnda, samt ett extrainsatt pass hos sjukgymnasten med avslappning.

Nu har jag en läxa tills imorgon och dessutom ska jag packa. Jag har tre besök i följd imorgon med början klockan 09.00 och då ska rummet vara utrymt och nyckeln lämnad. Det blir mastigt för mig, , både för kropp oc knopp. Därtill är det 2,5 bussresa hem. Mmm...

Det blir nog bra det här tillslut. Nu läxa!!

Natti natti alla godingar. ♡

Och du... plocka upp Youtube och sök på låten Smile med Kirk Franklin så får du höra en klockren låt. Jag skriver under på vartenda ord. :-)

Intensiva dagar

Nu byter jag ort för några dagar och inkvarterar mig i kulvertarna på Västerviks sjukhus. Två intensiva halvdagar och en heldag väntar. Har den första tiden inbokad vid 13.00 idag och den sista mellan 11-12.00 på onsdag. Totalt åtta besök har jag inbokade. Behöver jag nämna att jag blir rätt trött och att det blir tidiga kvällar? ;-)

Jag ser fram emot detta även om det är tufft. Det känns konstruktivt och jag får fokusera på en sak. Mitt jobb för närvarande. Arbetet med att bli så frisk som möjligt, bli så hel som möjligt och leva ett hållbart liv enligt mina förutsättningar. Nu är det jag som är eleven.

Dessutom blir det en mental vila då jag liksom lämnar allt annat runtomkring mig hemma för dessa dagar. Alla jag älskar därhemma har det bra, det vet jag, och det känns gott.

Mitt första besök blir smärtläkaren där blockader väntar, en massa nålstick och osköna injiceringar, men så värt det. Det är välbehövligt. Så är också kaffet och den mörka chokladen som väntar på mig nu. Klart man har lite fika med sig på bussen. Det och en bra bok ;-)

Kram på er alla ♡♡♡

Kontrasternas tidevarv

Här ligger jag i min soffa inbäddad i filtar och känner mig riktigt ruggig. Det går mot höst och kontrasterna i temperaturen över dygnet är stora. Igår natt sov jag med strumpor på för första gången denna höst. Naken i övrigt men med strumpor på.

Livet som pågår runtomkring mig bjuder på helt galna kontraster. Under en och samma dag slussas jag genom tårar av sorg och oändlig glädje i en närmast osannolik bergochdalbana som givetvis påverkar hela min tillvaro.

Sådär så man till slut behöver distansera sig lite... Inte för att man inte älskar, utan just därför att man älskar. Annars går man liksom sönder. För vi har ju det där med att det för varje JA finns ett NEJ, som jag skrev lite om i mitt förra inlägg.

Efter ett av uppdragen idag som präglades av glädje, kärlek och tacksamhet så hittade vi en massa svamp, mannen och jag. De slemmiga fula smörsopparna som är fantastiskt goda och så då de vackra röda svamparna som är dödligt giftiga.

Slutsatsen att det som ser vackert ut på ytan kanske bara är en förrädisk skimär där en fullständig aningslöshet, och i värsta fall något ödesdigert råder.

Hur hittar man rätt?
Jo, sitter ner i båten när det stormar, kalibrerar kompassen, lyssnar inåt och uppåt och tar det väldigt varligt. Den ständiga påminnelsen. Äkta frid är inte frånvaron av storm, utan att finna lugnet mitt i stormen.

Och mitt i allt kaos kan man kanske finna att nåden gäller än, för den som vill ta den till sig och börja en ny vandring, med nya föresatser och nya förutsättningar.

Kontraster. Jag tror minsann det är livet.

Hursomhelst får livet pågå bäst det vill runtomkring just nu, för jag tänker ta mannen min i hand och göra kväll. Få den där lilla värdefulla stunden innan man somnar att lyssna med ögon, öron och hjärta. Där man skapar en liten lugn oas mitt i allt det andra.

Naken men med strumpor på. ;-)

De där nejen man inte tänker på...

Vart tar dagarna vägen? Jag känner mig inte riktigt herre över min tid och det är ju bara nonsens egentligen. Alla har ju lika mycket tid att tillgå och det handlar ju endast om prioriteringar. Fast det är lätt att känna sig kidnappad av omständigheter och så kallade måsten.

För varje JA finns ett NEJ. Det är så lätt att inbilla sig att man har så svårt att säga nej till saker eller personer i behov av hjälp eller så. Men för varje JA finns ett NEJ. Det är bara oftast mycket enklare att säga nej till de egna behoven eller tiden med sin livskamrat, familjen eller dylikt för att ställa upp för någon annan. Man ger sin tid åt någonting/någon annat än just det ovan nämnda. Prioriterar en sak istället för något annat.

Balans är ledordet. En ständig process. Som nu.. nu borde jag söva kroppen, men här ligger jag och reflekterar..

Nu tänker jag säga JA till sömn och nej till ytterligare trötthet ;-)

Framsteg?

Vid två tillfällen nu de senaste dagarna har en ny tanke slagit mig. Det kanske skulle kunna betecknas som framsteg i min situation.

Det är ju fantastiskt att man får vara sjukskriven när man är sjuk och de facto inte klarar av att jobba.

I hela mitt vuxna liv har jag slagits för att få jobba och hitta lösningar för att fungera så det är helt klart en ny tanke. På väg mot insikt? Acceptans?

Tarzankostymen inhängd!

She's alive :)

Det har hänt så galet mycket de senaste dygnen så jag tror jag hunnit med med alla typer utav känslor i en bergochdalbana utan dess like. Samtidigt som den extrema närvaron hos mig som "Tarzan" givetvis infunnit sig och jag har tågat på och hållit ihop.

Hmm.. det där med "Tarzankostymen" som vi alltid pratat om i min familj, som den superwoman-roll man kliver in i när det behövs är ganska missvisande, om man nu tänker efter. Tarzan har ju inte mycket till kostym och dessutom är han man.. Men jaja, har räddar situationen i alla fall och Tarzankostymen som metafor får nog hänga med. :) Idag är den i vart fall inhängd i garderoben.

Många processer är på gång för egen del men där vilar jag i att alla duktiga personer jag har omkring mig verkar för mitt bästa samt att Gud håller mig i sin hand. Men det där med att få något man förstår rent intellektuellt att trilla ca 30 cm ner i hjärtetrakten är en resa i sig som inte alltid är spikrak.

I Guds hand och goda läkares vård är även mamma som fick föras med blåljus in till Lasarettet igår med 40.6 grader i temp med panodil i kroppen. Lunginflammation och en allmänt inflammerad kropp protesterade till slut ljudligt. Hon är en sådan där som jag. Som bara uthärdar både det ena och det andra för att man har så mycket smärta ändå och liksom inte kan urskilja det ena från det andra. Och så går man och försöker för länge. Eller... är det kanske jag som är som hon? Nåväl, hon är under god vård och får dropp och antibiotika intravenöst. Och mamma, om du läser detta... JAG ÄLSKAR DIG!!

Kören Equmenica som mamma leder från pianot. Bild sedan i somras då de uppträdde på hembygdsgården Qvarnaslät.

 Marcus & Alexandra igår

Hon hade givetvis mycket hellre varit med och firat Alexandra som hade bjudit in till Öppet hus/lägenhet i samband med hennes födelsedag. Men det får bli en annan dag. Det blev hur som helst en mycket lyckad kväll med ett 50tal personer som gott och väl fick plats och hade mysigt i hennes och Marcus 2:a. Och pajbuffén smakade gott och räckte och blev över :) Mer om det en annan gång.

Sedan går mina tankar och böner till människor i min närhet, både stora och små, som går igenom tuffa
saker. Tänk vad viktigt det är att vi har varandra, i all vår brustenhet, precis som vi är. Med en kärlek som gör skillnad på sak och person, som är ärlig och uppriktig även om det är smärtsamt. Man behöver spegla sig i varandra och hjälpas åt att tänka klokt, lyfta på stenar och hjälpa till att bära dem..

Jag är så glad för att jag får vara still och bara vara just nu. För jag mäktar faktiskt inte med något annat. Smärtnivån är på topp, men jag har inte avgrundsmigrän och det är ju fantastiskt. Annars är jag rätt sliten om jag ska vara ärlig. Men mannen är på jobb, jag hade rester att äta och fick till en uttagsrunda på apoteket så det här ska nog gå vägen.

Har fått ett vitt kuvert med en lunta i från Försäkringskassan med text att ta in och förhålla mig till. Men det tar vi en annan gång. Som sagt.. det var en omtumlande dag igår och jag har bra folk omkring mig som är trädda på samma tråd.

Var rädda om varandra.

Kram Cia

Tips på lyckopiller!

Efter en heldag på IKEA igår med dottern och våra makar så är kroppen & knoppen följaktligen kaputt idag, såklart. Men det har jag ju liksom tagit med i beräkningen och det var ett medvetet val. Så värt det även om jag väntar otåligt på nästa dos smärtstillande som ändå inte riktigt tar toppen idag. En guldstund tillsammans är i sanning ett lyckopiller <3

Som vanligt så fortsätter jag att samla på mig mina lyckopiller och mata insidan med så mycket gott som går för att hjälpa till att hantera utsidan, så att säga. Jag vill bistå med två tips idag:

1. Fika med någon i skuggan under ett träd som du absolut inte behöver känna att du ska prestera något inför. Någon som du kan vara dig själv helt och hållet med och som faktiskt sätter värde på att du bara ÄR, utan att egentligen tillföra så mycket bortsett från din blotta närvaro. Någon som du litar på tolkar dig väl även om du är lite vimsig och förvirrad. Är du riktigt slut i rutan, men ändå längtar efter just detta så är det ypperligt om det är två sådana väninnor, varav den ena faktiskt bjuder på fikat. Då kan du bara slå dig ner i skuggan under löven som fladdrar för vinden, njuta av kaffet och det som serveras och bara lyssna.. medan de andra två pratar och flika in lite då och då. Om du har en väldig tur vill den ena massera dig försiktigt över panna, kindben och skalp för att lätta lite på spänningarna som sitter där. Allt det här fick jag njuta av en stund idag <3 TACK älskade vänner!!
2. Lägg dig ner en stund i soffan med laptopen på magen och surfa in på denna ljuvliga blogg Min plats i solen, där Lotta delar med sig av tankar och ord, samt helt magiska bilder. En kvinna, som genom att bara låta oss andra få läsa och följa med vid sidan om, inspirerar till att våga hitta nya vägar och visar på tankar som knådas. Ett sant och ärligt lyckopiller. Det är viktigt att spegla sig i andra. Att få följa med, lite lagom, och se att hela livet är en process för alla. Och att skönheten finns där.. precis inpå husknuten, mitt under näsan.

Kram på er!
Fortsätt bunkra lyckopiller. Det är nyttigt för själen. Sen är det väldigt gott om man får vara någon annans lyckopiller också.