Kontraster

Sitter just nu och faktiskt bara njuter av ett mjukt stilla regn som sköljer ur den varma luften. Jag har bytt höstkylan mot en veckas ljumna vindar på sydligare breddgrader. Sällan har väl en semester varit så efterlängtad och behövd som denna, men aldrig har den förut känts så dubbel.

Svält, krig och umbäranden är inget nytt under solen, men aldrig har det kommit riktigt så nära som det gjort nu under det senaste året. Jag har människor i min närhet, numera vänner, som flytt för sina liv under de mest fasansfulla förhållanden, på vinst eller förlust. Människor som är så påfallande lika oss själva, om man bara väljer att komma dem nära, så det är ofantligt lätt att sätta sig in i deras situation och dela, i alla fall en bråkdel av deras förluster och lidanden.

Och som en skarp kontrast till detta har jag förmånen att åka på semester. Njuta när andra lider?

Kluvet. 

Jag plockar bort det dåliga samvetet. Lägger upp det tillsammans med skulden på hyllan. Det blir ju inte konstruktivt alls annars. Tar tag i tanken och känslan. Väljer att njuta av min återhämtning allra ödmjukast. Hoppas ladda batterierna och komma tillbaka med mer kraft och energi. Ta vara på möjligheten. Hur skulle jag annars kunna hjälpa någon alls?

Nu har regnet lättat...

Dags att möta dagen ❤️

Praktiska lyckopiller!

Ibland blir jag riktigt barnsligt glad över fiffiga små vardagssaker som förgyller tillvaron. Just nu är det två saker särskilt. Det ena är en svamp- och bärtork och det andra är ett maskindiskmedel! Två helt olika saker men som gör mig riktigt glad. Låt mig förklara...

Så här i jordgubbstider så köper jag massor när det blivit så billigt att de bara tar 10:- litern. 45 liter är inköpta hittills och förutom att vi har frossat i att äta dem färska, så har det även blivit jordgubbs- och rabarbermarmelad, samt en massa infryst. Jag älskar att ha tillgång på sommar, i form av jordgubbar, även på vintern. Men så gjorde jag äntligen slag i saken och köpte mig ett fynd på Jula. En enkel tork som nu klarat av sin första uppgift. Jag skivade helt sonika jordgubbarna i äggskäraren och la ut dem på ollorna (torkbrickorna) och satte igång den inställt på 50grader. De blev kanon! Alldeles klarröda och med massor utav smak. Blir finfint till vinterns granola och bakverk.

  

Och sedan till det andra lyckopillret - maskindiskmedlet som faktiskt tar alltihop! Även snigelslemmet på stekpincetten som jag använder vid varje aftons snigeljakt! Och det vill inte säga lite.

Nu är ju inte snigelslemmet det största problemet här hemma i och för sig, men ändå. Det är så oerhört frustrerande när man får diska om saker som inte blivit rent, glas som fortfarande är lite "smågrusiga" efter disken och Tupperwareburkar som fortfarande känns feta invändigt. Jag har morrat över diskmedel efter diskmedel, fyllt på salt och sköljmedel om vartannat, men har nu hittat grejen! Denna passar mig ypperligt. Vardagslycka! Finish Powerball Quantum Max.

Jahaja, mina vänner...

Nu har jag vilat ryggen en stund och det är dags att ta sig an ett annat lyckopiller. Fyra stora svarta sopsäckar med gräsklipp som jag fått! Det gröna guldet ☺️. Jag är sååååå nöjd och glad. Trädgårdsnörden i mig jublar. 

Ha en fin dag och njut av det lilla.

Kram Cia 

Varje resa börjar med ett enda steg. Goda föresatser.

Och ändå får vi varje dag en ny morgon med blanka blad att fylla och på något vis kunna implementera de nya, eller kanske gamla, föresatserna vi grandiost, eller småskaligt, målade upp under gårdagen. Ni vet... Den dagen som är förbi.

Värna min måndag. Jag lyckades värna min måndag, på det hela stora. Och det känns som en seger ;) Skapa rum och tid för hälsans skapelse och själens njutning. Rytm som passar och goda -rimliga föresatser. Måste nog schemalägga min tillvaro något. Undrar om det skulle vara en hit? Balansgång det där när man sedan ska hålla på att prata med sin kropp om vad som den egentligen klarar just där och då. 

Ohhh well... Denna dagen gick i alla fall bra. Dessutom fick jag besök av Edwin med föräldrar ett par gånger under dagen, så jag somnar lycklig och nöjd över att detta ljuvliga välsignar oss nu.

Så nu är det dags att tacka Gud för alla mina välsignelser och tacka för den nya oförbrukade nåden som finns där för oss varje morgon. Nåd över allt förnuft. Den nåd jag vilar i och lever av.

Stora förändringar

Processer, stora och små, vardagliga och livsomvälvande... och allt där mitt emellan. Så ser livet ut runtomkring mig och även inom mig. Processer på många plan. 

På ytan kan jag berätta att dagen ägnats åt flyttbestyr. Yngsta dottern Alexandra och hennes man Marcus har flyttat in i en lägenhet i min mor och fars hus. Hela familjen, den utökade versionen, har hjälpts åt och min delikata uppgift denna dag har varit att passa Edwin.

Edwin, mina vänner, är min allra senaste kärlek i livet! Jag har blivit mormor! Och det är så mycket större än jag kunde anat, och det vill inte säga lite. Den 2/1 2015 kl 12.01 föddes denna lilla krabaten. Pauline och Christofer blev föräldrar och ingenting är mer sig likt. Vi är alla ganska fjolliga och slåss lite om att få hålla älsklingen. Ännu en ny dimension av tillvaron <3

Vem som helst kan nu räkna ut att jag mer än gärna tog min uppgift på allvar att ta hand om godingen medan de andra styrde på. Jag har ju den där nacken och ryggen som ska hanteras med förstånd så denna mormor håller i längden, så idag har jag skärpt mig mer och legat på rygg med Edwin på bröstet så fort jag kunnat. Och så guppa på pilatesbollen med honom i famnen sparar också kraft. 

Vi hittar sätt, du och jag Edwin. Det är ju du som är mitt fokus för att jobba för att bli så bra som jag kan bli - så jag kan vara mormor <3

Men det där handlar om processer på insidan, på djupet, och det berättar jag om när jag är redo. En annan gång. Stort är det i vart fall. På alla plan.

När tanken inte får rum

Det finns perioder som innebär att man i princip håller andan och kämpar för att hålla sig precis ovanför vattenytan. En sådan livssituation som är resultatet av en blandning av sådant man satt sig i själv och livet som händer. Ett tillstånd som man ibland hamnar i, men absolut inte kan stanna i.

Där har jag varit ett tag. Ett alldeles för långt tag. Det är inte hälsosamt på något vis. Hela min varelse talar om det för mig på alla möjliga sätt. Rent fysiskt på en rad olika vis (som bara är ledsamt att prata och skriva om) men också i avsaknaden av det som jag känner att jag vill ska kunna ta form och plats hos mig. Den kreativa och skapande förmågan stryker på foten. Det gäller allt ifrån matlagning till målning, samt tankar och reflektioner om tillvaron som ibland brukar ge sig uttryck här.

När tanken och den djupa reflektionen inte får rum...

Jag får ständigt påminna mig om att andas. Bara en sådan sak.

Idag är sista dagen som måste erövras och klaras av. Jag har två viktiga uppgifter på agendan som jag ber om nåd över att klara av. Sedan ska jag skala av, strippa ner, hämta fokus, andas, plocka mossa och småpyssla i sällskapet av en ljudbok. Och jag ska måla. Nu kan allt det där låta som idel mysig och okomplicerad förströelse för någon, men det är hårt arbete att få till. Att ligga ner och vila när man är som en spännfjäder är en sann konst. Att ha ro att tänka en tanke klart utan att sjuttioelva andra saker kidnappar tanken, en ytterst svår uppgift.

Små varningsklockor som alla pekar på samma sak. Stopp! Halt! Enough!

Att vara närvarande när man har en annan person framför sig, eller står i en uppgift är ingenting emot konsten att bara vara närvarande i sig själv, och för sig själv. Tid för eftertanke och reflektion. Tid att lyssna in vad Gud vill visa mig. Tid för att låta den inre källan fyllas på och återställa balansen i tillvaron. Då kommer även kroppen må bättre.

Så.. idag också.  Men imorgon är en annan dag.


Ändå tacksam för medvetenheten jag idag nu äger. Det man inte erkänner för sig själv, kan man heller inte förändra. Nu så.... andas medvetet och förberedelser inför viktigt möte om ett par timmar. Tack Gode Gud för nåden och din konstanta närvaro i mitt liv.

Ha en go dag du som läser detta. Var rädd om dig och värna din tid för tanken, återhämtning och reflektion <3

Tja, inte var det detta jag väntade mig av dagen...

Idag är en av de där dagarna när det bara trillat på saker av rysligt udda mått och man plötsligen inser att man inte ätit någon middag. Jag har ju i alla fall mat. Det finns så vansinnigt många som inte ens har det inom räckhåll. Jag är ju bara lättdistraherad och ockuperad. Dags att steka mig ett ägg och fortsätta tacka Gud för maten. Ännu ett lyckopiller att bli påmind om!

Blev idag än en gång varse att det finns dumhet/elakhet man bevisligen aldrig kan förstå vidden, bredden och djupet av riktig. Man överraskas hela tiden. Det finns alltid en extra dimension. Därför är det nog extra viktigt att fylla på med kärlek, uppmuntran och omtanke där det bara går. Samla lyckopiller och fylla sin vågskål till bredden. Tända ljus - bokstavligen och bildligen - för att mörkret ska ge vika. Tror vi måste hjälpas åt med det över allt. Jag försöker skotta där jag står. Lätt att bli alldeles handlingsförlamad och sätta sitt ljus under skäppan när elände drar fram i skepnad av både det ena och det andra.

Så till något helt annat:
Man kan lyssna på "Marika i P4" imorgon mellan 14-14.30 om man vill lyssna på mig och min vän Therese som ska intervjuas i egenskap av bonussystrar. De hittade oss via en hashtagg från en utav mina instagrambilder där jag nämnt henne som #bonussyster. Temat för dagen ska tydligen vara "Syskon" och då tänkte de lite utanför lådan om att det är ju inte alla syskon som har blodsband, och så fann de oss. Helt klart udda, men jättekul :) Vi och bröderna Herrey ska medverka. Milda makaroner. Hahaha :) Ja vi får väl se hur det går. Det är inte så att vi har helt klart för oss vad vi gett oss in på, men det är väl likadant med mannekängandet på Bröllopsmässan nu på Söndag.

Jag skrattade högt och hjärtligt för några veckor sedan när jag blev uppringd och fick frågan om jag kunde gå mannekäng vid detta tillfället för en butik vid namn Keruben. Kläder från Jeanne-Darc-Living. Det var typ 20 år och förmodligen lika många kilo sedan jag mannekängade sist. Men men. Butiksägarinnan vet ju precis vem jag är och hur jag ser ut så jag bestämde mig för att tacka JA. Bestämde mig för att det är ju hennes problem att jag numera visst har en timglasformad figur - men med mera sand i än förr. Rätt tänkt va? Det är ju en konst att våga tacka ja till det man tycker är kul, men lägga det på en nivå där det inte blir ytterligare en stressfaktor, utan något som ger lite energi. Åtminstone inte kostar mer än vad det smakar.

Sedan blev det ju extra-de-lux-kul när hon hade behov av ena dottern Alexandra (den som inte är höggravid ;) och idag uppenbarligen min "bonuslillasyster" Therese också. Det får helt enkelt bli vårt lilla äventyr. Butiksägarinnan Petra är superhärlig och äger en så galet trevlig butik. När hon sedan ville att vi skulle le mycket och se glada ut mot publiken så kände jag, Inga problem! DET kan vi i alla fall :) Det hade varit värre om vi skulle haft den där lite surmulet trumpna looken... hade aldrig funkat.

Tja... hur var det nu? Ett ägg ja.. som sagt. Lättdistraherad?! Vaddå? Nääähh...
Jag skulle ju bara betala en räkning...
Äsch... man får vara glad att man fungerar någorlunda :)

Snabba thekakor lchf-style

Att svänga ihop ett gott och mättande bröd utan gluten och socker är busenkelt. Vart jag hittade ursprungsreceptet har jag ingen aning om vid detta laget, men min modifierade variant kommer här:

6 stycken thekakor

• 2 ägg
• 1 dl mandelmjöl
• 2 dl riven ost
• 1 tsk bakpulver
• 1 tsk brödkrydda efter behag

Rör ihop alla ingredienser och klicka ut i sex högar på en bakplåtspappersklädd plåt. Grädda i 10 minuter i 225 graders ugn.

Färdigt! Ät och njut :-)

Tonfiskröran är gjord på enklast möjliga vis med en burk tonfisk, några matskedar majonnäs och lite svartpeppar från kvarnen. Det behövs inte mer för att få till en god röra minsann. Och så en massa purjolök på toppen.