Kontrasternas tidevarv

Här ligger jag i min soffa inbäddad i filtar och känner mig riktigt ruggig. Det går mot höst och kontrasterna i temperaturen över dygnet är stora. Igår natt sov jag med strumpor på för första gången denna höst. Naken i övrigt men med strumpor på.

Livet som pågår runtomkring mig bjuder på helt galna kontraster. Under en och samma dag slussas jag genom tårar av sorg och oändlig glädje i en närmast osannolik bergochdalbana som givetvis påverkar hela min tillvaro.

Sådär så man till slut behöver distansera sig lite... Inte för att man inte älskar, utan just därför att man älskar. Annars går man liksom sönder. För vi har ju det där med att det för varje JA finns ett NEJ, som jag skrev lite om i mitt förra inlägg.

Efter ett av uppdragen idag som präglades av glädje, kärlek och tacksamhet så hittade vi en massa svamp, mannen och jag. De slemmiga fula smörsopparna som är fantastiskt goda och så då de vackra röda svamparna som är dödligt giftiga.

Slutsatsen att det som ser vackert ut på ytan kanske bara är en förrädisk skimär där en fullständig aningslöshet, och i värsta fall något ödesdigert råder.

Hur hittar man rätt?
Jo, sitter ner i båten när det stormar, kalibrerar kompassen, lyssnar inåt och uppåt och tar det väldigt varligt. Den ständiga påminnelsen. Äkta frid är inte frånvaron av storm, utan att finna lugnet mitt i stormen.

Och mitt i allt kaos kan man kanske finna att nåden gäller än, för den som vill ta den till sig och börja en ny vandring, med nya föresatser och nya förutsättningar.

Kontraster. Jag tror minsann det är livet.

Hursomhelst får livet pågå bäst det vill runtomkring just nu, för jag tänker ta mannen min i hand och göra kväll. Få den där lilla värdefulla stunden innan man somnar att lyssna med ögon, öron och hjärta. Där man skapar en liten lugn oas mitt i allt det andra.

Naken men med strumpor på. ;-)